Category Archives: Andas

– Om vikten av att andas långa, djupa andetag som stresshantering. –

“Sitter med människor som sover.”

Alltså, det här hade kanske varit en bra filmtitel. Lite som “Dansar med vargar” (det var länge sedan, för övrigt. 8,0 på IMDb). Inga likheter i övrigt. Det vore kanske ingen storsäljare, i och för sig. Folk vill nog se lite mer action än så. Men ändå, det här är lite kul…

…för oss som är yogalärare, åtminstone. Igår besökte Ulf Wallgren, före detta programledare på SVT, sina tidigare kollegor i studion och då han numera är instruktör i MediYoga, instruerade han de djupa andetagen. Det slutade med att han fick rycka in – för att programledarna var “ur spel“. Haha! Fantastiskt. Foto: SVT

Efteråt var de tydligen rätt så groggy och skrattade, tappade fattningen lite och bad om ursäkt… eller var de bara naturliga kanske? Så som många av oss reagerar när vi har släppt taget fullständigt, liksom “domnar bort” och sedan vaknar upp.

Och jag förstår både dem och honom – jag ser det i mina yogaklasser, även om det inte alltid är så tydligt. Det är lätt att falla i sömn av andningen. Jag skrev tidigare om att vara i lugnet i en yogaklass; hur mycket jag uppskattar ljudet av en djup, unison utandning. Verkligen. När jag på riktigt hör hur människor släpper taget och slappnar av.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Vissa somnar. Några snarkar. (Dem knuffar jag lite på så att de inte ska störa de andra.) För det kan vara svårt att hålla emot, hur mycket man än vill, eftersom effekten av andetagen är så stark. Avslappningen bara smyger sig på och tar över. Även de som kommer och säger att de har svårt att koppla av och sova på nätterna… det kan vara de som slocknar först. Men de flesta “stannar kvar” i sitt andetag och vilar djupt inom sig.

Och jag ska vara ärlig; alla tycker inte om andningen. Alla kan inte släppa taget, ofta handlar det om en så massiv inre stress att det kan bli… obehagligt att landa. I alla fall var det så för mig. Jag sprang så fort att när jag bromsade ner, så kom hela det tunga lasset ikapp mig. Ångestfyllt, stressande och jobbigt. För att jag levde på ett sätt som min kropp, själv och mitt sinne inte trivdes med. Jag vet flera som har känt så, men efter hand när de har varvat ner och lyssnat till sin kropp, så har det lugnat sig. Andningen har landat och de kan slappna av.

Jag ser det som sagt ofta, men det var kul att det visades på TV. Det är fint att fler provar på avslappningen. Att de tillåter sig att sluta prestera för en stund.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har yogaklasser i Stockholm till hösten och de är nästan fulla i nuläget. Jag håller juniyoga i Märsta – som en förlängning av terminen, eftersom jag ändå är hemma – och den gruppen är i stort sett full. Människor mejlar och säger att deras läkare har rekommenderat dem att utöva MediYoga, till stor del för att de har tagit del av de positiva effekter som har kunnat mätas i forskning

Det är fint att få vara del av den växande skara som vill vila. Slappna av. Andas. Och ibland somna. Jag trivs själv med att få sitta där. Och se på människor som sover. Tack för att ni kommer och gör det till mitt jobb. Varmt välkomna åter.

Namaste. 

// Kram Linda

Ps. Oftast väcker jag de som somnar (även om de inte snarkar), men ibland stänger kroppen av helt för att den behöver sömnen just då. Det blir som det ska vara…

Yogastart snart. Som jag har längtat efter den.

År 2017 är igång och vi har kommit lite drygt två veckor in nu. Det mesta rullar på lite som vanligt igen, som det var innan alla helger. Och nu går vi dessutom mot ljusare tider. Det känns toppen, inte sant?

Snökristaller i en björk mot en blå himmel.Jag har personligen haft en skön start på året. Kanske är det den bästa så långt jag kan minnas, för att jag har haft så få krav. Bara varit. Stillsamt och lugnt, trots teater och bio, mer sömn än på länge och umgänge. Så nu börjar jag så smått att känna mig redo att möta världen igen. En skön känsla.

Och jag längtar efter yogan nu. Om två veckor börjar vi efter ett uppehåll sedan november och det känns tydligen långt borta, det är flera som har hört av sig och frågat när det drar igång. En dag förra veckan mötte jag en yogi som sa: “När börjar yogan?!” Jag gillar det. Och tar det som en komplimang. 😉

Jag längtar även efter mina yogisar. Det är något speciellt med en termin, när man ses en gång i veckan (om det inte är uppehåll för röda dager eller lov) och det kan faktiskt bli att man kan träffas oftare än man träffar sina vänner. Märkligt, det där. Och så trevligt samtidigt, när man trivs med sina grupper.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerYoga. Att koppla ihop kropp, själ och sinne. Det finns inte så värst många tillfällen till det i vardagen. Vi ska ju hinna, skynda, passa deadlines, prestera och vara effektiva – såklart. Det är vad det handlar om att vara människa. Vilan får ju liksom komma lite på efterkälken… så att få vara den miljön för vila och lugn, det är en fantastisk känsla.

