Category Archives: Andas

– Om vikten av att andas långa, djupa andetag som stresshantering. –

Kroppen. Jobbar. Dygnet. Runt.

Här är en liten påminnelse om hur mycket din kropp egentligen har att göra. Du vet säkert hur det är, dagar när man känner sig som en urvriden trasa. När nattens sömn inte har gjort det man hoppades på, när man är utmattad. Då kan det var läge att börja fundera på hur mycket man vilar egentligen… för hur blir det om du har massor att göra – samtidigt? Och väljer bort avslappning?

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Kanske tänker du att vila är att ligga i soffan och zappa eller spela dataspel. Men det är att ockupera hjärnan med annan information för den att processa – inte att vila. Jag menar när man verkligen slappnar av så att kroppen får chans återhämta sig, ner på cellnivå. (Här tänker jag förstås andning.)

För det är ju så fascinerande att kroppen jobbar hela tiden – dag ut och dag in. Visst, vi “loggar ut” till medvetslöshet under sömnen när vi väl sover, men ändå är hjärnan igång. Fast det sker mer omedvetet då (…eller?) och kan bli till de märkligaste av målande drömmar. Tankeverksamheten jobbar verkligen hejvilt.

I övrigt är kroppen igång varenda sekund på dygnet. Har du tänkt på det?

Det mesta sker ju simultant. Vi andas, lungorna jobbar. Hjärtat slår, drar ihop och slappnar av, för att pumpa runt blod i kroppen. Celler delar sig. Håret växer. Benstomme byggs upp. Mat bryts ner smått för att sättas ihop igen till vävnader, kroppsdelar, enzymer och hormoner – bland annat.

Kaffekoppar i skåp på café.Så hur ser det ut för dig, ger du din kropp de bästa förutsättningarna? Eller blir du förbannad för att den inte gör som du vill? Trots att du sover för få timmar, dricker mer koffein – hej kaffe och energidryck – än rent vatten och kanske även slarvar med mattider och måltider…? Hm.

Vi förväntar oss ofta att kroppen ska utföra sitt jobb fastän vi jobbar emot den. Kör bilen med gasen i botten utan att tanka. Men tänk på att kroppen gör allt hela tiden för att du ska fungera i varenda cell, varenda sekund. Den håller balansen åt dig – även när du inte är medveten om det. Det är inte alltid lätt och ibland kan det resultera i utmattning, trots en natts sömn…

Så vad matar du den med? Transfetter? Kemikalier? Syntetiska tillsatser? Färgämnen? Då har den definitivt att göra – hela dygnets timmar. Tänk bara på immunförsvaret, avgiftningen, matsmältningen och hormonbalansen.

Sommarskog i solsken, strålar på stigen mellan träden.Och apropå avgiftning: vi säger ofta “detox” och tänker oss en kur på en vecka eller två med gröna blad. Men vet du om att din kropp avgiftar/detoxar varenda andetag? Varenda sekund? Jag visste inte det… eller, jag tänkte inte så i alla fall. Vi är gjorda för att avgifta via levern, lungorna (utandning), tarmen (avföring), huden (svett) och urin… allting ska fungera och kroppen strävar efter det hela tiden. Likt kugghjul som snurrar friktionsfritt inom oss.

Så frågan är: när ger du din kropp vila…? 

Och då alltså inte genom att spela spel på dator eller mobil (då jobbar hjärnan på högvarv), sträckkolla på serier eller zappa mellan TV-kanaler (även då jobbar hjärnan med alla intryck) alternativt läsa en bok (för hjärnan… ja, du fattar).
Personligen jobbade jag och var alldeles för aktiv – med alldeles för lite sömn och vila under alldeles för lång tid – men så gick det som det gick också…

Yogamadrasser på Havregatan 10.När VILAR din kropp på riktigt? Och ger dina inre organ möjligheten att få utföra sina funktioner på allra bästa sätt? Vi har en kropp. Det gäller att ta hand om den och dess funktioner på allra bästa sätt, gärna i god tid. Så kan vi undvika krämpor och problem “som kommer med åldern…”

Jag fick (here we go again…) visa legitimation på Systemet i somras. För en ung tjej, så det var ingen man som försökte ställa sig in, jag lovar. Jag är 41 år. Och jag har länge tänkt åldras så långsamt jag bara kan. Så att bli leggad var skönt i sammanhanget. Nyckeln till att hålla sig “ung” i kroppen? Jag skulle säga att hjälpa organen att utföra sina funktioner. Att förenkla och samarbeta istället för motarbeta. Och ofta är det individuellt hur.

För mig är det att vila, stressa av (yoga) och återhämta mig. Ofta. Utöver vatten, sömn, bra mat för mig, skratt och kärlek i goda relationer. 

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Ett tips är att börja unna kroppen vila ner på djupet. Hitta den form av avslappning, lugn eller mindfulness som passar dig. För den jobbar ju faktiskt dygnet runt och kan behöva bli avlastad.

Det kan vara bra att påminna sig om.

// Kram Linda

Tillbaka in i yogalugnet… vill du vara med?

