Category Archives: Inspiration

– Inspirerande människor, möten, platser och annat. –

En fantastisk förändring.

Jag har fått ännu en historia som en klient vill dela med sig av, som jag skrivit om i tidigare inlägg  – läs gärna om Paul och Lena, Eva och Gunilla – vilket startade när jag frågade om vem du som läsare är. Denna otroliga text får tala för sig själv, jag läste den med stor respekt och ödmjukhet. Varsågod.

* * *

“Hej, mitt namn är Lotta. Jag vill berätta min historia och hoppas att jag i och med det kan hjälpa andra. Framför allt vill jag lyfta fram vad Linda har gjort för mig och den hjälp jag fått på min resa till en mer insiktsfull person och framförallt en sundare människa. Låt oss ta det från början… 

Ett hjärta ritat i sand, en symbol för kärlek. Jag var en glad och positiv tjej, i mina bästa år. Jag hade framtiden utstakad för mig, jag såg inga hinder eller begränsningar. Jag levde ett rikt liv med min fantastiska sambo. Vi levde livet och njöt! Jag hade en aktiv fritid och gjorde allt det jag gillade. Livet var bekymmersfritt. Sedan blev vi gravida, vilket var helt fantastiskt. Vi njöt av varje dag och såg fram emot att bli föräldrar. Graviditet flöt på utan komplikationer och dagen närmade sig då vår lilla tjej skulle födas. Med skräckblandad förtjusning såg jag fram emot detta.

Vår lilla tjej föddes 30 november 2011, men det som skulle ha varit en fantastisk (dock smärtsam) upplevelse blev en stor besvikelse. Vi blev illa behandlade av personalen, vi fick ingen hjälp när vi behövde den, larmklockan på rummet var trasig, vi kände oss ensamma och utlämnade. Vi var chockade efter förlossningen och kunde inte förstå att det kunde fungera på det sättet. Vår lilla tjej var i prima form och det vackraste vi sett. Men denna dag bet sig kvar i mig. Vi sa båda att detta går vi inte igenom igen, det blir inga syskon till Tove. Det största man går igenom i livet är att bli förälder, men starten kunde ha blivit så mycket bättre.

Dagarna gick och vi lät födseln falla i glömska. Vi njöt av att vara föräldrar. Samtidigt som jag tyckte att livet som föräldraledig var fruktansvärd. Samma sak varje dag, ingen kontakt med omgivningen, INGEN SÖMN. Hela mitt liv hade ryckts ifrån mig, samtidigt som jag inte vill ändra på någonting. Tove var ett mirakel och hon var vår. Jag ville ju detta. Men jag hade förlorat den jag var och jag hade förlorat kontrollen. Kärleken var överväldigande, ansvaret över ett litet bräckligt liv påfrestande och oron att göra fel outhärdlig. Omställningen var tuff. Känslorna rusade inom mig, glädje, oro, rädsla… Hur kan jag ta ansvar för det här lilla livet, hennes framtid vilar på mina axlar. Hur ska jag klara det??

Vy vid Årstaviken i svarta, vita och grå nyanser. Sömnbristen gjorde att jag såg svart och vitt, det var svårt att hantera omställningen. Efter två månader kom den först starka ångesten. Jag hade aldrig upplevt något sådant tidigare, det var fruktansvärt och skrämmande. Plötsligt hade verkligheten kommit ifatt och kroppen började säga ifrån. Känslan av att må dåligt mitt uppe i lyckan gjorde ont. Så här ska det inte kännas, jag ska vara lycklig nu…

Jag kämpade emot ångesten och fick panik över att inte må bra. Dagarna, veckorna och månaderna gick. Jag tänkte att snart går det över. Snart mår jag bättre. Jag tappade fokus på Tove och blev mer och mer innesluten i mig själv och mina tankar och känslor. Det var ett mörker. Jag kände varje hjärtslag, huvudvärk, ont här och ont där. Jag blev medveten om allt som hände i min kropp. Tankarna kom…”tänk om jag svimmar när jag är ute med vagnen”, “tänk om jag tappar synen när jag kör bil med Tove”. Till slut kunde jag inte köra bil, då ångesten påverkade min syn.

Stress symboliserad av ett suddigt motiv, löv på en gata. Efter några månader kom den första panikångestattacken, hjärtat rusade, jag blev yr, synen försvann…jag trodde att jag fått en hjärtattack. Efteråt mådde jag illa, rädslan satt i hela kroppen. Jag gick och gjorde alla möjliga undersökningar, långtids-EKG, hjärnscanning, ögonkontroll osv.

Men det var inget fel på mig.

Som tur var hade jag vänner och nära att prata med som kände igen symptomen. Och jag blev medveten om vad som hände med kroppen och att alla fysiska symptom berodde på ångesten, men det var inget jag kunde kontrollera eller styra. Attackerna kom om och om, hela tiden. På helt oväntade platser och vid helt oväntade tillfällen.

Jag var tvungen att skaffa bettskena, då jag på nätterna låg och pressade ihop käkarna. Jag vaknade med huvudvärk och molande värk i käkarna. Kulmen nådde jag när jag fick en panikattack i sömnen och jag vaknade mitt i den och trodde att jag höll på att dö (jag förstod inte då att jag drabbats av en panikattack). Händerna var bortdomnade, hjärtat rusade och jag hade svårt att andas. Det slutade med att vi ringde 112, och en ambulans kom. Dom tog alla prover och lugnade mig och sa att allt var ok. Jag förstod då att detta “bara” var en panikångestattack. Jag grät mig till sömns och skämdes över att behöva tillkalla ambulans.

Två lila bkommor, den ena i förgrunden och den andra i bakgrunden, med gröna blad omkring. Det var här jag insåg att jag inte fixade detta själv och att jag behöver hjälp. Jag pratade med min kontakt på BVC och hon hänvisade mig vidare till psykolog. Jag gick och pratade med henne, i början ofta, sedan lite mer sällan. Jag fick stöttning, råd och tips.

Det jag fått bekräftat från många håll var att det som vi upplevde vid förlossningen ska inte hända och att vi haft otur och att det förmodligen var detta som orsakat ångesten till en början. Skönt att höra, men ingen vidare tröst. Psykologen tyckte att jag skulle ta ångestdämpande medicin, men det var inget jag ville.

