Category Archives: Läkande kost

– Läkande kost stärker kroppens funktioner, istället för att skapa slitage. –

Dags att gå vår kostkurs i höst…? (7-8/10 i Sthlm)

Tjena, har du haft en bra sommar? Och då syftar jag inte på vädret. (… åh, igår hade jag en “höstkänsla” för luften var så krispig och klar, solskenet hade liksom ett annat ljus – jag älskar sensommar och tidig höst…. det är något “friskt” i det.) Utan jag undrar mer – hur du MÅR efter den här sommaren? I kroppen?

Fyra glas med rosévin i en skål.Sommartid skulle kunna stavas “excess” – lite för mycket av allt. Inte sant? Lite för mycket av det goda, som alkohol, sockerarter och svulstiga måltider – konstiga tider på dygnet. I kombination med lite sömn. Jag försöker inte förstöra nån fest här, jag tänker bara att det går att känna i kroppen om det har blivit lite… mycket. Det kan vara diffust, men kanske som en tyngdkänsla, värk någonstans eller ett par trivselkilon extra…?

Och då menar jag INTE att trivselkilon är något fel, tvärtom. Trivs man med dem kan det vara en bonus efter en härlig semester, men om det är mindre trivsel och mer kilon… tro mig, jag känner till känslan. Inte bekvämt, alltid. Fast det handlar ändå i slutänden om måendet – för just ett par kilon extra behöver inte skapa ohälsa. Punkt.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men. Om du känner att kroppen signalerar missnöje via din mage, dina tarmar, huvudvärk, ont i leder, trötthet… eller något annat åt det hållet, så säger din kropp någonting. Känner du inte av någon kroppsdel är det ju lugnt. Annars kan det vara passande att få lite mer kunskap om hur kroppen fungerar – och vad den önskar att du visste om den. Vad sägs om en grundläggande kostkurs?

Vi håller vår grundläggande kostkurs
“Mat för mig, kanske för dig?”
i Stockholm lördag-söndag 7-8/10 kl 10-15,
på Havregatan 10, Södermalm
din investering i dig själv: 1300 kronor
(läs mer om kursens innehåll nedan) 

Här är några röster om kostkursen vi höll i Göteborg för tre år
sedan, vi är på det hela taget alldeles för dåliga på att fånga upp omdömen
efter våra kostkurser… (scrolla ner en bit i inlägget).

Vi pratar “enkelt” om kost, om hur kroppen fungerar (genom det du stoppar i munnen, matsmältningen och hur det omvandlas till nya organ, muskler, hormoner – och vad vi kan behöva tänka på… en hel del, ärligt talat) samt provsmaka lite “ny” (kanske?) mat för inspiration. Du får dessutom kompendier och recept, plus ett par insikter om din kropp.

Cellens funktioner = grunden i kroppens funktioner.För det har jag lärt mig, på min egen resa, att vi generellt vet alldeles för lite om hur kroppen och våra celler faktiskt fungerar – vad den önskar och hur den jobbar bäst. Det blir sällan läge att lära oss det, liksom. Och sedan matar vi den gladeligen med “lite-vad-som-helst” och kräver av kroppen att fungera även om vi inte ger den förutsättningarna för det, inte sällan med hot om våld och/eller bantning. Oooh. Mår vi bättre av det…?

Det gäller att bli bästa vän med sig själv och sin kropp. (På riktigt.)

Vy vid Årstaviken i svart och vitt: brygga, vatten och träd.Vi har båda lärt oss genom sjukdom – jag och min fina kollega Carina – vi pratar om våra egna resor och vill skapa ett samtal med er. Vi berättar och förklarar vad vi har lärt oss, om smärta, värk och trötthet. Se det som tips och råd på vägen för att inte göra om våra “missar”, sedan gör du som du vill i ditt liv. Det finns inga förbud eller måsten (även om vi väljer bort att äta och dricka vissa saker, men vi förklarar sakligt varför…), men den mat vi äter idag är “svår” för våra kroppar.

Och din kropp kommer att tacka dig om du lägger tid och energi på att förstå den bättre. Tro mig. jag ser det hela tiden i mina klienter. Det går att dämpa inflammatoriska processer som kan ställa till det för oss, det går att skapa starka och goda förutsättningar för kroppen. Vi kan bryta onda cirklar.

Det handlar också om hur länge vi vill hålla. Jag fick visa leg på Systemet för några veckor sedan, 41 år fyllda. Det ser jag som att jag gör någonting rätt idag (efter så många år av “fel”) och det är väl genom att dela med oss av misstag och galna val som andra kan undvika desamma…? Jag tror det, vi hjälper varandra.

Är du intresserad av att vara med oss, i Stockholm 7-8/10 kl 10-15?

Mejla via detta kontaktformulär eller skriv på Facebook, för anmälan eller om du har frågor. Jag hoppas att vi ses och lär av varandra! Varje kurs lär vi oss själva av alla deltagare, men det vi vill lära ut till dig är såklart det primära. Så delta gärna. 🙂

Jag önskar dig en fin augustivecka!

// Kram Linda

Matbok 6.Balans under produktion…

Ja, så här i sommartid med semester och ruckade rutiner känns kanske balans som långt borta? Jag kan själv känna att sömnen har tagit stryk för att jag har varit ute för sena kvällar (och druckit rosé lite oftare än annars), jag har kanske inte fått i mig tillräckligt med vatten på dagtid och… ja, listan kan göras lång.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Egentligen pendlar vi ju lite fram och tillbaka alla, men det finns ju en balans för kroppen och våra organ som är vettig att hålla sig till. Oavsett vad vi gör, ska ju kroppen göra sitt jobb = hålla oss vid liv. Se till att våra celler delar sig i lagom takt, att lungorna syresätter oss och att hjärtat, vårt “batteri”, håller oss gående och stående. Det är inga småsaker.