* Aaandas in. Och aaandas ut. * Nästa vecka är det dags för yogaklasser igen, jag längtar. Jag ser jag fram emot att träffa mina yogisar igen. Jag längtar efter lugnet, stillheten och den där speciella atmosfären som på något vis infinner sig när människor vill vila. Slappna av. Släppa taget. För en stund.

Vill du vara med? Det finns några platser kvar i grupperna, varav en ny grupp på senare kvällstid på Södermalm, se mer nedan.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Jag slås varje gång av känslan i att sitta inför en klass när de tar ett långt gemensamt andetag in och sedan andas ut. Lite som en rysning, ett välbehag. För här stannar tiden en stund. Man slutar springa, hasta och fly från vardagen. Vi bromsar in, stannar upp och landar. Djupt inom oss. Blir så mycket mer närvarande. Härvarande.

Kanske hade jag skrattat om någon hade sagt för 10 år sedan att jag skulle komma att erbjuda yoga som har en lugnande inverkan på människor. Jag? Som hade fullt upp med att själv springa? Som inte ville tala inför folk, än mindre sjunga? Jo då, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre. Det är lurigt, det där. Livet.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Men det är inte alla som tycker att yogan är lugnande. Stillheten och vilan kan också lyfta fram känslor. Det är meningen att höra och känna sina egna signaler, men ibland kan de vara smärtsamma. Då blir det för sakta. Då passar inte den här formen av yoga. MediYogan är mycket meditativ och det kan också utmana den som inte är i lugnet. Jag vet.

För mig har det många gånger varit en kamp, att sitta kvar i känslan. Särskilt om den inte är behaglig. Om det jag processar för stunden eller upplever just då är smärtsamt. Ändå är det någonting kroppen vill signalera, tala om och som jag ska förstå. Mitt beteende, mina mönster, mitt agerande. Vågar jag att se och höra, vågar jag vara sann mot mig själv? *Sat Nam.*

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det finns många saker i livet som kan göra ont. Men yogan är inte en av dem. Den ger oss dock en möjlighet att känna efter, lyssna in. Även på det som skaver och känns fel. Så ser livet ut. En yogi sade en gång efter ett pass: “min kropp säger till mig att jag behöver massage!” Men hon ville inte fortsätta med yogan. Och så är det, vi måste välja det som passar just oss. Det känner vi djupt inuti, när vi fokuserar.

Jag är så tacksam över mina deltagare. För er som vill komma och yoga. Vila. Vara i stillheten. Tack vare er kan jag göra detta. Och nu har jag ett par platser över i mina klasser, jag sätter dessutom in ännu en senare grupp på Södermalm. Så, först till den berömda kvarnen…

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Meddela mig gärna här om du vill vara med i någon grupp:
… och har du inte provat min MediYoga får du göra det första gången för
160 (Sthlm)/200 (Märsta) kr, innan du bestämmer om du vill fortsätta

Måndag kl 17.30-19 på Havregatan 10, Södermalm
Måndag kl 19.30-21 på Havregatan 10, Södermalm (ny grupp!)
Tisdag kl 18.30-20 på Saturnus Friskvård, i Märsta
Torsdag kl 18.30-20 på Havregatan 10, Södermalm

Här är tider, datum och priser för grupperna i Märsta och på Södermalm.

(…i Sthlm har terminerna enligt önskemål förlängts till 12 gånger för 1920 kr)

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har inte drop-in, så meddela mig om du önskar delta. Du behöver alltså INTE vara VIG, RÖRLIG eller särskilt STARK – du bör bara ha på eller med dig bekväma kläder och ta med en vilja att slappna av och lyssna till din kropp – resten finns på plats. Hoppas att vi ses!

Namaste *det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig*

Kram,

// Linda

Att ha sen semester. (Älskar’t.)

Jag var aldrig den där ungen som uthålligt kunde spara en påse lördagsgodis längre än någon annan, för att sedan sukta de som redan hade ätit upp sin. Tvärtom. Men när jag tänker på det, är kanske känslan jag har nu det närmaste jag har kommit…? Att ha semestern kvar.

Nu befinner jag mig på en jobbplats i livet som jag är så tacksam över. Den där jag slipper känna att jag “måste ha semester för att få komma ifrån jobbet!”. Det är så obeskrivligt skönt, jag försöker att uppskatta det hela tiden.

Regn på en glasruta, med ett suddigt landskap i bakgrunden.För jag har haft den paniken på arbetsplatser (jag har ju haft några jobb under åren…) där jag har känt mig inlåst och så har luften gått ur mig den första eller andra semesterdagen. Inte sällan har nån förkylning har brutit ut för att man släpper taget; kortisol och andra stresshormoner sjunker successivt och så – voilà! – blir man sjuk från ingenstans (not so much ingenstans…), well you know the drill. Jag kände mig sällan helt utvilad heller, sedan kom jag tillbaka till ett jobb som jag kanske inte ville vara på. Hu.

Sedan 2012 har jag kunnat kombinera mitt eget företagande med ett och annat sommarjobb, då jag förvisso har varit låst i perioder under vissa somrar, men jag har å andra sidan varit friare resten av året – älskar’t! Det är så värdefullt för mig att kunna planera mina dagar på egen hand. Friheten.

