Category Archives: MediYoga/Medicinsk Yoga

– Om Medicinsk Yoga som en del av stresshantering. –

Tillbaka in i yogalugnet… vill du vara med?

* Aaandas in. Och aaandas ut. * Nästa vecka är det dags för yogaklasser igen, jag längtar. Jag ser jag fram emot att träffa mina yogisar igen. Jag längtar efter lugnet, stillheten och den där speciella atmosfären som på något vis infinner sig när människor vill vila. Slappna av. Släppa taget. För en stund.

Vill du vara med? Det finns några platser kvar i grupperna, varav en ny grupp på senare kvällstid på Södermalm, se mer nedan.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Jag slås varje gång av känslan i att sitta inför en klass när de tar ett långt gemensamt andetag in och sedan andas ut. Lite som en rysning, ett välbehag. För här stannar tiden en stund. Man slutar springa, hasta och fly från vardagen. Vi bromsar in, stannar upp och landar. Djupt inom oss. Blir så mycket mer närvarande. Härvarande.

Kanske hade jag skrattat om någon hade sagt för 10 år sedan att jag skulle komma att erbjuda yoga som har en lugnande inverkan på människor. Jag? Som hade fullt upp med att själv springa? Som inte ville tala inför folk, än mindre sjunga? Jo då, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre. Det är lurigt, det där. Livet.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Men det är inte alla som tycker att yogan är lugnande. Stillheten och vilan kan också lyfta fram känslor. Det är meningen att höra och känna sina egna signaler, men ibland kan de vara smärtsamma. Då blir det för sakta. Då passar inte den här formen av yoga. MediYogan är mycket meditativ och det kan också utmana den som inte är i lugnet. Jag vet.

För mig har det många gånger varit en kamp, att sitta kvar i känslan. Särskilt om den inte är behaglig. Om det jag processar för stunden eller upplever just då är smärtsamt. Ändå är det någonting kroppen vill signalera, tala om och som jag ska förstå. Mitt beteende, mina mönster, mitt agerande. Vågar jag att se och höra, vågar jag vara sann mot mig själv? *Sat Nam.*

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det finns många saker i livet som kan göra ont. Men yogan är inte en av dem. Den ger oss dock en möjlighet att känna efter, lyssna in. Även på det som skaver och känns fel. Så ser livet ut. En yogi sade en gång efter ett pass: “min kropp säger till mig att jag behöver massage!” Men hon ville inte fortsätta med yogan. Och så är det, vi måste välja det som passar just oss. Det känner vi djupt inuti, när vi fokuserar.

Jag är så tacksam över mina deltagare. För er som vill komma och yoga. Vila. Vara i stillheten. Tack vare er kan jag göra detta. Och nu har jag ett par platser över i mina klasser, jag sätter dessutom in ännu en senare grupp på Södermalm. Så, först till den berömda kvarnen…

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Meddela mig gärna här om du vill vara med i någon grupp:
… och har du inte provat min MediYoga får du göra det första gången för
160 (Sthlm)/200 (Märsta) kr, innan du bestämmer om du vill fortsätta

Måndag kl 17.30-19 på Havregatan 10, Södermalm
Måndag kl 19.30-21 på Havregatan 10, Södermalm (ny grupp!)
Tisdag kl 18.30-20 på Saturnus Friskvård, i Märsta
Torsdag kl 18.30-20 på Havregatan 10, Södermalm

Här är tider, datum och priser för grupperna i Märsta och på Södermalm.

(…i Sthlm har terminerna enligt önskemål förlängts till 12 gånger för 1920 kr)

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har inte drop-in, så meddela mig om du önskar delta. Du behöver alltså INTE vara VIG, RÖRLIG eller särskilt STARK – du bör bara ha på eller med dig bekväma kläder och ta med en vilja att slappna av och lyssna till din kropp – resten finns på plats. Hoppas att vi ses!

Namaste *det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig*

Kram,

// Linda

Erbjuda något som människor vill ha.

Jag var dekoratör i mitt förra liv. Vi byggde olika sorters dekor i köpcentrum, på fester och i butiker. På buffébord, i konferensrum och… ja, du förstår säkert. Det här var på det glada 90-talet och man ville kanske ha Moulin Rouge-tema eller en saloon uppbyggd, för att ge några exempel.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men så hände någonting. År 2001 kraschade två flygplan in i Manhattans tvillingtorn och många av oss vet exakt vad vi gjorde och var vi befann oss när bilder på detta repriserades om och om igen i nyhetssändningar… som vore det en dålig film utan lyckligt slut. Det var för svårt att ta in allt på en gång.

Efter den händelsen förändrades världen på många sätt. Det vet alla som inför varje flygresa försöker beräkna hur mycket vätska man får ta med i sitt handbagage (vad räknas nagellack som? och läppglans?), tumskruvarna drog åt och i vår bransch märkte man det på festerna. Det var inte så roligt med fest längre, när världen kändes som den var vänd fullständigt upp och ner.

Flamingodekor från mitt förra liv, på en trädgårdsmässa i Sthlm.Och om ett företag arrangerade ett evenemang för sina anställda, drog man ner på “lyxen” (tänk: dekor) och serverade det enklaste (tänk: mat och dryck). Inga konstigheter med det. Livet förändras och vi måste anpassa oss efter det. Vi kan vara flexibla om vi vill och behöver, även om vi är vanemänniskor.