Men vi tar det ändå så lätt för givet. Blir förbannad om kroppen inte ställer upp, om vi får ont någonstans och känner oss trötta… utan att fundera på vad vi har gett den för förutsättningar. Jag har själv haft känningar efter sena nätter med för lite sömn, min lever har sagt “tack men nu räcker det” och uttryckt det med en mild huvudvärk bakom ögonen och över pannan.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Tack och lov fattar jag snabbare vad som händer idag. Så att jag saktar ner, dricker mer vatten, stöttar min lever och sover mer. Bland annat. Tidigare hade jag kanske bara dragit i mig en värktablett och fortsatt framåt på samma sätt. Nu vet jag att jag måste backa och samla energi – och hur.

Jag älskar uttrycket som sägs komma från Einstein: “The definition of insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.” Vi lär så länge vi lever och kan vi omvandla dessa erfarenheter till nya rutiner så har vi gjort massor för hälsan. Att bara göra fel saker om och om igen ger kanske ingen lösning…

Men i alla fall! Jag har börjat fixa med nästa matbok som kommer i december, det blir nummer 6 som handlar just om – Balans. Och hur kroppen behöver vissa saker som är lätta att bortse ifrån eller inte veta om och en påminnelse om några av alla de pusselbitar som bidrar till helheten… hälsan.

Vän av ordning tänker säkert “men… sist var det bok 4.Resa & picknick och nu nummer 6?” Det stämmer. Thank you for noticing. Jag bestämde från början (2012) att det skulle bli sex stycken matböcker och nummer 5 fick heta “Barnen“. Dock har jag stor respekt för just det ämnet och känner att jag ännu inte har gjort en tillräcklig research, medan jag hade balans-sidor klara, så jag hoppar över den i nuläget och nummer 6.Balans får komma före 5.Barnen. Inga konstigheter, egentligen.

Det är lite rörigt men kul att leva i en kreativ process, jag har tejpat upp utskrifter av varje sida på en vägg hemma. Flyttar runt och antecknar. Stryker och lägger till. Det känns ibland som att jag kommer sakna just det, även om jag ser fram emot när de sex stycken är färdiga. Som det är nu kan jag alltid sitta med dem och knåpa… det är inte heller helt lugnande, att det jämt finns jobb att göra.

 

 

 

 

Å andra sidan. Jobb? Det här är ju min hobby. Jag gör det jag har lärt mig på min egen resa, är det ett jobb? Det känns mer som en ynnest. Men när jag går in i en session med en klient gör jag det helhjärtat. Det är intressant, givande och även förlösande att kunna hjälpa. Särskilt om personen känts uppgiven.

Ofta handlar det om att komma tillbaka till det som hjälper kroppen till balans. Det vi gör eller borde göra dagligen eller varje vecka; om vi glömmer bort eller inte vet hur skapar vi en liten obalans. Kanske. Det gäller att förstå sin egen kropp, hur organen jobbar och vad den kan signalera – ju förr vi kan “svara” på det desto bättre.

Matboken är under produktion, men om du känner att du vill ha hjälp med att hitta balansen efter sommarens eventuella utsvävningar och semesterslapphet (vilket är okej och mänskligt), så kan du boka tid för individuell kostrådgivning, hälsoundersökning eller personlig yoga. Här ser du mer vad jag gör.

Varmt välkommen!

Ha en fin vecka, i balans eller ej.

// Kram Linda

…inte teflon i matlagningen, väl?

Mina vänner, vi måste prata om en sak. Jag scrollade förbi en artikel i Metro nyligen om att “teflonstekpannor kan vara skadliga för hälsan” och det var ingen news flash för undertecknad (som har tjatat sedan 2012) men jag tänker ändå att det kan vara på sin plats med en påminnelse…? En liten uppdatering.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.För ju mer vi lär oss, desto bättre beslut kan vi skapa för oss själva. För hälsan. För framtiden. Istället för att i efterhand kanske känna oss lurade eller stå med frågan “varför har ingen sagt det här?” hängande inom oss. Det känns mer fair att förmedla information här, så kommer den som behöver hitta hit – just hit. Den tilliten har jag till livet.

Så, teflon. Jag har använt teflon i mitt liv också, men när jag lärde mig att det är ett material som kan släppa när det blir revor eller rispor i ytan, och kom över denna studie från 2008 om hur en kemikalie (PFOA) i teflon kan skada immunförsvar, lever och sköldkörtel, kände jag inte längre för att använda det som heter non-stick. Hur smidigt det än är när maten inte fastnar i pannan. För vet du var dessa material tar vägen? In i kroppen. Det är våra organ som måste hantera vad-det-nu-är-som-sker, om detta följer med maten in i munnen och ner i matsmältningsorganen.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Dramatiskt, må tyckas. Det är väl inte så farligt? Kanske inte, nej. Men varför utsätta sig för det om det inte ska vara i kroppen, om det är någonting den inte känner igen? Det här är mina funktionsmedicinska tankar – att hela tiden ta hänsyn till hur kroppen hanterar det vi utsätter den för. Organen strävar alltid efter balans, oavsett vad vi gör emot den. Och vi kan göra det lättare eller svårare för kroppen att upprätthålla sina funktioner. Hur kan jag hjälpa min kropp till en bättre balans?

Levern processar det vi äter och dricker. Våra njurar renar blod till urin. Blodet transporterar näring och syre. Matsmältningen sker i steg för att vi ska kunna utvinna kolhydrater, proteiner och fetter så att vi kan bilda skelett, nya organ och vävnader, enzymer, hormoner och andra signalsubstanser. Riska detta med att slänga in lite teflon då och då? Nej tack, inte längre för min del.

Sötmandlar som formar ett hjärta.Jag levde länge omedveten, när polletterna väl trillade ner var det som att rullgardiner flög upp och släppte in ett bländande ljus. Det är inte alltid roligt, enkelt och bekvämt men vissa saker kan få sjunka in lite sakta och successivt förändras. Vi behöver inte göra om allt NU, även om vissa av oss är så. Allt eller inget. På eller av. Jag var sån, men mina kanter har slipats ner (något). Vi kan alla ta en eventuell förändring i den takt som passar oss; de medvetna val vi gör kan hjälpa oss att fatta mer grundade beslut.