Sommaren kom och varje dag var en kamp mot ångesten. Vilket jag senare lärde mig att istället för att kämpa emot så ska man acceptera. Men detta hade jag ännu inte förstått. Jag hade ångest, attacker och migrän. Kroppen var helt slut. Jag läste en bok, som jag blivit tipsad om av min psykolog, om medveten närvaro, yoga och mindfulness. Och det var här det vände, en liten vändning, men dock… Jag tog kontroll över mina tankar, känslor och handlingar och bestämde mig att jag skulle besegra ångesten och må bra. Ångesten skulle inte få styra mitt liv.

Det var också här som jag tog kontakt med Linda, min goda barndomsvän som jag visste hade gjort sin resa och nu höll kurser i medicinsk yoga. Jag kontaktade Linda när jag läst ut boken och frågade om hon skulle hålla några yogakurser i Stockholm till hösten. Svaret var att det gjorde hon gärna, så fort hon fått fatt på en lokal.

En yogis hand i "gyan mudra" - tumme mot pekfinger, yogamatta och ljuslyktor.Hösten kom och till min stora glädje blev kursen av. En gång i veckan fick jag en stund för mig själv, jag fick ANDAS, låta kroppen och hjärnan vila, en chans till återhämtning och lugn. Det gjorde mig otroligt gott. Vid det här laget hade jag gått med på ångestdämpande medicin, för att få en chans att njuta av mina mammaledighet och min fantastiska dotter. Det var en lättnad, ett andrum i stressen. Men som jag visste var medicinen bara ett hjälpmedel och inget botemedel. Jag var tvungen att ändra inställning till livet, släppa kontrollen och acceptera livets motgångar för att må bättre.

Yogan hjälpte mig med detta, jag lärde mig att andas att minska stressen i mitt liv och hantera svåra situationer bättre. Sakta men säkert fick jag tillbaka glädjen till livet, till min familj och yogan var en stor bidragande orsak till detta.

Ångesten minskade och även migränen. Lyckan över att göra framsteg var underbar.

I december började jag jobba igen. Jag hade bytt tjänst under föräldraledigheten och nervositeten var stor. Trots detta klarade jag stressen av nya jobbet bra, men smärtan över att vara borta från min dotter så mycket var stor. Jag stressade över detta mycket och oroade mig. Det var här mitt nästa bakslag kom. Min mage pajade totalt. Jag fick springa på toa flera gånger per dag, jag fick ont i magen, magen blev svullen och situationen blev påfrestande. Jag funderade på hur jag skulle klara långa möten och konferenser på jobbet, eller gå någonstans där det inte fanns toa.

Återigen fick jag konsultera Linda som jag också visste utbildade sig inom läkande kost. Vi bestämde att jag skulle komma på en konsultation och se hur jag kunde ändra kosten och läka tarmen. Jag fick rekommendationen om att utesluta vissa livsmedel och äta vissa kosttillskott. Det visade sig att jag hade på gränsen till läckande tarm och att många av mina värden var låga. Vanligt när man fött barn och ammat länge. Barnet suger ut reserverna i kroppen och fyller man inte på ordentligt så blir det brist. Ganska snabbt började jag må bättre. Efter ett andra besök hade nästan alla värden blivit bättre. Magen började repa sig och jag lärde mig vilken mat som passade mig och min kropp.

Läkande, färggrann kost på en turkosfärgad tallrik. Jag fortsatte följa Lindas råd och allt blev bättre och bättre. Jag kände mig starkare och starkare för varje dag. Efter varje konsultation med Linda blev mina värden bättre och bättre. Jag hade börjat med akupunktur också och jag vet inte vilket som bidrog mest till att jag blev lugnare och började må bättre, men resultatet var minskad migrän och ångest och totalt sett en gladare tjej. Jag tror att det var en kombination av bättre kost, yoga och att jag tog hand om mig på ett helt annat sätt. Nu är jag så gott som ångestfri, medicinfri och jag har tagit mig igenom detta och har blivit en bättre människa på köpet. Jag förstår nu hur jag ska ta hand om mig själv, vad som viktigt i livet.

Jag vill med största vördnad och respekt skänka Linda de största kramarna som hjälpt mig så mycket och visat vägen. Jag är enormt tacksam!!! TACK vännen, hade inte klarat det utan dig!!

* * *

Fina, fantastiska och modiga Lotta. Som jag har sagt till dig, har du gjort den största delen av din resa själv, men med stöd och vissa verktyg (här genom  hälsoundersökning, kostrådgivning och yoga). Du valde att be om hjälp för att må bättre och det har varit mig en ära att kunna bistå dig. På alla sätt.

Idag strålar du som du alltid har gjort, ibland syns det som sker på insidan verkligen inte utåt. Din starka och öppenhjärtiga berättelse kommer att hjälpa många – mer än du tror… från djupet av mitt hjärta, tack. Tusen tack.

Om du som läser detta vill skapa nya förutsättningar i ditt eget liv för att må bättre, så når du mig via detta kontaktformulär. Välkommen.

// Kram Linda

Kära besökare, vem är DU…?

Fina du, jag funderar lite på dig som läser det här just nu. Jag vill veta mer om dig. Vem du är och vad du gör här, vad du söker och varför? 

En "ny väg" i livet, kantad av grönskande björkar i solen.Här har jag öst ur mig information om mitt nya liv i snart 1,5 år (sen första inlägget) och jag börjar bli nyfiken på vem du är som läser. Många av er möter jag i yogasessioner och hälsoundersökningar, vilket ger mig massor av svar… men det finns fler att fråga. För mig är det ett sätt att skapa mig en djupare uppfattning och lära mig vad du vill ha mer av. Vad jag kan göra från mitt håll, hur jag kan utveckla min kommunikation.

Mitt nya liv har helt naturligt kommit att handla om mitt nya liv. [Surprise.]
Det känns enklare och mer naturligt att skriva “så här gjorde jag” än i ett annat format, och jag vill erbjuda en bred generell hjälp utifrån det jag lärt mig under resans gång till dig – fast på ditt sätt.

Så gör inte precis som jag gjorde, vi ska hitta din egen väg. Och det gör vi, tillsammans. De stora riktlinjerna har vi ju, detaljerna putsar vi fram genom många frågor på vägen. Över tid. Okej…?
Jag har ett så intressant jobb – och jag är nyfiken på vem du är.

