Category Archives: Läkande kost

– Läkande kost stärker kroppens funktioner, istället för att skapa slitage. –

En chans att investera i dig själv! Kostkurs 24-25/3.

Yes, nu är det dags igen för kostkurs – i Stockholm helgen 24-25/3. Ska du med? Vår kurs tar avstamp i hur vi har mått, inte bara det vi har läst oss till i en bok… Vi ses lördag/söndag kl 10-15 för 1300 kronor. Vi pratar kost, ger tips och idéer samt bjuder på provsmakning. En viktig investering i dig själv. 

Se kursinnehållet genom att klicka på närmaste bild eller den i slutet av texten.

Jag/vi pratar om hur man kan tänka (teoretiskt) kring det som sker inom och omkring oss, om alla kostråd/rön som vi peppras med. Hur vi kan laga mat (praktiskt) och vi har även provsmakning för att visa på att det finns lite annat än det vi ser och känner igen. Även om det är läskigt. För mat är trygghet. Men hur blir det när den tryggheten skapar obalans och smärta inom oss…? Det är klurigt och ganska komplicerat. (Klicka på denna bild eller bilden längst ner i inlägget för att se kursupplägg.)

Jag vet precis hur det är. Hur det liksom “skaver” och känns obekvämt innan det blir en värk eller diffus smärta och så tänker man att det går över, men det gör liksom inte det. Varför? För att vi fortsätter att ge kroppen det där som får den att tappa balansen och sedan börja skava och värka. Jag gjorde också så. Jag skapade en egen ond cirkel.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Min mage (läs: mina tarmar) fick ta så mycket stryk i så många år att jag knappt kunde gå upprätt till slut = innan jag hittade min läkning. Och det där är rätt viktigt, för om tarmarna inte mår bra och kan absorbera näring, hur ska då resten av kroppen kunna fungera…? Det är som att trycka gaspedalen i botten fastän både bensin/diesel och olja är slut. Inte alls att rekommendera om man önskar hålla över tid.

Nervsystemet/hjärnan behöver näring från det vi äter, hjärtat och lungorna likaså. Ögon, tarmar, tänder, skelett. Det handlar inte bara om vi är över- eller underviktiga eller om kroppen får för mycket eller lite av något, det handlar om att de inre organen kanske har svårt att utföra sitt jobb! Så att det börjar skava och skeva.

Läskigt, kanske. Men vad är alternativet – ärligt talat? Vi har bra eget ansvar att vända oss till, inget annat kommer att hjälpa till. Så ju förr, desto bättre. Det behöver inte betyda ENORMA förändringar, det kan vara så pass att du i alla fall mår lite bättre. Eller mycket bättre. Den enda som vill och vet är – du.

Resultat av hårmineralanalys, gjord år 2000.Jag kommer själv från ett fysiskt h*lv*t* där mina hormoner och signalsubstanser hade svårt att kommunicera, för att jag hade kört min kropp så hårt i botten att jag med nöd och näppe tog mig runt. Det är sanningen. Men det är lika sant att jag har vänt på skutan, gjort om och gjort mer rätt, för att idag må så bra som jag ändå gör. Jag fångade upp råd, tips och knep och fann orken och energin att göra på ett “nytt” sätt.

Jag vet hur det känns att må riktigt RIKTIGT dåligt. Jag vet – på riktigt – hur det känns att vilja ge upp för att det känns så tungt, ont och trött. Det är därför jag vill göra det här. Berätta om min egen resa, om hur kroppen fungerar. För kanske ingjuter det hopp i någon. Var och en av oss har förmågan att ta hand om oss, om så på ett annat sätt. Vi behöver kanske bara styra om vårt fokus lite… se saker från ett annat håll.

Det finns inga måsten, förbud eller pekpinnar här. Vår kostkurs är menad att informera, väcka idéer och skapa nya tankebanor. Visst, det finns de som känner att de inte vill förändra så mycket – men du gör precis som du vill!  Det är bara det att om du  vill du ha ett försprång i framtiden, kanske det vara behagligt att veta vad de inre organen behöver – och varför kroppen kanske protesterar. Så att vi kan göra om och göra “rätt” (vilket är individuellt…).

De fyra blodgrupperna; O, A, B och AB, skrivna med olika typsnitt intill varandra.Har du en aning om din blodgrupp så är det till stor hjälp, anser jag. Om vi äter som blodet föredrar, så kan immunförsvaret får jobba emot sådant det är menat att bekämpa (virus, bakterier, parasiter och svamp) istället för olika sorters allergener. För mig är det logiskt. Jag älskar tanken. Sedan drar man det så långt man själv vill, inga pekpinnar på den heller.

Jag lade om min kost 2008, i dagarna är det TIO ÅR SEDAN. Dagar som både har flugit förbi och segat sig fram. Rusat och krupit. Det är märkligt och häftigt, det här med tid. Hur den uppfattas och kan kännas både snabb och långsam på samma gång. Men icke desto mindre – 10 år är tio år. Jag är så oerhört tacksam för min resa och vill ge vidare till andra vad jag har lärt mig. (Men det betyder inte att alla ska göra precis som jag har gjort.)

Som jag brukar säga; jag fick visa leg på Systemet vid 41 års ålder “…så något gör jag bevisligen rätt”. Alltid retar det väl någon att jag drar upp det här, men det känns stort att efter ett fysiskt och psykiskt h*lv*t* känna att “javisst!”. Det blir ett ultimat kvitto på en fin utdelning. Lite så.
https://www.instagram.com/p/BXFC4NYDYdY/?taken-by=mitt_nya_liv

Vill du vara med när vi pratar om kost, mat, näring och hälsa? Nedan ser du vad kursen innehåller, vilka delar vi pratar om och tar upp. Utöver frågor och svar som deltagare har, förstås. Vi försöker reda ut allt så mycket vi bara kan.

Mer då…? Fler tankar kring andra kurser?

Nu innan sommaren (tänk: juni) har jag en fundering på att göra en helgkurs med både yoga och kosthållning i SMÅLANDÖverum, så om du bor i närheten och tycker att det låter intressant får du gärna höra av dig genom att mejla via detta kontaktformulär! Datum kommer.

Och i höst tänkte jag passa på att besöka SUNDSVALL, så om
du bor i närheten får du gärna anmäla ditt intresse eller ställa frågor genom att
mejla via detta kontaktformulär! Det blir ett lite annat upplägg,
men det handlar i grunden om samma saker (se nedan). Datum kommer.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Kom ihåg, ju mer vi lär oss om oss själva och våra kroppar, desto bättre rustade står vi för framtiden. Visst är det spännande?
För jag är övertygad om att hälsa är framtidens rikedom

Här är några röster om vår kostkurs i Göteborg.