Men jag kände någonstans att det jag gjorde var… hade det en mening? På riktigt? Då kändes det inte så, även om jag inte har något emot dekor per se. Saker och ting ställdes på sin spets, jag var inte lika peppad, varenda offert skulle plötsligt minskas ned i budget och man skulle trolla med knäna – något jag tyckte var rätt roligt innan dess – så en dag kände jag att det nog fick vara nog.

Kanske var det i samband med att jag själv kände att allt blev för mycket. Allt. Jag växlade ner så pass  jag kunde, det fick ta sin tid att hitta balans under fötterna men ett mantra följde mig hela tiden. “Jag vill kunna erbjuda något som människor verkligen vill ha” för det kändes inte kul att försöka sälja is till inuiter. Det blev svårt och trögt. Alla negativa svar och besked, det var inte roligt. Jag hade inte kul.

I raset utför, var jag tvungen att omvärdera allt: vad jag stod för och varför, vad jag ville med min framtid och hur jag skulle ta mig dit. Det blev fler, längre och mer krävande förändringar än jag först hade tänkt mig. Oavbrutet dök samma mantra upp inom mig: “jag vill kunna erbjuda något som människor vill ha.” Och där började det sedan bli ännu mer intressant.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerFör min egen läkning ledde mig till MediYogan, som stresshantering och när jag hade yogat själv en tid föll det sig naturligt att lära mig mer om det som kunde hjälpa min kropp till lugn. Min utbildning till Lärare och Terapeut i MediYoga blev till den verksamhet jag har idag: där jag hjälper människor att varva ner, stressa av och landa. Att andas. Läka inifrån.

Det fortsatte med ett intresse för hur mina organ mådde, vad jag hade gjort mot min kropp för att krascha så och hur jag kunde vända på det för att må bättre. Mina studier inom Funktionsmedicin, för att lära mig mer om mina (och andras) kroppsfunktioner för att sedan kunna läka mig själv inifrån, gjorde att jag idag arbetar som Näringsrådgivare och hjälper människor till en bättre balans i livet – utifrån deras individuella förutsättningar – genom hälsoundersökningar.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Jag tänker på det ibland. Mantrat. Och att jag idag faktiskt jobbar med att kunna erbjuda det många människor vill ha: en god hälsa. Utan den kan vi de facto äga och ha “hur mycket som helst”, men kanske inte vara förmögna (!) att njuta av det. Alla vill må bra, känna sig harmoniska och tillfreds – vi har troligen bara olika vägar dit.

Det är en ynnest att idag få möta och samarbeta med människor som önskar välja en annan eller ny väg i livet, för jag har erfarenhet om hur det kan vara och kännas. Jag vill kunna hjälpa till, stötta och peppa. Och jag har insett att jag är där nu. Att jag i nuläget kan erbjuda det människor vill ha.

So be careful what you wish for.

Det kan faktiskt bli sant. 

// Kram Linda

(Önskar du hjälp genom MediYogaandning, individuella kostråd eller en hälsoundersökning kan du boka tid här. Varmt välkommen!)

Yogastart snart. Som jag har längtat efter den.

År 2017 är igång och vi har kommit lite drygt två veckor in nu. Det mesta rullar på lite som vanligt igen, som det var innan alla helger. Och nu går vi dessutom mot ljusare tider. Det känns toppen, inte sant?

Snökristaller i en björk mot en blå himmel.Jag har personligen haft en skön start på året. Kanske är det den bästa så långt jag kan minnas, för att jag har haft så få krav. Bara varit. Stillsamt och lugnt, trots teater och bio, mer sömn än på länge och umgänge. Så nu börjar jag så smått att känna mig redo att möta världen igen. En skön känsla.

Och jag längtar efter yogan nu. Om två veckor börjar vi efter ett uppehåll sedan november och det känns tydligen långt borta, det är flera som har hört av sig och frågat när det drar igång. En dag förra veckan mötte jag en yogi som sa: “När börjar yogan?!” Jag gillar det. Och tar det som en komplimang. 😉

Jag längtar även efter mina yogisar. Det är något speciellt med en termin, när man ses en gång i veckan (om det inte är uppehåll för röda dager eller lov) och det kan faktiskt bli att man kan träffas oftare än man träffar sina vänner. Märkligt, det där. Och så trevligt samtidigt, när man trivs med sina grupper.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerYoga. Att koppla ihop kropp, själ och sinne. Det finns inte så värst många tillfällen till det i vardagen. Vi ska ju hinna, skynda, passa deadlines, prestera och vara effektiva – såklart. Det är vad det handlar om att vara människa. Vilan får ju liksom komma lite på efterkälken… så att få vara den miljön för vila och lugn, det är en fantastisk känsla.

Att andas. Bebisar vet precis hur man andas. När glömde vi bort hur man gör? Hur ofta tar du under fem andetag per minut? Det är inte svårt, vi behöver bara lära oss hur och påminna oss om att det går. Och att göra det. Vi kan syresätta oss maximalt med djupa andetag, lugna ner nervsystem (och därmed hjärnan och tankarna) och få vila i kroppen en stund. Känna in och känna efter. Viktigt.

