Category Archives: Kostrådgivning

– Individuell kostrådgivning utifrån varje människas egna förutsättningar. –

…inte teflon i matlagningen, väl?

Mina vänner, vi måste prata om en sak. Jag scrollade förbi en artikel i Metro nyligen om att “teflonstekpannor kan vara skadliga för hälsan” och det var ingen news flash för undertecknad (som har tjatat sedan 2012) men jag tänker ändå att det kan vara på sin plats med en påminnelse…? En liten uppdatering.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.För ju mer vi lär oss, desto bättre beslut kan vi skapa för oss själva. För hälsan. För framtiden. Istället för att i efterhand kanske känna oss lurade eller stå med frågan “varför har ingen sagt det här?” hängande inom oss. Det känns mer fair att förmedla information här, så kommer den som behöver hitta hit – just hit. Den tilliten har jag till livet.

Så, teflon. Jag har använt teflon i mitt liv också, men när jag lärde mig att det är ett material som kan släppa när det blir revor eller rispor i ytan, och kom över denna studie från 2008 om hur en kemikalie (PFOA) i teflon kan skada immunförsvar, lever och sköldkörtel, kände jag inte längre för att använda det som heter non-stick. Hur smidigt det än är när maten inte fastnar i pannan. För vet du var dessa material tar vägen? In i kroppen. Det är våra organ som måste hantera vad-det-nu-är-som-sker, om detta följer med maten in i munnen och ner i matsmältningsorganen.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Dramatiskt, må tyckas. Det är väl inte så farligt? Kanske inte, nej. Men varför utsätta sig för det om det inte ska vara i kroppen, om det är någonting den inte känner igen? Det här är mina funktionsmedicinska tankar – att hela tiden ta hänsyn till hur kroppen hanterar det vi utsätter den för. Organen strävar alltid efter balans, oavsett vad vi gör emot den. Och vi kan göra det lättare eller svårare för kroppen att upprätthålla sina funktioner. Hur kan jag hjälpa min kropp till en bättre balans?

Levern processar det vi äter och dricker. Våra njurar renar blod till urin. Blodet transporterar näring och syre. Matsmältningen sker i steg för att vi ska kunna utvinna kolhydrater, proteiner och fetter så att vi kan bilda skelett, nya organ och vävnader, enzymer, hormoner och andra signalsubstanser. Riska detta med att slänga in lite teflon då och då? Nej tack, inte längre för min del.

Sötmandlar som formar ett hjärta.Jag levde länge omedveten, när polletterna väl trillade ner var det som att rullgardiner flög upp och släppte in ett bländande ljus. Det är inte alltid roligt, enkelt och bekvämt men vissa saker kan få sjunka in lite sakta och successivt förändras. Vi behöver inte göra om allt NU, även om vissa av oss är så. Allt eller inget. På eller av. Jag var sån, men mina kanter har slipats ner (något). Vi kan alla ta en eventuell förändring i den takt som passar oss; de medvetna val vi gör kan hjälpa oss att fatta mer grundade beslut.

I artikeln om att teflonpannor kan vara skadliga för hälsan står även att “man ska absolut inte använda metallverktyg, utan trä eller plast när man steker. Följer man det rådet är teflonytan stark och håller”. Och vänner, vi vet ju vid det här laget att plaster kan vara hormonstörande. Röra runt i varm mat med plast känns inte aktuellt längre för egen del, jag och många med mig har plastbantat. För mig är det lätt att välja trä och metallredskap samt gjutjärn, som faktiskt tål dessa.

Närbild på springform i bleckplåt.Jag har en massa varianter av kokkärl i gjutjärn i mitt kök. I övrigt använder jag bak- och springformar i blecksplåt stället för teflon. Det finns stekpannor i keramik att steka i och rostfritt stål går utmärkt. Det finns flera alternativ till teflon om vi bara höjer blicken något från den vi är vana att använda, jag lovar.

Jag tänker så här. Om man tycker att en gjutjärnspanna är tung att hantera, kan man träna lite armmuskler eller be någon annan hjälpa till att lyfta den? Om man tycker att maten fastnar när man steker – använd rikligt med smör/kokosfett (en studie från 2015 visar att olja har en annan kemisk struktur och klarar inte upphettning på samma sätt, även om de säger det i tv – dock väljer jag bort just ister själv) och dra ner temperaturen. Kokosfett bränner gärna fast vid full fart. Låt det ta lite längre tid, då. Hellre det än teflon för kroppen. Tänker jag.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Men, som med allt annat så ska vi fatta vi våra egna beslut. Vad jag skriver här kanske inte alls påverkar dig det minsta, då är det som det ska vara. Då har du fattat rätt beslut för dig, utan tvång eller påverkan från någon annan. Jag ville liksom bara påminna nu när det bubblade upp igen.

Jag önskar dig en fin sommarvecka, var du än är.

// Kram Linda

Vi får i oss 7 kg (!) tillsatser per år.

Med mitt jobb blir man påmind om att man kommer med lite tråkiga nyheter ibland. Nyligen fick jag höra “Linda, jag kan inte äta fläskkött sedan du berättade om vad det gör i kroppen!” och jag har hört att vissa vänners barn förbjuder dem att träffa mig, för att det blir så krångligt med maten hemma annars…

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Haha. Stackars människor. Och ändå berättar jag ju sådant som är helt öppet och lätt att googla – när folk frågar mig – men som troligen få vill veta. Min egen drivkraft är den sjukdomskänsla jag själv hade när min tarm var läckande och det ledde till en massa biokemiska obalanser. Jag mådde pyton. Där kände jag att det inte var värt en dag till för att få äta “gott”.

En av dessa vänner upplyste dock mig om en sak nyligen, något jag helt och hållet har missat. (Tack Bella!) Att var och en av oss får i oss runt 7 kilo tillsatser per år. Bara den meningen väcker en direkt känsla av illamående i mig. Och sedan fortsättningen som du kan se via länken ovan – “Vad är det vi äter egentligen? Ett projekt om tillsatser” – kändes inte mycket fräschare:

“En av anledningarna (…) är att de flesta vill att
vår mat ska vara så billig som möjligt.
Därför byter tillverkaren ut dyra ingredienser mot billigare tillsatser, och vatten som binds med dessa.
Det här påverkar både kvalitén på produkten,
och förminskar den naturliga smaken. ”

Tänk att vi har kommit hit. Att vi får i oss så mycket tillsatser i det som anses vara “vanlig mat”. Det är sorgligt. Tillsatser som till exempel gör att maten håller ihop (emulgeringsmedel kan göra oss sjuka och feta), glassen blir len och fin (“Det innehåller GB-glassen egentligen: Så onaturligt det kan bli“) och att maten får längre hållbarhet (“Hamburgaren ser ut som ny – efter 14 år“). Hmm.