Skulle du som läser kunna tänka dig att svara på ett antal frågor? (10 stycken) Du behöver bara uppge ditt förnamn och mejladress, men du får gärna brodera ut dina uppgifter lite mer än så. Och om du svarar på frågorna, skulle du tillåta mig att använda det i ett kommande inlägg? Fundera på saken.

Vill du vara med på detta, så kopierar (ctrl+c) och klistrar (ctrl+v) du in mina frågor i detta kontaktformulär, sedan skriver du in dina svar och “skickar”. Men läs gärna igenom mina frågor nedan först, innan du bestämmer dig. Och kom ihåg, det finns inget tvång. Det är inte kul då.

Laxgryta med grönsaker, kanske läkande kost för dig...En sak kan jag klargöra först av allt, om du undrar över det: jag håller på att utarbeta “recept” och inspiration till mat och måltider, men det tar sin tid. Jag kommer att basunera ut när de är färdiga att erbjudas. (If ever…) Det går sannerligen inte fort, så jag kommer att meddela när det tar sin form.

Nog om detta, nu kör vi frågor och svar!
(Parenteserna är för hjälp/stöd, de behöver inte vara med i dina svar)

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

1. Hej! Vad heter du och hur många födelsedagar har du haft?
(Namn och ålder? Du får gärna tillägga var du bor och mer om vem du är.)

2. Varmt välkommen hit, hur hittade du till min sida?
(Länk från annan sida, tips från en vän, sökord/google osv)

3. Är det första gången du är här eller är du en “återvändare”?
(Det är okej om du hamnat “fel” av misstag och inte tänker vara här igen….)

4. Om du kommit “tillbaka”, vad lockar dig hit igen?
(Uppge gärna det du kommer på, flera olika saker om du vill.)

5. Finns det något du önskar läsa mer om här hos mig?
(Tips på ämnen, information att dyka djupare in i…? Men jag lovar inget. 😉 )

6. Kan du tänka dig att tipsa någon du känner om min sida? Har du redan gjort det? (Varför? “Motivera gärna dina svar”… som mina lärare brukade säga.)

7. Är du intresserad av få ett peppande månadsmejl med hälsoinriktning(…med allmän info; typ tips om produkter och prylar som är bra för hälsan och miljön, gärna årstidsrelaterat. Detta månadsmejl finns alltså ännu inte, men jag funderar på att starta upp det till hösten. Och isåfall, till vilken mejladress skulle du vilja få det?)

8. Hur ser din livsstil ut idag, söker du en “ny” sådan eller är du nöjd? (Nya rutiner, mönster, tips, inspiration och information…eller funkar de du har?)

9. Får jag lov att använda dina uppgifter / svar i ett inlägg på min hemsida? (Om så bara med förnamn och ålder? Annars läser jag endast dina svar för egen del!)

10. Finns det något du önskar tillägga här, som jag har glömt att fråga om…?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Stort tack för din tid och ditt engagemang!

Du anar inte hur mycket det betyder för mig. Faktiskt. Det här är en viktig del och ett led i min möjlighet att utveckla “Mitt nya liv” till vad det kan vara. Varken mer eller mindre än det människor bryr sig om. Jag skriver mycket för min egen del, men om jag kan underlätta för andra att göra sin resa, är mycket vunnet.

En handtecknad analog klocka, som symbol för "tiden".(Och om du nu läser det här långt efter att inlägget är publicerat, får du gärna svara via detta kontaktformulär ändå. Det spelar ingen roll, för mig är dina svar värda massor iallafall. Jag vill veta mer om dig, andra – oss allihop – och utvecklas. Tack!)

Jag önskar dig en fortsatt fin dag!

// Kram Linda

Är du “Fri att vara”…?

…eller skulle du vilja BLI fri att vara – den du är? Min vän och kollega Sussie, som driver den ekologiska hårvårdssalongen Omtanke, erbjuder även personlig och andlig utveckling. Hon har en ny, spännande kurs på gång nu i maj-juni 2013…  kan det vara något för dig?

Närbild på en vit näckros = lotusblomma.Allt fler människor börjar leta efter sitt eget, helt individuella sätt att få vara sig själv idag – befrielsen i att få vara fri. I detta kursupplägg får du smaka på “lite av mycket” – som ett smörgåsbord, där du med tiden kan närma dig det som lockar dig mest. Syftet och meningen är att utvecklas som person. 

Jag är med på ett hörn med min hälsoundersökning, tillsammans med flera andra duktiga terapeuter inom olika områden. Ses vi där…?

♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥ ♥  ♥  ♥    ♥  ♥  ♥ ♥  ♥  ♥  ♥  ♥ ♥ ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Fri att vara

Denna kurs är formad för att under 5 träffar skapa transformation både
fysiskt, emotionellt och själsligt.

Flera terapeuter är inbjudna till kursen för att bidra med sin
mångfald och sina gåvor.

I kursupplägget ingår det en kroppsscanning innan kursstart med
Linda Liljefeldt som driver företaget Mitt Nya Liv.

Denna scanning innebär att du får reda på hur du ligger till med vitaminer, mineraler, PH-värden och rekommendationer för att stödja din kropp på bästa sätt. Det ingår en uppföljning i mitten av kursen.

Om man sedan vill fortsätta att gå till Linda efter kursens slut erhåller
Fri att vara´s deltagare en rabatt på 15% året ut.


“Gästspelande terapeuter är:

Coaching och livsyoga med Mia Lehndal

Naturhealing ute i kraftfull skog med Tom Thulin

Läkande klangskålsmeditation med Annika Lynton

Skrattyoga och frigörande andning med Sofia Sjöblom


Feng shui kurs och vägledning över Ditt hem med Ammih Weide

Den kommer även innefatta viss yoga, vägledda meditationer, samtal kring livets existentiella frågor, kroppsterapi, healing och kraftfulla läkande övningar både enskilt och i grupp. Min gåva är att kanalisera vad varje enskild grupp behöver just “nu”, vägleda och se vad som växer fram och skapa förutsättningar med det som Är och vill växa.