Och du, efter helgen 24-25/3 går vi in i sommartid! Tänk vilket underbart tillfälle att starta om på nytt eller börja fundera i nya banor. Varmt välkommen!

// Kram Linda

Se kursens innehåll här genom att klicka på bilden nedan. Tjingeling!

Chips med akrylamid (och andra val).

Ja, go’ vänner… nu är det dags igen. Media rapporterar åter om skyhöga halter av det cancerframkallande ämnet akrylamid i vissa sorters “fredagsmyschips” och det här sker med jämna mellanrum (20022007 och 2014 bland annat) känns det som. För att det är så det är. Kan man säga. När ska vi börja ta detta på allvar? Eller gör vi det?

Oskalad potatis.Detta sker genom en maillardreaktion, en kemisk reaktion mellan sockerarter och proteiner vid upphettning, kan man kortfattat säga. Men vi bör vara medvetna om att detta bildas naturligt även när “viss mat upphettas till hög temperatur, som vid ugnsbakning, fritering och rostning”. Även i rostat bröd, alltså. Men halterna i vissa sorters potatischips har i tester visat sig vara alarmerande höga.

Tråkigt ändå, att sådan party pooper-information landar i vardagsrummet när det äntligen är fredag och en arbetsvecka är över. Man vill ju bara ha lite gott. Inte sant? Men här tror jag det är klokt att tänka på de inre organen – inte minst barnens. Det är verkligen en investering i hälsa. För att utmana kroppen med något som anses vara cancerframkallande… nja, inte för mig. Vi bör vörda våra kroppars funktioner, inte stressa och söndra oss inifrån. Vi har långa liv som vi önskar leva i glädje, vi kan hjälpa våra kroppar att förbli starka och friska.

Men vi människor styrs så mycket av hävd och gammal vana, inte minst när man pratar om sådant man äter och dricker. (Till exempel när jag berättar för mina klienter hur kaffe påverkar kroppen, du kan kanske relatera till det själv om koffein hjälper dig att orka genom dagen eller för att sköta magen…) Det är nära panik i de lägena, skulle jag vilja påstå. Innan man har hittat en annan väg.

rosalila blomsterEn ny person har anlänt in i mitt liv. En klok och fin människa som jag har klickat med på så många plan, vi har pratat massor om mat, råvaror och hur livsmedel framställs; hen undrar ”varför äter så många människor sådant som innehåller kemikalier…?” Ja precis. Det kan man undra. (Vill man läsa mer om ren mat kontra tillsatser, kan man kika in på äkta vara. Kunskap är makt för framtiden. För hälsan, för helheten.)

Är det av vana? Trygghet? Lättja? Okunskap? Det senare är ändå svårt att hävda, eftersom media konstant rapporterar om detta och andra hälsonyheter (…medan man bör vara försiktigt med forskning och noga med vem/vad som faktiskt står bakom den). Om man aldrig läser nyheter, möjligen. Annars är det svårt att undgå. Kanske väljer många att “strutsa” i alla fall, enklast så.

“-Men det är ju så gott!” är ett argument som ofta dyker upp när det handlar om att man bör undvika onyttigheter. Inte just bland mina klienter kanske, eftersom de ofta har kommit in bit på sin resa mot hälsa, men runt omkring i samhället. ”Såå gott!” Jag vet det, men smaken har sällan med det att göra.

Det är mycket som är gott. Och skadligt. Som tyvärr sägs kunna bädda för systemsjukdomarna (de är ca 200 stycken) cancer. Är det fortfarande lika gott då? När man tänker så? Inte för mig. Det förändras allt mer.

När jag idag – som tillnyktrande, men ändock sockermissbrukare – ser fat med bullar, tårtor och bakverk tänker jag numera främst ”sjukdom!”. Det är sorgligt på sitt sätt, men det hjälper mig samtidigt i min sockerkamp; jag vill ALDRIG mer äta gluten (vete, korn, råg). Det är en skön känsla.

Däremot blir det problem för den här sockerråttan när det finns fika och bakverk som är glutenfria, då har jag inte samma automatiska broms och tar jag bara lite så vill hjärnan ha mycket… klurigt det där. Som en evig svaghet, som det är bäst att vara medveten om för att kunna hantera. Lite som med alkohol…

För nånstans är det samma beroendemönster. Jag skulle kunna ha fallit dit för alkohol när jag är stressad, trött eller ledsen. Nu är det mer en känsla av att jag vill ha socker. För att lugna, dämpa. Det vi kallar att självmedicinera. “Men det är ju bara socker!” tänker kanske vän av ordning, men för mig är det inte så bara. Det är något som kan styra mig mer än jag önskar, om jag inte tar kommando.

Fyra glas med rosévin i en skål.(Och jo, alkohol är socker. Alla former av vin, öl, konjak, whisky, grogg, drinkar eller annat (läs: läsk) är flytande sockerarter = socker. För det är ju inte proteiner eller fetter, då blir kolhydraterna över av våra makronutrienter. Hur många eller få kalorier olika listor än hävdar att det finns i alkohol…)

Så, att fokusera på mat och råvaror som är rena, att tillaga på egen hand – och att verkligen ta sig tiden för det – blir som en investering i sin egen hälsa. Inte sant? “Jag vet vad jag äter och hur mina inre organ mår av det, vilket sedan visar sig på utsidan”. Maten kan hjälpa oss att stråla, få vacker hy och se yngre ut – eller åldras snabbare och se glåmig, tärd och trött ut. Vad väljer du?

…så, märker du var jag landar nu? Just. I mina matböcker. Det blir lätt så, eftersom jag skapade de matböcker jag själv sökte när jag ville lägga om min livsstil och börja ta hand om min kropp och min mat. (Men inte hittade.) Jag är mäkta stolt och nöjd över att jag har fått ihop dem och att de kan hjälpa andra på deras väg. För det är väl en del av vad livet går ut på… att hjälpa varandra?

Matbok 1.Grunderna - framsidaJag ville lära mig om makronutrienter: fetterproteiner och kolhydrater. Om blötläggning av råvaror och varför vissa tillagningsmetoder var bra för kroppen och organen. Så jag gjorde matbok 1.Grunderna. Sedan handlade det om att få ihop rätter till 2.Vardagsmat

…och hur skulle jag tänka kring maten till 3.Fest? Om jag skulle ut på 4.Resa eller picknick? Och – hur skulle jag kunna skapa 6.Balans på insidan? Detta genom att dämpa inflammatoriska processer och stärka kroppen inifrån. (Nummer 5.Barnen är inte färdig ännu, men eftersom den redan hade fått sitt nummer (fem) lät jag det vara så.)

Och jo, det finns ju alternativ till “akrylamidchips” som man kan göra själv! 