Eller hur man ersätter en pressad citron med vatten och citronsyra – för att det är knepigt att pressa en citron för hand? – citronsyra, som i sin tur kan ge upphov till allergiska reaktioner eller överkänslighetsreaktioner. Den förvånar mig.

Tillsatserna erbjuder många nog “bra” egenskaper och alla är inte skadliga (och visst, utan vissa e-nummer kan vi säkert dö), men förr behövde vi inte dem. Man tillagade råvaror och åt. Punkt. Idag har vi inte tid, eller – vi tillåter det inte att ta tid att laga mat. Vi prioriterar annat, förenklar, äter hel- eller halvfabrikat men är inte helt medvetna om att vi kan behöva betala med hälsan. För vi känner inte till omfattningen ännu…

Jag brukar ta upp ett par tillsatsämnen, främst för att sätta dem på kartan och förklara hur de påverkar oss. Har vi kunskap så kan vi påverka våra egna liv mer. Det är inte alltid bekvämt att veta om, men är du känslig kan du sluta läsa – nu.

* Sötningsmedel – vanliga sötningsmedel är aspartam, “NutraSweet”,
sorbitol, sackarin
och sukralos eller “Splenda”. Det är dessa sötningsmedel
som används i de flesta så kallade lightprodukter.

* Aspartam – ett sötningsmedel ca 200 gånger sötare än socker

* Sukralos – ett sötningsmedel ca 500 gånger sötare än socker

* Glukossirap framställd från främst majsstärkelse, ersätter
nu alltmer vanligt socker i både godis och livsmedel

* Glutamat/MSG – kallas bland annat E621, glutamat, natriumglutamat, MSG (monosodium glutamate) eller helt enkelt smakförstärkare. 

* Jästextrakt – ett vanligt innehåll av glutamat (se ovan)

* Guarkärnmjöl (E412) – en baljväxt som liknar sojabönan,
används ofta i glutenfria mjölmixer eller bröd, en stark allergen

* Klumpförebyggande medel tex E535 och 536… cyanid, någon?

* Azofärgämnen – färgämnen som ”kan ha
negativ effekt på barns beteende och koncentration”

Här kan du läsa en liten guide om e-nummer, men håll i dig… jag blir på allvar illamående efter bara ett par meningar. Jag tänker att det är tragiskt att vi får i oss så mycket som 7 kilo av tillsatser per år, när vi kan tillaga vår egen mat utan dem. Rena råvaror. Ren mat för våra kroppar och organ att processa. Kom ihåg att du bygger din kropp av näringsämnen; din hals, din handled, dina lungor. Mat som omvandlas till vävnad, organ och skelett. Vi tänker kanske inte så, för till det vill vi väl egentligen ha den allra bästa näring vi kan uppbringa…?

Innehållsförteckning över glutenfritt knäckebröd.Se bara på ett paket glutenfritt bröd och förvånas över kreativiteten. Man tar bort gluten och ersätter med otaliga andra E-nummer som känns mindre naturliga…? Jag gör mitt eget fröknäcke och bakar mitt eget mjuka “bröd”, de finns båda i min matbok 2.Vardagsmat (men det ska vara 1-1,5 tsk bikarbonat i det mjuka brödet; inte 3 st). Funkar fint!

Tänk också på skillnaden på en vuxen som får i sig 7 kg tillsatser och hur ett barn, med så mycket mindre kropp, troligen reagerar ännu starkare… Läkartidningen (nr 6 2008) hade en medicinsk kommentar om Livsmedelstillsatser kan öka hyperaktivitet hos barn och resultat från en brittisk studie stärker sambandet.

…det är nog sedan länge nu som du känner att “nej, henne orkar jag inte med” och dina barn ber dig sluta umgås med mig. För livet blir lite stökigare när man börjar kryssa mellan rena råvaror och man läser på innehållsförteckningar. Jag vet precis. Men det är som med allt annat ett val vi gör, i slutänden en prioritering av tid. Och det här brinner jag för.

Vill du lära dig mer, ta tag i det här och göra på ett annat sätt?

Jag säljer mina fyra matböcker här; för grunder, vardagsmat, festligare mat och mat på picknick/resa.
Vi erbjuder vår kostkurs i Stockholm 7-8/10 med teoretisk grund, kompendium och recept på det som bjuds och provsmakas. Häng med oss!
Annars finns även möjlighet till en individuell kostrådgivning (det är bra om du känner till din blodgrupp, så blir råden mest passande) eller samtal kring hur du kan äta.

Jag tror att varje steg bort från tillsatser mot bra råvaror är avlastande för kroppen, helheten. Att det ger oss en möjlighet att blir starkare ner på cellnivå så att organen kan utföra sitt jobb på bästa sätt – även om vi inte märker av en förändring samma dag. Eller ens samma vecka. Men på insidan gör det skillnad.

Även om resultatet “bara” blir att det inte gör ont, för hälsa bara “är”Smärta, värk, utmattning, stress, inflammationer och sådant som skaver är något annat (…här om hur studier visar att tillsatser i mat kopplas till fetma och tarmsjukdom).

Jag tror att våra kroppar tackar oss för det. 

// Kram Linda

(Du når mig via detta kontaktformulär. Välkommen.)

Vi äter “godis” till frukost. Varför?

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas igen. Det kommer larm om fetmakriser och jag tror att var och en bör börja vid sitt eget frukostbord.

Inte minst i mitt jobb ser jag en majoritet som främst äter snabba kolhydrater – sockerarter – till frukost och så är de så hungriga före lunch att de fikar eller äter en chokladbit då… dessutom hinner majoriteten även berätta att de “äter nyttigt” innan de meddelar att de börjar dagen med filmjölk/yoghurt och müsli…

I min värld innebär “nyttigt” att näringen passar för organens funktioner. Tråkigt kanske, men för att våra kroppar ska upprätthålla puls, andning och de inre organen ska kunna utföra sitt jobb. Tyvärr är det sådant som kan ge sig tillkänna efter väldigt lång tid, att det liksom inte har varit helt kompatibla matvaror; magen knasar, leder värker, tröttheten förlamar. Diffusa symtom, svårt att ta på. Bara för att något är toppen i en reklamfilm, är det inte alltid “nyttigt”.