Praktisk information:

5 tillfällen, 6 terapeuter, lokal inne i stan (återkommer om plats)

Kursstart: Lördag 4 Maj (därefter datum: 25/5, 1, 15, 29/6)
Tid: 9-15
Pris: 4900kr (företag + moms 1225)
Möjlighet att dela upp betalningen på 2 tillfällen 2750 kr x 2
eller vid varje tillfälle 1150kr

Anmälningsavgift 500kr till Bg: 5363-4150
(betalas tillbaka vid avbokning fram tom senast 2 veckor innan kursstart,
ange ditt namn vid inbetalning)

Anmäl dig till Omtanke:
070-643 68 98

Varmt välkommen / Susann Gunnarsdotter Lampa

♥  ♥  ♥ ♥  ♥  ♥  ♥  ♥ ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥ ♥  ♥  ♥  ♥  ♥ ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Så, kontakta Sussie bums om du känner att det här talar till dig. Vi ses! 😉// Kram Linda

Välj “ovant”, istället för svårt…

Jag har en fantastisk vän och kollega som jag träffade och fick fin kontakt med på utbildningen inom den medicinska yogan. Hon har lärt mig om mig själv och andra, bland annat att undvika eller minimera användandet av ordet “svårt”. Innan dess hade jag missbrukat detta ord, det förstår jag nu.

Yogasal på IMY, med vita yogamattor, filtar, kuddar, väggar, fönster och inredning.När vi gick utbildningen på IMY, Institutet för Medicinsk Yoga i Stockholm, under 2010 och 2011, träffades vår grupp på ca 25-30 personer en helg (fredag-lördag) i månaden, ungefär. Det var helt fantastiskt. Vi delade så mycket tillsammans under den tiden, upplevelser och händelser som innefattade både glädje och sorg, skratt och gråt. Det var speciellt att få dela sina innersta tankar och känslor med andra under nästan två års tid, människor jag aldrig träffat förut men ändå kunde känna mig trygg med efter en tid. Det var en speciell period i livet.

När jag började där våren 2010 var jag väldigt trasig. Stressad. Sönder. Olycklig. Jag visste inte åt vilket håll jag ville gå, kände bara att “jag inte mådde bra”, jag gjorde det jag trodde var rätt: sökte mig åt flera olika håll samtidigt och kom alltså – ingenstans. Det var så frustrerande och ALLT kändes svårt. Jag snurrade in mig i jobbiga tankar, pratade fort, hittade ingen frid… gissa om jag behövde yogan? Lite.

Solens strålar tränger igenom en ståtlig talls trädkrona.På rasterna under dessa yogahelger, promenerade jag ofta ute på Gärdet tillsammans med de andra. Särskilt med Karin, som en dag förklarade för mig att det var dags att lägga undan ordet svårt, för att istället byta ut det mot ordet “ovant”. Såklart! Livet har ju en tendens att bli som jag tänker, eftersom det är vad jag då attraherar, och tänker jag att någonting är svårt, så har jag redan skapat ett hinder för mig själv. För ordet och betydelsen av “svårt” är ju sällan positivt laddat.

“Ovant”, däremot… det signalerar väl mer att jag inte riktigt kan och vet ännu, men jag lär mig! Det må vara en ovan känsla eller upplevelse, men det behöver ju inte betyda att det är svårt. Så behöver jag inte finta bort min hjärna. Jag har alla möjligheter att utvecklas och bli bra. Att tänka “svårt” är frustrerande, tycker jag. Och det var helt självklart, när hon sade det. När det väl sjönk in i mig och polletten trillade ner.

En yogis hand i "gyan mudra" - tumme mot pekfinger - en mjuk yogamatta och tända ljus.Varje gång efter det, när jag ogenomtänkt klagade på att det ena eller andra var “så svååårt” att förhålla sig till, så harklade hon sig och sade “… nu menar du nog ovant, Linda”. Ja, det gjorde jag nog. Och idag hjälper det mig mycket, när det känns svååårt, så stannar jag upp och tänker att det är ovant. Och när jag väl accepterar att det är någonting jag kanske ännu inte kan, men håller på att lära mig, så känns det faktiskt lättare!

“Svårt” blockerar, medan “ovant” skapar en ny möjlighet…?

Tänk att det kan betyda så mycket att bara byta ut ett litet ord med så stor betydelse? Och att jag varken tänkte på det eller förstod det innan… men det är lätt att bli förblindad i sin egen situation och det är därför andra människor – som ser med ett perspektiv utifrån – kan väcka så mycket inom en.

Ett hjärta ritat i sand på en sandstrand.Min yogautbildning har betytt oerhört mycket för mig, på så många olika plan i livet. Så många olika nivåer – både fysiskt, psykiskt, mentalt och andligt. Själsligt. Det är ett helt nytt liv. Och jag fick lära mig att tänka på ett helt nytt sätt, även om det ibland känns… ovant… men bra!

Tack för det du lärt mig hittills, Karin.

♥ ♥   ♥ ♥ ♥  ♥ ♥ ♥  ♥ ♥ 

// Kram Linda

Till Dig idag, Qvinna.

Idag är det Internationella Kvinnodagen.  Vi behöver kanske inte dra det så långt som till när, var och varför det blev viktigt att alla kvinnor fick en egen dag (eftersom vi är fantastiska alla dagar), men visst sjutton kan vi väl stanna upp och ägna oss kvinnor en vacker tanke…?

Närbild på en cerisarosa blommande pion.Vi starka, stolta, kärleksfulla, goda, fina multitaskande, glada och varma kvinnor. (Därmed inte sagt att män saknar dessa egenskaper. Eller jo, möjligen multitasking. Men de är förbannat bra på en sak i taget – oftast.)
Och alla olika sorters kvinnor som finns.
Vi behövs allihop. Blandningen är optimal och tänk vad vi kan lära av våra olikheter – om vi är öppna nog att våga och acceptera även våra “utvecklingspotentialer”. Men även våra gåvor och begåvningar!

De introverta av oss kan lära sig av de mer utåtagerande, de mer mentala kan ta rygg på de praktiska, de som är suveräna på “take away” kan utvecklas av de som behärskar matlagning, de sportiga kan lära sig av de mer finkulturella – och tvärtom?! Kanske har du flera av dessa olika strängar på in egen lyra? Lyft fram dina fina egenskaper utan att jämföra dig på ett negativt sätt! Att leva är att utveckla(s).

