Category Archives: Lugn

– Om att finna lugnet i livet… och inom sig. –

Fortfarande lurigt med socker.

Åh, vilken rävsax jag har satt mig i. Haha. Det här är inte det enklaste jobbet att ha, när man har/haft en dragning till socker som jag. Å andra sidan är det här inget jag måste göra, jag VILL att det ska vara så här. Jag vill fortsätta framåt och växa – i ansvar och medvetenhet. Undvika att ljuga för mig själv. Sluta smussla. Sånt får tillhöra mitt förra liv.

Sockrade geléhjärtan - godis.Men det är svårt även för mig – FASTÄN jag VET. Fastän jag förstår. Har pluggat på. Ser. Hör. Numera. För mig är det tyvärr ändå inte “lätt”. (I wish.) Jag kan vilja droga på socker i för stor mängd, om jag inte sansar mig. Balanserar noggrant. Ibland är gränsen hårfin. Ibland tippar jag över. Jag skulle kunna kalla mig allergisk mot socker. Så illa är det.

Min smala (?) lycka är att jag inte äter gluten – alls – om jag inte får det i mig via t.ex sojasås i mat. Det kan ju finnas vete (korn eller råg) i lakrits, choklad och till och med rostad lök. I algsallad, kryddor, nötter och snacks – fler saker än vi tror. Jag gör mitt yttersta för att undvika det och känner inte ens sug. Men det är väl så att “summan av lasterna är konstant…” och  sockret har jag fortfarande kvar. Det är faktiskt omöjligt att avstå från sockerarter, hjärnan måste få sin näring, även om jag bör välja de komplexa varianterna med bra fibrer.

Kanelbulle med pärlsocker.Kakor, bullar, pizza, pasta och annat på vete, korn eller råg går ALLTID bort. Jag klarar mig bättre när jag slipper kämpa emot “fikabröd” (men tycker det är tillräckligt svårt med annan mjölmat och glutenfria alternativ). Det sköna är att gluten inte lockar mig en sekund. Jag har ingen aning om hur en semmelwrap smakar. Och jag vill – ärligt – inte veta.

Men om jag äter mat som är för söt (för mig och min känslighet), dricker något som är för sött eller äter… typ frukt. Då kan ruschen vara igång. Då vill jag ha godis. Torkad frukt. Mer frukt. Vad som helst. Och det låter väl inte som det värsta som kan hända att äta och – det är det nog inte heller. Men KÄNSLAN i kroppen är vidrig. Sökandet. Stressen. Harmonin och lugnet är långt borta. Det är värst.

Närbild på färska röda hallon.“-Men känner du sug fortfarande, du som inte äter socker?!” är en befogad fråga jag får ibland. Eh… ja. Jag anser att det är en medfödd känslighet för min del. Som jag kommer att vilja hantera resten av mitt liv. (Nyckelord: vill.) Det är lättare än känna att jag måste. Jag har insett min svaghet för sockerarter och har accepterat att jag ska hantera varje steg på vägen så länge jag lever. För sockerarter finns ju i typ allt – utom rent fett. Ju känsligare man är, desto fler saker kan trigga igång ett sug.

Vissa hävdar att det inte finns socker i vin (eller säger de kalorier? kolhydrater?) och var och en får stå för vad de anser, men jag är relativt säker – typ 100% – på att vin varken är flytande proteiner eller fett. Så för mig ÄR alkohol flytande socker. Och därmed en källa till sötsug.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.För mig är ärlighet viktigt, både mot andra men framför allt mot mig själv. Inte smussla, gömma och ljuga. Vara ärlig med sockersuget som har varit ett missbruk. Jag vill undvika hyckleri; det här ÄR lurigt. Inte för alla, men för många. Och de som vill komma till mig, gör det bland annat för min egen erfarenhet. Det finns de som läser i en bok hur jobbigt det kan vara och de passar kanske andra bättre.