Ser vi på frukostbordet som mer liknar en godishylla, har vi till exempel:

Juice / smoothie = oftast flytande sockerarter av frukt och bär
(färskpressade om vi har tur)
Bröd – all mjölmat = socker
Yoghurt / fil = sockerarter, kyler inifrån, skapar slem
(även om det är en del proteiner också, men här är fokus socker)
Bär och müsli = sockerarter
Gröt + mjölk eller nötmjölk = ofta sockerarter utan fett
för att inte tala om banan = sockerarter
(samt
Kaffe – blockerar upptag av mineraler = tillför inte näring)

Det här är inga hemligheter, det är bara att vi har gjort den här frukosten till en “vana” och det är gott – men… betyder det att det är bra näring för kroppen? Kroppen, insulinet och blodsockret får mycket att göra. Näringen rinner fort igenom och många är hungriga redan runt kl 10. Jagar som galna efter fika eller annan påfyllnad.

Så vad kan man äta istället? Mitt standardsvar är: mat. Ät mat, som vore det lunch eller middag. Fast det svaret brukar inte alltid falla i god jord. Så att säga. Kan man äta “mat” på morgonen?

Jag frågar även mina klienter hur mycket fett de äter i maten? Möjligen lite nötter, avokado eller mjölkprodukter får jag till svar. Avokado är okej för blodgrupp A, men mjölkprodukter…? Det räknas inte som fett i min bok, då jag anser att kaseinet ställer till mer problem (läs: inflammationer) än det gör gott. Många väljer fortfarande bort bra fetter, i tron att det kanske gör dem tjocka. Fastän hjärna, nervsystem och många andra organ kräver fett som både bränsle och isolerande skydd. Det är dock viktigt att välja bra fetter.

Jag vill vara tydlig med att jag inte föraktar kolhydrater, jag tycker bara att vi ska vara medvetna om mängderna socker i det vi äter dagligen och blanda in mer bra proteiner och bra fetter. Några exempel (att välja efter blodgrupp) är:

Ägg, smör, olivolja, nötter, avokado,
kalkon, rostbiff, makrill och fetaost.
Gröna blad, broccoli och bönor.
Varför inte i en matig äggröra eller omelett?

Blir du ofta hungrig före lunch? Det är inte fel med ett mellis på förmiddagen, men vi kan bli olika hungriga, känns det som om maten bara går igenom eller ger den “stuns”? Blir du sugen runt klockan 15? Det är ofta en reaktion på vad vi har ätit till lunch. Titta gärna över andelen kolhydrater, kontra proteiner och fetter… du kan bli överraskad.

Det är framför allt fett som mättar. Gör ett test; ät knäckebröd, frukt eller något annat sockerstint och sedan rent fett för att se vilket som mättar längst. (Nja, det var ett skämt.) Proteiner mättar också, men även där finns en del kolhydrater, det är bara fett som inte innehåller kolhydrater. Så fett mättar mest.

Vad jag äter till frukost? Kanske en omelett med olika grönsaker och kryddor. Gårdagens mat. En gröt med mycket smör/kokosfett (så att det mättar länge), en näve nötter som kokats i så mycket vatten att jag inte behöver tillföra någon sorts mjölk, annars lite havremjölk. Jag kan ta en kopp te till, istället. Eller en skål linssoppa och ett ägg. Eget glutenfritt bröd, som en del i måltiden för att dämpa insulinpåslaget… med mycket fett på.

Jag anser att vi börjar bygga god hälsa ner på cellnivå genom det vi äter. Det är svårt annars för kroppen att göra sitt jobb, hur mycket vi än vill. Vi kan gilla läget, bjuda till och anstränga oss eller avböja – tack och lov har vi valet.
“Neej, jag skulle aldrig kunna äta mat till frukost!” finns det vissa eller kanske många som tänker nu.

Nehej. 🙂

Men vill vi förändra finns det alltid hjälp att söka, till exempel handfasta tips i mina matböcker med olika inriktningar. Kunde jag så kan du.

…vill du boka en tid till hösten för en individuell kostrådgivning eller hälsoundersökning kan du göra det här. Varmt välkommen!

// Kram Linda

Vetemjöl skapade kaos i vattenledningar.

Oj. Jag höll på att sätta kvällsteet i halsen när jag såg nyheterna härom kvällen. Och en del av mig ville gapskratta och spruta teet all världens väg, men sen kom jag på att det var nog inte så roligt. Jag har lite speciell humor, kanske.

Jag hade inte hört ett ljud om att Lund hade behövt koka sitt dricksvatten i en månads tid (men när jag hör sådant tackar jag allra ödmjukast för mina fina vattenrenare, som jag älskar att använda – till och med för att koka ägg) eftersom de hade funnit bakterier i det. Jag lyssnade intresserat.

Och medan fakta rullade upp, satt jag med min kopp te i handen och bara gapade. Här mer information om “deg i rören bakom vattenkaoset i Lund“:

“I vissa fall används potatismjöl för att absorbera vatten då man
svetsar ledningar. Då man är klar spolar man ut potatismjölet.

I samband med ett ledningsarbete i vintras hade man i stället använt vetemjöl som inte spolats ut ordentligt, utan i stället fastnat som en klump i röret. Vid sina undersökningar hittade företaget
”en stärkelseprodukt i form av en vit fast massa”.

Massan hade tagits bort men partiklar hade fastnat i röret längs med hundratals meter rör, och gav upphov till bakterieproblemen.

Japp. Vetemjöl. Klister. I rören. Fastnat en klump. Bakterier. You do the math.

Klumpen med vetemjöl satt fast och orsakade sedan spridning av bakterier, något som i sin tur gjorde att man behövde koka vattnet i Lund tidigare i vår” enligt P4 Malmöhus. Hörde jag rätt? Läste jag rätt? Ja, tydligen.

nyhetsinslaget från TV4 här (jättekonstigt fönster som jag inte får fason på, klicka på länken ovan och se större bild i ett nytt fönster) frågar reportern en kvinna vad hon känner för att de hade hittat vetemjöl i rören och hon svarar “Ja, det kändes ju nästan lite snopet att det inte var mer allvarligt”… Jag uppskattar dessutom att reportern konkret visar att vetemjöl och vatten bildar klister. Men ja, det är väl min sorts “humor”.