I artikeln om att teflonpannor kan vara skadliga för hälsan står även att “man ska absolut inte använda metallverktyg, utan trä eller plast när man steker. Följer man det rådet är teflonytan stark och håller”. Och vänner, vi vet ju vid det här laget att plaster kan vara hormonstörande. Röra runt i varm mat med plast känns inte aktuellt längre för egen del, jag och många med mig har plastbantat. För mig är det lätt att välja trä och metallredskap samt gjutjärn, som faktiskt tål dessa.

Närbild på springform i bleckplåt.Jag har en massa varianter av kokkärl i gjutjärn i mitt kök. I övrigt använder jag bak- och springformar i blecksplåt stället för teflon. Det finns stekpannor i keramik att steka i och rostfritt stål går utmärkt. Det finns flera alternativ till teflon om vi bara höjer blicken något från den vi är vana att använda, jag lovar.

Jag tänker så här. Om man tycker att en gjutjärnspanna är tung att hantera, kan man träna lite armmuskler eller be någon annan hjälpa till att lyfta den? Om man tycker att maten fastnar när man steker – använd rikligt med smör/kokosfett (en studie från 2015 visar att olja har en annan kemisk struktur och klarar inte upphettning på samma sätt, även om de säger det i tv – dock väljer jag bort just ister själv) och dra ner temperaturen. Kokosfett bränner gärna fast vid full fart. Låt det ta lite längre tid, då. Hellre det än teflon för kroppen. Tänker jag.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Men, som med allt annat så ska vi fatta vi våra egna beslut. Vad jag skriver här kanske inte alls påverkar dig det minsta, då är det som det ska vara. Då har du fattat rätt beslut för dig, utan tvång eller påverkan från någon annan. Jag ville liksom bara påminna nu när det bubblade upp igen.

Jag önskar dig en fin sommarvecka, var du än är.

// Kram Linda

Vi får i oss 7 kg (!) tillsatser per år.

Med mitt jobb blir man påmind om att man kommer med lite tråkiga nyheter ibland. Nyligen fick jag höra “Linda, jag kan inte äta fläskkött sedan du berättade om vad det gör i kroppen!” och jag har hört att vissa vänners barn förbjuder dem att träffa mig, för att det blir så krångligt med maten hemma annars…

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Haha. Stackars människor. Och ändå berättar jag ju sådant som är helt öppet och lätt att googla – när folk frågar mig – men som troligen få vill veta. Min egen drivkraft är den sjukdomskänsla jag själv hade när min tarm var läckande och det ledde till en massa biokemiska obalanser. Jag mådde pyton. Där kände jag att det inte var värt en dag till för att få äta “gott”.

En av dessa vänner upplyste dock mig om en sak nyligen, något jag helt och hållet har missat. (Tack Bella!) Att var och en av oss får i oss runt 7 kilo tillsatser per år. Bara den meningen väcker en direkt känsla av illamående i mig. Och sedan fortsättningen som du kan se via länken ovan – “Vad är det vi äter egentligen? Ett projekt om tillsatser” – kändes inte mycket fräschare:

“En av anledningarna (…) är att de flesta vill att
vår mat ska vara så billig som möjligt.
Därför byter tillverkaren ut dyra ingredienser mot billigare tillsatser, och vatten som binds med dessa.
Det här påverkar både kvalitén på produkten,
och förminskar den naturliga smaken. ”

Tänk att vi har kommit hit. Att vi får i oss så mycket tillsatser i det som anses vara “vanlig mat”. Det är sorgligt. Tillsatser som till exempel gör att maten håller ihop (emulgeringsmedel kan göra oss sjuka och feta), glassen blir len och fin (“Det innehåller GB-glassen egentligen: Så onaturligt det kan bli“) och att maten får längre hållbarhet (“Hamburgaren ser ut som ny – efter 14 år“). Hmm.

Eller hur man ersätter en pressad citron med vatten och citronsyra – för att det är knepigt att pressa en citron för hand? – citronsyra, som i sin tur kan ge upphov till allergiska reaktioner eller överkänslighetsreaktioner. Den förvånar mig.

Tillsatserna erbjuder många nog “bra” egenskaper och alla är inte skadliga (och visst, utan vissa e-nummer kan vi säkert dö), men förr behövde vi inte dem. Man tillagade råvaror och åt. Punkt. Idag har vi inte tid, eller – vi tillåter det inte att ta tid att laga mat. Vi prioriterar annat, förenklar, äter hel- eller halvfabrikat men är inte helt medvetna om att vi kan behöva betala med hälsan. För vi känner inte till omfattningen ännu…

Jag brukar ta upp ett par tillsatsämnen, främst för att sätta dem på kartan och förklara hur de påverkar oss. Har vi kunskap så kan vi påverka våra egna liv mer. Det är inte alltid bekvämt att veta om, men är du känslig kan du sluta läsa – nu.

* Sötningsmedel – vanliga sötningsmedel är aspartam, “NutraSweet”,
sorbitol, sackarin
och sukralos eller “Splenda”. Det är dessa sötningsmedel
som används i de flesta så kallade lightprodukter.

* Aspartam – ett sötningsmedel ca 200 gånger sötare än socker

* Sukralos – ett sötningsmedel ca 500 gånger sötare än socker

* Glukossirap framställd från främst majsstärkelse, ersätter
nu alltmer vanligt socker i både godis och livsmedel

* Glutamat/MSG – kallas bland annat E621, glutamat, natriumglutamat, MSG (monosodium glutamate) eller helt enkelt smakförstärkare. 

* Jästextrakt – ett vanligt innehåll av glutamat (se ovan)

* Guarkärnmjöl (E412) – en baljväxt som liknar sojabönan,
används ofta i glutenfria mjölmixer eller bröd, en stark allergen

* Klumpförebyggande medel tex E535 och 536… cyanid, någon?