Som rotsakschips: tunt hyvlade betor och rötter (med mandolin – håll in fingertopparna!)  som får gå i ugnen (ca 175°C i ca 30 minuter) tillsammans med kokosfett och havs- eller Himalayasalt. “Så gott!” Det tar ju lite längre tid än att öppna en påse, men försiktigt med temperaturen så är det ändå mer hälsosamt än “akrylamidstinna” potatischips. Ju.

Jag personligen ÄLSKAR grönskålschips och har ätit sådant nu i juletid – bästa grönkålssäsongen. Så enkelt, bara några minuter (ca 5) i ugnen (ca 150°C) – försiktigt med höga temperaturer! – med kokosfett och havs- eller Himalaysalt. “Så gott!”  Krispigt  och rikt på antioxidanter, vitaminer och mineraler. Lite typiskt att säsongen snart är över, men ändå.

Det finns alternativ. Det är bra att veta.

Vi kan förändra mer än vi kanske tror. Kom ihåg det.

// Kram Linda

Dags att ta tag i livet igen?

Javisst, en dryg vecka in på det nya året. Det är nånstans här det springs för fulla muggar på gym, äts “lite mer nyttigt”, man har slutat röka och dricker mindre alkohol? Jo jag tror det. All in. Och går in för det minst en vecka framåt. Det kan det väl ändå vara värt, efter all julmat – alla fester – all excess?

Nja. Jag är (missklädsamt) sarkastisk nu. Det är mest så genomskinligt; mönstret. Som om kropp, själ och sinne mår bra av att köra sk*ten ur sig en kort period, för att sedan återgå till samma stillasittande, fika en masse, att äta mindre bra och kanske ta en röka då och då? Men jag ska inte vara den som kastar sten i glashus, minsann, den här julen var det ett socker-bonanza. Fråga bara mina kolleger. (Som är mutade att inte skvallra.)

Dock känner jag nu att jag längtar efter att falla tillbaka in i mina nygamla och bekväma hjulspår, den livsstil jag har funnit “hem till”. Det som stärker och lugnar mig inifrån (även om jag i stunder av oro och brist på tillit fortfarande kämpar). Jag vill uppskatta det jag har så mycket mer, det kan vara lätt att fokusera på det som fattas och det är egentligen bara otacksamt. Har jag det inte så är det inte meningen. Jag ska försöka att verkligen känna det.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Så mycket i mitt liv gör mig genuint tacksam, mina vackra vänner som jag vill och kan vara mig själv med. Som talar tillrätta, påpekar och stöttar, håller om och berömmer. Ifrågasätter, utmanar och får mig att både tänka, skratta och gråta. Min familj, som står på min sida även om vi inte alltid är 100% överens. Vi lär av varandra hela tiden. Tack.

Att få ett mejl från en klient/kund som är nöjd ligger också högt i topp på min tacksamhetslista. Jag får det ändå ganska ofta och tackar mina lyckliga stjärnor. Nyligen fick jag det här – om min senaste matbok 6.Balans:

“Hej igen!
Jag är så glad för din bok och jag ser verkligen
fram emot att fördjupa mig i den.
Du har ett genuint intresse och klokt helhetstänk kring mat.
Boken är verkligen så som jag hoppades och mer därtill.
Bra att följa magkänslan uppenbarligen.
Tack för att jag har fått den här möjligheten!
Önskar dig ett härligt 2018.” 

Ååååh, tack tack tack! Tack! Men vet du?! Det är inte bara att du  har fått den här möjligheten – du har tagit den! Se dig omkring – världen är full av icke-tagna-möjligheter. Överallt, hela tiden. Många av oss ger järnet och försöker, men inte alla orkar. Pallar. Lyckas. Står ut. Mäktar med.

…det betyder inte att vi misslyckas, det var kanske inte bara rätt tid DÅ. Eller just nu. Vi kan börja om hela tiden – varje dag. Det är det fina med att utvecklas och ta möjligheterna. Att vi kan fatta nya beslut, igen och igen. Ingen bestämmer över oss och det går inte heller, att göra en förändring handlar om två saker; MOTIVATION och VILJA.

Så tacka dig själv! Tacka din målmedvetna och starka sida för att du tar ett steg framåt i rätt riktning. Och håll om din oroliga och rädda sida (om du har en sådan) för att du gör allt detta – ändå! Att vara modig är att göra det man knappt tror att man vågar, och man växer av det. Det är så fint.

Ordet FATE skrivet i ett hjärta på ett isfrostat glas.Det här är dock de första dagarna på året, det gäller att inte vara för hård mot sig själv. Att kunna förlåta sig själv för det man inte mäktar med eller vill. Vi lever ett liv: mellan födelse och död måste vi skapa vår egen väg. Gå dit vi vill. Vi tar en dag i taget. Ett steg i taget. Sakta. Framåt. 

(Och vips! så har det gått ett år till.)

Men vet du? Jag planerar både lugn och stilla yoga samt lite kurser om läkande kost. Du kanske vill delta, för din egen skull – för framtiden? Jag återkommer inom kort, annars når du mig via detta kontaktformulär.

Vi gör det bästa vi kan av det här året. Nu.

// Kram Linda

Ps. Här hittar du matböckerna om du vill lära dig mer om kostens betydelse för hälsan, och här kan du boka tid för möte (fler tider kommer). Välkommen!

Julklappstips till den som har (nästan) allt…?

Men äntligen. Det tar ju så mycket längre tid än jag tror, varje gång. Och jag har korrekturläst den där sista matboken så sent in på natten (3-tiden) att jag inte har hunnit skriva nåt inlägg på länge. För varje gång jag läste om så dök det upp ett nytt stavfel – mycket märkligt! (Det finns risk för flera, skulle jag tro.) #språkpålis

Dessutom händer det så mycket roligt nu ju! Träffar med kolleger, besök på saltspa, vän-luncher, yogaklass – igen (“En kväll i stillhet inför jul” 14/12 i Märsta: hör av dig om du önskar delta), stundande julbord, vänmiddagar, bio… sånt. December vinner (redan) över trötta, tråkiga oktober och november. Snart är detta sk*tår slut och ett nytt tar form! 

Känner du som jag, att syret är på väg att ta sina när året lider mot sitt slut? Jag brukar reflektera över mitt år och kan längtar efter en nystart, ett nytt fräscht år i höjd med dessa dagar. Och snart ligger det här framför oss – som ett vitt oskrivet blad. Som vi kan göra det bästa av, rita och måla med vilka färger vi vill. Me like a lot.

Men först! Innan allt detta (2017) går till historien som ännu ett tungt och segt år – jag är bara glad om du har upplevt årets energier annorlunda – ska vi fira oss igenom en julhelg och en nyårshelg. Umgås eller vila, äta, dricka, sova-i-soffan-framför-Kalle-Anka och eventuellt ge varandra några julklappar. Typ.