Men jag ska föregå med gott exempel. Det anser jag också, eftersom jag kommer med råd för att kunna styra in ekipaget på en hälsosammare väg. Men i det här läget vill jag jämföra med sponsorskap inom AA (Anonyma Alkoholister). Möjligheten att kunna prata med någon som har varit där, som tar en dag i taget. Som en nykter alkis. Jag brukar kalla mig för tillnyktrande sockermissbrukare, för det är så det känns. (Och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var alkohol som blev “min” drog.) Där ser jag en fördel med att ta med mina egna upplevelser.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Vissa stunder är det lugnt. Stilla och skönt. I andra perioder är det värre. Sliter och drar. Särskilt under stress; om den så är fysisk, psykisk, mental eller känslomässig. Då kan kroppen ropa efter sött. Något som skapar ett lugnande serotonin-rus. Som dämpar stressen för en stund. Det gäller att fånga upp hormonerna där innan det drar iväg alltför långt… det finns tillfällen när jag har biktat mig inför vänner. När jag gått över den sockergräns jag tidigare har dragit för mig själv. För att vara ärlig, för att undvika lögner och smussel. Jobbigt. Men det här är något jag har med mig i livet.

Jag har kunnat känna mig som en knarkare på jakt efter nästa fix med huvudvärk, trötthet och uppblåst kropp som ett kvitto – allt detta för att hjärnan vill ha en snabb kick… det gäller bara att komma på det här i tid, för när suget väl tar över kan det jämföras med abstinens efter droger

En färgsprakande tallrik med läkande kost.Så det handlar om att vara nöjd. Känna mig mätt. Lugn. I balans. Det kräver sin insats, disciplin och engagemang – det vet jag. Att hitta min väg. Är jag stressad och kroppen önskar sött, så vet jag att jag bör balansera med meditation, att dricka vatten över dagen och tillföra bra fetter.  Först planering, sedan planering och så planering igen.

Vill du ha hjälp med din situation? Önskar du ta över rodret från sockersuget, för att må bättre? Jag kan göra en hälsoundersökning (med en mätning av näringsstatus) eller individuell kostrådgivning  och du kan boka tid för besök här. Eller skriv till mig, via detta kontaktformulär.

hjärta av vinbärHur du än gör vill jag att du ska veta att det går att förändra. Och leva med. Vi har bara olika vägar genom livet. Det gäller att hitta sin egen.

// Kram Linda (tillnyktrande sockermissbrukare)

När sömn blir till beröm(n).

Ja, jag ville ju så gärna rimma i rubriken. Det gick ju så där, som du ser. Men faktum är att jag jag funderade lite härom kvällen på vikten av sömn. På ett lite annat sätt än jag brukar (om återhämtning och att kroppen får möjlighet att balanseras). Utan mer som en… komplimang. Jag väljer att se det så.

Yogamadrasser på Havregatan 10.I en av mina yogaklasser nyligen kom deltagarna lite tidigare och satt och pratade innan vi började, de skrattade åt att de skulle “rada upp sig för att sova”. För ibland är de rätt uppstressade eller utschasade när de kommer dit, efter en lång intensiv dag. Det första vi gör är att gå ner i varv genom att andas. Djupt. Långsamt. Jag guidar ner dem i “viloläge” så att de kan släppa taget om dagen och det är inte sällan någon somnar.

Jag kan sitta och se hur fingrar börjar rycka, som när man är på väg in i nån sorts dvala, och hur andningen inte längre är lika fokuserad. En effekt av själva andningen ÄR ju att man går ner i lugnet, gränsen till sömn är i många fall hårfin när man släpper taget och prestationen. Det är lätt att tippa över.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Härom kvällen såg jag på en av tjejerna medan jag steg för steg instruerade dem in i andningen, för att jag undrade om hon verkligen andades. Hon såg ut att ligga blickstilla och som lärare gäller det att vara uppmärksam på sina elever. Jag väntade in hennes nästa andetag, men då studsade hon plötsligt till rätt ordentligt som om hon fått en elektrisk stöt och – där! – vaknade hon själv upp. Jag blev så full i skratt och skrämd av hennes rörelse att jag instruerade andningen med ett kvävt skratt, jag såg på henne att hon själv blev skrämd av sitt uppvaknande och att hon också skrattade.