Utsikten ner mot sjön från min egen lilla stuga.Och jag har ynnesten att ha ett jobb som mer känns som ett intresse, en hobby. Inget jag “måste bort ifrån” för att få vara ledig. Dock blir det inte samma pengar in under de månader yogisar och klienter är lediga, helt naturligt. Då får man söka och hitta andra lösningar, helt enkelt.

Den här sommaren har jag återigen fått möjlighet till ett roligt jobb (assistent på Migrationsverket) med kolleger som jag tycker så mycket om! Som har gett mig massor, ett spännande utbyte. Kunskap, om livet och inte minst – om världen. Jag hade glädjen att ha samma jobb förra sommaren och det är så kul.

Naturen i Paradiset, grönskande upp emot berget.Men det har varit en viss period och nu väntar ett par fria veckor innan mina terminer med yoga snart drar igång, innan mina klienter har hittat tillbaka från salta bad och sand mellan tårna. Jag tycker mycket om augusti. Det finns ett hopp där om att kunna få det juni och juli kanske inte kunde leverera. Hej värme? Men det blir alltid som det blir.

Juli månad är ljuvlig i innerstan, för det finns inga bilar i korsningarna. Alls. Stockholm blir en spökstad – I love it. Men annars blir det lätt köer överallt, stressade människor och alla ska göra samma saker samtidigt? Oftast inte min kopp te om jag får välja. Jag föredrar mitt hus i skogen framför alla packade-sillar-stränder i världen. Tror jag. Jag har gärna semester när få andra har det, även om jag tycker om att umgås.

En stilla och ljus sommarnatt i Jämtland.När vi var på Kreta förra året berättade en av de restaurangägare vi träffade, att de turister som “har pengar” gärna kommer dit redan i april/maj och sedan i sept/okt. Det låter ljuvligt. Min melodi, lite grann. Då var vi där i juni, men före midsommar och innan det stora turistkaoset slog till… gillar’t.

Nåväl. Jag vill nog egentligen bara att du ska veta att när du nu går tillbaka till jobb och har din semester lite i backspegeln, så checkar jag ut. Vilar, andas, yogar och mediterar. 😉 Som i maj. Det är nästan så jag längtar efter regn nu för att slippa känna att jag “måste” göra något. SOM jag har längtat, efter en hektisk sommar med en massa inklämda nöjen mellan arbetspassen…

Njuter lite av att sommaren känns… förlängd? Det kan trots allt vara en hel del kvar. Utan samma trängsel som under högsommaren. Vi får väl se. Jag har redan känt en skiftning i luften som lutar åt höst (jag brukar vara en månad för tidig), men det är bara välkommet. Jag tycker om bytet av årstider. Faktiskt.

Peace out. 

// Kram Linda

Mitt älskade Lindaro.

Men som jag har längtat efter dig sedan vi sågs senast. Jag vet inte riktigt var jag ska hitta dig på riktigt när jag är hemma. I små stunder, visst. Men inte i längre sammanhängande perioder. Det är väl så vi har det idag. Jag saknar det lite.

Naturen i Paradiset, grönskande upp emot berget.Ibland kan det gå flera timmar… till och med hela dagar. Så får jag syn på dig på håll men så försvinner du igen. Som en hal ål. Ett moln som passerar. “Det blir vad man gör det till” sägs det och – det här är det enklaste för mig. Att åka dit. Att vara i det. Som är så svårt att få syn på eller tag i annars.

Lugnet.

Jag blev yogalärare för att jag fann ett lugn i andningen och övningarna, när jag själv var fullkomligt i obalans. Det är väl ofta så, att man finner stillhet själv och önskar vara i den – för att man behöver det. Jag älskar mitt jobb, men jag kan ju inte vara där jämt. Tiden räcker inte alltid till.

"Stress" i gången mellan pendeltågen och tunnelbanan, på Centralen.Runt omkring mig finns oftast en storstad med omnejd. Trafik, människor, ett evigt brus och det ska liksom gå undan. Fort. Folk rör sig hektiskt, morgon-middag-kväll och så ett dygn till: morgon-middag-kväll. Man blir nästan lite fartblind och åksjuk ibland. Det rullar på. Visst kan jag fokusera inåt och hitta min stillhet, men det är inte alltid helt enkelt. Det finns alltid något att göra, om man vill.

jag bryter gärna allting genom att åka hit och träffa dig. Mitt lugn. Känner doften av naturen, upplever stillheten. Hänförs av det vackra. Finner ro. Inte alltid, det beror på var i livet man befinner sig, men det är lättare att koppla av på en lugn plats i skogen än i en innerstadsrondell… inte sant?

Jag är så tacksam över att kunna vara här. Vila. Sova. Läsa. Yoga. Kunna åka iväg, sakta ner och stanna upp. Återhämtning. Läkning. Och särskilt mitt i vardagen. Sen vill jag tillbaka till mitt “vanliga” liv, men här laddas batterierna verkligen på nytt. Och en stunds vila ger sedan en längtan efter puls, kombinationen är den bästa. Särskilt om man har möjlighet att välja.

Men, det blir ju inte alltid som man har tänkt sig.