Jag vill såklart tipsa om min matbokssvit som ett julklappstips för den som har allt… men kanske inte hälsan? Som du säkert vet finns det nu fem delar: 1.Grunderna i läkande kost, 2.Vardagsmat, 3.Fest, 4.Picknick & resa samt 6.Balans (yes, det stämmer: 5.Barnen finns inte ännu… den kräver mer research).

För den som vill ta tag i sin hälsa. Som vill känna sig piggare och må bättre i kroppen. Hitta en balans där det eventuellt har börjat skeva, utifrån dina egna individuella förutsättningar. Kanske har du funderat på att lära dig mer om hur kroppen fungerar, få teori och grunder (1.Grunderna & 6.Balans) eller lite konkreta tips som recept (2.Vardagsmat, 3.Fest, 4.Resa och 6.Balans).

Och vad är viktigare än hälsan? (Pengar? Smycken? Dyra viner? Snabba bilar? Not so much.) Ingenting. Den friska har så många önskemål, medan den sjuke har EN önskan. Men det är lätt att vara kaxig och odödlig, ta kroppen(s organ) för givet innan man har ont och känner att kniven ligger mot strupen. Tänk om man kunde komma på i god tid att ta hand om kroppen. Jag vet precis.

Det här är mitt försök att hjälpa till självhjälp. Att hjälpa till att sprida kunskap, skapa rutiner och låta andra få slippa den långa omväg jag gjorde på min egen resa. För den var egentligen både snårig och onödigt krånglig, men ibland måste man göra sina egna misstag för att förstå… känner du att du är lite smartare än så? Förebygg. Gärna.

Nu i december 2017 säljer jag en matbok för 300 kronor (ordinarie pris 400 kronor) och om du tycker att det är dyrt, tänk då på att det motsvarar 30 minuter i en individuell kostrådgivning. Matboken har du kvar som en lathund. Som en kompis i köket (därför enkel att bläddra i och plast på fram- och baksida.)

Vill du köpa flera matböcker så drar jag nu i december 2017 av 50 kronor för den andra (så den kostar 250 kronor) och 100 kronor för den tredje (så den kostar 200 konor) – och de resterande kostar 200 kronor/styck. Jag kan skicka mot porto från 50 kronor eller så kan du hämta på Södermalm, i nästa vecka (51). Mejla gärna via detta kontaktformulär om du vill hämta eller få den skickad.

Fyra glas med rosévin i en skål.…sedan ska vi skåla in ett Gott Nytt År! Se fram emot ett år som kanske bringar lite mer glädje, lugn och ro i världen. Det gäller att se glaset som halvfullt, att hitta de positiva bitarna och fokusera på dem. Att alltid se möjligheterna. Ringa ut det gamla och ringa in det nya. Städa ut och bjuda in allt nytt.

Åh. Jag längtar redan. ✨

// Kram Linda

Dags att gå vår kostkurs i höst…? (7-8/10 i Sthlm)

Tjena, har du haft en bra sommar? Och då syftar jag inte på vädret. (… åh, igår hade jag en “höstkänsla” för luften var så krispig och klar, solskenet hade liksom ett annat ljus – jag älskar sensommar och tidig höst…. det är något “friskt” i det.) Utan jag undrar mer – hur du MÅR efter den här sommaren? I kroppen?

Fyra glas med rosévin i en skål.Sommartid skulle kunna stavas “excess” – lite för mycket av allt. Inte sant? Lite för mycket av det goda, som alkohol, sockerarter och svulstiga måltider – konstiga tider på dygnet. I kombination med lite sömn. Jag försöker inte förstöra nån fest här, jag tänker bara att det går att känna i kroppen om det har blivit lite… mycket. Det kan vara diffust, men kanske som en tyngdkänsla, värk någonstans eller ett par trivselkilon extra…?

Och då menar jag INTE att trivselkilon är något fel, tvärtom. Trivs man med dem kan det vara en bonus efter en härlig semester, men om det är mindre trivsel och mer kilon… tro mig, jag känner till känslan. Inte bekvämt, alltid. Fast det handlar ändå i slutänden om måendet – för just ett par kilon extra behöver inte skapa ohälsa. Punkt.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men. Om du känner att kroppen signalerar missnöje via din mage, dina tarmar, huvudvärk, ont i leder, trötthet… eller något annat åt det hållet, så säger din kropp någonting. Känner du inte av någon kroppsdel är det ju lugnt. Annars kan det vara passande att få lite mer kunskap om hur kroppen fungerar – och vad den önskar att du visste om den. Vad sägs om en grundläggande kostkurs?

Vi håller vår grundläggande kostkurs
“Mat för mig, kanske för dig?”
i Stockholm lördag-söndag 7-8/10 kl 10-15,
på Havregatan 10, Södermalm
din investering i dig själv: 1300 kronor
(läs mer om kursens innehåll nedan) 

Här är några röster om kostkursen vi höll i Göteborg för tre år
sedan, vi är på det hela taget alldeles för dåliga på att fånga upp omdömen
efter våra kostkurser… (scrolla ner en bit i inlägget).

Vi pratar “enkelt” om kost, om hur kroppen fungerar (genom det du stoppar i munnen, matsmältningen och hur det omvandlas till nya organ, muskler, hormoner – och vad vi kan behöva tänka på… en hel del, ärligt talat) samt provsmaka lite “ny” (kanske?) mat för inspiration. Du får dessutom kompendier och recept, plus ett par insikter om din kropp.

Cellens funktioner = grunden i kroppens funktioner.För det har jag lärt mig, på min egen resa, att vi generellt vet alldeles för lite om hur kroppen och våra celler faktiskt fungerar – vad den önskar och hur den jobbar bäst. Det blir sällan läge att lära oss det, liksom. Och sedan matar vi den gladeligen med “lite-vad-som-helst” och kräver av kroppen att fungera även om vi inte ger den förutsättningarna för det, inte sällan med hot om våld och/eller bantning. Oooh. Mår vi bättre av det…?

Det gäller att bli bästa vän med sig själv och sin kropp. (På riktigt.)

Vy vid Årstaviken i svart och vitt: brygga, vatten och träd.Vi har båda lärt oss genom sjukdom – jag och min fina kollega Carina – vi pratar om våra egna resor och vill skapa ett samtal med er. Vi berättar och förklarar vad vi har lärt oss, om smärta, värk och trötthet. Se det som tips och råd på vägen för att inte göra om våra “missar”, sedan gör du som du vill i ditt liv. Det finns inga förbud eller måsten (även om vi väljer bort att äta och dricka vissa saker, men vi förklarar sakligt varför…), men den mat vi äter idag är “svår” för våra kroppar.