* Azofärgämnen – färgämnen som ”kan ha
negativ effekt på barns beteende och koncentration”

Här kan du läsa en liten guide om e-nummer, men håll i dig… jag blir på allvar illamående efter bara ett par meningar. Jag tänker att det är tragiskt att vi får i oss så mycket som 7 kilo av tillsatser per år, när vi kan tillaga vår egen mat utan dem. Rena råvaror. Ren mat för våra kroppar och organ att processa. Kom ihåg att du bygger din kropp av näringsämnen; din hals, din handled, dina lungor. Mat som omvandlas till vävnad, organ och skelett. Vi tänker kanske inte så, för till det vill vi väl egentligen ha den allra bästa näring vi kan uppbringa…?

Innehållsförteckning över glutenfritt knäckebröd.Se bara på ett paket glutenfritt bröd och förvånas över kreativiteten. Man tar bort gluten och ersätter med otaliga andra E-nummer som känns mindre naturliga…? Jag gör mitt eget fröknäcke och bakar mitt eget mjuka “bröd”, de finns båda i min matbok 2.Vardagsmat (men det ska vara 1-1,5 tsk bikarbonat i det mjuka brödet; inte 3 st). Funkar fint!

Tänk också på skillnaden på en vuxen som får i sig 7 kg tillsatser och hur ett barn, med så mycket mindre kropp, troligen reagerar ännu starkare… Läkartidningen (nr 6 2008) hade en medicinsk kommentar om Livsmedelstillsatser kan öka hyperaktivitet hos barn och resultat från en brittisk studie stärker sambandet.

…det är nog sedan länge nu som du känner att “nej, henne orkar jag inte med” och dina barn ber dig sluta umgås med mig. För livet blir lite stökigare när man börjar kryssa mellan rena råvaror och man läser på innehållsförteckningar. Jag vet precis. Men det är som med allt annat ett val vi gör, i slutänden en prioritering av tid. Och det här brinner jag för.

Vill du lära dig mer, ta tag i det här och göra på ett annat sätt?

Jag säljer mina fyra matböcker här; för grunder, vardagsmat, festligare mat och mat på picknick/resa.
Vi erbjuder vår kostkurs i Stockholm 7-8/10 med teoretisk grund, kompendium och recept på det som bjuds och provsmakas. Häng med oss!
Annars finns även möjlighet till en individuell kostrådgivning (det är bra om du känner till din blodgrupp, så blir råden mest passande) eller samtal kring hur du kan äta.

Jag tror att varje steg bort från tillsatser mot bra råvaror är avlastande för kroppen, helheten. Att det ger oss en möjlighet att blir starkare ner på cellnivå så att organen kan utföra sitt jobb på bästa sätt – även om vi inte märker av en förändring samma dag. Eller ens samma vecka. Men på insidan gör det skillnad.

Även om resultatet “bara” blir att det inte gör ont, för hälsa bara “är”Smärta, värk, utmattning, stress, inflammationer och sådant som skaver är något annat (…här om hur studier visar att tillsatser i mat kopplas till fetma och tarmsjukdom).

Jag tror att våra kroppar tackar oss för det. 

// Kram Linda

(Du når mig via detta kontaktformulär. Välkommen.)

Vi äter “godis” till frukost. Varför?

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas igen. Det kommer larm om fetmakriser och jag tror att var och en bör börja vid sitt eget frukostbord.

Inte minst i mitt jobb ser jag en majoritet som främst äter snabba kolhydrater – sockerarter – till frukost och så är de så hungriga före lunch att de fikar eller äter en chokladbit då… dessutom hinner majoriteten även berätta att de “äter nyttigt” innan de meddelar att de börjar dagen med filmjölk/yoghurt och müsli…

I min värld innebär “nyttigt” att näringen passar för organens funktioner. Tråkigt kanske, men för att våra kroppar ska upprätthålla puls, andning och de inre organen ska kunna utföra sitt jobb. Tyvärr är det sådant som kan ge sig tillkänna efter väldigt lång tid, att det liksom inte har varit helt kompatibla matvaror; magen knasar, leder värker, tröttheten förlamar. Diffusa symtom, svårt att ta på. Bara för att något är toppen i en reklamfilm, är det inte alltid “nyttigt”.

Ser vi på frukostbordet som mer liknar en godishylla, har vi till exempel:

Juice / smoothie = oftast flytande sockerarter av frukt och bär
(färskpressade om vi har tur)
Bröd – all mjölmat = socker
Yoghurt / fil = sockerarter, kyler inifrån, skapar slem
(även om det är en del proteiner också, men här är fokus socker)
Bär och müsli = sockerarter
Gröt + mjölk eller nötmjölk = ofta sockerarter utan fett
för att inte tala om banan = sockerarter
(samt
Kaffe – blockerar upptag av mineraler = tillför inte näring)

Det här är inga hemligheter, det är bara att vi har gjort den här frukosten till en “vana” och det är gott – men… betyder det att det är bra näring för kroppen? Kroppen, insulinet och blodsockret får mycket att göra. Näringen rinner fort igenom och många är hungriga redan runt kl 10. Jagar som galna efter fika eller annan påfyllnad.

Så vad kan man äta istället? Mitt standardsvar är: mat. Ät mat, som vore det lunch eller middag. Fast det svaret brukar inte alltid falla i god jord. Så att säga. Kan man äta “mat” på morgonen?

Jag frågar även mina klienter hur mycket fett de äter i maten? Möjligen lite nötter, avokado eller mjölkprodukter får jag till svar. Avokado är okej för blodgrupp A, men mjölkprodukter…? Det räknas inte som fett i min bok, då jag anser att kaseinet ställer till mer problem (läs: inflammationer) än det gör gott. Många väljer fortfarande bort bra fetter, i tron att det kanske gör dem tjocka. Fastän hjärna, nervsystem och många andra organ kräver fett som både bränsle och isolerande skydd. Det är dock viktigt att välja bra fetter.

Jag vill vara tydlig med att jag inte föraktar kolhydrater, jag tycker bara att vi ska vara medvetna om mängderna socker i det vi äter dagligen och blanda in mer bra proteiner och bra fetter. Några exempel (att välja efter blodgrupp) är:

Ägg, smör, olivolja, nötter, avokado,
kalkon, rostbiff, makrill och fetaost.
Gröna blad, broccoli och bönor.
Varför inte i en matig äggröra eller omelett?