Just det händer väldigt sällan, men att människor somnar är vanligt. Det är ju inte meningen att gå på yoga för att somna där (de flesta vill inte sova bort tiden, men kan helt enkelt inte hålla sig när de går ner i varv) men som en lärare till mig sade en gång: “Om man somnar, så behöver man sova”. Det är ju trots allt kroppens signal, av någon anledning slår den av, kanske för att ladda mer energi en kort stund.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerOch om eller när någon somnar brukar jag inte väcka dem, ibland ser man hur de rycker till lite lätt, vaknar och kommer tillbaka in i andningen igen. Andra håller sig fokuserade på sin andning genom yogapasset och somnar inte alls. Men om någon snarkar, brukar jag vilja gå fram och lägga en hand på benet eller foten. De uppfattar ju inte själva  att de somnar, men när de vaknar till slutar de snarka.

Egentligen har jag ett rätt udda men fint jobb. Jag sitter och tittar på människor som ligger och andas eller somnar. Det var ju vad vi skrattade åt härom kvällen. Men jag tar det som en sorts beröm att människor somnar. Det är inte mitt syfte, men det är ett hyfsat bra kvitto på att det är en atmosfär för avslappning

Yogasal på IMY, med vita yogamattor, filtar, kuddar, väggar, fönster och inredning.Och det är inte för inte som jag själv har hittat till den lugna, läkande  yogan. Min mamma tyckte att det vore en bra idé för mig att göra en privat yogasession hos Göran Boll 2010, efter min sjukskrivning för utmattningsdepression. Jag var väl rätt motvillig innan, men okej då. Och det kändes jättebra. Jag fick med mig ett yogapass att utöva hemma och jag gjorde det varje morgon i ett års tid. Ibland gick jag upp redan klockan 4 för att jag började jobba klockan 7. Det var en livräddare då, även om det låter rätt prestationsbaserat. (Och det är ju helt okej att gå upp i ottan om man väl kommer i säng i god tid.) Det blev balanserande.

Sedan gick jag en termins utbildning till instruktör i MediYoga och efter den fortsatte jag 1,5 år till för att bli Lärare och Yogaterapeut. Jag var färdig i december 2011 och resten är – som man brukar säga – historia.

Jag kan vara ganska snabb och spattig, ibland. Gå upp i varv när jag blir kreativ och exalterad, tankar som far hit och dit med en väldig fart, pratar fort och har själv stor användning av de djupa andetagen för att sänka min puls, stresshormoner och landa. Men när det kommer till att hålla yogaklasser ändrar jag mitt tempo, min framtoning, min röst. Jag ska vara lugn. För att kunna lugna. Jag ska själv vara nere i varv för att skapa en behaglig miljö för avslappning. Och det gör mig lika gott att vara där.

vår, knopp i närbildDen här vårterminen gick ovanligt fort. Jag brukar ha 10 tillfällen, men på grund av röda dagar brukar den stretchas ut ändå och särskilt på våren är det så mycket annat som sker när ljuset kommer, så 10 gånger brukar vara lagom för folk. Men nu var det en röd dag per grupp, i samband med påsk. Så de 10 tillfällena gick fort. Det tyckte några deltagare också.

-Går det inte att förlänga terminen? frågade några när det led mot sitt slut. Jo det går nog, tänkte jag och hörde mig för. Fyra gånger kändes lagom, sen skulle vi vara uppe i pingst och skolavslutningar. Jag hörde mig för i grupperna och flera var positiva till en fortsättning, även om jag då behövde ta in nya avgifter för att få kostnaderna att gå runt. Men det var fler som ville fortsätta än de som sade att de hellre kommer tillbaka i höst.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Jätteroligt. Det säger en hel del om vad yogan kan göra för människor, de som tycker att det är svårt att hitta lugnet hemma i sin vardagsmiljö. Som söker lugnet och avslappningen. Och självklart är det en härlig känsla när de som redan gått vill ha mer. Även om de råkar somna ibland.

Ta hand om dig. Andas lugnt. Och sov gott.

// Kram Linda

En varm infraröd start på året.