Och din kropp kommer att tacka dig om du lägger tid och energi på att förstå den bättre. Tro mig. jag ser det hela tiden i mina klienter. Det går att dämpa inflammatoriska processer som kan ställa till det för oss, det går att skapa starka och goda förutsättningar för kroppen. Vi kan bryta onda cirklar.

Det handlar också om hur länge vi vill hålla. Jag fick visa leg på Systemet för några veckor sedan, 41 år fyllda. Det ser jag som att jag gör någonting rätt idag (efter så många år av “fel”) och det är väl genom att dela med oss av misstag och galna val som andra kan undvika desamma…? Jag tror det, vi hjälper varandra.

Är du intresserad av att vara med oss, i Stockholm 7-8/10 kl 10-15?

Mejla via detta kontaktformulär eller skriv på Facebook, för anmälan eller om du har frågor. Jag hoppas att vi ses och lär av varandra! Varje kurs lär vi oss själva av alla deltagare, men det vi vill lära ut till dig är såklart det primära. Så delta gärna. 🙂

Jag önskar dig en fin augustivecka!

// Kram Linda

Matbok 6.Balans under produktion…

Ja, så här i sommartid med semester och ruckade rutiner känns kanske balans som långt borta? Jag kan själv känna att sömnen har tagit stryk för att jag har varit ute för sena kvällar (och druckit rosé lite oftare än annars), jag har kanske inte fått i mig tillräckligt med vatten på dagtid och… ja, listan kan göras lång.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Egentligen pendlar vi ju lite fram och tillbaka alla, men det finns ju en balans för kroppen och våra organ som är vettig att hålla sig till. Oavsett vad vi gör, ska ju kroppen göra sitt jobb = hålla oss vid liv. Se till att våra celler delar sig i lagom takt, att lungorna syresätter oss och att hjärtat, vårt “batteri”, håller oss gående och stående. Det är inga småsaker.

Men vi tar det ändå så lätt för givet. Blir förbannad om kroppen inte ställer upp, om vi får ont någonstans och känner oss trötta… utan att fundera på vad vi har gett den för förutsättningar. Jag har själv haft känningar efter sena nätter med för lite sömn, min lever har sagt “tack men nu räcker det” och uttryckt det med en mild huvudvärk bakom ögonen och över pannan.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Tack och lov fattar jag snabbare vad som händer idag. Så att jag saktar ner, dricker mer vatten, stöttar min lever och sover mer. Bland annat. Tidigare hade jag kanske bara dragit i mig en värktablett och fortsatt framåt på samma sätt. Nu vet jag att jag måste backa och samla energi – och hur.

Jag älskar uttrycket som sägs komma från Einstein: “The definition of insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.” Vi lär så länge vi lever och kan vi omvandla dessa erfarenheter till nya rutiner så har vi gjort massor för hälsan. Att bara göra fel saker om och om igen ger kanske ingen lösning…

Men i alla fall! Jag har börjat fixa med nästa matbok som kommer i december, det blir nummer 6 som handlar just om – Balans. Och hur kroppen behöver vissa saker som är lätta att bortse ifrån eller inte veta om och en påminnelse om några av alla de pusselbitar som bidrar till helheten… hälsan.

Vän av ordning tänker säkert “men… sist var det bok 4.Resa & picknick och nu nummer 6?” Det stämmer. Thank you for noticing. Jag bestämde från början (2012) att det skulle bli sex stycken matböcker och nummer 5 fick heta “Barnen“. Dock har jag stor respekt för just det ämnet och känner att jag ännu inte har gjort en tillräcklig research, medan jag hade balans-sidor klara, så jag hoppar över den i nuläget och nummer 6.Balans får komma före 5.Barnen. Inga konstigheter, egentligen.

Det är lite rörigt men kul att leva i en kreativ process, jag har tejpat upp utskrifter av varje sida på en vägg hemma. Flyttar runt och antecknar. Stryker och lägger till. Det känns ibland som att jag kommer sakna just det, även om jag ser fram emot när de sex stycken är färdiga. Som det är nu kan jag alltid sitta med dem och knåpa… det är inte heller helt lugnande, att det jämt finns jobb att göra.

 

 

 

 

Å andra sidan. Jobb? Det här är ju min hobby. Jag gör det jag har lärt mig på min egen resa, är det ett jobb? Det känns mer som en ynnest. Men när jag går in i en session med en klient gör jag det helhjärtat. Det är intressant, givande och även förlösande att kunna hjälpa. Särskilt om personen känts uppgiven.

Ofta handlar det om att komma tillbaka till det som hjälper kroppen till balans. Det vi gör eller borde göra dagligen eller varje vecka; om vi glömmer bort eller inte vet hur skapar vi en liten obalans. Kanske. Det gäller att förstå sin egen kropp, hur organen jobbar och vad den kan signalera – ju förr vi kan “svara” på det desto bättre.

Matboken är under produktion, men om du känner att du vill ha hjälp med att hitta balansen efter sommarens eventuella utsvävningar och semesterslapphet (vilket är okej och mänskligt), så kan du boka tid för individuell kostrådgivning, hälsoundersökning eller personlig yoga. Här ser du mer vad jag gör.

Varmt välkommen!

Ha en fin vecka, i balans eller ej.

// Kram Linda

…inte teflon i matlagningen, väl?

Mina vänner, vi måste prata om en sak. Jag scrollade förbi en artikel i Metro nyligen om att “teflonstekpannor kan vara skadliga för hälsan” och det var ingen news flash för undertecknad (som har tjatat sedan 2012) men jag tänker ändå att det kan vara på sin plats med en påminnelse…? En liten uppdatering.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.För ju mer vi lär oss, desto bättre beslut kan vi skapa för oss själva. För hälsan. För framtiden. Istället för att i efterhand kanske känna oss lurade eller stå med frågan “varför har ingen sagt det här?” hängande inom oss. Det känns mer fair att förmedla information här, så kommer den som behöver hitta hit – just hit. Den tilliten har jag till livet.

Så, teflon. Jag har använt teflon i mitt liv också, men när jag lärde mig att det är ett material som kan släppa när det blir revor eller rispor i ytan, och kom över denna studie från 2008 om hur en kemikalie (PFOA) i teflon kan skada immunförsvar, lever och sköldkörtel, kände jag inte längre för att använda det som heter non-stick. Hur smidigt det än är när maten inte fastnar i pannan. För vet du var dessa material tar vägen? In i kroppen. Det är våra organ som måste hantera vad-det-nu-är-som-sker, om detta följer med maten in i munnen och ner i matsmältningsorganen.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Dramatiskt, må tyckas. Det är väl inte så farligt? Kanske inte, nej. Men varför utsätta sig för det om det inte ska vara i kroppen, om det är någonting den inte känner igen? Det här är mina funktionsmedicinska tankar – att hela tiden ta hänsyn till hur kroppen hanterar det vi utsätter den för. Organen strävar alltid efter balans, oavsett vad vi gör emot den. Och vi kan göra det lättare eller svårare för kroppen att upprätthålla sina funktioner. Hur kan jag hjälpa min kropp till en bättre balans?