Blir du ofta hungrig före lunch? Det är inte fel med ett mellis på förmiddagen, men vi kan bli olika hungriga, känns det som om maten bara går igenom eller ger den “stuns”? Blir du sugen runt klockan 15? Det är ofta en reaktion på vad vi har ätit till lunch. Titta gärna över andelen kolhydrater, kontra proteiner och fetter… du kan bli överraskad.

Det är framför allt fett som mättar. Gör ett test; ät knäckebröd, frukt eller något annat sockerstint och sedan rent fett för att se vilket som mättar längst. (Nja, det var ett skämt.) Proteiner mättar också, men även där finns en del kolhydrater, det är bara fett som inte innehåller kolhydrater. Så fett mättar mest.

Vad jag äter till frukost? Kanske en omelett med olika grönsaker och kryddor. Gårdagens mat. En gröt med mycket smör/kokosfett (så att det mättar länge), en näve nötter som kokats i så mycket vatten att jag inte behöver tillföra någon sorts mjölk, annars lite havremjölk. Jag kan ta en kopp te till, istället. Eller en skål linssoppa och ett ägg. Eget glutenfritt bröd, som en del i måltiden för att dämpa insulinpåslaget… med mycket fett på.

Jag anser att vi börjar bygga god hälsa ner på cellnivå genom det vi äter. Det är svårt annars för kroppen att göra sitt jobb, hur mycket vi än vill. Vi kan gilla läget, bjuda till och anstränga oss eller avböja – tack och lov har vi valet.
“Neej, jag skulle aldrig kunna äta mat till frukost!” finns det vissa eller kanske många som tänker nu.

Nehej. 🙂

Men vill vi förändra finns det alltid hjälp att söka, till exempel handfasta tips i mina matböcker med olika inriktningar. Kunde jag så kan du.

…vill du boka en tid till hösten för en individuell kostrådgivning eller hälsoundersökning kan du göra det här. Varmt välkommen!

// Kram Linda

Erbjuda något som människor vill ha.

Jag var dekoratör i mitt förra liv. Vi byggde olika sorters dekor i köpcentrum, på fester och i butiker. På buffébord, i konferensrum och… ja, du förstår säkert. Det här var på det glada 90-talet och man ville kanske ha Moulin Rouge-tema eller en saloon uppbyggd, för att ge några exempel.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men så hände någonting. År 2001 kraschade två flygplan in i Manhattans tvillingtorn och många av oss vet exakt vad vi gjorde och var vi befann oss när bilder på detta repriserades om och om igen i nyhetssändningar… som vore det en dålig film utan lyckligt slut. Det var för svårt att ta in allt på en gång.

Efter den händelsen förändrades världen på många sätt. Det vet alla som inför varje flygresa försöker beräkna hur mycket vätska man får ta med i sitt handbagage (vad räknas nagellack som? och läppglans?), tumskruvarna drog åt och i vår bransch märkte man det på festerna. Det var inte så roligt med fest längre, när världen kändes som den var vänd fullständigt upp och ner.

Flamingodekor från mitt förra liv, på en trädgårdsmässa i Sthlm.Och om ett företag arrangerade ett evenemang för sina anställda, drog man ner på “lyxen” (tänk: dekor) och serverade det enklaste (tänk: mat och dryck). Inga konstigheter med det. Livet förändras och vi måste anpassa oss efter det. Vi kan vara flexibla om vi vill och behöver, även om vi är vanemänniskor.

Men jag kände någonstans att det jag gjorde var… hade det en mening? På riktigt? Då kändes det inte så, även om jag inte har något emot dekor per se. Saker och ting ställdes på sin spets, jag var inte lika peppad, varenda offert skulle plötsligt minskas ned i budget och man skulle trolla med knäna – något jag tyckte var rätt roligt innan dess – så en dag kände jag att det nog fick vara nog.

Kanske var det i samband med att jag själv kände att allt blev för mycket. Allt. Jag växlade ner så pass  jag kunde, det fick ta sin tid att hitta balans under fötterna men ett mantra följde mig hela tiden. “Jag vill kunna erbjuda något som människor verkligen vill ha” för det kändes inte kul att försöka sälja is till inuiter. Det blev svårt och trögt. Alla negativa svar och besked, det var inte roligt. Jag hade inte kul.

I raset utför, var jag tvungen att omvärdera allt: vad jag stod för och varför, vad jag ville med min framtid och hur jag skulle ta mig dit. Det blev fler, längre och mer krävande förändringar än jag först hade tänkt mig. Oavbrutet dök samma mantra upp inom mig: “jag vill kunna erbjuda något som människor vill ha.” Och där började det sedan bli ännu mer intressant.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerFör min egen läkning ledde mig till MediYogan, som stresshantering och när jag hade yogat själv en tid föll det sig naturligt att lära mig mer om det som kunde hjälpa min kropp till lugn. Min utbildning till Lärare och Terapeut i MediYoga blev till den verksamhet jag har idag: där jag hjälper människor att varva ner, stressa av och landa. Att andas. Läka inifrån.

Det fortsatte med ett intresse för hur mina organ mådde, vad jag hade gjort mot min kropp för att krascha så och hur jag kunde vända på det för att må bättre. Mina studier inom Funktionsmedicin, för att lära mig mer om mina (och andras) kroppsfunktioner för att sedan kunna läka mig själv inifrån, gjorde att jag idag arbetar som Näringsrådgivare och hjälper människor till en bättre balans i livet – utifrån deras individuella förutsättningar – genom hälsoundersökningar.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Jag tänker på det ibland. Mantrat. Och att jag idag faktiskt jobbar med att kunna erbjuda det många människor vill ha: en god hälsa. Utan den kan vi de facto äga och ha “hur mycket som helst”, men kanske inte vara förmögna (!) att njuta av det. Alla vill må bra, känna sig harmoniska och tillfreds – vi har troligen bara olika vägar dit.