Allt fler blir sjukskrivna av stress, går in i väggen och kroknar. Inte konstigt. Men vi blir så mycket starkare och mindre sårbara om vi även kan prioritera återhämtning. På riktigt. Ge allt för att verkligen slappna av. Det är inte att lata sig – det innebär att kunna ladda batterierna på nytt. Ibland är det klurigt att göra hemma, för det finns alltid något annat att “plocka” med, så det kan vara lättare att faktiskt gå hemifrån och vara i gruppens dynamik. Släppa taget.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Nyckeln till att hålla i framtiden är – att vila. Det är min syn på den saken. Vi kan alla hålla ett tag utan rast och ro, vi kan jobba dygnet runt – en kort period. Men det finns ingen kropp som blir starkare utan vila. Det funkar inte så, tyvärr. Jag hade kunnat köpa den funktionen dyrt en gång i världen, idag är jag så otroligt förtjust i sömn och stillhet.

Att investera i sin kropp och hälsa är en stor vinst för framtiden. (Särskilt med tanke på den dystra situationen i vården just nu.) Men du vet hur det är, oftast kommer man inte till den insikten förrän det har gått för långt… vi reagerar sällan på att något är fel innan det verkligen gör ont och skaver. Det är naturligt. Vi är ju mänskliga. Men det är klokt att tänka till och agera i tid.

Jag ser hur som helst fram emot yogan.

Vi ses snart.

// Namaste, Linda

Vilan i att leda en yogaklass…?

Terminens yogaklasser är till ända. Nu blir det uppehåll till januari/februari igen och det är både lite skönt (att få vara ledig på kvällar) men knepig att inte vara i lugnet så ofta som jag brukar vara. Det är verkligen en bonus med jobbet – att det måste vara lugnt och stilla. Dessutom kan sakna jag mina deltagare.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfinger…men jag skulle inte säga att man blir yogalärare för att vila genom passet man håller. Nej. Det handlar nämligen om att hålla ordning på minuter och sekunder, med en lugnande stämma. Oavsett vad som sker egentligen (se nedan). Men att vara lärare i yoga innebär oftast att få vara i lugnet. I den magiska atmosfär där en unison utandning från ett tiotal personer kan kännas rent andlig och förenande. Så häftigt.

Behöver jag avslappning, så får jag ägna mig åt själva vilan i ett “eget” yogapass. Stänga ute världen och andas en stund, släppa kontrollen och spänningarna helt och hållet. DÄR kan jag finna stillheten. Absolut. Men att leda en klass handlar om att kunna se alla deltagare och vad de kan behöva ha hjälp med. Split vision.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Och det är en ljuvlig plats. Att få sitta bland människor som VILL vila. Andas. Vara i lugnet. Utan att prestera och försöka bända sin kropp i olika omöjliga positioner som gör ont. Det är inget fel med andra yogaformer, men jag kan bli glad om jag ser en person “ge upp”. Så är det.

Om kroppen säger “stopp” för att det gör ont och personen väljer en annan rörelse eller bara sitter ner och vilar. Det om något ser jag som att hedra sin kropp. Lyssna in. Sluta köra över sina inre signaler (som är så lätt att göra!). För i mina klasser får det gärna vara jobbigt eller ansträngande, men det ska aldrig göra ont. Det är inte bra att sluta lyssna och tvinga kroppen.

Så att ge upp, kan vara en vinst i mina ögon. En inre kommunikation vars subtila signaler fungerar, igen eller kanske för första gången. Det är fint att få vara med.

Yogamatta, sandstrand, havet, rosa Converse-skor och vattenflaskor.Men det finns också utmaningar med jobbet som yogalärare. Dels kan en person utstråla att den inte vill vara där, men det kan inte bekomma mig egentligen. Jag kan inte vinna över alla till min sida, det finns de som provar på och inte vill komma tillbaka. Men det är ändå viktigt att deltagarna VILL vara där, inte minst för gruppens dynamik.

Det som dock är riktigt utmanande, är att få en hostattack. Tänk dig, en sådan hosta som inte går att stoppa, när det ligger människor framför dig och bara vill vila i tystnad. Hemska känsla! Det har hänt mig en gång (kanske inte sista gången, ta i trä) då jag fick slänga mig ut ur rummet och ut på gatan (!) där jag hostade så att mina ögon tårades. Alla har naturligtvis förståelse för att man kan behöva hosta, men det passar inte in i mitt jobb helt enkelt…

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.…det gör inte heller att tappa rösten. Hu. Att bli hes efter en förkylning som går på stämbanden, det gör något med… stämningen. Att leda ett pass med normal röst går oftast som en dans, jag tänker inte på det. Är jag hes så blir det en enorm ansträngning där – återigen – deltagarnas avslappning är i fokus. Kraxande röst känns inte helt kompatibelt. Punkt.