Levern processar det vi äter och dricker. Våra njurar renar blod till urin. Blodet transporterar näring och syre. Matsmältningen sker i steg för att vi ska kunna utvinna kolhydrater, proteiner och fetter så att vi kan bilda skelett, nya organ och vävnader, enzymer, hormoner och andra signalsubstanser. Riska detta med att slänga in lite teflon då och då? Nej tack, inte längre för min del.

Sötmandlar som formar ett hjärta.Jag levde länge omedveten, när polletterna väl trillade ner var det som att rullgardiner flög upp och släppte in ett bländande ljus. Det är inte alltid roligt, enkelt och bekvämt men vissa saker kan få sjunka in lite sakta och successivt förändras. Vi behöver inte göra om allt NU, även om vissa av oss är så. Allt eller inget. På eller av. Jag var sån, men mina kanter har slipats ner (något). Vi kan alla ta en eventuell förändring i den takt som passar oss; de medvetna val vi gör kan hjälpa oss att fatta mer grundade beslut.

I artikeln om att teflonpannor kan vara skadliga för hälsan står även att “man ska absolut inte använda metallverktyg, utan trä eller plast när man steker. Följer man det rådet är teflonytan stark och håller”. Och vänner, vi vet ju vid det här laget att plaster kan vara hormonstörande. Röra runt i varm mat med plast känns inte aktuellt längre för egen del, jag och många med mig har plastbantat. För mig är det lätt att välja trä och metallredskap samt gjutjärn, som faktiskt tål dessa.

Närbild på springform i bleckplåt.Jag har en massa varianter av kokkärl i gjutjärn i mitt kök. I övrigt använder jag bak- och springformar i blecksplåt stället för teflon. Det finns stekpannor i keramik att steka i och rostfritt stål går utmärkt. Det finns flera alternativ till teflon om vi bara höjer blicken något från den vi är vana att använda, jag lovar.

Jag tänker så här. Om man tycker att en gjutjärnspanna är tung att hantera, kan man träna lite armmuskler eller be någon annan hjälpa till att lyfta den? Om man tycker att maten fastnar när man steker – använd rikligt med smör/kokosfett (en studie från 2015 visar att olja har en annan kemisk struktur och klarar inte upphettning på samma sätt, även om de säger det i tv – dock väljer jag bort just ister själv) och dra ner temperaturen. Kokosfett bränner gärna fast vid full fart. Låt det ta lite längre tid, då. Hellre det än teflon för kroppen. Tänker jag.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Men, som med allt annat så ska vi fatta vi våra egna beslut. Vad jag skriver här kanske inte alls påverkar dig det minsta, då är det som det ska vara. Då har du fattat rätt beslut för dig, utan tvång eller påverkan från någon annan. Jag ville liksom bara påminna nu när det bubblade upp igen.

Jag önskar dig en fin sommarvecka, var du än är.

// Kram Linda

Vi får i oss 7 kg (!) tillsatser per år.

Med mitt jobb blir man påmind om att man kommer med lite tråkiga nyheter ibland. Nyligen fick jag höra “Linda, jag kan inte äta fläskkött sedan du berättade om vad det gör i kroppen!” och jag har hört att vissa vänners barn förbjuder dem att träffa mig, för att det blir så krångligt med maten hemma annars…

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Haha. Stackars människor. Och ändå berättar jag ju sådant som är helt öppet och lätt att googla – när folk frågar mig – men som troligen få vill veta. Min egen drivkraft är den sjukdomskänsla jag själv hade när min tarm var läckande och det ledde till en massa biokemiska obalanser. Jag mådde pyton. Där kände jag att det inte var värt en dag till för att få äta “gott”.

En av dessa vänner upplyste dock mig om en sak nyligen, något jag helt och hållet har missat. (Tack Bella!) Att var och en av oss får i oss runt 7 kilo tillsatser per år. Bara den meningen väcker en direkt känsla av illamående i mig. Och sedan fortsättningen som du kan se via länken ovan – “Vad är det vi äter egentligen? Ett projekt om tillsatser” – kändes inte mycket fräschare:

“En av anledningarna (…) är att de flesta vill att
vår mat ska vara så billig som möjligt.
Därför byter tillverkaren ut dyra ingredienser mot billigare tillsatser, och vatten som binds med dessa.
Det här påverkar både kvalitén på produkten,
och förminskar den naturliga smaken. ”

Tänk att vi har kommit hit. Att vi får i oss så mycket tillsatser i det som anses vara “vanlig mat”. Det är sorgligt. Tillsatser som till exempel gör att maten håller ihop (emulgeringsmedel kan göra oss sjuka och feta), glassen blir len och fin (“Det innehåller GB-glassen egentligen: Så onaturligt det kan bli“) och att maten får längre hållbarhet (“Hamburgaren ser ut som ny – efter 14 år“). Hmm.

Eller hur man ersätter en pressad citron med vatten och citronsyra – för att det är knepigt att pressa en citron för hand? – citronsyra, som i sin tur kan ge upphov till allergiska reaktioner eller överkänslighetsreaktioner. Den förvånar mig.

Tillsatserna erbjuder många nog “bra” egenskaper och alla är inte skadliga (och visst, utan vissa e-nummer kan vi säkert dö), men förr behövde vi inte dem. Man tillagade råvaror och åt. Punkt. Idag har vi inte tid, eller – vi tillåter det inte att ta tid att laga mat. Vi prioriterar annat, förenklar, äter hel- eller halvfabrikat men är inte helt medvetna om att vi kan behöva betala med hälsan. För vi känner inte till omfattningen ännu…

Jag brukar ta upp ett par tillsatsämnen, främst för att sätta dem på kartan och förklara hur de påverkar oss. Har vi kunskap så kan vi påverka våra egna liv mer. Det är inte alltid bekvämt att veta om, men är du känslig kan du sluta läsa – nu.

* Sötningsmedel – vanliga sötningsmedel är aspartam, “NutraSweet”,
sorbitol, sackarin
och sukralos eller “Splenda”. Det är dessa sötningsmedel
som används i de flesta så kallade lightprodukter.