Det är en ynnest att idag få möta och samarbeta med människor som önskar välja en annan eller ny väg i livet, för jag har erfarenhet om hur det kan vara och kännas. Jag vill kunna hjälpa till, stötta och peppa. Och jag har insett att jag är där nu. Att jag i nuläget kan erbjuda det människor vill ha.

So be careful what you wish for.

Det kan faktiskt bli sant. 

// Kram Linda

(Önskar du hjälp genom MediYogaandning, individuella kostråd eller en hälsoundersökning kan du boka tid här. Varmt välkommen!)

Vetemjöl skapade kaos i vattenledningar.

Oj. Jag höll på att sätta kvällsteet i halsen när jag såg nyheterna härom kvällen. Och en del av mig ville gapskratta och spruta teet all världens väg, men sen kom jag på att det var nog inte så roligt. Jag har lite speciell humor, kanske.

Jag hade inte hört ett ljud om att Lund hade behövt koka sitt dricksvatten i en månads tid (men när jag hör sådant tackar jag allra ödmjukast för mina fina vattenrenare, som jag älskar att använda – till och med för att koka ägg) eftersom de hade funnit bakterier i det. Jag lyssnade intresserat.

Och medan fakta rullade upp, satt jag med min kopp te i handen och bara gapade. Här mer information om “deg i rören bakom vattenkaoset i Lund“:

“I vissa fall används potatismjöl för att absorbera vatten då man
svetsar ledningar. Då man är klar spolar man ut potatismjölet.

I samband med ett ledningsarbete i vintras hade man i stället använt vetemjöl som inte spolats ut ordentligt, utan i stället fastnat som en klump i röret. Vid sina undersökningar hittade företaget
”en stärkelseprodukt i form av en vit fast massa”.

Massan hade tagits bort men partiklar hade fastnat i röret längs med hundratals meter rör, och gav upphov till bakterieproblemen.

Japp. Vetemjöl. Klister. I rören. Fastnat en klump. Bakterier. You do the math.

Klumpen med vetemjöl satt fast och orsakade sedan spridning av bakterier, något som i sin tur gjorde att man behövde koka vattnet i Lund tidigare i vår” enligt P4 Malmöhus. Hörde jag rätt? Läste jag rätt? Ja, tydligen.

nyhetsinslaget från TV4 här (jättekonstigt fönster som jag inte får fason på, klicka på länken ovan och se större bild i ett nytt fönster) frågar reportern en kvinna vad hon känner för att de hade hittat vetemjöl i rören och hon svarar “Ja, det kändes ju nästan lite snopet att det inte var mer allvarligt”… Jag uppskattar dessutom att reportern konkret visar att vetemjöl och vatten bildar klister. Men ja, det är väl min sorts “humor”.

Som jag ÄLSKAR när nyheterna skriver sig själva, och jag bara behöver länka till dem. Så suveränt. Jag behöver själv inte säga ett ord om vad jag anser om vetegluten (okej lite då; hej klister), om egenskapen att det fastnar i “rören” eller hur det har skapat en grogrund för bakterier. Jag kommer här inte heller att säga “vad var det jag…?”

Artiklarna säger sitt. Punkt.

I’m just sayin’.

// Kram Linda

(Vill du gå vår kostkurs i höst? Läs mer här. Välkommen!)

Kostkurs i Sthlm 7-8 oktober 2017.

Ja! Vi planerar (redan) för en kostkurshelg i Stockholm i oktober 2017. Vår kurs kallar vi “Mat för mig, kanske för dig” och vi tänker oss kl 10-15 för 1300 kr. Det känns kanske inte som det är bråttom just nu, men det är bra att gå ut med så att flera kan planera. Efter en slapp sommar kan vi ta nya tag för hösten!?

Se mer om kursens innehåll allra längst ner, vi ses på Havregatan 10.

En tallrik med färgsprakande läkande kost.Det är länge sedan sist och det vore kul att träffa er som är intresserade av att ta hand om hälsan, fundera på hur och vad ni äter – hur vi på bästa sätt kan stärka oss inifrån… även om det till stor del är individuellt. Grunden i vår kostkurs “Mat för mig, kanske för dig?” passar för alla. Här är några röster från tidigare deltagare när vi åkte till Göteborg på hösten 2014 (scrolla ner på sidan). Det var en härlig helg!

Jag möter ofta människor som söker hjälp för att de lider av smärta och värk. Stelhet. Trötthet. Stress. Någonting händer i kroppen stegvis, inte alltid till det bättre, men vad? Få vet att även detta läge kan förvärras av det vi äter. Ofta av något som äts eller dricks dagligen. Eller så är det något vi har snappat upp i media – det är mycket där nu och det spretar åt olika håll – men medvetet valt att bortse ifrån. Så kan det också vara.

Hjärtformade stekta linser.För alla vill inte veta, det är helt korrekt. Flykt och förträngning är en del av att vara människa. Särskilt om det är något som smakar gott. Även om det skadar kroppen. De blir ofta provocerade och säger “men jag kommer inte att sluta med…” även om de har bett mig om hjälp (det händer dock sällan), medan de flesta ser på mig och säger “Vad ska jag göra?” För allt fler känner att de bara har en kropp och att hälsan betyder allt.

De känner att det mer och mer är dags att dra i handbromsen och lära sig mer, av det där vi inte riktigt får veta. Vi lär oss om kalorier och motion, men förstår inte alltid vad som händer nere på cellnivå – egentligen. Och det är ofta frågan många ställer när de får mer kunskap och information om det vi äter: “Varför har ingen berättat det här?” Och så kände jag också. Precis så.

Studiematerial, skolhelg i Funktionsmedicinska Näringsskolan.Genom min egen resa, med platta fall och skrubbade knän, gjorde jag så många vurpor att jag satte mig ner och andades. Tittade på hur jag hade sprungit, vartåt, vad jag hade gjort och varför. Jag studerade MediYoga till lärare och terapeut, läste även till  näringsrådgivare inom funktionsmedicin, läste om hur kroppen fungerar och vad den behöver för det. Analyserade och förstod vad som hade hänt… över tid och långsamt.