Att andas. Bebisar vet precis hur man andas. När glömde vi bort hur man gör? Hur ofta tar du under fem andetag per minut? Det är inte svårt, vi behöver bara lära oss hur och påminna oss om att det går. Och att göra det. Vi kan syresätta oss maximalt med djupa andetag, lugna ner nervsystem (och därmed hjärnan och tankarna) och få vila i kroppen en stund. Känna in och känna efter. Viktigt.

Allt fler blir sjukskrivna av stress, går in i väggen och kroknar. Inte konstigt. Men vi blir så mycket starkare och mindre sårbara om vi även kan prioritera återhämtning. På riktigt. Ge allt för att verkligen slappna av. Det är inte att lata sig – det innebär att kunna ladda batterierna på nytt. Ibland är det klurigt att göra hemma, för det finns alltid något annat att “plocka” med, så det kan vara lättare att faktiskt gå hemifrån och vara i gruppens dynamik. Släppa taget.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Nyckeln till att hålla i framtiden är – att vila. Det är min syn på den saken. Vi kan alla hålla ett tag utan rast och ro, vi kan jobba dygnet runt – en kort period. Men det finns ingen kropp som blir starkare utan vila. Det funkar inte så, tyvärr. Jag hade kunnat köpa den funktionen dyrt en gång i världen, idag är jag så otroligt förtjust i sömn och stillhet.

Att investera i sin kropp och hälsa är en stor vinst för framtiden. (Särskilt med tanke på den dystra situationen i vården just nu.) Men du vet hur det är, oftast kommer man inte till den insikten förrän det har gått för långt… vi reagerar sällan på att något är fel innan det verkligen gör ont och skaver. Det är naturligt. Vi är ju mänskliga. Men det är klokt att tänka till och agera i tid.

Jag ser hur som helst fram emot yogan.

Vi ses snart.

// Namaste, Linda

En synnerligen god jul tillönskar jag dig…

…min välartade läsare och vän. En jul som blir precis som du vill ha den – och känner du inte för det, så gör någonting helt annat. Ät tacos, läs en bra bok eller spela skön musik. Se en feelgood-film. Eftersom världen liksom till viss del saktar ner i juldagarna, kan det vara skönt att bara passa på att vila.

jul-tomte-pa-trappen Och firar du jul, så passa på att sänka kraven. Njut mer. Ät gott. Andas. Prata, umgås och ta reda på mer om dina medmänniskor i möten. Släpp taget om telefonen en stund… eller ett bra tag. För vad kan möjligen vara viktigare för oss än att slappna av – egentligen? Varför springer vi…?

Många uttrycker en hemsk stress kring jul. Särskilt kvinnor tycks ta på sig ett stort ansvar och påverkas mest av julstressen. Med det vill jag påminna om att skapa en lugn plats på egen hand, inom dig. Det är svårt, men gör det du kan för att andas; ta ett bad, lyssna på musik, gå en lugn promenad. Samla dina tankar och känn efter i kroppen om den signalerar något till dig.

jul-julmatÄt gott. Njut. Själv har jag sedan länge kastat ut fläskkött (jul är ju en riktig grisfest!) och äter alternativa rätter på kalkon, kyckling, älg, lamm, vilt och nöt – eller vegetariska! – det är toppen. Nog för att jag lätt glömmer bort och gärna tittar i min egen (!) matbok 3.Festmat för ingredienser och proportioner till olika rätter, men det går bra. 😉

Jag sparar gärna maten som blir över och gör något annat med den i efterhand. “Pytt-i-panna-ish”. Eller fryser in rester, för att ha till matlådor på jobbet. Eller så försöker jag att beräkna portioner så gott det går innan, här  finns en massa bra tips, för matsvinnet ökar kring jul och vi kan alla göra en insats för att minska det…

Men, fokusera gärna mer på att prestera mindre och ha det så roligt du kan.

jul-bif-kula-i-julgranenSläpp taget om (tanken på) att kunna styra andra. Det blir väldigt som vi vill att det ska vara, det är andra som kan välja hur de vill vara och om de vill förändras. Tills dess får vi surfa med, stå ut med varandra och försöka att acceptera andras sidor – for better or worse . (Så här blir det när ens pappa klär en julgran. Jag tycker att det är otroligt roligt, förr i tiden hade jag kanske känt att detta påhitt var… otänkbart. Haha.)

Här kommer även ett par tips i sista sekunden, för hur en billig jul kan bli fin ändå. Vi behöver ju inte slå världsrekord i konsumtion – även om julklappar och presenter kan vara väldigt roliga. Det är viktigt att vi slutar jämföra oss med andra, det vi gör på egen hand är gott nog. När slutade vi att förstå det…?

Kom ihåg; ingen är bättre än just du på att vara – du.

*♥*♥* Jag önskar dig en synnerligen God Jul. *♥*♥*

// Kram Linda

Den inre vindflöjeln.

I flera samtal jag har haft den senaste tiden, både med klienter och vänner eller bekanta, har vi reflekterat över samtiden. Över att allting ska gå så väldigt fort, över påverkan från sociala medier, att det är lätt att vara uppkopplad och nåbar och att det är lätt att…springa. Röra sig fort. Om förväntningar som finns på en, att det mesta helst måste ske ögonblickligen. Phew!