Ibland kör man fel upp för att man är ouppmärksam och måste vända. Efter några mil i skogen. Sedan kan en hydrofor plötsligt går sönder och spruta vatten 6 liter (kallt) vatten rakt ut på badrumsgolvet… och så kan man även lyckas låsa sig ute. Med datorer och telefon på bordet inlåsta på köksbordet. Phew. Tur att fin släkt och familj har extra husnycklar. Och att jag inte låste in bilnycklarna. Skulle du inte åka för att vila?!” säger familj och vänner och skrattar.

Jo, men det gör jag också.  

I år är det 10 år sedan jag flyttade in i mitt lilla hus, den fina pärla som jag fick i 30-årspresent av mina föräldrar. Den har minst sagt varit välanvänd sedan dess, jag besöker den så mycket jag har möjlighet till, kan och får. Nu hittade jag en liten paus i schemat och jag är så oändligt tacksam för det, för sedan tar det fart igen. Det blir ett annat lugn här än hemma.

Mitt fina hus. Min paradis. Det är mitt och här kan jag vara i lugnet. Vakna upp till en bländande soluppgång och betrakta en vacker solnedgång. Skotta gångar i snön eller åka lagg. Eller bara vila i regnet och ta skydd från blåsten. Pappas (eller mammas?) namn på det passar fint in.

Mitt älskade Lindaro. ♥

// Kram Linda

“Sitter med människor som sover.”

Alltså, det här hade kanske varit en bra filmtitel. Lite som “Dansar med vargar” (det var länge sedan, för övrigt. 8,0 på IMDb). Inga likheter i övrigt. Det vore kanske ingen storsäljare, i och för sig. Folk vill nog se lite mer action än så. Men ändå, det här är lite kul…

…för oss som är yogalärare, åtminstone. Igår besökte Ulf Wallgren, före detta programledare på SVT, sina tidigare kollegor i studion och då han numera är instruktör i MediYoga, instruerade han de djupa andetagen. Det slutade med att han fick rycka in – för att programledarna var “ur spel“. Haha! Fantastiskt. Foto: SVT

Efteråt var de tydligen rätt så groggy och skrattade, tappade fattningen lite och bad om ursäkt… eller var de bara naturliga kanske? Så som många av oss reagerar när vi har släppt taget fullständigt, liksom “domnar bort” och sedan vaknar upp.

Och jag förstår både dem och honom – jag ser det i mina yogaklasser, även om det inte alltid är så tydligt. Det är lätt att falla i sömn av andningen. Jag skrev tidigare om att vara i lugnet i en yogaklass; hur mycket jag uppskattar ljudet av en djup, unison utandning. Verkligen. När jag på riktigt hör hur människor släpper taget och slappnar av.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Vissa somnar. Några snarkar. (Dem knuffar jag lite på så att de inte ska störa de andra.) För det kan vara svårt att hålla emot, hur mycket man än vill, eftersom effekten av andetagen är så stark. Avslappningen bara smyger sig på och tar över. Även de som kommer och säger att de har svårt att koppla av och sova på nätterna… det kan vara de som slocknar först. Men de flesta “stannar kvar” i sitt andetag och vilar djupt inom sig.

Och jag ska vara ärlig; alla tycker inte om andningen. Alla kan inte släppa taget, ofta handlar det om en så massiv inre stress att det kan bli… obehagligt att landa. I alla fall var det så för mig. Jag sprang så fort att när jag bromsade ner, så kom hela det tunga lasset ikapp mig. Ångestfyllt, stressande och jobbigt. För att jag levde på ett sätt som min kropp, själv och mitt sinne inte trivdes med. Jag vet flera som har känt så, men efter hand när de har varvat ner och lyssnat till sin kropp, så har det lugnat sig. Andningen har landat och de kan slappna av.

Jag ser det som sagt ofta, men det var kul att det visades på TV. Det är fint att fler provar på avslappningen. Att de tillåter sig att sluta prestera för en stund.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har yogaklasser i Stockholm till hösten och de är nästan fulla i nuläget. Jag håller juniyoga i Märsta – som en förlängning av terminen, eftersom jag ändå är hemma – och den gruppen är i stort sett full. Människor mejlar och säger att deras läkare har rekommenderat dem att utöva MediYoga, till stor del för att de har tagit del av de positiva effekter som har kunnat mätas i forskning

Det är fint att få vara del av den växande skara som vill vila. Slappna av. Andas. Och ibland somna. Jag trivs själv med att få sitta där. Och se på människor som sover. Tack för att ni kommer och gör det till mitt jobb. Varmt välkomna åter.

Namaste. 

// Kram Linda

Ps. Oftast väcker jag de som somnar (även om de inte snarkar), men ibland stänger kroppen av helt för att den behöver sömnen just då. Det blir som det ska vara…

Yogastart snart. Som jag har längtat efter den.

År 2017 är igång och vi har kommit lite drygt två veckor in nu. Det mesta rullar på lite som vanligt igen, som det var innan alla helger. Och nu går vi dessutom mot ljusare tider. Det känns toppen, inte sant?

Snökristaller i en björk mot en blå himmel.Jag har personligen haft en skön start på året. Kanske är det den bästa så långt jag kan minnas, för att jag har haft så få krav. Bara varit. Stillsamt och lugnt, trots teater och bio, mer sömn än på länge och umgänge. Så nu börjar jag så smått att känna mig redo att möta världen igen. En skön känsla.