Man skulle kunna säga att det är kallt nu, ja. Phew. Inte för att jag är så “frussen” av mig längre (hej sköldkörtel!) och jag älskar det vintervita (hej galenskap?). Men även om knarrande snö under kängorna är mysigt, blir man lätt paralyserad när nästipp och fingrar stelnar så fort! Brrr.

Vet du vad som är skönt då? Värme – inifrån. Ljuvligt.

infraröd bastuVi har införskaffat oss en infraröd bastu till Saturnus Friskvård (Dalgatan 6 i Märsta) och jag har suttit i den i korta omgångar under ledigheten. Det är en mycket behaglig värme, tycker jag. Inte svettigt som i en “vanlig” bastu, man sitter till och med påklädd och bara tar det lugnt. Andas.

Många som har “bastat” i infraröd värme, tycker att de liksom blir mjukare och rörligare i kroppen. Det är som en vänlig smidighet, istället för att det blir så hett att man kippar efter andan (även om det kan ha sin charm). Har man problem i kroppen, en sjukdom eller äter läkemedel, så ska man ta det lugnt (se nedan), men man börjar med ett par minuter i 30 grader… lugnt och fint.

lila ljusDessutom finns det en lampa med växlande färger, så det blir lite ljusterapi samtidigt. Det är inte illa att ta hand om kroppen när det är så kallt och mörkt, även om ljuset är på väg sedan 22 december klockan 05.48. Så snart är det påsk, midsommarafton och jul igen…

Här är lite mer info om den infraröda värmen, om du är intresserad:

Den infraröda bastun ger en infraröd strålningsvärme – det är är vad man kallar för infraröd energi.

Det är en form av energi som värmer upp objektet genom en process som kallas conversion (en konvertering/överföring av värmen). Det har inget att göra med varken ultraviolett strålning – som ger solbränna och kan skada huden – eller radioaktiv strålning. Det är en helt ofarlig värmekälla som även används på sjukhus för att värma spädbarn med.

infraröd bastu temperatur och tid“Det finns många medicinska fördelar med att använda en infraröd bastu. En konventionell ångbastu värmer faktiskt bara upp den omgivande luften, och således dig indirekt. Den omgivande luften måste värmas till en temperatur på 65 till 95 ° grader för att få igång svettning hos människor. Svettningen i en infraröd bastu är mer direkt och därför är en infraröd bastu mycket effektivare för att avlägsna toxiner i systemet. (…)” (infrarodbastu.org)

“Infraröd strålning är värme- och elektromagnetisk strålning i regionen mellan synligt ljus och mikrovågor. Den infraröda värmen från solen ger värme nästan helt ned till marken. Hade solen varit en traditionell bastu skulle jorden ha varit en klump av is. Man kan därför säga att infraröd värme är viktigt för allt liv på jorden.” (sparmax.se)

minusgrader“Infraröd strålning kan också tränga djupt in i muskler och leder vilket främjar syresättningen och därmed ökad blodcirkulation.” (infrarodbastu.org)

Men det finns även vissa tillstånd vid vilka man bör avstå från infraröd bastu.

“Vi rekommenderar att undvika användning av ir bastu helt i följande fall:
• Stroke ( blödning i hjärnan)
• Svår aortastenos
• Nyligen genomgången hjärtinfarkt /hjärtattack
• Instabil angina pectoris
Lupus erythematosus, om du är på steroider (stör blodcirkulationen)
• Hjärntumörer
• Graviditet
• Har feber i kroppen.
• Har alkohol / droger i kroppen eller har alkoholproblem.” (infrarodbastu.org)

infraröd bastu insida och ryggstödOm du är intresserad av lite infraröd värme, kan du kontakta mig här eller allra helst Catarina på catarina@saturnusfriskvard.se för att boka tid.
Kanske önskar du sitta i värmen en stund före en lugn och stilla yogaklass…? Eller bara ändå?

Vi tar 250 kronor för 30 minuter.

…men vet du, nu har jag inte tid längre. Jag måste gå och “basta” lite. 😉

Ha det gott!