Stressade människor på Stockholms Central.Hur har det blivit så? Det är såklart en utveckling runt omkring oss, ett tempo som det är lätt att flyta med i, per automatik. Fastän man kanske försöker stå emot. Livet har blivit en stress, om inte fysisk så psykisk eller mental. Kanske andlig? Finns det en mening med det vi håller på med…? Såklart.

Men numera är stress den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Och den stressen kan dränera oss på energi. Ork. Lust och kreativitet. Leda till utmattningssyndrom. Och allra bäst är ju att slippa hamna där alls. Men det är lätt att falla in i en rytm, när alla andra runt omkring oss rör sig lika snabbt. Och egentligen är det ju lustigt, för vi kan ju bestämma reglerna tillsammans. Själva. Ingen vill ju leva med osund stress. Ändå ser vi till att livet kommer att handla om prestation. Vilket i sig inte är fel, men när allt fler sjukskrivs…

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Det här är något vi MÅSTE lära oss leva med. Förhålla oss till. Eller som terapeuter brukar vilja säga: “du måste ingenting, men du ska vilja”. Vi ska förstås VILJA förhålla oss till den stress som finns runt omkring oss, bryta den på det sätt vi kan. Hitta en väg att förändra, det är vi ansvariga för.

Vi är gjorda för att reagera med “fight or flight” – att fly eller fäkta. Så såg det ut när vi en gång i världen skulle springa från vilja djur. Det blir en explosion av adrenalin som klingar av när faran försvinner… men idag lever vi med känslan av att inte riktigt göra tillräckligt, kanske någonsin. Många upplever att de aldrig blir riktigt “klara” på jobbet. Och vi kan alltid bo lite finare, renovera lite mer, vara lite mer tränade, umgås mer, aktivare i sociala medier, äta “nyttigare”… listan kan göras oändlig. Då blir det istället ett påslag av kortisol – över tid. För att vi ska orka ta oss igenom den stress som finns runt omkring.

Men det kan komma en dag då utmattningen ger sig tillkänna. 

Aktivitet symboliserad av en suddig (snabb) bild.För mig, gjorde den det väldigt sent. Eller, jag stod pall förbannat länge. Tuggade i mig att jag fick signaler från kroppen, men ignorerade dem. Jag sov bra, men jag hann inte sova, för att jag hade fullt upp och kort om tid. Prioriterade bort. Jag var oerhört stark, har jag förstått så här i efterhand, stod ut i många år mer än jag ju “borde” ha gjort. Det kostade mig dyrt. Men det ledde mig å andra sidan hit.

Och vem kliver av utan skavsår som blöder? Utan brutna ben? Utan astmaanfall? “Jag KAN ju gå framåt, alltså gör jag det.” Oavsett om det är barfota, linkande och med svårigheter att få ner syre i lungorna. Usch, det är inte klokt egentligen. Tänk, vad vi kan pressa oss.

Jag tror att var och en måste hitta sitt sätt att finna det inre lugnet. Alla har sin egen väg dit och måste lyssna inåt. Vad hjälper dig att hitta lugnet? För mig är det tveklöst yogan och framförallt – andningen. Den där känslan när jag kommer ner i ett fåtal andetag per minut och stressen bara rinner av. Den är oslagbar. När stillheten och lugnet breder ut sig, det som jag inte hittar på samma sätt i vardagen. När kroppen får slappna av och inte måste vara på helspänn. När prestationen läggs åt sidan. Jag som presterade mig sjuk.

En segelbåtsmast med stag, mot en klarblå sommarhimmel.Jag brukar se på det som en inre vindflöjel. Att lära sig se vartåt det blåser. För en själv. Om det stormar eller fläktar. Och åt vilket håll. Som barn växte jag upp på båt på somrarna, då låg jag ofta och tittade på windexen i toppen av masten. Då var det självklart varifrån vinden kom. Men annars…? Hur tydligt är det för oss i vardagen?

Vore det inte bra att känna efter även i våra liv, varifrån vinden blåser? Inte för att “vända kappan efter vinden” eftersom det betyder att man är opålitlig, eller… varför inte? Egentligen. För det skulle ju även kunna betyda att man lyssnar in och litar på sig själv. Det behöver inte betyda att man sviker andra. Även om man fattar ett annat beslut än tidigare, för att vinden vänder. Att man är inkännande och uppmärksam. Den vi behöver vara ärlig mot i första hand är oss själva.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Bara att kunna stanna upp en stund och känna efter; stormar det nu? Omkring mig eller inuti? Orkar jag med det här? Och hur hittar jag till det kav lugna? Man kan ju ge sig fasen på att när det väl har gått för långt, så är vägen tillbaka ännu längre… mitt råd är att sakta in och söka en hjälpande väg ut i god tid. Redan när det börja skava och man börjar bli andfådd. Men vi är kanske inte gjorda för att reagera med framförhållning…?

Det ligger en osedd sommar framför oss. Oavsett väder så önskar jag dig en ledig period med en stunds reflektion. Över hur våren har sett ut och hur hösten verkar bli. Vi vet med säkerhet att vi alla har 24 timmar per dygn tills vi checkar ut från livet och fram tills dess kan vi påverka var vi lägger vår tid och energi. Vår stress och vår vila. Även om det inte alltid känns så.