Jag tänkte att mina omvägar kunde ge någon annan en genväg. 

Man lär sig ofta genom att göra misstag själv, men om någon läser detta nu och känner att det är dags att ta tag i den där trassliga vägen framåt – så välkommen! Meddela gärna här om du är intresserad till hösten, så att vi ser om det finns intresse och om vi får ihop en grupp. (Det är inte bindande i nuläget, men vi önskar kunna kalla dig efter sommaren.)

Kostkursanteckningar blir det...I kursen pratar jag om kostens påverkan på organens funktioner: lättförståeligt och enkelt; det handlar om att förstå vad vi kan göra för oss själva. Hitta motivation. Det finns inga “förbud” men att lära sig mer om kroppen är en investering för framtiden. Carina tillagar mat att provsmaka, så att du får nya alternativ och idéer. Kompendium (via mejl, annars tillkommer utskrift och porto) samt recept ingår.

Vi pratar, ställer frågor och svarar. Samtalar, helt enkelt. Jag vill lära ut – men lär mig samtidigt massor av dig. Det är det fina med att både hålla i och delta i en kurs. Och detta ämne gör det roligt att träffa och lära av flera i samma “sits”.

Vill du hitta sätt att avlasta din kropp? Önskar du känna dig lättare och mer harmonisk i kropp och huvud? Ser du fram emot att finna en ny kosthållning?

Du är varmt välkommen till oss! 

// Kram Linda

Har du frågor kring kursen? Något du önskar att vi ska ta upp? Kontakta mig här. Och meddela oss gärna om du har någon allergi/intolerans, tack.

Rubriker om kost som flimrar förbi…

Det har väl sällan varit ett sånt skrivande och pratande om kost som det är idag? Jag kan då inte minnas att det varit mer under mina fyrtio år i gamet. Och sen är ju undertecknad med och rör om i grytan, dessutom, eftersom jag utifrån min egen resa har djupdykt ner på cellnivå och funnit så mycket intressant…

Solig vinterdag, med vit snö och blå himmel.Därför blir det också extra spännande när rubriker flimrar förbi i full fart, håller jag med dem? Tycker jag tvärtom? Det är bra att fundera, stå för sin egen åsikt – även om det i många fall är optimalt att kunna ändra sig. Det gör inget om man är flexibel, det är värre att “vända kappan efter vinden” eller lita blint på någon som säger sig veta allt. För det gör ingen.

Det gäller att ta in information från olika håll och skapa sin egen uppfattning och sanning. Oavsett vad andra säger, tycker och tänker. Anser jag.

Vi börjar med en rubrik som flimrade förbi nu 7:e februari; “Gift i var tredje gojibärspåse” och här blir jag lite full i skratt. Inte för att det är en rolig rubrik – tvärtom, bekämpningsmedel är vedervärdiga att få i kroppen – utan för att jag räknar lite annorlunda… häng med här, nu:

gojibärGojibär =  (engelska: wolfberry, goji berry eller goji) = bocktörne, vilket i sin tur en art i familjen potatisväxter (så är även potatis, tomat, aubergine, physalis, paprika mm) som innehåller solanin, vilket sägs vara “väldigt giftig för både människor och djur, även i små doser. En dos på 24-48 milligram kan vara dödligt för en vuxen människa, men som regel behövs en betydligt större dos: 400 mg“.

Visst krävs det större doser för att , men för att påverka oss och skapa smärta i leder…? Jag har tidigare skrivit om potatisväxter här (med länkar till forskning) och märker att oerhört många som är trötta och har värk äter dessa råvaror nästan – dagligen. Det ser jag iallafall hos mina klienter. Varför? För att det är vedertaget att tomat, potatis och paprika är – “bra”. Är det…?

Nyplockade och skördade svarta vinbär.Med detta som underlag anser jag personligen att det är “gift” i varje påse gojibär. Det är därför jag blir full i skratt. Gojibär är inget jag rekommenderar, det är inte värt inflammationer eller värk i leder. C-vitamin och lykopen kan man få i sig från andra bättre livsmedel (tex grönkål, svarta vinbär och aprikoser). Det är min syn på saken.

Sen då? 15:e februari kommer en spännande rubrik som nästan varit mer förr:

Ny studie: mycket mjölk förkortar livet enligt ny forskning vid Uppsala Universitet. Gör det? Tänk, vissa studier köper så många blint rakt av (hej ett glas vin om dagen gör din friskare eller tre koppar kaffe om dagen gör dig friskare) och kommer det rubriker om forskning på mjölk så vänder det – förstås – tvärt. Stå över mjölk?! Aldrig i livet.

“- Våra nya forskningsresultat stärker hypotesen att en hög konsumtion av mjölk ökar risken för förtida död genom att orsaka en för kroppen skadlig kronisk låggradig inflammation, i synnerhet hos kvinnor, säger professor Karl Michaëlsson vid Uppsala kliniska forskningscentrum, till tidningen.”

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Gissa om jag ser mycket inflammationer i mitt jobb? För mig är det givet. Att komjölk är inte för oss människor, våra kroppar klarar tydligen inte av det. Men jag gissar lika mycket på kasein (protein) som laktos/galaktos (socker), då proteiner i större utsträckning kan skapa allergier/intoleranser.

I dagens läge, när det har kommit forskning som visar på att mjölk inte stärker skelettet (2014) och så många sjukdomar kommer ur inflammatoriska processer (i många diagnoser står det att det är en inflammation i grunden) är det superduperviktigt för mig att det jag äter är så antiinflammatoriskt som möjligt – även om det inflammatoriska smakar gott.

Men på sätt och vis har jag förstått att jag har det i mig, vilket kanske är aningen ovanligt, att jag kan välja bort råvaror och livsmedel som är skadliga för kroppens organ, även om jag tycker att det smakar gott. Om jag vill. För mig smakar mjölk numera bara unket och “inflammation”. I min värld är det  inflammatoriskt även om någon säger “men jag bara tar lite i kaffet, jag dricker aldrig mjölk”… och vill att det inte ska spela någon roll. Men det gör det.