Ett hjärta ritat i sand på en sandstrand.Ingenting utesluter det andra, alla olika kombinationer tillför ett rikare umgänge! Och God Bless Tjejmiddagar med alla roliga, vansinniga, generande, fantasifulla och lite för avslöjande samtalsämnen… Men det här innebär alltså inte att jag tar heder och ära av män – det hoppas jag framgår (mellan raderna) ändå.

Jag vill bara passa på att hylla den fantastiska Qvinnan idag. Dig.

Här kommer en av mina favoritlänkar i nuläget (vilket är en fransk reklamfilm, men jag har ingen åsikt om avsändarens budskap) – för att jag blir glad och ler av den. Hoppas du blir det också. Arrangera gärna det här på Sthlms Centralstation, så kommer jag och cyklar…

Sträck på dig idag, rak i ryggen och gläds åt att vara den du är!
Du är nämligen helt fantastisk, Qvinna. 

// Kram Linda

Kostkurserna startar nu igen!

Japp, nu i februari börjar vår grundläggande kostkursMat för dig, kanske för mig igen – både i Märsta och på Södermalm i Stockholm.

(Du som bor i den södra delen av Sverige och vill gå en helgkurs lördag-söndag i Skåne med samma tema; läs här om kostkurs i Höör 23-24/3.
Bor du i månne norra Sverige och vill ha kostkursen dit…? Hör gärna av dig!)

Två mathjärtan av stekta linser på en turkosfärgad tallrik.Det är alltså tre tillfällen med teori och provsmakning av alternativ kost (glutenfritt bröd utan tillsatser, frukostvarianter och så vidare) á 350 kr/tillfälle eller 1000 kronor för dem alla tre.
(Se datum för kurserna via länkarna gällande Märsta eller Södermalm. Mer information ligger även under fliken “aktuellt” i överkant på sidan.)

Den fjärde delen är praktisk – vi träffas och äter en avslutande vårbuffé 19/5 maj, när naturen står i blom och doftar ljuvligt – där och då får du tips, råd och idéer inför sommarens fester och sammankomster. Vårbuffén erbjuder vi för 300 kronor/person eller 500 kronor/familj, utöver de tre teoretiska kursdelarna.

Du behöver inte ha några förkunskaper inom vare sig anatomi eller näringslära, du ska ändå kunna snappa upp en hel del information och kunskap att implementera i ditt eget liv, bara av att vara med och lyssna. Självklart får du ett kompendium (via mejl) om det vi pratat om vid varje tillfälle, för att minnas informationen även i efterhand.

Så, tänk noga efter nu… stämmer något av detta nedan in på dig?

 Är det läge för dig att lära dig mer om hur det du äter påverkar din hälsa och varför – ända ner på cellnivå?

 Vill du lära om kroppens funktioner, för att förstå dess reaktioner?

 Har du intresse av att lära dig mer om grunden i individuell läkande kost, så att du kan försöka må bättre än du gör idag?

Söker du inspiration, produkter och praktiska idéer för att förbättra din kosthållning, så att du kan behålla din nya inriktning i livet?

 Är du redo att ta ansvaret för din egen hälsa?

Analysverktyg QMA.I kursen ingår även en avläsning och kort summering av dina näringsvärden med min QMA-maskin (värde 700 kronor), som jag brukar göra i en hälsoundersökning. Det är förstås frivilligt, men du kan på så vis få veta lite mer om din personliga näringsstatus. Sedan finns möjlighet att boka tid för uppföljning och fortsatt behandling om det är av intresse. (Obs; “testklientpriser” t.o.m min utbildning slutar i maj och jag är färdig Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare.)

♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥

Några av våra deltagare beskriver kostkursen så här:

“När jag anmälde mig till din kurs hade jag lagt av att röka och tänkte att jag behövde lite inspiration till att förändra mitt liv och min kosthållning. Dessvärre hade jag börjat röka igen när kursen började, men efter första träffen började samvetet att gnaga så nu är det dags igen. Att sluta röka alltså. Om jag ska lägga om min kost till det bättre ska jag ju inte förstöra det med att peta i mig annat gift, eller hur. Att du sen har fått tag på en duktig kocka som kan få en att bli inspirerad genom att få testa de olika recepten är ju ett stort +!

Kursen har också fått mig att tänka på att jag kanske inte ska äta så mycket pasta eller mjölkprodukter eftersom jag får väldiga smärtor då. (…)

Tack för en härlig, intressant och inspirerande kurs.”

  ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥

“Linda och Carina!

Tack för att en både intressant och inspirerande kostkurs.

Kursen har givit mig mer än förväntat. Upplägget med teorin i kombination med att få smaka på alternativ till den kost jag äter idag, har varit perfekt för mig.

Linda, tack för alla fina anteckningar du översänt och som jag läser och har användning för nu när jag ska förändra mitt matintag. Jag har också än mer börjat fundera över de gifter jag får i mig och vad jag ska göra för att minska dessa.

Carina, tack för alla goda smakupplevelser. Din matlagning ger mig inspiration att också få mig att börja pröva på många av de alternativ du serverat.

Jag har påbörjat en intressant resa med hjälp av er.

Tack.”

♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥

Närbild på två kupade händer fulla med nötter i skal.“Tack, Carina och Linda, för en fantastisk kurs.
Det kändes verkligen som om vi är en enda stor familj, som ger och tar, delar med oss av våra erfarenheter.
Den härliga känslan hoppas jag få uppleva mycket mer av framöver med andra människor jag möter.”

♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥    ♥

Kom ihåg att det mesta du kan göra för att skapa, bygga eller förbereda för en bättre hälsa – genom vår kurs eller någon annans, som passar dig bättre –  är en god och viktig investering för framtiden!

Du når mig via kontaktformuläret, om detta är intressant för dig.

Varmt välkommen!

// Kram Linda

“Wherever I lay my pynt…”

Jag adventspyntade lite i min lägenhet igår, med främst mysbelysning och en stor vit pappstjärna i vardagsrumsfönstret. Och jag funderade lite medan jag höll på. Vad är ett hem, egentligen? Vad är det som gör ett hem? Jag har förstås googlat detta och definitionen av ett hem är enligt Wikipedia:

Adventsstjärna i fönster.“Hem, i bestämd form hemmet, syftar i första hand på den plats som en  person anser vara sin huvudsakliga boplats, dvs primärt bostaden och sekundärt stadsdelen eller byn. Ordet används i utvidgad mening om både platser, sällskap och annat med vilket personen känner sig hemma och därför uttrycker sin samhörighet med. Hemma kan vara den plats där man föddes, där man växte upp, där man bor eller där man känner att man hör hemma, en klubb eller förening där man trivs mycket bra med mera.”