En stilla, vacker solnedgång en sommarkväll till sjöss.Jag vet, det är inte bara en bekväm sanning. Men det är kanske dags att putsa av vindflöjeln så att den skiner igen? Snurrar lättare och kan ge dig ett tydligt svar? Jag tror att det är värt det, för framtiden. Det kommer troligen inte att blåsa mindre framöver, om man säger så… men vi har alla chanser nu att bromsa in oss själva och reflektera.

Vi gör någonting bra av det, tycker jag.

// Kram Linda

När sömn blir till beröm(n).

Ja, jag ville ju så gärna rimma i rubriken. Det gick ju så där, som du ser. Men faktum är att jag jag funderade lite härom kvällen på vikten av sömn. På ett lite annat sätt än jag brukar (om återhämtning och att kroppen får möjlighet att balanseras). Utan mer som en… komplimang. Jag väljer att se det så.

Yogamadrasser på Havregatan 10.I en av mina yogaklasser nyligen kom deltagarna lite tidigare och satt och pratade innan vi började, de skrattade åt att de skulle “rada upp sig för att sova”. För ibland är de rätt uppstressade eller utschasade när de kommer dit, efter en lång intensiv dag. Det första vi gör är att gå ner i varv genom att andas. Djupt. Långsamt. Jag guidar ner dem i “viloläge” så att de kan släppa taget om dagen och det är inte sällan någon somnar.

Jag kan sitta och se hur fingrar börjar rycka, som när man är på väg in i nån sorts dvala, och hur andningen inte längre är lika fokuserad. En effekt av själva andningen ÄR ju att man går ner i lugnet, gränsen till sömn är i många fall hårfin när man släpper taget och prestationen. Det är lätt att tippa över.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Härom kvällen såg jag på en av tjejerna medan jag steg för steg instruerade dem in i andningen, för att jag undrade om hon verkligen andades. Hon såg ut att ligga blickstilla och som lärare gäller det att vara uppmärksam på sina elever. Jag väntade in hennes nästa andetag, men då studsade hon plötsligt till rätt ordentligt som om hon fått en elektrisk stöt och – där! – vaknade hon själv upp. Jag blev så full i skratt och skrämd av hennes rörelse att jag instruerade andningen med ett kvävt skratt, jag såg på henne att hon själv blev skrämd av sitt uppvaknande och att hon också skrattade.

Just det händer väldigt sällan, men att människor somnar är vanligt. Det är ju inte meningen att gå på yoga för att somna där (de flesta vill inte sova bort tiden, men kan helt enkelt inte hålla sig när de går ner i varv) men som en lärare till mig sade en gång: “Om man somnar, så behöver man sova”. Det är ju trots allt kroppens signal, av någon anledning slår den av, kanske för att ladda mer energi en kort stund.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerOch om eller när någon somnar brukar jag inte väcka dem, ibland ser man hur de rycker till lite lätt, vaknar och kommer tillbaka in i andningen igen. Andra håller sig fokuserade på sin andning genom yogapasset och somnar inte alls. Men om någon snarkar, brukar jag vilja gå fram och lägga en hand på benet eller foten. De uppfattar ju inte själva  att de somnar, men när de vaknar till slutar de snarka.

Egentligen har jag ett rätt udda men fint jobb. Jag sitter och tittar på människor som ligger och andas eller somnar. Det var ju vad vi skrattade åt härom kvällen. Men jag tar det som en sorts beröm att människor somnar. Det är inte mitt syfte, men det är ett hyfsat bra kvitto på att det är en atmosfär för avslappning

Yogasal på IMY, med vita yogamattor, filtar, kuddar, väggar, fönster och inredning.Och det är inte för inte som jag själv har hittat till den lugna, läkande  yogan. Min mamma tyckte att det vore en bra idé för mig att göra en privat yogasession hos Göran Boll 2010, efter min sjukskrivning för utmattningsdepression. Jag var väl rätt motvillig innan, men okej då. Och det kändes jättebra. Jag fick med mig ett yogapass att utöva hemma och jag gjorde det varje morgon i ett års tid. Ibland gick jag upp redan klockan 4 för att jag började jobba klockan 7. Det var en livräddare då, även om det låter rätt prestationsbaserat. (Och det är ju helt okej att gå upp i ottan om man väl kommer i säng i god tid.) Det blev balanserande.

Sedan gick jag en termins utbildning till instruktör i MediYoga och efter den fortsatte jag 1,5 år till för att bli Lärare och Yogaterapeut. Jag var färdig i december 2011 och resten är – som man brukar säga – historia.

Jag kan vara ganska snabb och spattig, ibland. Gå upp i varv när jag blir kreativ och exalterad, tankar som far hit och dit med en väldig fart, pratar fort och har själv stor användning av de djupa andetagen för att sänka min puls, stresshormoner och landa. Men när det kommer till att hålla yogaklasser ändrar jag mitt tempo, min framtoning, min röst. Jag ska vara lugn. För att kunna lugna. Jag ska själv vara nere i varv för att skapa en behaglig miljö för avslappning. Och det gör mig lika gott att vara där.

vår, knopp i närbildDen här vårterminen gick ovanligt fort. Jag brukar ha 10 tillfällen, men på grund av röda dagar brukar den stretchas ut ändå och särskilt på våren är det så mycket annat som sker när ljuset kommer, så 10 gånger brukar vara lagom för folk. Men nu var det en röd dag per grupp, i samband med påsk. Så de 10 tillfällena gick fort. Det tyckte några deltagare också.