// Kram Linda

PS. Ett alternativt sätt att få värme inifrån är ju att duscha kallt

Kom och lär dig att andas!

Tjoho. Pappershögarna hopas återigen på skrivbordet, deadlines radas upp och kalendern fylls ständigt på. Möten, vardag, pusslande och planering. Högre puls? Ytligare andning…? Det kan vara lätt hänt.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.

Äntligen har jag dragit igång den första av mina tre yogaklasser för terminen. Återigen får jag vara mitt i en grupp där fokus är lugn och stillhet. Även om jag kan yoga på egen hand, är det något speciellt med dynamiken och atmosfären ibland andra människor som vänder sitt fokus inåt. Energierna stillas.

Lyhördheten, lugnet, tystnaden.

Om mina tre yogaklasser inte hade varit överfulla (med kö) – Medicinsk Yoga har slagit igenom på bred front, skulle jag vilja tillstå – skulle jag säga “häng med!”
Men det finns inte utrymme för det just nu. Istället har jag en annan idé om hur du kan lära dig att andas och använda det i din vardag:

-Jag lägger upp ett antal bokningsbara tider (60 minuter för 600 kronor)  via  Boka Direkt, där du kan välja att komma till mig på Söder/Sthlm eller i Märsta   för att lära dig grunderna i de långa djupa andetagen. Du får veta hur du konkret kan göra och varför/hur det påverkar oss. Så att du kan ta med dem in i din vardag, in i ditt liv. Medveten andning kan stötta och lugna dig var du än befinner dig. Det är du som väljer hur du vill andas.

Men om man inte vet om att det finns ett val, är det svårt att välja.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Du har säkert sett rapporteringen i media om den medicinska yogan de senaste åren, om hur vi kan sänka stressen i kroppen av att andas djupt,  hur den kan minska värk och stress och hur vi kan bli piggare och friskare med yoga” (här i en studie gjord av min kollega och kurskamrat Monica Köhn). Tänk så många positiva effekter.

Detta beror till stor del på att andetagen kan aktivera det parasympatiska   (lugnande) nervsystemet. Idag, om jag ber någon ta ett djupt andetag helt spontant, gör många precis tvärtom – det som stressar kroppen och aktiverar det sympatiska nervsystemet. För att vi “alltid har gjort så” liksom, oavsett resultat.

Jag var fullständigt fascinerad i början över hur jag kunde komma ner i lugn och verkligen vila jag som alltid var stressad – och nu ser jag samma härliga reaktioner i mina klasser. Samtidigt som visa kämpar med att våga landa, släppa kontrollen och prestationen. Det är fantastiskt att få vara en del av människors nya förståelse för hur kroppen fungerar, reagerar och svarar. Även om det kan ta sin tid att varva ner och landa, beroende på hur uppvarvad man faktiskt är…

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerSå om du inte har hoppat på den medicinska yogan, men ändå vill använda andningen som ett komplement i vardagen, för att komma ner på jorden… ner i puls. Ner i andetag. Vad sägs om det? Toppen, tänker jag. Här är några länkar till forskning om du tvivlar och önskar “kvitto” på det jag säger:

☆   ☆   ☆   ☆   ☆

Internationell forskning på andning
sv.mediyoga.com

Yogaandning bra verktyg mot stress
Vetenskap & Hälsa, 2011

Ny forskning visar vägen till cellens andning
Stockholms Universitet, 2011

☆   ☆   ☆   ☆   ☆ 

Även om vi har virvelvindar runt omkring oss, springer i ett ekorrhjul eller stressar mellan möten, är det viktigt att bli så medveten att andningen kan fångas upp och förändras i stunden, i situationen där vi befinner oss. Vara i andetaget, som om vi befann oss i en lugn och gungande hängmatta. När vi känner att det går att påverka, kan frihetskänslan inuti bli större. Det är lugn och glädje för mig.

Du når mig via detta kontaktformulär om du har några frågor.

Och här kan du boka tid, för att möta hösten/vintern med nya djupa, friska och lugnande andetag; för Stockholm eller Märsta.