Som jag ÄLSKAR när nyheterna skriver sig själva, och jag bara behöver länka till dem. Så suveränt. Jag behöver själv inte säga ett ord om vad jag anser om vetegluten (okej lite då; hej klister), om egenskapen att det fastnar i “rören” eller hur det har skapat en grogrund för bakterier. Jag kommer här inte heller att säga “vad var det jag…?”

Artiklarna säger sitt. Punkt.

I’m just sayin’.

// Kram Linda

(Vill du gå vår kostkurs i höst? Läs mer här. Välkommen!)

Glutenfri kost ökar risken för diabetes?

Härom veckan fick jag en länk på mejl som ledde till en intressant artikel i Illustrerad Vetenskap, nämligen: “Glutenfri kost ökar risken för diabetes“. En stor studie från Harvard University visar på att glutenfri kost ökar risken för typ 2-diabetes, men “studien har inget svar på varför brist på gluten kan leda till diabetes”…

Hmm. Det här ju ett av mina favoritämnen. Gluten. Det är något som ligger mig varmt om hjärtat, eller snarare att avstå från det – eftersom gluten har visat sig skapa inflammationer i kroppen och just inflammatoriska processer ligger till grund för många av våra sjukdomar och obalanser idag.

Och jag vet inte heller vad detta resultat beror på, men jag kände att jag vill skriva om min åsikt och varför jag tror att det påverkar, för att jag har tänkt en hel del på just detta ämne. Faktiskt.

Nånstans (läs: rätt ofta) har jag reagerat på att när vi börjar äta glutenfritt – och det menar jag är en bra sak i grunden – byts gluten gärna ut mot socker. Jag har sett att många främst fokuserar på en enda sak. Att äta just glutenfritt. Inget fel med det, men vi måste nog tänka lite längre och bredare. För kroppen har fortfarande kämpigt med stora mängder sockerarter, det är inget nytt där. Även om vi tänker “yes, det här är glutenfritt!”

Se dig gärna omkring på det som är glutenfritt, raw food och andra bakverk till exempel. Det är recept med honung, rismalt, kokossocker, dadlar, russin, kakao, råsocker och agavesirap i mängder! För vi är så glada att ha hittat på något utan gluten. Sockerarter – alla, inte bara vitt socker – klibbar fast och håller ihop det vi vill tillaga utan gluten (som passande nog betyder just “klister”). Det förenklar för stunden.

Men det är fortfarande sockerarter. Det kommer vi inte ifrån.

Och jag tror att det här påverkar; att denna mängd socker kan leda till diabetes typ-2, att kroppen inte riktigt klarar av att hantera mängden sockerarter till slut och det tror jag att de allra flesta kan förstå. Sedan är det olika hur känsliga vi var innan, förstås. Jag må ha tvärfel här, men om du ser ett recept utan alla dessa söta komponenter, så erkänner jag gärna att jag inte är smartare än en femteklassare.

Det här gäller även “bröd” utan gluten, eftersom även rismjöl, majsmjöl och annat fint pulver blir till “socker” i blodet. Det löses snabbt upp (tänk GI) och räknas varken som fett eller kolhydrater, så det blir socker av det. Om man inte bakar själv utan köper glutenfritt bröd i butik… vänd på paketet och läs vad det innehåller. Ofta en herrans massa **** för att få det att hålla ihop. Glutenfritt, ja. Men kämpigt för kroppen.

Själv är jag försiktig i  mina recept, eftersom jag är så känslig för sockerarter. Jag har både fibrer (psylliumfröskal) och hela korn av råris eller havre i mitt brödrecept i matbok 2.Vardagsmat. Det är mycket smör i också, för att inte bara basera något på sockerarter. För (bra) fett balanserar sötsug.

Mer då? Mellanmål brukar bli frukt (sockerarter) om man inte vill vara med på jobbets “glutenfika” – där är nötter ett bra alternativ eller komplement, eller en avokado om du har blodgrupp A. Som mellis kan man äta en liten sallad med olivolja på, blodgrupp O kan rulla in örtsmör i en skiva rostfbiff… ja, det finns annat att äta än sockerarter. I alla fall.

Smoothies är poppis om man undviker bröd, gärna till frukost. Inte sällan med mängder av frukt (bär är bättre) och sötsaker, som en första skjuts ut i blodet på morgonen. Det kan vara intressant att tänka på, hur man äter själv. Hur mycket sockerarter som finns i ens måltider, vad man samlar på sig under en dag…

Jag tipsar om “raw food-bollar” i min kommande matbok 6.Balans, men är noga med att förklara att nötter/fetter kan balansera sötman. Och jag använder torkad frukt som blötläggs innan man mixar, det söta räcker för mig. (Det är ett högt GI, men de är ännu sötare om de inte blötläggs). Jag har även färsk frukt i mina recept för naturlig sötma, men även fruktos är en sockerart. Det är sött och mängden spelar roll.

Så. Med detta vill jag uppmuntra till att vi tar nya grepp. Tänker ett varv till. Och börjar om. Snart har vi koll på allt.

Vi är bara inte riktigt framme ännu.

// Kram Linda

PS. Jag tror alltså att det handlar mest om de sockerarter vi ersätter gluten med, men även att mindre intag av fibrer påverkar. Det här är bara mina tankar och synpunkter. Reflektera och fundera på din syn på saken.

Önskar du hjälp med individuell kostrådgivning? Boka tid för besök här.

Ser du den röda tråden…?

I höstas kom ett larm från Livsmedelsverket om att Korv och skinka orsakar cancer. Och det var väl ingen omvälvande information för oss som har petat runt i dessa tallrikar ett tag nu och letat efter ledtrådar ner på …cellnivå. Typ.

Förslag på glutenfri hamburgare.Jag vill börja med att klargöra jag varken är vegetarian, vegan eller emot kött. Jag äter själv knappt något rött kött (nöt, lamm, vilt eller fläsk) i min vardag, men anser att vissa blodgrupper kan behöva åtminstone aminosyrorna i animaliska proteiner, för att lättare kunna producera sina hormoner, enzymer och så vidare. (Avstår man av etiska skäl från kött, kan man ändå behöva tillföra aminosyrorna.) Det finns inga rätt eller fel, man måste välja själv.