-Går det inte att förlänga terminen? frågade några när det led mot sitt slut. Jo det går nog, tänkte jag och hörde mig för. Fyra gånger kändes lagom, sen skulle vi vara uppe i pingst och skolavslutningar. Jag hörde mig för i grupperna och flera var positiva till en fortsättning, även om jag då behövde ta in nya avgifter för att få kostnaderna att gå runt. Men det var fler som ville fortsätta än de som sade att de hellre kommer tillbaka i höst.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Jätteroligt. Det säger en hel del om vad yogan kan göra för människor, de som tycker att det är svårt att hitta lugnet hemma i sin vardagsmiljö. Som söker lugnet och avslappningen. Och självklart är det en härlig känsla när de som redan gått vill ha mer. Även om de råkar somna ibland.

Ta hand om dig. Andas lugnt. Och sov gott.

// Kram Linda

Tillbaka till yogaklassernas lugn.

Ikväll startar vårens yogatermin igen med tre yogaklasser i veckan, efter ett långt uppehåll på mer än två månader. Jag har yogat en hel del själv hemma, men det är annat att yoga i grupp, den känslan vill jag förmedla. Det känns härligt, på många sätt, att vara tillbaka igen i den underbara miljön.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerFramförallt är jag glad över de fina människor som kommer och vill delta. Måndags- och tisdagsgruppen är så gott som intakt och det blir kul att återses, medan jag får förmånen att möta nya människor på torsdagar. Att ses en dag i veckan under några veckor blir lite speciellt. Särskilt om man ses sällan annars och i en så lugn miljö.

Man småpratar inte så mycket som på andra ställen, utan går mer rakt på sak. Alla är där för att komma ner i varv efter dagens aktiviteter, vissa kommer till och med lite tidigare och smiter raka vägen in för att lägga sig på en matta.

Vi andas tillsammans. Bara en sådan sak. Jag sitter på min matta och yogisarna ligger framför mig. Det känns så fint att kunna erbjuda och få vara en plats för avkoppling och lugn. Avslappning. En stilla plats i vardagen. Där tystnaden och vilan får ta sin plats.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Prestationen släpper vi taget om utanför. Det handlar inte om att pressa, tvinga, tävla, orka, kunna, vinna eller slå rekord. Det handlar om att våga lyssna inåt. Det finns inget fel i prestation och ansträngning eller aktivitet per se, men i mina yogaklasser gör vi gärna tvärtom. Vi yogar utan prestation. Avstår om det inte känns bra eller gör ont. Ordet yoga betyder ju att förena kropp, själ och sinne. Lyssna till vad jag innerst inne behöver. Vill. Känner.

Alla har inte lätt att slappna av, men den som kämpar vet ofta om det. “Det här behöver jag”. Och flera gånger har det hänt att yogisar sagt “hur ska jag kunna ligga stilla i 1,5 timme…?” men ofta är det just de personerna som fastnar mest och bokar in sig bums för nästa termin. Det är intressant.

För mig handlar det mycket om att få vara i stillheten som lärare. Och att jag måste vara lugn för att förmedla lugn, oavsett hur min dag har sett ut. Hur uppe i varv jag än har varit. Vad jag än går igenom. Jag måste vända mig inåt, se till var jag står och landa. Det finns en sorts trygghet i atmosfären. Tröst. Läkning.

Yogamadrasser på Havregatan 10.Så, med detta vill jag tacka dig som är med och yogar. Dig som tar din avslappning på så stort allvar att du vill delta. Som vill känna efter och lyssna inåt. Jag är så tacksam över det och tycker att det är så roligt att du är med. Den här terminen igen. Eller kanske för allra första gången. Tack.

Namaste.

// Kram Linda

Våra årstidsskiften tar andan ur mig.

Vilken sensommar vi har haft. Och vilken indiansommar vi har. Eller kanske även  brittsommar. Kärt barn har otaliga namn, tydligen. När som helst kan det vända nu med enbart frostbitna och isiga nätter, men hittills har det varit väldigt milt och vackert i Stockholmsområdet. Jag uppskattar verkligen skiftena av våra årstider.

oktober mälarvyI helgen gjorde vi den sista båtrundan på Mälaren inför upptagningen igår. Det var magiskt fint. Jag har troligen aldrig sovit över på sjön i oktober, eftersom vi brukar ha upptagning av båten i september. Och det kändes i den höga, klara luften att det är höst (jag brukar ju få den känningen någon månad för tidigt, men nu har den känslan kommit sent) och ändå var det så väldigt varmt och vansinnigt vackert. Vilken natur vi har i vårt land.

I fredags, när vi åkte ut, var det i och för sig halv storm. Soligt, men upp till 15-16 meter per sekund i byvindar… och eftersom vi inte har en segelbåt (längre) var det inte helt optimalt, men vi sökte lä i en välkänd vik för natten. Ankrade och lät båten styra upp själv, fann lite lugn. Vi visste att lördagen skulle bli vacker. Och vi vaknade till en vindstilla, spegelblank och solig lördag. Den 3 oktober. Otroligt.

hälsning från mälaren i oktober 2015

Det är sent för säsongen. Naturen kommer väl snart att explodera i en färgpalett av gult, orange och rött, men än så länge är skiftningarna fortfarande milda. Kanske för att det har varit så varmt som det har varit hittills. Vissa träd börjar smått skifta, men i övrigt var det ännu grönt längs vattenkanten.