Att få ett skrattanfall som inte går att hindra kan också vara en plåga. Hur kul det än är att skratta så att man kiknar, så passar det sig inte heller när man sitter och instruerar övningar. Jag har några deltagare som gärna ger mig menande blickar som får mig att vilja gapskratta. En av tjejerna höll på att somna under en klass, hon låg och var avslappnad. Helt plötsligt RYCKTE HON TILL, du vet som när man just somnar och det känns som man faller – det såg ut som om hon fick en elchock… alltså, hon lyfte nästan från marken och jag höll på att skratta ihjäl mig fast jag var tvungen att vara tyst – inte minst för att det såg så kul ut att hon blev så jäkla rädd själv. Alltså, dessa syner…

Tända ljuslyktor i mörkret.Apropå elchock. Ibland går även strömmen. Jag satt i en yogaklass nu under hösten och det sa plötsligt POFF! från ett element som kortslöts, både musiken och lamporna slocknade medan yogisarna låg i vila och andades. Inte kul. Min hjärna gick på högvarv och jag reste mig (utan ett ord) för att leta efter det skåp där snabbsäkringarna sitter… men var då? Efter ett par minuters letande och en säkring som återställdes, började åter musiken att spela och lamporna lyste. Så jag gick tillbaka och satte mig på min plats. Jag har förvisso alltid tända ljus också, där spelar strömmen ingen roll, men det blev rätt påtagligt att något oplanerat hände när musiken slocknade med en smäll.

Dessa små prövningar till trots är jag tacksam över att jag får möjligheten att ha detta som arbete. Att det har varit tre härliga grupper denna termin och att de redan är så gott som fullbokade till våren. Det har nog inte hänt tidigare.
Det kan vara lätt att gapa efter mycket, men jag njuter verkligen i stunden. Vill göra mitt bästa och känna att det är gott nog.

Ett hjärta av gräs.Och mina fina yogisar visar en enorm uppskattning, jag känner mig lyckligt lottad som får möta så stora hjärtan. Man får såklart vara med i mina klasser utan att behöva tänka på en enda form av “motprestation”, men under de här åren jag jobbat, kommer det någon ibland med en blomma, present eller julklapp. Så fint och uppskattat! ♥

Så jag vill passa på att tacka Kerstin, Kickan, Britten, Evelyn, Nathalie, Ellenor, Sissi och alla ni andra för er fina omtanke. Alla ni som är med helhjärtat i mina yogaklasser. Alla ni som kommer tillbaka och trivs med avslappningen. Tack!

yogapresenter

Tack för att ni fokuserar på er själva och lägger tid på er egen balans, genom att vara i stillheten och vilan. Att andas och släppa krav och måsten en stund.

Det är guld värt.

Namaste.

// Kram Linda

Om innerlig yoga. Och Yoga girl.

Åh, jag spinner vidare på temat “stillhet” från förra veckan… jag lyssnade nämligen på den bedårande Rachel Bråthén – aka Yoga girl – när hon gästade Värvet nyligen. Med tanke på alla vackra bilder på halsbrytande positioner  (som jag aldrig skulle kunna åstadkomma) och snygga poser på surfingbrädor, hade jag kanske en liten fördom om att vi skulle tycka och tänka rätt olika… men tji fick jag. Shame on me.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerOavsett vad hon hade tyckt, hade det ju varit okej. Jag tycker om att lyssna de djupa intervjuerna i Värvet, ofta är det sympatiska och fina samtal. Men det gladde mig ändå hon talade så varmt om hur yogan verkligen kan förändra på djupet. Inuti. Det är väl inte en överraskning för någon som är insatt i ämnet, men för mig blev det positivt. Inte minst eftersom det är ett ämne jag gärna återkommer till själv.

Jag talar ofta om känslan i mina klasser. Att lyssna till de inre signalerna. Att våga det. För att kroppen gärna vill och kan meddela oss något, om vi väl är så uppmärksamma. Att det kan vara tid att släppa ner garden och istället möta det vi är, det som finns inom oss. Det behöver inte handla om prestation, vi behöver inte hålla känslor och signaler på avstånd – även om det kan vara behändigt. Ett tag.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.En lång period i livet varken kunde eller ville jag känna in. Jag vågade in, orkade inte. Alls. Jag visste att det skulle komma upp så mycket att bearbeta och hantera att jag höll mig springande. “Stanna upp? Skojar du? Jag springer ju för att slippa känna!” Men en dag var jag tvungen, min kropp tvingade mig att bromsa in när jag inte längre orkade springa, men inte kunde kliva av för egen maskin.

Jag var rädd, konstant. Jag var så trött och utmattad; jag visste inte vem jag var och var jag skulle, allt var en enda stor förvirring. Och det är lite det yogan handlar om. Att våga landa och känna acceptans till hur det är, hur det har varit. Tempot saktade långsamt in, det slutade snurra så fort, jag ville sluta springa. Det var slutligen i yogan jag kunde och vågade möta mina känslor. Och det var en fin och omvälvande upplevelse, olik något annat jag har gjort.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Kanske fastnade jag för att Yoga girl är så akrobatisk –  men menar att det inte bara är fina positioner som yogan handlar om. Utan att det finns utrymme för att vara i det som är, nära sig själv. Även om det här är relativt nytt för oss i Sverige. Men jag anser att det finns ett allt större intresse för det även här. Att acceptera livet som det som är… och sig själv.

I många år och på många platser i livet har jag känt mig mal placé. Som att jag inte passat in, men jag har ändå ansträngt mig för att göra det. Som en udda fågel – eller smält in ‘som handen i handsken’, för att jag har varit som en kameleont på många sätt. Det har bara kostat mig så MYCKET energi att försöka vara som andra. “Normal”. Det har varit som ett heltidsjobb.