Och jag längtar efter yogan nu. Om två veckor börjar vi efter ett uppehåll sedan november och det känns tydligen långt borta, det är flera som har hört av sig och frågat när det drar igång. En dag förra veckan mötte jag en yogi som sa: “När börjar yogan?!” Jag gillar det. Och tar det som en komplimang. 😉

Jag längtar även efter mina yogisar. Det är något speciellt med en termin, när man ses en gång i veckan (om det inte är uppehåll för röda dager eller lov) och det kan faktiskt bli att man kan träffas oftare än man träffar sina vänner. Märkligt, det där. Och så trevligt samtidigt, när man trivs med sina grupper.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerYoga. Att koppla ihop kropp, själ och sinne. Det finns inte så värst många tillfällen till det i vardagen. Vi ska ju hinna, skynda, passa deadlines, prestera och vara effektiva – såklart. Det är vad det handlar om att vara människa. Vilan får ju liksom komma lite på efterkälken… så att få vara den miljön för vila och lugn, det är en fantastisk känsla.

Att andas. Bebisar vet precis hur man andas. När glömde vi bort hur man gör? Hur ofta tar du under fem andetag per minut? Det är inte svårt, vi behöver bara lära oss hur och påminna oss om att det går. Och att göra det. Vi kan syresätta oss maximalt med djupa andetag, lugna ner nervsystem (och därmed hjärnan och tankarna) och få vila i kroppen en stund. Känna in och känna efter. Viktigt.

Allt fler blir sjukskrivna av stress, går in i väggen och kroknar. Inte konstigt. Men vi blir så mycket starkare och mindre sårbara om vi även kan prioritera återhämtning. På riktigt. Ge allt för att verkligen slappna av. Det är inte att lata sig – det innebär att kunna ladda batterierna på nytt. Ibland är det klurigt att göra hemma, för det finns alltid något annat att “plocka” med, så det kan vara lättare att faktiskt gå hemifrån och vara i gruppens dynamik. Släppa taget.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Nyckeln till att hålla i framtiden är – att vila. Det är min syn på den saken. Vi kan alla hålla ett tag utan rast och ro, vi kan jobba dygnet runt – en kort period. Men det finns ingen kropp som blir starkare utan vila. Det funkar inte så, tyvärr. Jag hade kunnat köpa den funktionen dyrt en gång i världen, idag är jag så otroligt förtjust i sömn och stillhet.

Att investera i sin kropp och hälsa är en stor vinst för framtiden. (Särskilt med tanke på den dystra situationen i vården just nu.) Men du vet hur det är, oftast kommer man inte till den insikten förrän det har gått för långt… vi reagerar sällan på att något är fel innan det verkligen gör ont och skaver. Det är naturligt. Vi är ju mänskliga. Men det är klokt att tänka till och agera i tid.

Jag ser hur som helst fram emot yogan.

Vi ses snart.

// Namaste, Linda

En synnerligen god jul tillönskar jag dig…

…min välartade läsare och vän. En jul som blir precis som du vill ha den – och känner du inte för det, så gör någonting helt annat. Ät tacos, läs en bra bok eller spela skön musik. Se en feelgood-film. Eftersom världen liksom till viss del saktar ner i juldagarna, kan det vara skönt att bara passa på att vila.

jul-tomte-pa-trappen Och firar du jul, så passa på att sänka kraven. Njut mer. Ät gott. Andas. Prata, umgås och ta reda på mer om dina medmänniskor i möten. Släpp taget om telefonen en stund… eller ett bra tag. För vad kan möjligen vara viktigare för oss än att slappna av – egentligen? Varför springer vi…?

Många uttrycker en hemsk stress kring jul. Särskilt kvinnor tycks ta på sig ett stort ansvar och påverkas mest av julstressen. Med det vill jag påminna om att skapa en lugn plats på egen hand, inom dig. Det är svårt, men gör det du kan för att andas; ta ett bad, lyssna på musik, gå en lugn promenad. Samla dina tankar och känn efter i kroppen om den signalerar något till dig.

jul-julmatÄt gott. Njut. Själv har jag sedan länge kastat ut fläskkött (jul är ju en riktig grisfest!) och äter alternativa rätter på kalkon, kyckling, älg, lamm, vilt och nöt – eller vegetariska! – det är toppen. Nog för att jag lätt glömmer bort och gärna tittar i min egen (!) matbok 3.Festmat för ingredienser och proportioner till olika rätter, men det går bra. 😉

Jag sparar gärna maten som blir över och gör något annat med den i efterhand. “Pytt-i-panna-ish”. Eller fryser in rester, för att ha till matlådor på jobbet. Eller så försöker jag att beräkna portioner så gott det går innan, här  finns en massa bra tips, för matsvinnet ökar kring jul och vi kan alla göra en insats för att minska det…

Men, fokusera gärna mer på att prestera mindre och ha det så roligt du kan.

jul-bif-kula-i-julgranenSläpp taget om (tanken på) att kunna styra andra. Det blir väldigt som vi vill att det ska vara, det är andra som kan välja hur de vill vara och om de vill förändras. Tills dess får vi surfa med, stå ut med varandra och försöka att acceptera andras sidor – for better or worse . (Så här blir det när ens pappa klär en julgran. Jag tycker att det är otroligt roligt, förr i tiden hade jag kanske känt att detta påhitt var… otänkbart. Haha.)