* Aspartam – ett sötningsmedel ca 200 gånger sötare än socker

* Sukralos – ett sötningsmedel ca 500 gånger sötare än socker

* Glukossirap framställd från främst majsstärkelse, ersätter
nu alltmer vanligt socker i både godis och livsmedel

* Glutamat/MSG – kallas bland annat E621, glutamat, natriumglutamat, MSG (monosodium glutamate) eller helt enkelt smakförstärkare. 

* Jästextrakt – ett vanligt innehåll av glutamat (se ovan)

* Guarkärnmjöl (E412) – en baljväxt som liknar sojabönan,
används ofta i glutenfria mjölmixer eller bröd, en stark allergen

* Klumpförebyggande medel tex E535 och 536… cyanid, någon?

* Azofärgämnen – färgämnen som ”kan ha
negativ effekt på barns beteende och koncentration”

Här kan du läsa en liten guide om e-nummer, men håll i dig… jag blir på allvar illamående efter bara ett par meningar. Jag tänker att det är tragiskt att vi får i oss så mycket som 7 kilo av tillsatser per år, när vi kan tillaga vår egen mat utan dem. Rena råvaror. Ren mat för våra kroppar och organ att processa. Kom ihåg att du bygger din kropp av näringsämnen; din hals, din handled, dina lungor. Mat som omvandlas till vävnad, organ och skelett. Vi tänker kanske inte så, för till det vill vi väl egentligen ha den allra bästa näring vi kan uppbringa…?

Innehållsförteckning över glutenfritt knäckebröd.Se bara på ett paket glutenfritt bröd och förvånas över kreativiteten. Man tar bort gluten och ersätter med otaliga andra E-nummer som känns mindre naturliga…? Jag gör mitt eget fröknäcke och bakar mitt eget mjuka “bröd”, de finns båda i min matbok 2.Vardagsmat (men det ska vara 1-1,5 tsk bikarbonat i det mjuka brödet; inte 3 st). Funkar fint!

Tänk också på skillnaden på en vuxen som får i sig 7 kg tillsatser och hur ett barn, med så mycket mindre kropp, troligen reagerar ännu starkare… Läkartidningen (nr 6 2008) hade en medicinsk kommentar om Livsmedelstillsatser kan öka hyperaktivitet hos barn och resultat från en brittisk studie stärker sambandet.

…det är nog sedan länge nu som du känner att “nej, henne orkar jag inte med” och dina barn ber dig sluta umgås med mig. För livet blir lite stökigare när man börjar kryssa mellan rena råvaror och man läser på innehållsförteckningar. Jag vet precis. Men det är som med allt annat ett val vi gör, i slutänden en prioritering av tid. Och det här brinner jag för.

Vill du lära dig mer, ta tag i det här och göra på ett annat sätt?

Jag säljer mina fyra matböcker här; för grunder, vardagsmat, festligare mat och mat på picknick/resa.
Vi erbjuder vår kostkurs i Stockholm 7-8/10 med teoretisk grund, kompendium och recept på det som bjuds och provsmakas. Häng med oss!
Annars finns även möjlighet till en individuell kostrådgivning (det är bra om du känner till din blodgrupp, så blir råden mest passande) eller samtal kring hur du kan äta.

Jag tror att varje steg bort från tillsatser mot bra råvaror är avlastande för kroppen, helheten. Att det ger oss en möjlighet att blir starkare ner på cellnivå så att organen kan utföra sitt jobb på bästa sätt – även om vi inte märker av en förändring samma dag. Eller ens samma vecka. Men på insidan gör det skillnad.

Även om resultatet “bara” blir att det inte gör ont, för hälsa bara “är”Smärta, värk, utmattning, stress, inflammationer och sådant som skaver är något annat (…här om hur studier visar att tillsatser i mat kopplas till fetma och tarmsjukdom).

Jag tror att våra kroppar tackar oss för det. 

// Kram Linda

(Du når mig via detta kontaktformulär. Välkommen.)

Vi äter “godis” till frukost. Varför?

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas igen. Det kommer larm om fetmakriser och jag tror att var och en bör börja vid sitt eget frukostbord.

Inte minst i mitt jobb ser jag en majoritet som främst äter snabba kolhydrater – sockerarter – till frukost och så är de så hungriga före lunch att de fikar eller äter en chokladbit då… dessutom hinner majoriteten även berätta att de “äter nyttigt” innan de meddelar att de börjar dagen med filmjölk/yoghurt och müsli…

I min värld innebär “nyttigt” att näringen passar för organens funktioner. Tråkigt kanske, men för att våra kroppar ska upprätthålla puls, andning och de inre organen ska kunna utföra sitt jobb. Tyvärr är det sådant som kan ge sig tillkänna efter väldigt lång tid, att det liksom inte har varit helt kompatibla matvaror; magen knasar, leder värker, tröttheten förlamar. Diffusa symtom, svårt att ta på. Bara för att något är toppen i en reklamfilm, är det inte alltid “nyttigt”.

Ser vi på frukostbordet som mer liknar en godishylla, har vi till exempel:

Juice / smoothie = oftast flytande sockerarter av frukt och bär
(färskpressade om vi har tur)
Bröd – all mjölmat = socker
Yoghurt / fil = sockerarter, kyler inifrån, skapar slem
(även om det är en del proteiner också, men här är fokus socker)
Bär och müsli = sockerarter
Gröt + mjölk eller nötmjölk = ofta sockerarter utan fett
för att inte tala om banan = sockerarter
(samt
Kaffe – blockerar upptag av mineraler = tillför inte näring)

Det här är inga hemligheter, det är bara att vi har gjort den här frukosten till en “vana” och det är gott – men… betyder det att det är bra näring för kroppen? Kroppen, insulinet och blodsockret får mycket att göra. Näringen rinner fort igenom och många är hungriga redan runt kl 10. Jagar som galna efter fika eller annan påfyllnad.

Så vad kan man äta istället? Mitt standardsvar är: mat. Ät mat, som vore det lunch eller middag. Fast det svaret brukar inte alltid falla i god jord. Så att säga. Kan man äta “mat” på morgonen?

Jag frågar även mina klienter hur mycket fett de äter i maten? Möjligen lite nötter, avokado eller mjölkprodukter får jag till svar. Avokado är okej för blodgrupp A, men mjölkprodukter…? Det räknas inte som fett i min bok, då jag anser att kaseinet ställer till mer problem (läs: inflammationer) än det gör gott. Många väljer fortfarande bort bra fetter, i tron att det kanske gör dem tjocka. Fastän hjärna, nervsystem och många andra organ kräver fett som både bränsle och isolerande skydd. Det är dock viktigt att välja bra fetter.