Bild inifrån yogastudion, med vita mattor på golvet och gongongen i bakgrunden.Sedan jag själv hittade till yogan och fann en tröst och läkning i den, har jag också hittat en plats som passar mig. Äntligen. Den här yogaformen är lugn och stilla, inkännande och mjuk, den passar inte alla… men den passar mig och drar tydligen till mig människor som vill det jag gör. Det känns så fint och värdefullt att äntligen känna så.

I intervjun med Yoga girl kände jag det ännu tydligare, att det är här jag vill vara. Jag vill fortsätta att förmedla det jag gör idag. Hur viktigt det är att vara sann mot sig själv. Att bryta mönster. Låta yogan vara den nyckel som kan låsa upp de känslor som vi möjligen har låst inne… jag säger det ofta och gärna. För att jag själv har gjort och gör det – och för att jag menar det. Och visst kan det kännas läskigt och utmanande, men jag tror att det i många fall är nödvändigt.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Ibland i livet behöver man förändra och göra avslut för att kunna komma vidare. Inte minst kan då yogan vara en lugn plats för att låta släppa upp sina innersta tankar och känslor innan man gör slag i saken… det kan vara känslor som bubblar upp, och det kan vara skrämmande, men yogan skapar inget som inte redan finns där. Under ytan.

Så, jag håller inte helt med om att vi svenskar inte riktigt har förstått ännu att det handlar om detta; jag själv upplever att allt fler vill vara i lugnet och stillheten som prestationsfri yoga kan erbjuda. Jag har så gott som fullt i mina klasser och nu står några i kö till nästa termin – fastän vi inte har träffats. Så allt fler förstår och vill vara där, lite närmare sig själva. Det är så fint.

Ett hjärta ritat i sandstrandssand.Lyssna gärna till Yoga girl och – dig själv! Jag hoppas att du känner att du har hittat eller kan hitta till en plats där du kan lyfta på locket och möta dig själv. Känna in. Hur du än gör det och på ditt sätt. För det går att springa, men inte hur länge som helst. Men det är nog inte heller meningen.

Jag önskar dig en fin höstdag.

// Kram Linda

Tillbaka till yogaklassernas lugn.

Ikväll startar vårens yogatermin igen med tre yogaklasser i veckan, efter ett långt uppehåll på mer än två månader. Jag har yogat en hel del själv hemma, men det är annat att yoga i grupp, den känslan vill jag förmedla. Det känns härligt, på många sätt, att vara tillbaka igen i den underbara miljön.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerFramförallt är jag glad över de fina människor som kommer och vill delta. Måndags- och tisdagsgruppen är så gott som intakt och det blir kul att återses, medan jag får förmånen att möta nya människor på torsdagar. Att ses en dag i veckan under några veckor blir lite speciellt. Särskilt om man ses sällan annars och i en så lugn miljö.

Man småpratar inte så mycket som på andra ställen, utan går mer rakt på sak. Alla är där för att komma ner i varv efter dagens aktiviteter, vissa kommer till och med lite tidigare och smiter raka vägen in för att lägga sig på en matta.

Vi andas tillsammans. Bara en sådan sak. Jag sitter på min matta och yogisarna ligger framför mig. Det känns så fint att kunna erbjuda och få vara en plats för avkoppling och lugn. Avslappning. En stilla plats i vardagen. Där tystnaden och vilan får ta sin plats.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Prestationen släpper vi taget om utanför. Det handlar inte om att pressa, tvinga, tävla, orka, kunna, vinna eller slå rekord. Det handlar om att våga lyssna inåt. Det finns inget fel i prestation och ansträngning eller aktivitet per se, men i mina yogaklasser gör vi gärna tvärtom. Vi yogar utan prestation. Avstår om det inte känns bra eller gör ont. Ordet yoga betyder ju att förena kropp, själ och sinne. Lyssna till vad jag innerst inne behöver. Vill. Känner.

Alla har inte lätt att slappna av, men den som kämpar vet ofta om det. “Det här behöver jag”. Och flera gånger har det hänt att yogisar sagt “hur ska jag kunna ligga stilla i 1,5 timme…?” men ofta är det just de personerna som fastnar mest och bokar in sig bums för nästa termin. Det är intressant.

För mig handlar det mycket om att få vara i stillheten som lärare. Och att jag måste vara lugn för att förmedla lugn, oavsett hur min dag har sett ut. Hur uppe i varv jag än har varit. Vad jag än går igenom. Jag måste vända mig inåt, se till var jag står och landa. Det finns en sorts trygghet i atmosfären. Tröst. Läkning.

Yogamadrasser på Havregatan 10.Så, med detta vill jag tacka dig som är med och yogar. Dig som tar din avslappning på så stort allvar att du vill delta. Som vill känna efter och lyssna inåt. Jag är så tacksam över det och tycker att det är så roligt att du är med. Den här terminen igen. Eller kanske för allra första gången. Tack.

Namaste.

// Kram Linda

Om vårens yogadatum och matbok 3.Festmat.