Jag satt på båten och betraktade. Tänk, det kommer alltid att fascinera mig, hur naturen har sina cykler. Sin stilla gång. Helt utan stress (om vi inte tänker på hur miljön påverkas av utsläpp och annat, vilket i säkerhet är en stress på miljön.) Hur det så lätt och naturligt växlar från skira blad efter en stillsam vinter, till sommarfrodig grönska och sedan en explosion av färg, för att återgå till stillhet under en höst och vinter. Snötyngda grenar. Vila. Utan press eller deadlines.

oktober fendrar(Nu vet vi ju alla, efter Johan Rockströms eminenta sommarprat i juli, vilka utmaningar vi står inför om vi inte tar naturen på allvar. Där är jag personligen oroad och gör vad jag kan i min vardag för att underlätta belastningen, men vi kan vara säkra på att naturen kommer att tala om för oss när det räcker. Mer och mer. I dessa klimatförändringar som ger sig tillkänna. Jag ser på naturen och känner vördnad. Tänk bara att vi människor tar oss friheten att slänga sopor i gräset och kasta plast i vattnet, utan att tänka på vad vi faktiskt ber om… )

Det som imponerar mest av allt är att det sker, i sinom tid. När det är läge. Utan att forceras. Utan att springa fram och tillbaka. Utan att högljutt ropa. Utan att virra runt runt, tappa fotfästet och missa en buss. Det bara är. Och jag älskar det.

oktober spegelblanktNär jag sitter där vill jag gärna stänga av allt – för utom att andas. Vara. Det fanns ingen mottagning för tv:n, inget “Vem vet mest”. Ingen fredagsfinal i Idol. Däremot stillhet. Natur. Vackra vyer. Och frisk luft. För att vara så pass uppkopplad som jag brukar vara, finns det få saker jag uppskattar så mycket som att faktiskt logga ut. Gärna ofta. På sjön och i mitt paradis i norr. Mina fina och viktiga andningshål i livet.

Och att sova på en båt kan vara så makalöst skönt. Nu har jag förvisso sovit på en färja i full storm mellan Sverige och England, det var ingen höjdare. Inte ens lätt drogad av lugnande medel tyckte jag att det var toppen, men sånt kan hända.  Även att vara på Ålands hav kvällen innan Estonia sjönk var för mycket för mig. Men, vår båt. Kluckandet. Det stilla gungandet. Doften av skärgård eller  sjö. Tystnaden.

oktober äppelkaka glutenfriJag som har tillbringat många barndomsår med ljudet av regn på ruffluckan, kan faktiskt uppskatta det bekanta lätet också. Men denna sista helg för säsongen var jag tacksam över just frånvaron av regn. Att det var så varmt i solen. Att vi kunde sitta på däck och spela kort. Att det gick så bra att baka den där glutenfria kakan med äpplen och kanel i den nya ugnen. Att den sista resan hem var så behaglig. Toppen, verkligen.

Nu är det fritt fram för hösten, den är varmt välkommen.

// Kram Linda

Brukar du be bordsbön?

Jag gissar att du rätt sällan får frågan? Och jag menar inte (nödvändigtvis) att be till Gud, det får var och en göra som den vill. Men att bara stanna upp en stund och tacka för att det finns mat på bordet och sedan i magen… brukar du göra det?

Stekta hjärtan gjorda av linser.Det är lätt att ta saker och ting för givet idag, för att det finns inom räckhåll. “För att jag är värd det”. Men det är fint och värdigt att visa tacksamhet, tycker jag. Det är nästan så att det är en underskattad egenskap. I det här fallet tacksamhet till maten på bordet, näringen för kroppens organ. Bränslet. Så att hjärnan kan fungera och tänka, att musklerna kan ta mig dit jag ska. Det är fint att säga ett tyst tack. 

Personligen gör jag det alldeles för sällan, ska jag ärligt erkänna. Men jag har börjat tänka på hur mycket jag gör utan att reflektera över det, så att säga. Jag vaknar på morgonen, kan äta mig mätt, har ett jobb att gå till, möter människor i hälsoundersökningar och yogaklasser, umgås med min fina familj och värdefulla vänner. Så kan jag bli stressad över att ett pendeltåg är inställt. Vad gör det om hundra år? Det är inte alltid lätt att vara i nuet när man är människa.

Jag ska bli allt bättre på att vara tacksam – vilket jag faktiskt väldigt ofta är även för små saker i vardagen – och se till att skifta fokus när jag blir stressad eller tappar riktning. Om man höjer blicken och ser omkring sig hur världen ser ut, är det dags att börja tacka för det som ändå finns i ens värld. Det finns så många som inte har mer än kläderna de står och går i.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Att kunna stanna upp en stund och ta några långa djupa andetag inför en måltid, är toppen för förberedningen av matsmältningen. Sänka stresshormonerna så att matsmältningsenzymerna kan få börja göra sitt. Det är optimalt att andas och landa i 20 minuter före intag av den maträtt som ska få landa (som i bomull) i din mage. Ja precis, du kan säkert också se det framför dig i en högljudd och stimmig personalmatsal med brickservering där man stressar mellan möten och ska hinna svälja ner en lunch. Snabbt. Känns 20 minuters andning rimligt? Inte riktigt.