Okej, där har vi det. Med mera. Ett hem är alltså en plats att bo på, men för mig är det så mycket mer än så som avgör vad ett hem är – nämligen atmosfären.
En viss (hem)trevlighet, ett lugn, en harmoni. En trygghet. Ibland har det varit en utmaning att hitta just det, när samtliga flyttlådor packats upp.

Funkislägenhet med kök och sovrum.Jag har nämligen flyttat M.A.S.S.O.R av gånger i mitt liv sedan jag lämnade villan, som varit mitt föräldrahem, i slutet av 90-talet. Närmare bestämt  över 15 gånger. FEMTON. Man kan ju liksom undra vad som klickat där och varför jag levt som en bag lady och backpacker på så många olika ställen i så många år, men det finns nog inget klokare svar på den frågan än att jag skulle lära mig mycket genom att – flytta. Se och uppleva olika delar av Stockholm och Sverige, prova på många olika saker och träffa flera olika sorters människor. Inte konstigare än så.

Jag har ju oftast varit en ja-sägare och föredragit att ta chansen eller frågan när jag fått den, vilket lett mig in i situationer som kanske kunde (skulle?) ha undvikits. Men jag har aldrig blivit vräkt och jag ångrar absolut ingenting – idag kan jag se tillbaka på alla erfarenheter jag fått genom detta kuskande. Och jag har blivit en rackare på att flyttpacka. Nåt ska man väl få ut av att i princip driva en egen flyttfirma…? Ja, det tycker jag.

Matbord och stolar med belysning som fond.Jag har bott både i ytterkanterna av Stockholm och mitt-i-innerstads-smeten nära Citykärnan, levt både i den norra änden och på den södra sidan av samma pendeltågslinje.  Fågel, fisk och mittemellan.  Jag har varit sambo flera gånger, varav en på dryga 20+ kvadrat, vid ett annat tillfälle på en övervåning i en villa. Jag har varit kombo med en väninna i en femrummare på Götgatsbacken och mellan boenden fått möjligheten att vara inneboende med eget rum i vänners villa söder om söder. Jag har bott i en etta i en funkisvilla och i släktingars lägenhet, nära min egen barndomsgård där jag vuxit upp som liten flicka. Främst har jag bott i Stockholm med omnejd, men gjorde även ett halvårs avstickare till en helt annan stad – Örebro.

Marilyntavla med vit ram, svarta ljusstakar och en bukett vita tulpaner.Så, varför har det varit så här? Relationer har spruckit, jobbchanser har dykt upp på annan ort och jag har valt andra boenden än det jag haft, när jag fått erbjudande. Men också för att jag skulle lära mig mer om mig själv och andra på det sättet. För varje dag ser jag mer och mer vart detta flyttande har lett mig idag, jag är öppen för att röra på mig och det är skönt, ett tag trodde jag att jag höll på att bli tokig – när jag nästan bara packade upp och ner i lådor all min vakna tid…

…en annan anledning är förstås att jag rusat, flytt, sprungit. Inte velat stanna upp och känna in. Idag kan jag se och förstå varför, men jag var helt enkelt tvungen att göra hela långresan och uppleva att jag vill varva ner. Nu är jag på sätt och vis tillbaka där jag en dag började och jag har både rört mig i en vid båge samt kors å tvärs, men utan upplevelserna och “misstagen” hade jag ju inte varit – jag. Men har man en känsla av trygghet inom sig spelar det inte lika stor roll var man slår ner sina bopålar, då står man stadigt där man är. Tror du inte?

En hattylla i ek med en rosa keps på.Var jag än har bott har känslan i mitt hem alltid varit viktig. Att skapa harmoni. Även om den inte funnits inom mig. Även om jag bott i lyor som sett rivningsfärdiga ut. Även om det varit högst tillfälligt. Som före detta dekoratör och inredare har jag ju haft tillgång till en hel del saker att omvandla och “mysa till det” med – främst belysning och lampor, men även accessoarer som kuddar, ljuslyktor och tavlor. Jag har haft mina möbler och mina personliga saker omkring mig. Då har det funkat för mig att flytta runt. Eller som Paul Young sjöng 1983; “Wherever I lay my hat, that’s my home”… (fast den låttexten handlar om något helt annat, kan jag meddela.)
Det har varit en sorts trygghet.

Tavla med texten "allt som skett har lett mig hit" och ljuslyktor.När jag pyntar nu, så smyckar jag mitt hem med ljus, belysning och värme. Det är vad adventshelgerna och julen gärna får vara för mig. Mys. Och det är dessutom möjligt, för sedan några år tillbaka har vi en fantastisk julklappsidé i vår familj och släkt, vilket gör att vi bara köper EN julklapp var – oss vuxna emellan – vilket ofta blir till en väldigt rolig utlottningslek, där samma julklapp kan vandra flera varv mellan oss deltagare, för att slutligen stanna hos en lycklig “vinnare”. Barnen får förstås mer, men den minimala utgiften och stressen, mixat med det maximala nöjet ger en mer avslappnad inställning till julafton. Tack och lov. Julen är mys.

Eftersom jag alltid haft mina saker med mig – om än i flyttlådor – så har det känts “hemma”,  där jag packat upp och placerat dem. Wherever I lay my saker och mitt julpynt, that’s my home”. Men med tiden känns det allt viktigare att vara mindre materiell och istället söka djupet inåt. Allt eftersom åren går blir jag mer medveten om vad som verkligen betyder något.
Stort tack till finaste familjen för att ni alltid och oförtrutet hjälpt till med att bära mina evinnerliga och otaliga lådor – in och ut ur bilar, upp och ner för trappor, “gärna” i lägenheter vars trappuppgångar helt saknat hiss. Tack för alla flyttlass och peppning. Alltid.

Kandelaber med fem tända ljus.Det är intressant att så sakteliga förbereda sig på att gå ner för landning, för det känns som att framtiden kommer allt närmare… efter dessa “sju svåra år” som snart passerat sedan jag fyllde 30 och  kraschade. Så länge njuter jag av mitt nya liv, advent, den stundande julen och den vita snön!
Jag uppskattar lugnet i min lägenhet, utsikten över dammen som omringas av årstidernas skiftningar, jag ser fram emot att kunna inreda och sitta på vinkelbalkongen igen, att bjuda hem på middagar och skratta, att jobba och utöva lugn, skön yoga på morgonen…

Jag har det verkligen förbaskat bra! Hoppas att du har det också.