Vackra kor på svenskt grönbete.Komjölk är fantastiskt för att kalvar ska få starka hormoner och proteiner, så att de snart kan resa sig upp och stå på sina ben. Det är en speciell sammansättning för just dem, men vi har kommit på att komjölk är en bra idé att dricka, i takt med att vi blir allt mer inflammerade… hmm?

Kom ihåg att effekterna kan ta flera år att visa sig, om man inte som vissa är allergiska mot kasein/mjölkprotein. Då kan det gå undan. Så även den som “har druckit mjölk i alla år och aldrig haft problem” kan ha diffus värk i leder, smärta i kroppen, lida av utmattning eller ständigt återkommande huvudvärk

Men, det här är min övertygelse. Du minns säkert vad jag skrev inledningsvis, det finns ingen som vet allt. Även om den personen säger sig veta. Luften är fri och vi har alla yttrandefrihet. Det är väl ändå rätt fantastiskt?

hjarta-i-djup-snoDock står mitt råd kvar; välj att skapa din egen uppfattning. Det som landar bäst i dig. Jag håller fast vid mina övertygelser och gör mitt yttersta för att minimera inflammationer. På de sätt jag kan.

Det är mitt mantra.

// Kram Linda

Önskar du hjälp med kostråd? Här kan du boka tid för individuell kostrådgivning eller en hälsoundersökning. Varmt välkommen.

Vill du som bor ute i landet ha min hjälp…?

Oj oj. Missförstå mig rätt här. Jag ser mig definitivt inte som någon guru eller något orakel. Men jag får en hel del mejl från personer som önskar hjälp – och inte bor i Stockholm med omnejd. Som inte har samma möjlighet att resa till mig för ett möte. Och i ärlighetens namn är ju Stockholm vår fina hufvudstad, men det är också “bara” en prick på kartan över vårt avlånga, vackra land…

yuppienalleNåväl. Ibland behöver man pepp. När man har kört fast eller av vägen kan man behöva någon som knuffar igång bilen eller är kartläsare (…dålig liknelse, jag vet) och eftersom det nu är flera som har frågat i mejl, har jag återigen aktiverat min telefon-konsultation” – 30 eller 60 minuter.

Tiden bokas här: som vanligt via bokadirekt (tjänst nr 18 eller 19), sedan ringer du upp mig på avtalad tid. Jag önskar summan för samtalet på BG 810-4937 två dagar innan; samtalet sker endast när jag har fått in summan på kontot. (Jag har försökt olika metoder och att få betalt i förväg fungerar bäst.)

Så, vad pratar vi om? Jag kan hjälpa dig med att ge min syn på saken, hur jag ser på hälsa, utifrån det jag har lärt mig av min egen resa och ge råd. Ibland vet man en hel del själv, men behöver pepp och styrning. Vi skapar en plan utifrån var du befinner dig i din process, optimalt är om du känner till din blodgrupp (eller kan ta reda på den före samtalet). Då kan jag ge dig mer specifika förslag.

läkande kostDock ger jag inga råd om kosttillskott här. Eftersom jag (av naturliga skäl) inte kan mäta din näringsstatus i en hälsoundersökning, undviker jag att gissa vad du eventuellt behöver, däremot kan jag ge kostråd (primärt) baserade på din blodgrupp, samt förslag på förändringar (förbättringar) i din livsstil – kanske är det sådant du inte har tänkt på… eller redan har funderat kring, men inte riktigt vet hur du ska ta dig an det.

Se det som ett coachande samtal. Jag vill ge dig verktyg för att kunna hjälpa dig själv. För även om det låter klyschigt är det precis så det fungerar – hur mycket jag än skulle försöka, kan jag inte göra jobbet åt dig. Men jag kan svara på frågor och funderingar, samt ge råd och tips. (Så att vi är överens där.)

enkät kostvanor_För enkelhetens skull, om du har en dator eller smarttelefon, kan du i förväg svara på frågor i en kostenkät via denna länk: enkät om kostvanor . Den är bra att ha som grund för vårt samtal (om du gör den i god tid före samtalet), då den ger en lite större bild av vem du är. Ge gärna kostenkäten 20-30 minuter och svara så ärligt och utförligt du kan. Tyvärr kan du inte gå tillbaka i frågorna, men du kan börja om helt ifall du önskar. Vi samtalar sedan kring dina svar och jag kan ge råd för blodgruppen.

Kom ihåg att det finns massor att göra för att förbättra sin hälsa! På många av sidorna på denna hemsida ger jag tips och råd; jag fokuserar gärna på en allt renare och lugnare livsstil i en stressig och intensiv värld. Men för individuella råd, kan vi ses för en kostrådgivning eller – höras över telefon.

matbok2.VardagsmatSom komplement finns ju mina matböcker, som jag skrev utifrån min nya kunskap om kost – och för att jag inte hittade några när jag själv sökte!
Det är förslag på mat utan gluten, mejeriprodukter från ko, fläskkött, raffinerat socker, Solanin med mera. De ska bli sex stycken, men de fyra som är färdiga i nuläget har dessa olika inriktningar;

1.Grunderna – just “grunderna” i läkande kost; om proteiner, fetter, kolhydrater, varför det är bra och avlastande med blötläggning av nötter/frön, säd o.s.v
2.Vardagsmat – för dig som önskar tips och idéer kring vardagens måltider
3. Festmat – förslag och inspiration kring helgmat och lite festligare inramning
4.Picknick & resa – för dig som söker råd kring hur man kan göra när man vill ta med sig mat, för att veta vilken näring man får i sig…

Jag vill gärna bidra för att hjälpa människor att må bättre. Så – är du redo och villig till en förändring, motiverad att göra den förändringen? Boka gärna ett möte eller samtal, du är varmt välkommen!

// Kram Linda

PS. Kom ihåg att 30 minuter går jättefort. För att hinna få svar på frågor eller tips kring kosten, var gärna väl förberedd. 🙂