Vill du göra en privat yogasession, där vi även går in i flera yogaövningar och hittar ett passande program för dig i din personliga yoga, kan du läsa mer här. Då behöver vi avsätta 1,5 timme.

Varmt välkommen!

// Kram Linda

Vad är “riktig” yoga…?

Mina yogaklasser är slut för terminen nu. De lugna stunderna när eftermiddagen går över i kväll, ro och stillhet. Denna termin har rymt så många egna känslor och jag har själv kunnat processa vissa av dem i mina klasser. Naturligtvis släpper jag aldrig taget helt som lärare, men när jag befinner mig i en klass i ett lugn tempo blir det en annan atmosfär och energi mot att yoga hemma i ensamhet.

Även om det är ljuvligt, det också.

En vit näckros i en damm: lotusblomma.En av mina sympatiska yogisar berättade nu i slutet av vårterminen att han och hans sambo brukar utöva yoga hemma, “…men då är det ‘riktig’ yoga”. Haha. Jag förstår ändå uttrycket och hur han menar, men han bet sig i tungan när han själv kom själv på hur han uttryckte sig och försökte stressat förmedla hur han tänkte. Att det inte var negativt menat.

Men jag är okej med att min typ av yoga kanske inte alltid ses som “yoga” av folk i allmänhet. Ännu. Vad vi nu har för bild av den, det är ju individuellt. (Numera tror jag endast att det är vissa generationer som fortfarande ser yoga som något “flummigt” med rökelse eller att det innebär att sitta ensam på en bergstopp…?) Jag brukar berätta att yoga ordagrant betyder “att förena kropp, själ och sinne” – sedan gäller det att var och en hittar sin egen personliga disciplin och uttrycksform. Det som passar mig kanske inte passar dig.

Till saken hör att just den här yogin har vissa motoriska funktionsnedsättningar och ofta blir trött eller inte mäktar med (“vanlig yoga”), men kände att han kunde genomföra ett pass i Medicinsk Yoga utan att behöva bryta. Och därmed anmälde sig för att vara med kommande termin. Det glädjer mig så mycket. Att det går att utöva yoga utan prestation.

Men det är ju inte för inte som det nyligen visat sig i studier att Medicinsk Yoga är “bästa medicinen mot ryggvärk. Detta får tala för sig självt:

I just dessa lokaler gick jag i 2 års tid, för att genom Göran Boll utbilda mig till Instruktör under våren 2010 och sedan ett och ett halvt år till för att december 2011 vara färdig Terapeut och Lärare i MediYoga. Det var en otrolig resa.

Yogamattor och filtar i studion på Saturnus FriskvårdJag hamnade ju själv i MediYogan för att det blev en viktig del i min stresshantering och läkningsprocess, men jag tror att de allra flesta former av yoga är läkande. (Åtminstone så länge det känns okej och lugnande, varken gör ont eller stressar upp.) Hur skulle det inte kunna vara läkande att andas djupt och slappna av, meditera, försiktigt tänja och stretcha kroppen för att finna lugnet? Koppla ihop den fysiska kroppen med själen, lyssna och känna efter inåt, för att stilla sinnet (tankarna som kan snurra likt en uppvarvad torktumlare)…? Klart att det är.

Mina yogis kommer och går från termin till termin och det är precis som det ska vara. Vissa provar 10 gånger (en termin) och sedan inget mer, andra kommer med jämna mellanrum – provar andra saker och återkommer – medan vissa stannar kvar och blir “stammisar”. Genom terminer, årstider och år. Det är förstås helt fantastiskt, men huvudsaken är ändå att var och en väljer att vara där det känns – rätt.

För när en person kommer in i en yogagrupp och inte “trivs” med yogan utstrålas även dessa energier i gruppen, numera märker jag det tydligare. När det endast finns ett lugn är det snudd på magiskt att få vara med.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Jag tänker på vad en annan fin yogi sade en gång, att hon tyckte att en annan form av yoga var mer “äkta yoga”. Även då sa att yoga betyder att koppla ihop kropp, själ och sinne. Efter en stunds tystnad såg hon på mig och sade;
– Men, då är det ju DIN yoga som är äkta!