Jag vill vara tydlig med att jag inte föraktar kolhydrater, jag tycker bara att vi ska vara medvetna om mängderna socker i det vi äter dagligen och blanda in mer bra proteiner och bra fetter. Några exempel (att välja efter blodgrupp) är:

Ägg, smör, olivolja, nötter, avokado,
kalkon, rostbiff, makrill och fetaost.
Gröna blad, broccoli och bönor.
Varför inte i en matig äggröra eller omelett?

Blir du ofta hungrig före lunch? Det är inte fel med ett mellis på förmiddagen, men vi kan bli olika hungriga, känns det som om maten bara går igenom eller ger den “stuns”? Blir du sugen runt klockan 15? Det är ofta en reaktion på vad vi har ätit till lunch. Titta gärna över andelen kolhydrater, kontra proteiner och fetter… du kan bli överraskad.

Det är framför allt fett som mättar. Gör ett test; ät knäckebröd, frukt eller något annat sockerstint och sedan rent fett för att se vilket som mättar längst. (Nja, det var ett skämt.) Proteiner mättar också, men även där finns en del kolhydrater, det är bara fett som inte innehåller kolhydrater. Så fett mättar mest.

Vad jag äter till frukost? Kanske en omelett med olika grönsaker och kryddor. Gårdagens mat. En gröt med mycket smör/kokosfett (så att det mättar länge), en näve nötter som kokats i så mycket vatten att jag inte behöver tillföra någon sorts mjölk, annars lite havremjölk. Jag kan ta en kopp te till, istället. Eller en skål linssoppa och ett ägg. Eget glutenfritt bröd, som en del i måltiden för att dämpa insulinpåslaget… med mycket fett på.

Jag anser att vi börjar bygga god hälsa ner på cellnivå genom det vi äter. Det är svårt annars för kroppen att göra sitt jobb, hur mycket vi än vill. Vi kan gilla läget, bjuda till och anstränga oss eller avböja – tack och lov har vi valet.
“Neej, jag skulle aldrig kunna äta mat till frukost!” finns det vissa eller kanske många som tänker nu.

Nehej. 🙂

Men vill vi förändra finns det alltid hjälp att söka, till exempel handfasta tips i mina matböcker med olika inriktningar. Kunde jag så kan du.

…vill du boka en tid till hösten för en individuell kostrådgivning eller hälsoundersökning kan du göra det här. Varmt välkommen!

// Kram Linda

Erbjuda något som människor vill ha.

Jag var dekoratör i mitt förra liv. Vi byggde olika sorters dekor i köpcentrum, på fester och i butiker. På buffébord, i konferensrum och… ja, du förstår säkert. Det här var på det glada 90-talet och man ville kanske ha Moulin Rouge-tema eller en saloon uppbyggd, för att ge några exempel.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men så hände någonting. År 2001 kraschade två flygplan in i Manhattans tvillingtorn och många av oss vet exakt vad vi gjorde och var vi befann oss när bilder på detta repriserades om och om igen i nyhetssändningar… som vore det en dålig film utan lyckligt slut. Det var för svårt att ta in allt på en gång.

Efter den händelsen förändrades världen på många sätt. Det vet alla som inför varje flygresa försöker beräkna hur mycket vätska man får ta med i sitt handbagage (vad räknas nagellack som? och läppglans?), tumskruvarna drog åt och i vår bransch märkte man det på festerna. Det var inte så roligt med fest längre, när världen kändes som den var vänd fullständigt upp och ner.

Flamingodekor från mitt förra liv, på en trädgårdsmässa i Sthlm.Och om ett företag arrangerade ett evenemang för sina anställda, drog man ner på “lyxen” (tänk: dekor) och serverade det enklaste (tänk: mat och dryck). Inga konstigheter med det. Livet förändras och vi måste anpassa oss efter det. Vi kan vara flexibla om vi vill och behöver, även om vi är vanemänniskor.

Men jag kände någonstans att det jag gjorde var… hade det en mening? På riktigt? Då kändes det inte så, även om jag inte har något emot dekor per se. Saker och ting ställdes på sin spets, jag var inte lika peppad, varenda offert skulle plötsligt minskas ned i budget och man skulle trolla med knäna – något jag tyckte var rätt roligt innan dess – så en dag kände jag att det nog fick vara nog.

Kanske var det i samband med att jag själv kände att allt blev för mycket. Allt. Jag växlade ner så pass  jag kunde, det fick ta sin tid att hitta balans under fötterna men ett mantra följde mig hela tiden. “Jag vill kunna erbjuda något som människor verkligen vill ha” för det kändes inte kul att försöka sälja is till inuiter. Det blev svårt och trögt. Alla negativa svar och besked, det var inte roligt. Jag hade inte kul.

I raset utför, var jag tvungen att omvärdera allt: vad jag stod för och varför, vad jag ville med min framtid och hur jag skulle ta mig dit. Det blev fler, längre och mer krävande förändringar än jag först hade tänkt mig. Oavbrutet dök samma mantra upp inom mig: “jag vill kunna erbjuda något som människor vill ha.” Och där började det sedan bli ännu mer intressant.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerFör min egen läkning ledde mig till MediYogan, som stresshantering och när jag hade yogat själv en tid föll det sig naturligt att lära mig mer om det som kunde hjälpa min kropp till lugn. Min utbildning till Lärare och Terapeut i MediYoga blev till den verksamhet jag har idag: där jag hjälper människor att varva ner, stressa av och landa. Att andas. Läka inifrån.

Det fortsatte med ett intresse för hur mina organ mådde, vad jag hade gjort mot min kropp för att krascha så och hur jag kunde vända på det för att må bättre. Mina studier inom Funktionsmedicin, för att lära mig mer om mina (och andras) kroppsfunktioner för att sedan kunna läka mig själv inifrån, gjorde att jag idag arbetar som Näringsrådgivare och hjälper människor till en bättre balans i livet – utifrån deras individuella förutsättningar – genom hälsoundersökningar.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Jag tänker på det ibland. Mantrat. Och att jag idag faktiskt jobbar med att kunna erbjuda det många människor vill ha: en god hälsa. Utan den kan vi de facto äga och ha “hur mycket som helst”, men kanske inte vara förmögna (!) att njuta av det. Alla vill må bra, känna sig harmoniska och tillfreds – vi har troligen bara olika vägar dit.

Det är en ynnest att idag få möta och samarbeta med människor som önskar välja en annan eller ny väg i livet, för jag har erfarenhet om hur det kan vara och kännas. Jag vill kunna hjälpa till, stötta och peppa. Och jag har insett att jag är där nu. Att jag i nuläget kan erbjuda det människor vill ha.

So be careful what you wish for.

Det kan faktiskt bli sant. 

// Kram Linda

(Önskar du hjälp genom MediYogaandning, individuella kostråd eller en hälsoundersökning kan du boka tid här. Varmt välkommen!)