Men – åter till larmet. Jag fastnar särskilt vid meningen: “Nu är det fastställt av Världshälsoorganisationen WHO – processat kött som korv, skinka, bacon, pastejer och kallskuret orsakar cancer.”

fläskkotlettLäs igen. Ser du den gemensamma nämnaren? Jag ställde frågan i rubriken, och det jag syftar på är – gris. Att detta larm handlar om fläskköttDet är ett knepigt “livsmedel” för oss människor på flera olika sätt. Smaken säger jag ingenting om (även om jag inte tycker det är gott längre), många gillar bacon och kanske misströstar i detta nu. Men det här är på en helt annan nivå. Jag ska förklara mer lite längre ner.

Korv innehåller oftast fläskkött. Skinka… det är ju grisens bakdel, en klassiker på julbordet eller som smörgåsmat. Bacon, say no more. Leverpastej – innehåller både gris och gluten. (Mums?) Jag har GIVETVIS upptäckt till min förtjusning att korv finns gjord på kalkon, kyckling, lamm eller nöt med fler eller färre tillsatser (läs på innehållsförteckningen). Men. No need for gris for me.

kalkonskinkaFör “skinka” kan man även få från kalkon. Funkar utmärkt på julbordet eller som smörgåsmat. Jag har med detta i matbok 3.Festmat. Bacon går att få från kalkon eller kyckling. De kan också innehålla tveksamma tillsatser, men om man hårdrar det, är det inte gris. Leverpastej kan göras på kalkon- och kycklinglever. Grymt gott! (No pun intended…)

Charkvaror kan man egentligen skippa helt, för att det innehåller så mycket knepiga tillsatser (nitrit tex), men det är såklart en smaksak. (Pun intended.)

De fyra blodgrupperna; O, A, B och AB, skrivna med olika typsnitt intill varandra.personligen tycker jag att dessa råd är rätt vettiga. Relativt uppdaterade. Jag anser – utifrån det jag har läst och lärt mig, samt provat och utvärderat – att det inte handlar lika mycket om rött kött i övrigt; nöt, vilt och lamm. Sen är jag lite insnöad på blodgruppskost också, så jag anser ändå inte att rött kött passar alla. (Alltid är det nåt…?)

Fläsk då? Vad är problemet? Något av det mest avgörande för mig är att griskött är väldigt likt människokött (98%) i sin struktur. Det gör att våra kroppar har svårt att smälta och tillgodogöra oss näringen . Gris sägs dessutom vara histaminrikt och försurande. Jag har skrivit ner de faktorer som spelar in i mina val, som gör att jag inte äter fläsk längre. Läs gärna och skapa din egen uppfattning, vad stämmer för dig?

I juni 2016 lite handfasta tips för den som trots detta vill äta gris. Hur man hanterar “korvångesten”. Tackar allra ödmjukast…

Foto: Erik Nylander TT

Foto: Erik Nylander TT

…men vän av ordning vet att jag varken äter eller rekommenderar fläsk längre. För att det är så inflammatoriskt. Det finns ingen anledning, anser jag som önskar undvika att skapa kroniska inflammatoriska processer i kroppen. Men var och en fattar sina egna beslut.

Närbild på fläskkött.Jag ville mest belysa att när det radas upp korv, bacon, skinka och pastej så tänker jag “gris”. Inte alla sorters kött per se. Men du har fattat det här för länge sedan. Så jag avslutar nu.

Over and out.

// Kram Linda

Fortfarande lurigt med socker.

Åh, vilken rävsax jag har satt mig i. Haha. Det här är inte det enklaste jobbet att ha, när man har/haft en dragning till socker som jag. Å andra sidan är det här inget jag måste göra, jag VILL att det ska vara så här. Jag vill fortsätta framåt och växa – i ansvar och medvetenhet. Undvika att ljuga för mig själv. Sluta smussla. Sånt får tillhöra mitt förra liv.

Sockrade geléhjärtan - godis.Men det är svårt även för mig – FASTÄN jag VET. Fastän jag förstår. Har pluggat på. Ser. Hör. Numera. För mig är det tyvärr ändå inte “lätt”. (I wish.) Jag kan vilja droga på socker i för stor mängd, om jag inte sansar mig. Balanserar noggrant. Ibland är gränsen hårfin. Ibland tippar jag över. Jag skulle kunna kalla mig allergisk mot socker. Så illa är det.

Min smala (?) lycka är att jag inte äter gluten – alls – om jag inte får det i mig via t.ex sojasås i mat. Det kan ju finnas vete (korn eller råg) i lakrits, choklad och till och med rostad lök. I algsallad, kryddor, nötter och snacks – fler saker än vi tror. Jag gör mitt yttersta för att undvika det och känner inte ens sug. Men det är väl så att “summan av lasterna är konstant…” och  sockret har jag fortfarande kvar. Det är faktiskt omöjligt att avstå från sockerarter, hjärnan måste få sin näring, även om jag bör välja de komplexa varianterna med bra fibrer.

Kanelbulle med pärlsocker.Kakor, bullar, pizza, pasta och annat på vete, korn eller råg går ALLTID bort. Jag klarar mig bättre när jag slipper kämpa emot “fikabröd” (men tycker det är tillräckligt svårt med annan mjölmat och glutenfria alternativ). Det sköna är att gluten inte lockar mig en sekund. Jag har ingen aning om hur en semmelwrap smakar. Och jag vill – ärligt – inte veta.

Men om jag äter mat som är för söt (för mig och min känslighet), dricker något som är för sött eller äter… typ frukt. Då kan ruschen vara igång. Då vill jag ha godis. Torkad frukt. Mer frukt. Vad som helst. Och det låter väl inte som det värsta som kan hända att äta och – det är det nog inte heller. Men KÄNSLAN i kroppen är vidrig. Sökandet. Stressen. Harmonin och lugnet är långt borta. Det är värst.

Närbild på färska röda hallon.“-Men känner du sug fortfarande, du som inte äter socker?!” är en befogad fråga jag får ibland. Eh… ja. Jag anser att det är en medfödd känslighet för min del. Som jag kommer att vilja hantera resten av mitt liv. (Nyckelord: vill.) Det är lättare än känna att jag måste. Jag har insett min svaghet för sockerarter och har accepterat att jag ska hantera varje steg på vägen så länge jag lever. För sockerarter finns ju i typ allt – utom rent fett. Ju känsligare man är, desto fler saker kan trigga igång ett sug.