// Kram Linda

Terminsavslutning på skolan.

Yes, så nu är det väl typ…”vinterlov”, då? Eller kan man kalla det för ett tidigt jullov? Fritt fram att bara softa, baka, pysselpynta, ta det lugnt och vila? Nja, I wish. Det finns lite annat kvar att “stå i” inför jul… men just studiehelgerna i funktionsmedicin är klara för 2012.

I helgen hade nämligen vår fantastiska klass (om jag får säga det själv) det sista utbildningstillfället på Funktionsmedicinska Näringsskolan, jag tycker att det var lika spännande och intressant som vanligt – det känns alltid som att tiden har svårt att räcka till – men nu med en liten extra twist. En gemensam avslutningsmiddag på vikingarestaurangen Aifur.  När var jag “på lokal” senast? (Okej, det var faktiskt i fredagskväll med familj och släkt för att fira pappas födelsedag, vilket var väldigt trevligt – men innan dess var det länge sen…känns det som.)

Fasaden hos restaurang Aifur i Gamla stan.Jag som var ute så mycket förr och även jobbade i  eventbranschen en period. Nu känns det lite speciellt att gå in på en restaurang utan att laga maten själv, välja bort vin och öl (vilket jag gör idag) och uppskatta att gå hem i lagom tid… till skillnad från de gryningar då jag tog sista tunnelbanan hem, när människors diverse tidigare uppdruckna glas hade förvandlats till flytande vätskor (jag vill inte veta) som rann längs med tunnelbanegolvet under sätena. Trängsel, alkoholdoft och stress. Nu åker jag nästan hem innan gemene man ens hinner ut på stan – och trivs med det. Åren går, tydligen. Tack för det. Tror jag.

Klassrum på skolan.Skolan då? Nämen, otroligt intressant. I helgen pratade vi om olika patientfall, om hur vi bemöter klienter, talar till dem och hur vi gör en så fullständig anamnes som möjligt. Bland mycket annat pratade vi om hur vi lär oss att hitta svaren mellan raderna och höra även det klienterna inte säger, kunna förstå det som är obegripligt och se det som möjligen är fördolt. Inte helt lätt, men med en bra lärare blir man inspirerad. Lär sig tänka lite till, stretcha sig lite längre…att inte bara stanna vid symtomen. Lärorikt.

Fantastisk gata i Gamla stan, Prästgatan.…dessutom är jag så förtjust i stadsdelen och Gamla Stans vackra gränder! Även rasterna på utbildningen inbjuder till inspirerande promenader mellan sneda fasader som står tätt intill varandra, kyrktorn som sträcker sig mot himlen, julmarknaden som startat på Stortorget i de röda små husen och myllret av människor i Gamla stans välbesökta butiker, restauranger och caféer. Jag tycker om känslan. Den vita snön saknas för en riktigt “julig” känsla, men pyntet som satts upp ger en “ljuvlig” känsla. Det får duga så länge.

Nästa tillfälle för kursen är i januari 2013, så det blir en lång väntan. Då går vi in i den tredje och sista terminen – tänk vad fort det första året passerat! Men jag har ju mina egna, fina testklienter att träffa och utvecklas igenom, vi lär alla av varandra. Snart är det ju maj 2013 och då står jag lite mer på mina två egna ben. Spännande.

Mina prylar och studiematerial.Genom ledigheten från skolan ska jag planera in lite extra tid för att kunna läsa om alla avsnitt vi gått igenom hittills, i form av blod och blodomlopp, slemhinnor, lever och galla,matsmältning och tarmar och immunförsvaret – bland annat. Tänk vad skönt att kunna kura i soffan med all intressant information, tända ljus och en kopp te. Ja, nu har jag lovat mig själv det, så det är bara att se till att det blir av. Hålla löftet till mig själv. Det är en bra början.

Jag önskar dig en fortsatt fin vecka, den 48:e i ordningen i år.

// Kram Linda

Ljuvliga julklappstips för hälsan.

Kandelaber med fem tända ljus.Kall, mörk novembermorgon. Finns det något ljus i mörkret…? Jajamensan, här kommer lilla tomtenissan med tips på snälla julklappar till dem du tycker om. Tänk att det inte är så himla lång tid kvar till jul, var det inte midsommar nyss?!

Men det är alltid bra att vara ute i god tid, så att panikångesten slipper flåsa en i nacken där man plötsligt står i knökfulla butiker med svettiga tjocktröjan på och fina men krisande barn intill. Nej, nu är det den samlade yogin i mig som talar och säger “ta det lugnt”… jag har nämligen några  hälsosamma och stärkande förslag.

Och det är inte vilka idéer som helst, det är saker och händelser som syftar till att främja och balansera hälsan. Årets julklapp, månne?

Bild på Euro vattenrenare för köksblandare.Vattenrenare, till exempel. Läs gärna mina inlägg om vårt dricksvatten idag i “varför vattenrenare? därför.“, så kommer du kanske tycka att det är en rätt klok investering.
Vet du mer vad som är så klokt? Priset på dem!
“Euro” för kökskranen på bilden nedan får du för bara 595 kronor och den levereras i en liten papplåda – perfekt att slå in i juligt mönstrat papper eller ett vitt med röda snören! Läs mer om vikten av vatten och de de olika modellerna som finns, så hör du av dig om du är intresserad, okej…?

* Nästa julklappstips är ett presentkort på en enskild yogisk session för att hitta personlig yoga, en hälsoundersökning eller individuell kostrådgivningKanske en termin Medicinsk Yoga i en klass med andra utövande yogisar?

Mathjärtan gjorda av stekta linser.Vore inte det kalas? Att få koncentrera sig på sitt eget välmående, hitta det som passar för just den personen och chansen att skapa ett lugn omkring sig eller inuti?  Kanske ska personen ifråga själv få välja vilket av dem hon/han vill prova på eller behöver…?