Här kommer även ett par tips i sista sekunden, för hur en billig jul kan bli fin ändå. Vi behöver ju inte slå världsrekord i konsumtion – även om julklappar och presenter kan vara väldigt roliga. Det är viktigt att vi slutar jämföra oss med andra, det vi gör på egen hand är gott nog. När slutade vi att förstå det…?

Kom ihåg; ingen är bättre än just du på att vara – du.

*♥*♥* Jag önskar dig en synnerligen God Jul. *♥*♥*

// Kram Linda

Den inre vindflöjeln.

I flera samtal jag har haft den senaste tiden, både med klienter och vänner eller bekanta, har vi reflekterat över samtiden. Över att allting ska gå så väldigt fort, över påverkan från sociala medier, att det är lätt att vara uppkopplad och nåbar och att det är lätt att…springa. Röra sig fort. Om förväntningar som finns på en, att det mesta helst måste ske ögonblickligen. Phew!

Stressade människor på Stockholms Central.Hur har det blivit så? Det är såklart en utveckling runt omkring oss, ett tempo som det är lätt att flyta med i, per automatik. Fastän man kanske försöker stå emot. Livet har blivit en stress, om inte fysisk så psykisk eller mental. Kanske andlig? Finns det en mening med det vi håller på med…? Såklart.

Men numera är stress den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Och den stressen kan dränera oss på energi. Ork. Lust och kreativitet. Leda till utmattningssyndrom. Och allra bäst är ju att slippa hamna där alls. Men det är lätt att falla in i en rytm, när alla andra runt omkring oss rör sig lika snabbt. Och egentligen är det ju lustigt, för vi kan ju bestämma reglerna tillsammans. Själva. Ingen vill ju leva med osund stress. Ändå ser vi till att livet kommer att handla om prestation. Vilket i sig inte är fel, men när allt fler sjukskrivs…

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Det här är något vi MÅSTE lära oss leva med. Förhålla oss till. Eller som terapeuter brukar vilja säga: “du måste ingenting, men du ska vilja”. Vi ska förstås VILJA förhålla oss till den stress som finns runt omkring oss, bryta den på det sätt vi kan. Hitta en väg att förändra, det är vi ansvariga för.

Vi är gjorda för att reagera med “fight or flight” – att fly eller fäkta. Så såg det ut när vi en gång i världen skulle springa från vilja djur. Det blir en explosion av adrenalin som klingar av när faran försvinner… men idag lever vi med känslan av att inte riktigt göra tillräckligt, kanske någonsin. Många upplever att de aldrig blir riktigt “klara” på jobbet. Och vi kan alltid bo lite finare, renovera lite mer, vara lite mer tränade, umgås mer, aktivare i sociala medier, äta “nyttigare”… listan kan göras oändlig. Då blir det istället ett påslag av kortisol – över tid. För att vi ska orka ta oss igenom den stress som finns runt omkring.

Men det kan komma en dag då utmattningen ger sig tillkänna. 

Aktivitet symboliserad av en suddig (snabb) bild.För mig, gjorde den det väldigt sent. Eller, jag stod pall förbannat länge. Tuggade i mig att jag fick signaler från kroppen, men ignorerade dem. Jag sov bra, men jag hann inte sova, för att jag hade fullt upp och kort om tid. Prioriterade bort. Jag var oerhört stark, har jag förstått så här i efterhand, stod ut i många år mer än jag ju “borde” ha gjort. Det kostade mig dyrt. Men det ledde mig å andra sidan hit.

Och vem kliver av utan skavsår som blöder? Utan brutna ben? Utan astmaanfall? “Jag KAN ju gå framåt, alltså gör jag det.” Oavsett om det är barfota, linkande och med svårigheter att få ner syre i lungorna. Usch, det är inte klokt egentligen. Tänk, vad vi kan pressa oss.

Jag tror att var och en måste hitta sitt sätt att finna det inre lugnet. Alla har sin egen väg dit och måste lyssna inåt. Vad hjälper dig att hitta lugnet? För mig är det tveklöst yogan och framförallt – andningen. Den där känslan när jag kommer ner i ett fåtal andetag per minut och stressen bara rinner av. Den är oslagbar. När stillheten och lugnet breder ut sig, det som jag inte hittar på samma sätt i vardagen. När kroppen får slappna av och inte måste vara på helspänn. När prestationen läggs åt sidan. Jag som presterade mig sjuk.

En segelbåtsmast med stag, mot en klarblå sommarhimmel.Jag brukar se på det som en inre vindflöjel. Att lära sig se vartåt det blåser. För en själv. Om det stormar eller fläktar. Och åt vilket håll. Som barn växte jag upp på båt på somrarna, då låg jag ofta och tittade på windexen i toppen av masten. Då var det självklart varifrån vinden kom. Men annars…? Hur tydligt är det för oss i vardagen?