Vissa hävdar att det inte finns socker i vin (eller säger de kalorier? kolhydrater?) och var och en får stå för vad de anser, men jag är relativt säker – typ 100% – på att vin varken är flytande proteiner eller fett. Så för mig ÄR alkohol flytande socker. Och därmed en källa till sötsug.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.För mig är ärlighet viktigt, både mot andra men framför allt mot mig själv. Inte smussla, gömma och ljuga. Vara ärlig med sockersuget som har varit ett missbruk. Jag vill undvika hyckleri; det här ÄR lurigt. Inte för alla, men för många. Och de som vill komma till mig, gör det bland annat för min egen erfarenhet. Det finns de som läser i en bok hur jobbigt det kan vara och de passar kanske andra bättre.

Men jag ska föregå med gott exempel. Det anser jag också, eftersom jag kommer med råd för att kunna styra in ekipaget på en hälsosammare väg. Men i det här läget vill jag jämföra med sponsorskap inom AA (Anonyma Alkoholister). Möjligheten att kunna prata med någon som har varit där, som tar en dag i taget. Som en nykter alkis. Jag brukar kalla mig för tillnyktrande sockermissbrukare, för det är så det känns. (Och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var alkohol som blev “min” drog.) Där ser jag en fördel med att ta med mina egna upplevelser.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Vissa stunder är det lugnt. Stilla och skönt. I andra perioder är det värre. Sliter och drar. Särskilt under stress; om den så är fysisk, psykisk, mental eller känslomässig. Då kan kroppen ropa efter sött. Något som skapar ett lugnande serotonin-rus. Som dämpar stressen för en stund. Det gäller att fånga upp hormonerna där innan det drar iväg alltför långt… det finns tillfällen när jag har biktat mig inför vänner. När jag gått över den sockergräns jag tidigare har dragit för mig själv. För att vara ärlig, för att undvika lögner och smussel. Jobbigt. Men det här är något jag har med mig i livet.

Jag har kunnat känna mig som en knarkare på jakt efter nästa fix med huvudvärk, trötthet och uppblåst kropp som ett kvitto – allt detta för att hjärnan vill ha en snabb kick… det gäller bara att komma på det här i tid, för när suget väl tar över kan det jämföras med abstinens efter droger

En färgsprakande tallrik med läkande kost.Så det handlar om att vara nöjd. Känna mig mätt. Lugn. I balans. Det kräver sin insats, disciplin och engagemang – det vet jag. Att hitta min väg. Är jag stressad och kroppen önskar sött, så vet jag att jag bör balansera med meditation, att dricka vatten över dagen och tillföra bra fetter.  Först planering, sedan planering och så planering igen.

Vill du ha hjälp med din situation? Önskar du ta över rodret från sockersuget, för att må bättre? Jag kan göra en hälsoundersökning (med en mätning av näringsstatus) eller individuell kostrådgivning  och du kan boka tid för besök här. Eller skriv till mig, via detta kontaktformulär.

hjärta av vinbärHur du än gör vill jag att du ska veta att det går att förändra. Och leva med. Vi har bara olika vägar genom livet. Det gäller att hitta sin egen.

// Kram Linda (tillnyktrande sockermissbrukare)

Om att inta näring och hitta sin balans.

Jag anser att det är sällan någon nämner näringsbrist i media, särskilt när det gäller idrottsmän. Vi är fortfarande invaggade i tron att vi inte behöver tillskott av näring, att “det vi behöver finns i maten”. Men ju förr vi förstår att det är svårt att få i sig näringen genom dagens mat, desto bättre kan vi balanseras.

Hjärtformat i rädislandet.Och tro mig, jag önskar av hela mitt hjärta att all näring vi behöver finns i det vi äter. Maten är ju det vi lever av och kan stärka oss med, men i ärlighetens namn finns inte samma näring i jorden idag.  Så det är svårare att få den näringen i oss, i våra kroppar. Ekvationen går helt enkelt knappt ihop.

För en vecka sedan kom en artikel som fick mig att haja till, om en löpare som kämpar med “utmattning, rekordlåga testosteronvärden och näringsbrist”. Som väljer att ta en time out för att han inte mår bra. “Löparen Johan Larsson tar paus: ‘Mår inte bra‘” Det är väl ovanligt? Men det är fascinerande att man börjar prata i sådana termer nu och leta på djupet. Jag vet ingenting om honom men  hoppas att han hittar sin balans.

Det behöver inte gå så här långt. Man kan börja balansera sin kropp utifrån sina individuella behov, även om man inte “mår dåligt”. Frågan är varför det sitter så oerhört långt inne, även när vissa börjar få värk i ligament och leder, känna sig utmattade och få huvudvärk. Det krävs att det ska göra ont och påverka livet negativt, för att det ska bli aktuellt. Jag fattar det. Så var det för mig med.

Sötmandlar arrangerade i form av ett hjärta.Det handlar alltid, alltid, alltid om maten – hur vi håller balansen eller snubblar. Det vi väljer att äta, påverkar oss på alla sätt. Och jag brinner – som du kanske vet – för att finna sin egen individuella väg, gärna utifrån sin blodgrupp. För att hitta sina styrkor och minimera det som kan försvaga oss.

Och det handlar om hur vi kan ta upp näringen i kroppen. Vi är inte vad vi äter, vi är vad vi kan ta upp. Är tarmen läckande, trasig eller genomsläpplig, är maten svårare att ta upp. För mig – som hade en läckande tarm – var det ytterst lite näring som kunde tas upp. Tyvärr var alla dessa symtom väldigt diffusa och kändes splittrande, det kan vara lite… “vad som helst”. Och det är väl ödets ironi, men det kan vara bra att veta eller lära sig hur kroppen fungerar.

För mig var det så illa, för att ens få i mig de näringsämnen jag behövde och hade gått back på en längre tid, att jag var nödgad att inta stora mängder av  högkvalitativa kosttillskott. Det fanns ingen annan väg för mig, jag ville inget hellre för att komma i fas. Och man ska vara medveten om att kroppen behöver tid, för att vända utvecklingen och låta organen återfå sina funktioner.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Men det handlar även om sömn. Vattenintag. Stressreducering. Många bitar i livspusslet som minimerar stress och stärker kroppen, prioriteras bort. På grund av tidsbrist, ointresse, okunskap eller annat. Med tanke på hur sjuk jag blev, är min ambition att påminna om detta. Men jag vet, det är inte så aktuellt förrän man mår riktigt dåligt.