* Mitt tredje tips är en plats på vår kostkurs – “Mat för mig, kanske för dig när vi drar igång på ny kula i vår! Kursen hålls i Stockholm eller Märsta för 1000 kr per person eller 300 kr per tillfälle (fyra stycken, ett per månad).

En tallrik med färgsprakande, läkande kost.Känner du någon som vill lära sig mer om sin kropp och dess funktioner, samt hur kosten inverkar på alla processer? (Det är liksom lite roligare om personen vill, och inte bara behöver gå…) Eller så kan du köpa ett första steg, så väljer personen ifråga själv om han/hon vill fortsätta…

* Mina sista, men definitivt inte minsta, tips är – ekologisk hårvård i form av John Masters och ekologisk hudvård från Moonsun.

Jag har sagt det förr och säger det igen – din hud är perforerad med små små hål, även ditt huvud. Och hårstrån är som “sugrör”. Använder du schampo och balsam som innehåller till exempel parabener så tänk gärna om. Var rädd om din kropp och ge den det snällaste du kan uppbringa, både i hudvård och hårvård. Det är den totala belastningen som påverkar oss mest, många bäckar små… du vet.

John Masters schampo rosmarin och lavendel.Läs gärna mer om John Masters produkter.
De flesta sorter jag har passar för alla hår, är drygt och – ekologiskt (dessutom behöver/bör du bara tvätta håret max tre tillfällen per vecka – det är allra snällast mot håret, säger min frisör Sussie på  Omtanke). Hon är förvisso mammaledig till lilla Hedra just nu, men hon vet ändå massor om sånt!

Så, vill du slå till på något av dessa julklappstips, sprida välmående och hälsa omkring dig? Du hör av dig via detta kontaktformulär, så skickar jag med Posten eller möter upp dig!

Rött stenhjärta med texten "Omnia vincit amor" - kärleken övervinner allt.…och även om jag vill tipsa om det som ligger nära mitt eget hjärta, känns det ännu som att julen är långt borta. Tids nog kanske stressen ramlar över oss och vi märker att vi springer mellan alla “måsten och borden”… så, andas några långa djupa andetag, finns din plats i tillvaron och hitta din balans. Stå stadigt där du är. Och ha en fin dag.

// Kram Linda

Ett “hej” kan betyda allt.

Plötsligt blir det så tydligt, på ett helt nytt sätt, vad ett litet “Hej” kan betyda.

Fasaden på Friends Arena, mot en blå himmel som bakgrund.Jag har förmånen att kunna jobba extratimmar på  Friends Arena, den nya nationalarenan i Solna. Ett enormt och imponerande bygge, med så många olika människor på samma plats. Det är roligt, intressant och lärorikt – på flera sätt. Och för mig, som är vetgirig, nyfiken och älskar att lära är det en perfekt möjlighet att utvecklas.

I somras tänkte jag nämligen att jag borde ha ett extrajobb, om min egen lilla rörelse inte skulle “ta sig”… numera har det rullat på så att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt framöver, men det känns som ett lyxproblem i nuläget!
Det bästa av två världar.

tv-sändningen sverige-england 14 nov 2012…nu har jag hunnit med att vara på några olika positioner i huset, genom att jobba inför öppning och invigning med leverans och försäljning av diverse varor i huset, samt under själva invigningskvällen.
Jag har även deltagit i Ladies Night och inför den fantastiska (numera klassiska) landskampen i fotboll mellan Sverige och England – främst med personallogistik och administration, men även andra arbetsuppgifter.

Det är fascinerande att som före detta dekoratör se arenan flexibelt förvandlas, från snygg vit, cirkelrund invigningsscen till en lätt intensiv och röjig tjejkväll och sedan till en gräsdoftande (!) grön fotbollsplan i november månad.

…när jag jobbade innan invigningen rullade det en reklamfilm, med föreningen  Friends som avsändare, på de många bildskärmarna runtom i huset. Friends är en organisation som jobbar för att motverka mobbning i skolor, förskolor och idrottsföreningar – samt efter vilken den nya arenan är uppkallad.

Och det gick inte att undgå det fantastiskt vackra och rörande budskapet. Pojken som fått så många fula ord under skoldagen och en eftermiddag kommer hem med ett rött, vackert “Hej“. Den gick rakt in i hjärtat på mig, jag svalde lite extra några gånger när jag först såg den, för att trycka ner den växande klumpen i halsgropen… hur många barn har det så här? Eller vuxna?

En ritad "huvudfoting", ett huvud med ben på.Jag har skrivit tidigare om stressade barn som  inte mår bra… vilket bara blir allt tydligare, tycker jag. Det finns barn som i många fall får lov att klara sig själva långa timmar, visserligen i sällskap med datorer eller smartphones – men ofta i frånvaro av sina föräldrar eller andra vuxna.

Kommunikationen mellan oss brister, glappet växer och det känns som en utveckling åt fel håll, åtminstone för mig. Var ska de vända sig med sina känslor, frågor och sökandet efter närhet? Sammanhang? Mening? Även om vi vuxna är eller känner oss ensamma, är det ju vår skyldighet att barnen inte ska vara eller göra det. Eller hur?

Jag inser hur bra jag haft det och hur jag uppskattar all tid jag fått möjlighet att spendera med exempelvis mina älskade mor- och farföräldrar. De som är  länken till min historia, mina rötter, mina gener. Berättelserna, kunskapen och erfarenheten – skratten, gråten och upplevelserna. Glittrande guldkorn och meningsfulla minnen att samla på. Hur skulle jag ha lärt mig allt jag kan (teoretiskt, ja) om sällskapsdans, matlagning eller korsordslösning utan den värdefulla tiden…? Vad skulle jag ha gjort och hur skulle jag ha mått utan dessa möten? Det vill jag inte ens spekulera i.

Ordet "Hej" i rött, en symbol för organisationen Friends.Jag tror ju att vi kan bidra så mycket mer än vi tror,  tillsammans är vi starkare – för att säga “Hej” till någon och verkligen mena det är ingen överdriven insats. Tänk om det ger din vän en gyllene kant på dagen? Tänk om den personen är ensam mycket, utan att umgås med någon?

Tänk om du kan förändra tillvaron till det bättre, bara genom att våga säga  “Hej“… få någon att känna sig lite mindre utanför och uppleva ett lite större sammanhang? Tänk på saken.

Jag önskar dig en fortsatt fin dag och en trevlig helg.

// Kram Linda