Ja, nu är det jul igen… som Just D skulle vilja sjunga. Och imorgon tisdag håller jag den sista yogaklassen för terminen. Den 34:e i ordningen (även om jag bara har hållit 33 då min mamma fick hoppa in när jag var lite krasslig). Det är inte klokt, men tiden går ju så fort när man har roligt, som man säger.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerSå, nu blir det lite jullov. En liten paus, även om det går alldeles utmärkt att yoga hemma på egen hand. Om inte ett helt pass, så kanske en övning här och där i vardagen. Varför inte på sängkanten, skrivbordsstolen eller på toalettlocket på jobbet (det är ett bra tips att gå in på toaletten och hitta den inre balansen, för där kan ingen störa en). Eller i kassakön på affären, en utmärkt plats att fokusera på andningen. Den har vi ju alltid med oss – det gäller bara att komma ihåg det. Att bli medveten om hur vi andas i stunden. Närvaro.

Men, varje terminsslut så är det några som säger att det är ett långt uppehåll. Att de föredrar att gå i grupp och bara få släppa taget, det är en komplimang.

Yogamadrasser på Havregatan 10.Därför har jag redan börjat snickra på yogaschemat till våren och tänkte meddela att jag i nuläget har några platser över på Södermalm torsdagar kl 18.30-20, om det är av intresse? Meddela mig då gärna via detta kontaktformulär eller hör av dig om du har några frågor kring detta.

Det kan även finnas platser kvar i måndagsklassen på Södermalm (kl 17.30-19) och tisdagsklassen i Märsta (kl 18.30-20), så hör av dig om du är intresserad!

Och här är vårens alla nya yogadatum (men de är preliminära än så länge.) Och jag kan definitivt ha skrivit något tokigt, eftersom jag ändrar höstens text, men det ska alltså stå våren/vintern 2016.

♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Jag håller även en prova-på-klass torsdag 28/1 kl 18.30-20 på Södermalm i Stockholm för 100 kronor och den som har för avsikt att gå under vårterminen har förtur. Kontakta mig via kontaktformuläret här, om det låter bra till våren.

Vill du gå i Märsta och prova på, så sker det under terminen, i mån av plats. Det tar vi 200 kronor för efter årsskiftet. Se all info om yogaklasserna här.

♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Ja, det här blir ett relativt kort inlägg, eftersom jag just nu lägger min tid (både dag och natt) på att knyta ihop min tredje matbok, den med festinriktning. I helgen har jag fått hjälp med att knåpa ihop en Biff Rydberg-variant, Yakiniku och en smörgåstårta (tack till familjen för all hjälp!). Så här ska nu korrläsas, layoutas och fortsätta knytas ihop. Phew. Snart så. Nedan kan du se lite mer av innehållet.

Matbok 3.Festmat framsida

Matbok 3.Festmat innehåll_

Matbok 3.Baksida_

Är du intresserad av den tredje matboken, kan du meddela mig via detta kontaktformulär, jag återkommer snart med mer information! Det är meningen att den ska vara klar i dagarna. Och som vanligt (när matbok 1.Grunderna var klar och matbok 2.Vardagsmat blivit färdig), kommer jag att ta 300 kronor för den under december månad. Annars kostar den 400 kronor.

matbok2.VardagsmatSkulle du vilja komplettera med en eller båda av de tidigare matböckerna, tar jag även där 300 kr styck (istället för 400 kr) för dem nu i december, fram till årsskiftet. Porto tillkommer också om du vill ha dem skickade. Hör av dig, så löser vi det. Kanske ge bort en matbok eller två i julklapp…? Kanske tre?

Nej, måste fortsätta här! Korrekturen kallar. 🙂

// Kram Linda

Höstens & vinterns yogaklasser – för inre lugn.

Jo då, jag vet. Det är sommar nu, så ljust det bara kan vara innan det vänder om en knapp vecka. Det är en tid för mingel och bubbel, skolavslutningar, studenter som springer ut – och planering av långa sköna semesterveckor. Ljuvligt!

Utsikt från huset ner mot sjön, i Jämtland.Själv tänkte jag passa på att njuta av lugnet i norra delen av vårt avlånga land en stund i sommar, det där jag ser fram emot den större delen av året. Inte för att bara fokusera på sommaren- jag är gärna där på sportlov, påsklov och höstlov också – men det är sällan så mycket “sommarlov” som där. Mitt paradis.

Dessutom är jag sugen på en av sommarens höjdpunkter – årets sommarpratare! Dessa tycker jag känns mest lockande i nuläget: Anna Mannheimer & Peter Apelgren (28/6), Hédi Fried (8/7)  Magnus Falkehed (14/7), (möjligen även Magnus Geijer som ska prata zombieattack 15/7 – han verkar ju störtskön!) Bea Åkerlund (1/8), Annika Norlin (8/8), Owe Sandström – älskar hans röst! (12/8), Seinabo Sey (15/8) och Ulla Skoog (16/8). Flera av dem har varit strålande i Värvet, det ska bli kul att höra dem här i sommar…

hängmatta paradiset…men det blir säkert fler än så som kan lyssnas på i hängmattan eller liggandes på kökssoffan, tänk om någon kommer med ett “Anja Pärsson-program” som vänder allt vi “vet” upp och ner. Eller så suckar vi bara ett avmätt “jaså…?” och känner att det var 1,5 timme av livet vi aldrig får tillbaka, men jag är helt säker på att de allra flesta är toppen och att alla utvalda kommer att göra sitt yttersta. Jag ser verkligen fram emot det!