Allt fler förstår dock att det finns mycket man kan göra själv. Det gäller bara att finna “sin” vägvisare i djungeln – den man litar på och känner tillit till – och sedan göra resan själv. Ingen kan göra den åt någon annan och det finns ingen quick fix, men vi kan få hjälp att få riktningen utpekad. Om vi vill. På det sätt som känns rätt för var och en.

Vandringen mot hälsa kräver en insats, ärligt talat. Hängivenhet. Och ja, det handlar mer om hela livsstilen än om dieter. Men vinsten, när man går in i det, kan bli enorm. Det kan till och med bli den bästa resan i ditt liv.

Det vill jag att du ska veta.

Vill du mejla mig? Du når mig via detta kontaktformulär. Välkommen!

// Kram Linda

“Fett slut på hyllan”.

För ett par veckor sedan försökte jag köpa eko-Smör från Arla i mataffären men hyllorna gapade tomma. I flera olika butiker. Slut. Märkte du det också? Det innebar alltså att jag fick vänta med just det inköpet, men kände mig ändå så nöjd. För att det betyder så mycket på sikt.

smörhjärtaDet glädjer mig att allt fler där ute har tagit till sig den nya tidens kostråd, att det sker en liten förändring med små steg och kanske är vi på väg bort ifrån sådant som matfett, margarin och produkter som sägs vara “bra för hjärtat” men innehåller tveksamma inflammatoriska komponenter…

Att eko-Smör såldes slut uppmärksammades i media: “Fett slut på hyllan”  2016-03-06

Jag märker mer och mer att människor jag möter ser igenom de kostråd som har styrt oss och gör andra, nya val. Så att jag fick gå hem tomhänt just då och vänta med att baka mitt eget bröd, det gjorde mig faktiskt inget.

alternativt mungbönsbröd med smörI mina sessioner pratar jag en hel del om fett. Inte så att jag rekommenderar mycket fett, High Fat (nix), men jag förklarar vidden av att äta BRA fetter. Sånt som jag inte hade en aning om själv innan – och under tiden – min kropp gick sönder. En sak jag lärde mig i skolan (Funktionsmedicinska Näringsskolan) var att “banta bort fett i maten, är som att banta bort hjärnan”. För tänk, vilka delar av våra kroppar som behöver fett: hjärna, ögon, nervsystem och cellväggar – för att nämna några. Fett fungerar också som isolering för våra organ. Viktigt.

Många är fortfarande rejält fettskrämda och tror att ett högt kolesterolvärde per automatik är farligt. Ett annat sätt att se på det är att lågt kolesterol är farligt och sedan finns det många stadier däremellan. Det beror på VARFÖR det är högt. Vill du veta mer, så kan du läsa boken “Fettskrämd“. En man jag mötte hade slutat äta fett och undrade uppgivet varför “bilringen” han hade runt magen inte försvann… jag förklarade att den berodde på sockret han åt. Han hade ingen aning.

Kokosfett, format som ett hjärta, på ett turkosfärgat fat.Fett är så viktigt, men blir “farligt” när det inte är stabilt i sin kemiska struktur. När kroppen inte kan använda det till att bygga hjärna, ögon, nervsystem och cellväggar. Tänk själv, om du äter mycket transfetter (läs: kakor, chips, processad mat osv) och det ska ta plats i dina cellväggar – som sedan ska kunna släppa igenom näring och ut med slaggprodukter… vi kan ju hoppas att det går bra. Eller välja ett annat fett.

(Som en parentes vill jag inflika, att många ratar omega 6 – för att det ofta finns i fel förhållande till omega 3 i processad mat, tex – men jag hade själv brist på omega 6 och åt omega 3 “för att man ska göra det”. Så det är viktigt att tänka på. Ett tecken på att det kan vara omega 6-brist är om man har små “knottror” på överarmarna… något du känner igen?)

mnm - lax, sallad och dressingHur fett smakar är egentligen sekundärt. Åtminstone i min värld. Att det är gott behöver inte betyda att det är nyttigt. Det handlar om hur kroppen använder det. Fascinerande. Jag rekommenderar oftast tre olika sorters fetter till mina klienter, i olika mängd beroende på blodgrupp; smör, kokosfett och olivolja. För att de har olika kemiska strukturer (mättade fettsyror, hög halt mättade fettsyror och omättade fettsyror) som våra kroppar kan använda sig av. Allra helst ekologiska, eftersom det är i just fetter som eventuella kemikalier samlas.

Och då kanske vän av ordning reagerar på att det är mättade fetter, vissa av dem. Det är dem vi har varit rädda för. Men det är därför smör har sålt slut på hyllorna, för att vi förstår mer idag om vad kroppen önskar som byggmaterial. I min värld hade alla mått bra idag, om de gamla kostråden hade varit bra för oss.

Nötter (valda efter sin blodgrupp), avokado (för blodgrupp A) och lax till exempel innehåller bra fettsyror, men det handlar även om att tillföra fett i form av smör, kokosfett och olivolja – där vissa faktiskt intar för lite för kroppens önskemål. Vi är alla olika.

olivoljaJo förresten, de allra flesta som vill undvika kasein (mjölkprotein) klarar av smör som till största delen är just fett. Prova och se hur du reagerar, såvida du inte är svårt allergisk, förstås. Jag undviker också kasein men tycker att det fungerar bra med smör. Där får man prova sig fram och lyssna till kroppen.

Jag läste nyligen en text om växtoljor av Göran Sjöberg docent på Chalmers, som jag tyckte var upplyftande: “Växtoljorna inte alls så nyttiga som alla tror” 2016-03-23

I’m just sayin’… 😉

Här petar jag gärna in “The Great con-ola” av Sally Fallon om rapsolja, ifall frågan skulle komma upp en fråga om vad jag tycker om den. (Jag äter den inte.)

smörrullarLäs gärna och skapa din egen bild av vad som är “sant”, tänk till och hitta det som passar dig. Vi kan inte alltid vara härmapor och leka Följa John, kanske kommer vi ändå fram till att vi tycker lika. Annars får vi respektera varandras åsikter och olikheter. Huvudsaken är att vi gör det som känns rätt inuti.

Jag önskar dig en fin vecka.

// Kram Linda

Dyster framtidsprognos + gluten och socker.

Jag har varit rätt så jäkla sjuk. Inte så att jag fick en diagnos från sjukvården, för jag sökte mig inte dit. Men jag känner framför allt IDAG hur min kropp svarar så mycket bättre när jag tar upp näring och hur jag – även om jag känner mig trött till och från – ändå har en bättre grundkänsla i kroppen. Skillnaden är enorm.