Vore det inte bra att känna efter även i våra liv, varifrån vinden blåser? Inte för att “vända kappan efter vinden” eftersom det betyder att man är opålitlig, eller… varför inte? Egentligen. För det skulle ju även kunna betyda att man lyssnar in och litar på sig själv. Det behöver inte betyda att man sviker andra. Även om man fattar ett annat beslut än tidigare, för att vinden vänder. Att man är inkännande och uppmärksam. Den vi behöver vara ärlig mot i första hand är oss själva.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Bara att kunna stanna upp en stund och känna efter; stormar det nu? Omkring mig eller inuti? Orkar jag med det här? Och hur hittar jag till det kav lugna? Man kan ju ge sig fasen på att när det väl har gått för långt, så är vägen tillbaka ännu längre… mitt råd är att sakta in och söka en hjälpande väg ut i god tid. Redan när det börja skava och man börjar bli andfådd. Men vi är kanske inte gjorda för att reagera med framförhållning…?

Det ligger en osedd sommar framför oss. Oavsett väder så önskar jag dig en ledig period med en stunds reflektion. Över hur våren har sett ut och hur hösten verkar bli. Vi vet med säkerhet att vi alla har 24 timmar per dygn tills vi checkar ut från livet och fram tills dess kan vi påverka var vi lägger vår tid och energi. Vår stress och vår vila. Även om det inte alltid känns så.

En stilla, vacker solnedgång en sommarkväll till sjöss.Jag vet, det är inte bara en bekväm sanning. Men det är kanske dags att putsa av vindflöjeln så att den skiner igen? Snurrar lättare och kan ge dig ett tydligt svar? Jag tror att det är värt det, för framtiden. Det kommer troligen inte att blåsa mindre framöver, om man säger så… men vi har alla chanser nu att bromsa in oss själva och reflektera.

Vi gör någonting bra av det, tycker jag.

// Kram Linda

När sömn blir till beröm(n).

Ja, jag ville ju så gärna rimma i rubriken. Det gick ju så där, som du ser. Men faktum är att jag jag funderade lite härom kvällen på vikten av sömn. På ett lite annat sätt än jag brukar (om återhämtning och att kroppen får möjlighet att balanseras). Utan mer som en… komplimang. Jag väljer att se det så.

Yogamadrasser på Havregatan 10.I en av mina yogaklasser nyligen kom deltagarna lite tidigare och satt och pratade innan vi började, de skrattade åt att de skulle “rada upp sig för att sova”. För ibland är de rätt uppstressade eller utschasade när de kommer dit, efter en lång intensiv dag. Det första vi gör är att gå ner i varv genom att andas. Djupt. Långsamt. Jag guidar ner dem i “viloläge” så att de kan släppa taget om dagen och det är inte sällan någon somnar.

Jag kan sitta och se hur fingrar börjar rycka, som när man är på väg in i nån sorts dvala, och hur andningen inte längre är lika fokuserad. En effekt av själva andningen ÄR ju att man går ner i lugnet, gränsen till sömn är i många fall hårfin när man släpper taget och prestationen. Det är lätt att tippa över.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Härom kvällen såg jag på en av tjejerna medan jag steg för steg instruerade dem in i andningen, för att jag undrade om hon verkligen andades. Hon såg ut att ligga blickstilla och som lärare gäller det att vara uppmärksam på sina elever. Jag väntade in hennes nästa andetag, men då studsade hon plötsligt till rätt ordentligt som om hon fått en elektrisk stöt och – där! – vaknade hon själv upp. Jag blev så full i skratt och skrämd av hennes rörelse att jag instruerade andningen med ett kvävt skratt, jag såg på henne att hon själv blev skrämd av sitt uppvaknande och att hon också skrattade.

Just det händer väldigt sällan, men att människor somnar är vanligt. Det är ju inte meningen att gå på yoga för att somna där (de flesta vill inte sova bort tiden, men kan helt enkelt inte hålla sig när de går ner i varv) men som en lärare till mig sade en gång: “Om man somnar, så behöver man sova”. Det är ju trots allt kroppens signal, av någon anledning slår den av, kanske för att ladda mer energi en kort stund.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerOch om eller när någon somnar brukar jag inte väcka dem, ibland ser man hur de rycker till lite lätt, vaknar och kommer tillbaka in i andningen igen. Andra håller sig fokuserade på sin andning genom yogapasset och somnar inte alls. Men om någon snarkar, brukar jag vilja gå fram och lägga en hand på benet eller foten. De uppfattar ju inte själva  att de somnar, men när de vaknar till slutar de snarka.

Egentligen har jag ett rätt udda men fint jobb. Jag sitter och tittar på människor som ligger och andas eller somnar. Det var ju vad vi skrattade åt härom kvällen. Men jag tar det som en sorts beröm att människor somnar. Det är inte mitt syfte, men det är ett hyfsat bra kvitto på att det är en atmosfär för avslappning

Yogasal på IMY, med vita yogamattor, filtar, kuddar, väggar, fönster och inredning.Och det är inte för inte som jag själv har hittat till den lugna, läkande  yogan. Min mamma tyckte att det vore en bra idé för mig att göra en privat yogasession hos Göran Boll 2010, efter min sjukskrivning för utmattningsdepression. Jag var väl rätt motvillig innan, men okej då. Och det kändes jättebra. Jag fick med mig ett yogapass att utöva hemma och jag gjorde det varje morgon i ett års tid. Ibland gick jag upp redan klockan 4 för att jag började jobba klockan 7. Det var en livräddare då, även om det låter rätt prestationsbaserat. (Och det är ju helt okej att gå upp i ottan om man väl kommer i säng i god tid.) Det blev balanserande.