Men. Här tänkte jag ändå passa på att informera redan nu om höstens kommande yogaklasser, eftersom datumen är så gott som satta, om du redan nu känner att det vore något att ta tag i när löven börjar gulna och innan de faller av. Jag vet, det är långt tills dess och så får det gärna vara. Men så att du vet.

Vips så står vi i september, när jobbet bildar högar på skrivbordet igen, regnet faller från en grå himmel, deadlines hopar sig och kroppen vrålar “jag måste vila!”.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag håller mina yogaklasser med fokus på lugn och stillhet. Andning, övningar och meditation. Det finns ingen motsättning till att träna hårt och prestera – kanske är det en optimal kombination eftersom de allra flesta kroppar önskar båda delarna. Vilan är lätt underskattad idag, när så många tränar varje dag.

När får hjärnan vila? När kommer du ner i ett fåtal andetag per minut? När är det så stilla att du hör vad din kropp önskar? När orkar och vågar du lyssna inåt? Tänk gärna tanken, men ta även in känslan i din kropp.

Här hittar du yogaklasser i Märsta med start v 35.

Och här hittar du yogaklasser i Sthlm, Södermalm med start v 37.

Häng gärna med på en prova-på-klass i MediYoga för 100 kronor
torsdag 3/9 kl 18.30-20
om du vill se vad det handlar om, sedan finns det några platser kvar i torsdagsgruppen. Anmäl dig via detta kontaktformulär, eftersom det finns ett begränsat antal platser/mattor per klass.

Nu önskar jag dig en härlig sommar. Namaste.*

// Kram Linda

* sanskrit = “det gudomliga i mig, hälsar det gudomliga i dig”

Vad är “riktig” yoga…?

Mina yogaklasser är slut för terminen nu. De lugna stunderna när eftermiddagen går över i kväll, ro och stillhet. Denna termin har rymt så många egna känslor och jag har själv kunnat processa vissa av dem i mina klasser. Naturligtvis släpper jag aldrig taget helt som lärare, men när jag befinner mig i en klass i ett lugn tempo blir det en annan atmosfär och energi mot att yoga hemma i ensamhet.

Även om det är ljuvligt, det också.

En vit näckros i en damm: lotusblomma.En av mina sympatiska yogisar berättade nu i slutet av vårterminen att han och hans sambo brukar utöva yoga hemma, “…men då är det ‘riktig’ yoga”. Haha. Jag förstår ändå uttrycket och hur han menar, men han bet sig i tungan när han själv kom själv på hur han uttryckte sig och försökte stressat förmedla hur han tänkte. Att det inte var negativt menat.

Men jag är okej med att min typ av yoga kanske inte alltid ses som “yoga” av folk i allmänhet. Ännu. Vad vi nu har för bild av den, det är ju individuellt. (Numera tror jag endast att det är vissa generationer som fortfarande ser yoga som något “flummigt” med rökelse eller att det innebär att sitta ensam på en bergstopp…?) Jag brukar berätta att yoga ordagrant betyder “att förena kropp, själ och sinne” – sedan gäller det att var och en hittar sin egen personliga disciplin och uttrycksform. Det som passar mig kanske inte passar dig.

Till saken hör att just den här yogin har vissa motoriska funktionsnedsättningar och ofta blir trött eller inte mäktar med (“vanlig yoga”), men kände att han kunde genomföra ett pass i Medicinsk Yoga utan att behöva bryta. Och därmed anmälde sig för att vara med kommande termin. Det glädjer mig så mycket. Att det går att utöva yoga utan prestation.

Men det är ju inte för inte som det nyligen visat sig i studier att Medicinsk Yoga är “bästa medicinen mot ryggvärk. Detta får tala för sig självt:

I just dessa lokaler gick jag i 2 års tid, för att genom Göran Boll utbilda mig till Instruktör under våren 2010 och sedan ett och ett halvt år till för att december 2011 vara färdig Terapeut och Lärare i MediYoga. Det var en otrolig resa.

Yogamattor och filtar i studion på Saturnus FriskvårdJag hamnade ju själv i MediYogan för att det blev en viktig del i min stresshantering och läkningsprocess, men jag tror att de allra flesta former av yoga är läkande. (Åtminstone så länge det känns okej och lugnande, varken gör ont eller stressar upp.) Hur skulle det inte kunna vara läkande att andas djupt och slappna av, meditera, försiktigt tänja och stretcha kroppen för att finna lugnet? Koppla ihop den fysiska kroppen med själen, lyssna och känna efter inåt, för att stilla sinnet (tankarna som kan snurra likt en uppvarvad torktumlare)…? Klart att det är.

Mina yogis kommer och går från termin till termin och det är precis som det ska vara. Vissa provar 10 gånger (en termin) och sedan inget mer, andra kommer med jämna mellanrum – provar andra saker och återkommer – medan vissa stannar kvar och blir “stammisar”. Genom terminer, årstider och år. Det är förstås helt fantastiskt, men huvudsaken är ändå att var och en väljer att vara där det känns – rätt.

För när en person kommer in i en yogagrupp och inte “trivs” med yogan utstrålas även dessa energier i gruppen, numera märker jag det tydligare. När det endast finns ett lugn är det snudd på magiskt att få vara med.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Jag tänker på vad en annan fin yogi sade en gång, att hon tyckte att en annan form av yoga var mer “äkta yoga”. Även då sa att yoga betyder att koppla ihop kropp, själ och sinne. Efter en stunds tystnad såg hon på mig och sade;
– Men, då är det ju DIN yoga som är äkta!