Det är väldigt vanligt att äta under stress idag. Skicka ner mat, utan en bordsbön eller ett tack, i en stressad kropp som knappt är redo för det. Den är mer beredd på att fly. En magsäck som måste lägga tid och energi på att finfördela maten – om vi inte har tuggat väldigt många gånger (tänk 30-40) tills maten är som vätska och är lättare för kroppen att ta upp. Tuggandet stryks säkert många gånger i samma veva som de där 20 minuterna lugnande andning. Kan jag tro.

Stressade människor på Stockholms Central.I slutet av 90-talet jobbade jag som dekoratör i två olika butiker på samma dag i veckan; morgon &  förmiddag på ena stället och eftermiddag & kväll på det andra. Den första halvan var ofta väldigt stressig, jag hade en tidsplan och skulle vara på väg till den andra platsen en viss tid och ofta blev det en macka på vägen. Eller choklad. Smågodis. Jag var redan stressad och inte blev det bättre av att jag STOD upp eller gick medan jag åt. Hade jag då vetat det jag vet idag, hade jag vänligt bett mig att sitta ner och äta sakta efter 20 minuters lugnande andetag, för att inte skada min mage och mina tarmar som jag gjorde… men det var liksom inte läge för det. Men jag hade förmodligen inte lyssnat.

Istället blev det den långa vägen. Med en oerhört låg saltsyraproduktion (det blir gärna så om man har en försurningsproblematik), en läckande tunntarm, ett inre biokemiskt kaos och matintoleranser. Trötthet, inflammerad hjärna och värk. Aj.

Men i alla fall. Det är lätt att hamna i stress även idag om jag inte är tillräckligt uppmärksam, även om jag nu kan hantera situationen mer medvetet. Jag säger inte längre “Ja det är mycket, men det är så roligt!” för jag vet numera att det är samma stress. Samma press på binjurarna. Positiv och negativ stress har samma inverkan på kroppen, även om hjärtat och hjärnan kan tycka att det är roligare med “positiv stress”. Så nu varvar jag ner med yoga på ett helt annat sätt och andas djupare.

En färgsprakande tallrik med läkande kost.Oavsett hur vi lever våra liv är det alltid fint att stanna upp och visa tacksamhet för maten. Jo, att välja den mat som även gör gott i kroppen är nästa steg, men att inte ta en måltid för givet känns viktigt. Uttryck det med egna ord, som känns bra för dig. I tysthet om så önskas. Den bönen behöver inte ha med religion att göra. Det finns inga rätt eller fel. Att äta medvetet och lugnt, med kärlek till och respekt för sin egen kropp och i ren närvaro, gör oss starkare inifrån och ut. Det är jag övertygad om.

Så från och med nu, ska jag säga en liten bordsbön oftare.

Är du med…?

// Kram Linda

Kom och lär dig att andas!

Tjoho. Pappershögarna hopas återigen på skrivbordet, deadlines radas upp och kalendern fylls ständigt på. Möten, vardag, pusslande och planering. Högre puls? Ytligare andning…? Det kan vara lätt hänt.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.

Äntligen har jag dragit igång den första av mina tre yogaklasser för terminen. Återigen får jag vara mitt i en grupp där fokus är lugn och stillhet. Även om jag kan yoga på egen hand, är det något speciellt med dynamiken och atmosfären ibland andra människor som vänder sitt fokus inåt. Energierna stillas.

Lyhördheten, lugnet, tystnaden.

Om mina tre yogaklasser inte hade varit överfulla (med kö) – Medicinsk Yoga har slagit igenom på bred front, skulle jag vilja tillstå – skulle jag säga “häng med!”
Men det finns inte utrymme för det just nu. Istället har jag en annan idé om hur du kan lära dig att andas och använda det i din vardag:

-Jag lägger upp ett antal bokningsbara tider (60 minuter för 600 kronor)  via  Boka Direkt, där du kan välja att komma till mig på Söder/Sthlm eller i Märsta   för att lära dig grunderna i de långa djupa andetagen. Du får veta hur du konkret kan göra och varför/hur det påverkar oss. Så att du kan ta med dem in i din vardag, in i ditt liv. Medveten andning kan stötta och lugna dig var du än befinner dig. Det är du som väljer hur du vill andas.

Men om man inte vet om att det finns ett val, är det svårt att välja.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Du har säkert sett rapporteringen i media om den medicinska yogan de senaste åren, om hur vi kan sänka stressen i kroppen av att andas djupt,  hur den kan minska värk och stress och hur vi kan bli piggare och friskare med yoga” (här i en studie gjord av min kollega och kurskamrat Monica Köhn). Tänk så många positiva effekter.

Detta beror till stor del på att andetagen kan aktivera det parasympatiska   (lugnande) nervsystemet. Idag, om jag ber någon ta ett djupt andetag helt spontant, gör många precis tvärtom – det som stressar kroppen och aktiverar det sympatiska nervsystemet. För att vi “alltid har gjort så” liksom, oavsett resultat.