Blaskigt och trassligt i ett dike, så som livet känns ibland.Mitt problem var att min tarm – av olika anledningar – blivit genomsläpplig, det som kallas för läckande tarm. Å andra sidan var det en välsignelse, för det har lett mig hit. Jag ger andra stöd och hjälp på deras resa, inte genom att göra exakt som jag gjorde, men genom att minimera det som skadar tarmslemhinnan och stör kroppens funktioner.

Se på bilden nedan, det är resultatet av min egen hårmineralanalys år 2000. Min mamma fick mig att göra den, men sedan har den legat i en låda och först nu förstår jag. Den nedre rutan indikerar näringsupptag från tunntarmen. Staplarna bör ligga i jämn höjd i det vita smala spannet, du kan själv se att de få staplar som finns inte når upp. Det är dessutom många staplar som fattas. Därmed även näringsupptaget.

Hårmineralanalys år 2000.

 

Jag förstod över huvud taget inte detta när jag såg analysresultatet första gången.

Dels för att jag inte hade kunskapen då, men också för att jag i efterhand förstått hur inflammerad min hjärna var. Jag kunde inte tänka klart. Min tunntarm läckte som ett såll, det är vad frånvaron av staplar tydligt visar. Osmälta proteiner smet ut genom tarmen och ställde till kaos i min biokemi – gluten och kasein kan nämligen passera blod- /hjärnbarriären, som är ett skydd för att inte “vad som helst” (kemikalier till exempel) ska kunna nå hjärnan. Kaotiskt.

Om du har läst det jag skrivit förut, så vet du vad jag står för. Jag är INTE för  gluten i vete, korn eller råg. Jag är ett levande (tack och lov) exempel på hur illa det kan bli, hur påverkad det kan göra en kropp, utan en diagnos egentligen. Jag behöver ingen diagnos för att veta att jag mådde dåligt. Jag behöver inte ta ett test för att veta att gluten är ett gift för mig. Och för många andra. Toxiskt.

brödberoende bokÄr du fundersam på vad jag pratar om och känner dig skeptisk, men vill bli lite mer övertygad? Läs då boken “Brödberoende“. Wheat Belly. Skriven av hjärtläkare (!) William Davis. Den kan få vem som helst att släppa mackan. Skulle jag tro. Det påverkar så mycket som vi inte har en aning om. Utöver vete även korn och råg…

Det som händer är att det skadar kroppen. Särskilt flimmerhåren i tarmen, sedan kan den bli genomsläpplig. Och vi har så många meter slemhinna från mun till anus som kan stressas av proteiner som gluten och kasein, det är inte konstigt att vi reagerar. Det behöver inte vara med magknip eller diarré – det kan lika gärna vara huvudvärk, migrän, värk i leder eller smärta i kroppen. Ju förr vi förstår det, desto bättre kan vi ta hand om våra kroppar för framtiden.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Och där kan det kännas lite dystert. Cancerfonden kommer med en rapport nu som säger att “att antalet som lever med en cancerdiagnos kommer att fördubblas till år 2040. Samtidigt kommer samhällets kostnader för cancer att öka dramatiskt.” Det kommer att påverka oss alla, så jag föreslår att börja förebygga. Ta hand om kroppen.

Med detta säger jag inte att gluten, socker eller kasein orsakar cancer. Men jag säger inte heller att det inte gör det. Det försvagar kroppen. Jag är övertygad om att en hälsosam livsstil kan påverka till det bättre, därför erbjuder Cancerfonden även “matmönster som minskar risken“. Jag håller INTE med om fullkornsbiten, särskilt inte om det är av vete, korn eller råg, men det vet du redan.

En annan sak är Livsmedelsverkets nya rekommendationer om att spädbarn bör få gluten långsamt. Jag biter mig i tungan (och tänker “nej, nej, nej”) för att jag blir osäker på om jag ska skriva eller inte, det är kontroversiellt. Många av oss lever på bröd. Men jag håller INTE med. Gluten har INTE  alls i en kropp att göra, inte barns kroppar heller. Andra får tycka, tänka, göra och känna vad de vill.

glutenfritt bröd med ost och zucchiniDet pratas ibland om människors “nojja över att inte äta en smula bröd” – att det skrämmer upp barn som hör att det är onyttigt att äta bröd. Och jag kan till viss del hålla med och förstå tanken. Men för mig, som har varit väldigt sjuk och mått oerhört dåligt i min kropp – handlar det om att förebygga obalans när man avstår från gluten. Det är inte konstigare än så. Och det finns annat bröd än på vete, korn och råg att äta…

Jag har nära anhöriga som har fått diabetesvärden att återgå till normala när de har fasat ut gluten. Så enkelt är det för mig. Gluten och socker är läskigt. Som du säkert har läst tidigare har man efter diabetes typ 2 (som kryper allt längre ner i åldrarna och inte kallas “åldersdiabetes” längre) kommit fram till att diabetes typ 3 är – Alzheimer’s. Huu. Det räcker för mig.

smågodis färggladaVi äter 17 kg GODIS om året. Med det dolda sockret i “livsmedel”, äter vi 37 KILO socker om året. Och jag väljer helst bort socker, så många äter säkert mer. För att inte tala om barn som plockar lösgodis i påsar som nästan är större än dem själva… hur gott det än är, är våra kroppsfunktioner inte gjorda för de mängderna. De kan gå sönder av så mycket.

Och igen, jag säger inte att det gluten eller det socker vi äter orsakar människors cancer och att de hade undvikit cancer utan. Det vet ingen. För det kan hända och påverka vem som helst av oss. Men jag är övertygad om att kroppens organ och immunförsvaret mår bättre och blir starkare utan både gluten och socker.

Kanelbulle med pärlsocker.Om man vet om detta och ändå väljer att äta gluten och socker – så är det ju ett val. Och därmed ett medvetet val. Jag tycker att det är värre om man inte har en aning och springer åt helt fel håll med all sin kraft. Alla har rätt att göra sina val, förstås. Ingen annan kan förbjuda en annan människa någonting.

Men kunskap är makt. Jag tycker att det är magiskt med tanke på hur jag själv har mått, att kunna förmedla till andra att de har stor makt över sitt mående i sina egna händer. Särskilt för dem som har börjat misströsta och varit på vippen att ge upp. Ha förtröstan.

Det är viktigt för framtiden.

// Kram Linda