Sedan gick jag en termins utbildning till instruktör i MediYoga och efter den fortsatte jag 1,5 år till för att bli Lärare och Yogaterapeut. Jag var färdig i december 2011 och resten är – som man brukar säga – historia.

Jag kan vara ganska snabb och spattig, ibland. Gå upp i varv när jag blir kreativ och exalterad, tankar som far hit och dit med en väldig fart, pratar fort och har själv stor användning av de djupa andetagen för att sänka min puls, stresshormoner och landa. Men när det kommer till att hålla yogaklasser ändrar jag mitt tempo, min framtoning, min röst. Jag ska vara lugn. För att kunna lugna. Jag ska själv vara nere i varv för att skapa en behaglig miljö för avslappning. Och det gör mig lika gott att vara där.

vår, knopp i närbildDen här vårterminen gick ovanligt fort. Jag brukar ha 10 tillfällen, men på grund av röda dagar brukar den stretchas ut ändå och särskilt på våren är det så mycket annat som sker när ljuset kommer, så 10 gånger brukar vara lagom för folk. Men nu var det en röd dag per grupp, i samband med påsk. Så de 10 tillfällena gick fort. Det tyckte några deltagare också.

-Går det inte att förlänga terminen? frågade några när det led mot sitt slut. Jo det går nog, tänkte jag och hörde mig för. Fyra gånger kändes lagom, sen skulle vi vara uppe i pingst och skolavslutningar. Jag hörde mig för i grupperna och flera var positiva till en fortsättning, även om jag då behövde ta in nya avgifter för att få kostnaderna att gå runt. Men det var fler som ville fortsätta än de som sade att de hellre kommer tillbaka i höst.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Jätteroligt. Det säger en hel del om vad yogan kan göra för människor, de som tycker att det är svårt att hitta lugnet hemma i sin vardagsmiljö. Som söker lugnet och avslappningen. Och självklart är det en härlig känsla när de som redan gått vill ha mer. Även om de råkar somna ibland.

Ta hand om dig. Andas lugnt. Och sov gott.

// Kram Linda

Tillbaka till yogaklassernas lugn.

Ikväll startar vårens yogatermin igen med tre yogaklasser i veckan, efter ett långt uppehåll på mer än två månader. Jag har yogat en hel del själv hemma, men det är annat att yoga i grupp, den känslan vill jag förmedla. Det känns härligt, på många sätt, att vara tillbaka igen i den underbara miljön.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerFramförallt är jag glad över de fina människor som kommer och vill delta. Måndags- och tisdagsgruppen är så gott som intakt och det blir kul att återses, medan jag får förmånen att möta nya människor på torsdagar. Att ses en dag i veckan under några veckor blir lite speciellt. Särskilt om man ses sällan annars och i en så lugn miljö.

Man småpratar inte så mycket som på andra ställen, utan går mer rakt på sak. Alla är där för att komma ner i varv efter dagens aktiviteter, vissa kommer till och med lite tidigare och smiter raka vägen in för att lägga sig på en matta.

Vi andas tillsammans. Bara en sådan sak. Jag sitter på min matta och yogisarna ligger framför mig. Det känns så fint att kunna erbjuda och få vara en plats för avkoppling och lugn. Avslappning. En stilla plats i vardagen. Där tystnaden och vilan får ta sin plats.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Prestationen släpper vi taget om utanför. Det handlar inte om att pressa, tvinga, tävla, orka, kunna, vinna eller slå rekord. Det handlar om att våga lyssna inåt. Det finns inget fel i prestation och ansträngning eller aktivitet per se, men i mina yogaklasser gör vi gärna tvärtom. Vi yogar utan prestation. Avstår om det inte känns bra eller gör ont. Ordet yoga betyder ju att förena kropp, själ och sinne. Lyssna till vad jag innerst inne behöver. Vill. Känner.

Alla har inte lätt att slappna av, men den som kämpar vet ofta om det. “Det här behöver jag”. Och flera gånger har det hänt att yogisar sagt “hur ska jag kunna ligga stilla i 1,5 timme…?” men ofta är det just de personerna som fastnar mest och bokar in sig bums för nästa termin. Det är intressant.

För mig handlar det mycket om att få vara i stillheten som lärare. Och att jag måste vara lugn för att förmedla lugn, oavsett hur min dag har sett ut. Hur uppe i varv jag än har varit. Vad jag än går igenom. Jag måste vända mig inåt, se till var jag står och landa. Det finns en sorts trygghet i atmosfären. Tröst. Läkning.

Yogamadrasser på Havregatan 10.Så, med detta vill jag tacka dig som är med och yogar. Dig som tar din avslappning på så stort allvar att du vill delta. Som vill känna efter och lyssna inåt. Jag är så tacksam över det och tycker att det är så roligt att du är med. Den här terminen igen. Eller kanske för allra första gången. Tack.

Namaste.

// Kram Linda