Jag sade ingenting, bara log. Det är upp till var och en att välja. För det fina är att det varken finns några rätt eller fel, inget äkta eller oäkta, bra eller dåligt, även om vi ofta envisas med att tro det.

Det är bara en definitionsfråga.

Namaste.*

// Kram Linda

* Ett mantra på Sanskrit som betyder “Det gudomliga i mig, hälsar det gudomliga i dig”. Jag använder det i slutet av varje yogaklass.

Ps. Vill du vara med på yoga i höst? Här kommer nya tider inom kort. Ds.

Behandling bör skräddarsys.

Om vi tänker efter lite. Vi har uppåt 100 biljoner (ja, biljoner – en etta med 12 nollor efter; det är alltså tusen miljarder eller en miljon miljoner) celler i kroppen. Vi består av celler. Varje liten cell är menad att fungera som en liten “fabrik” där näring bryts ner och omsätts till nya organ, hormoner, vävnad och skelett. Bland många andra uppgifter.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men i vissa fall är dessa funktioner inte i fas på grund av belastningar i livet och plötsligt kommer en obalans eller smärta och värk från… ingenstans? Eller kan det finnas en förklaring nere på djupet? Vad vi tänker, känner, tycker, gör och vill sönder en signal till våra celler, som programmering. Vad vi än säger till oss själva påverkar helheten. Även – och kanske särskilt – av positiva och negativa tankar.

Och vi kommer ju från olika platser. Både geografiskt och känslomässigt. Med olika bakgrunder, familjeförhållanden, boenden och relationer över lag.

Vi tänker och tycker olika om saker. Tycker om eller ogillar (hat är ett för starkt ord, jag föredrar “ogillar”), föredrar eller undviker. Var och en av oss har rätt till vår egen åsikt, men oroväckande många anpassar sig till vad som är “rätt” att tänka och tycka, medan många går på och kör över andra med sina allenarådande åsikter. Sin syn på saken.

Hjärtformade, stekta linser.Vi äter och dricker olika. Det som gör gott för kroppen och/eller smakar gott. Kanske båda. Vi lär oss ju en matkultur redan i mammas mage och fortsätter i det mönstret genom livet; om vi inte väljer att göra annat. Välja om och välja nytt, någon gång i livet. Det kan vara dieter på måfå, en desperation för att gå ner i vikt eller ett genuint intresse att förstå sin egen kropp. Hur just den fungerar, snarare än vad som “funkar för alla andra”.

Med tanke på HUR olika vi är och hur olika vi lever, tänker och äter, så tycker jag att det är rimligt att vi alla behöver olika saker. Olika stöttning. Olika lösningar på problemen. Olika insatser. Ur en aspekt har vi alla “samma” kropp från stenåldern, men vi skiljer oss åt i blodgrupper och nedärvda mönster. Vi är lika olika som våra fingeravtryck.

Funkar det då om vi alla får samma sorts behandling, när vi söker för olika besvär?

Jag är lekman. Det vill jag vara tydlig med. Jag är varken forskare, läkare eller någon som studerat på universitet eller högskola. Men jag har levt i snart 40 år och jag har lärt känna min kropp och dess funktioner, från att ha varit avstängd. På senare år har jag läst och studerat Funktionsmedicin, som syftar till att lära oss om hur alla organ hör ihop. Att huvudet och hjärnan omöjligt kan vara skilt från magen. Eller hjärtat. Eller levern. Eller njurarna. Eller öronen. För att allt hör ihop.

låst lägeNär vi tar hänsyn till – och intresserar oss för – att ALLT spelar roll, kan vi hitta nycklar till låsen som kan öppna upp blockeringar inom oss. Inte i alla fall, men många. Tänk att kunna låsa upp och befria, släppa fritt och andas djupt igen. Hur vore det att släppas loss ur rep och bojor…? 

Jag jobbar alltid med individuella lösningar; att finna bitar i det stora pusslet som är du. (Inte att per automatik göra som jag har gjort.) För vi kanske inte behöver samma sak, du och jag. Det fina är ju att hitta det som stöttar dig.  “Var och en blir salig på sin tro”, brukar man säga och jag gillar detektivarbetet i att finna vad som stärker var och en. Som att skräddarsy en behandling. För det är väl vad det handlar om…? Jag anser det.

rosalila blomsterJag tror även på individualitet. Att söka inåt. Lyssna. Att följa sitt hjärta och att våga göra det – oavsett vad andra säger eller tycker. När vi kan stå stadigt på våra egna ben, vara i våra egna kroppar och veta vad vi tycker om eller vill undvika, kan vi finnas till för andra människor som möjligen behöver oss. Men på våra egna villkor. När vi har tid och ork över. Kom ihåg att först ta på din egen syrgasmask innan du hjälper dina barn.

Och som jag ändå alltid brukar understryka; tillsammans är vi starka(re).

Om du önskar en individuell kostrådgivning eller en hälsoundersökning, så kan du boka tid här. Höstens besökstider (månaderna går ju så fort!) kommer inom kort.

// Kram Linda