Jag var fullständigt fascinerad i början över hur jag kunde komma ner i lugn och verkligen vila jag som alltid var stressad – och nu ser jag samma härliga reaktioner i mina klasser. Samtidigt som visa kämpar med att våga landa, släppa kontrollen och prestationen. Det är fantastiskt att få vara en del av människors nya förståelse för hur kroppen fungerar, reagerar och svarar. Även om det kan ta sin tid att varva ner och landa, beroende på hur uppvarvad man faktiskt är…

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerSå om du inte har hoppat på den medicinska yogan, men ändå vill använda andningen som ett komplement i vardagen, för att komma ner på jorden… ner i puls. Ner i andetag. Vad sägs om det? Toppen, tänker jag. Här är några länkar till forskning om du tvivlar och önskar “kvitto” på det jag säger:

☆   ☆   ☆   ☆   ☆

Internationell forskning på andning
sv.mediyoga.com

Yogaandning bra verktyg mot stress
Vetenskap & Hälsa, 2011

Ny forskning visar vägen till cellens andning
Stockholms Universitet, 2011

☆   ☆   ☆   ☆   ☆ 

Även om vi har virvelvindar runt omkring oss, springer i ett ekorrhjul eller stressar mellan möten, är det viktigt att bli så medveten att andningen kan fångas upp och förändras i stunden, i situationen där vi befinner oss. Vara i andetaget, som om vi befann oss i en lugn och gungande hängmatta. När vi känner att det går att påverka, kan frihetskänslan inuti bli större. Det är lugn och glädje för mig.

Du når mig via detta kontaktformulär om du har några frågor.

Och här kan du boka tid, för att möta hösten/vintern med nya djupa, friska och lugnande andetag; för Stockholm eller Märsta.

Vill du göra en privat yogasession, där vi även går in i flera yogaövningar och hittar ett passande program för dig i din personliga yoga, kan du läsa mer här. Då behöver vi avsätta 1,5 timme.

Varmt välkommen!

// Kram Linda

Höstens & vinterns yogaklasser – för inre lugn.

Jo då, jag vet. Det är sommar nu, så ljust det bara kan vara innan det vänder om en knapp vecka. Det är en tid för mingel och bubbel, skolavslutningar, studenter som springer ut – och planering av långa sköna semesterveckor. Ljuvligt!

Utsikt från huset ner mot sjön, i Jämtland.Själv tänkte jag passa på att njuta av lugnet i norra delen av vårt avlånga land en stund i sommar, det där jag ser fram emot den större delen av året. Inte för att bara fokusera på sommaren- jag är gärna där på sportlov, påsklov och höstlov också – men det är sällan så mycket “sommarlov” som där. Mitt paradis.

Dessutom är jag sugen på en av sommarens höjdpunkter – årets sommarpratare! Dessa tycker jag känns mest lockande i nuläget: Anna Mannheimer & Peter Apelgren (28/6), Hédi Fried (8/7)  Magnus Falkehed (14/7), (möjligen även Magnus Geijer som ska prata zombieattack 15/7 – han verkar ju störtskön!) Bea Åkerlund (1/8), Annika Norlin (8/8), Owe Sandström – älskar hans röst! (12/8), Seinabo Sey (15/8) och Ulla Skoog (16/8). Flera av dem har varit strålande i Värvet, det ska bli kul att höra dem här i sommar…

hängmatta paradiset…men det blir säkert fler än så som kan lyssnas på i hängmattan eller liggandes på kökssoffan, tänk om någon kommer med ett “Anja Pärsson-program” som vänder allt vi “vet” upp och ner. Eller så suckar vi bara ett avmätt “jaså…?” och känner att det var 1,5 timme av livet vi aldrig får tillbaka, men jag är helt säker på att de allra flesta är toppen och att alla utvalda kommer att göra sitt yttersta. Jag ser verkligen fram emot det!

Men. Här tänkte jag ändå passa på att informera redan nu om höstens kommande yogaklasser, eftersom datumen är så gott som satta, om du redan nu känner att det vore något att ta tag i när löven börjar gulna och innan de faller av. Jag vet, det är långt tills dess och så får det gärna vara. Men så att du vet.

Vips så står vi i september, när jobbet bildar högar på skrivbordet igen, regnet faller från en grå himmel, deadlines hopar sig och kroppen vrålar “jag måste vila!”.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag håller mina yogaklasser med fokus på lugn och stillhet. Andning, övningar och meditation. Det finns ingen motsättning till att träna hårt och prestera – kanske är det en optimal kombination eftersom de allra flesta kroppar önskar båda delarna. Vilan är lätt underskattad idag, när så många tränar varje dag.

När får hjärnan vila? När kommer du ner i ett fåtal andetag per minut? När är det så stilla att du hör vad din kropp önskar? När orkar och vågar du lyssna inåt? Tänk gärna tanken, men ta även in känslan i din kropp.

Här hittar du yogaklasser i Märsta med start v 35.

Och här hittar du yogaklasser i Sthlm, Södermalm med start v 37.

Häng gärna med på en prova-på-klass i MediYoga för 100 kronor
torsdag 3/9 kl 18.30-20
om du vill se vad det handlar om, sedan finns det några platser kvar i torsdagsgruppen. Anmäl dig via detta kontaktformulär, eftersom det finns ett begränsat antal platser/mattor per klass.

Nu önskar jag dig en härlig sommar. Namaste.*

// Kram Linda

* sanskrit = “det gudomliga i mig, hälsar det gudomliga i dig”