Jag sade ingenting, bara log. Det är upp till var och en att välja. För det fina är att det varken finns några rätt eller fel, inget äkta eller oäkta, bra eller dåligt, även om vi ofta envisas med att tro det.

Det är bara en definitionsfråga.

Namaste.*

// Kram Linda

* Ett mantra på Sanskrit som betyder “Det gudomliga i mig, hälsar det gudomliga i dig”. Jag använder det i slutet av varje yogaklass.

Ps. Vill du vara med på yoga i höst? Här kommer nya tider inom kort. Ds.

Yogaterminen startar idag!

Oj. Det var länge sedan vi samlades i mina härliga grupper för att yoga nu. Maj. Tre månader. Jag ser verkligen fram emot att möta er alla efter en lång, härlig sommarledighet och börjar försiktigt redan ikväll.

Yogamadrasser, kuddar och filtar på Havregatan 10.Jag håller nämligen en prova-på-yoga-klass på Havregatan 10 (det finns någon plats kvar om du är intresserad, men då måste du höra av dig via detta kontaktformulär) kl 17.30 och det känns bra även för mig att starta stilla med några som inte varit med förut. Inte för att jag någonsin “kör hårt” eftersom mitt hela fokus är just stillhet, avslappning och stresshantering, när en hel grupp varit med förut och vet vad som ska ske, kan man tvärtom lämna lite större utrymme för tystnad.

Själv vill jag bli ledd med tydlighet genom någonting jag inte förstår. Jag vill undvika att känna mig dum, slippa öppna ögonen för att se hur andra gör, önskar stanna kvar bakom stängda ögonlock med mig själv. Min tystnad. Bara lyssna och följa instruktionerna utan att jämföra mig med någon annan. Så jag gör mitt yttersta för att vara tydlig gentemot andra.

En yogis hand i "gyan mudra"; tumme mot pekfinger.Naturligtvis både vill och måste jag instruera, men med lugn röst och långsamhet. Det passar inte alla. Men de som kommer till just mig vill unna sig en stunds kravlöshet. Släppa både på kraven och prestationen – ibland är det till och med uttalat. Vilket är rörande, anser jag. Att jag får förtroendet att leda människor till att ta 2-3 andetag per minut efter en termins övande (det är inte syftet med yogan, men när det sker per automatik och de själva inser hur andetag de behöver ta för att syresätta kroppen… det är otroligt att den synen och vackra upplevelsen är mitt jobb). Se människor andas.

För jag är övertygad om att en stor del av kroppens läkning bor där i våra djupa, lugna andetag. Och jag känner det när jag själv tappar andan. Blir mental, flämtar uppe i bröstkorgen när jag andas (om jag inte till och med har andan i halsen). Bara där är skillnaden så tydlig att det är omtumlande. För nej, jag går inte omkring och yogaandas dagarna i ända. Jag får frågan ibland. Tyvärr tappar “även” jag fokus och springer runt en hel del mellan allt jag ska göra i mitt liv, sedan fångar jag medvetet upp andningen och kommer tillbaka.

Det är inte för inte jag har hamnat i yogans och andningens värld. Där lugnet ska finnas och ta plats. Det förstår jag ju. Jag behöver det verkligen.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Och imorgon startar yogaterminen i Märsta, 26/8 klockan 18.30. Det blev ingen sommaryogaklass i år, så jag tog helt sonika mitt pick å pack och åkte till mitt Paradis i drygt tre veckor istället. Så det är länge sedan jag höll en klass där nu, men yogalokalen är städad och riggad för vila, så jag ser fram emot det. Lokalen är min mammas och hon har gjort den så fin och hemtrevlig, det är en ynnest att få jobba i den här miljön. (Jag kan ju jämföra med att stå öga mot öga med kunder på stora varuhus och känner mig… mer hemma här, nu för tiden.)

Nästa vecka rullar terminen igång på Havregatan 10, både måndagsklassen 1/9 och så torsdagsklassen 4/9. Sedan är allt igång. Och det är egentligen rätt mysigt att vi går in i en höstmånad. Visst känns det lite vemodigt (det är väl ordet som flyttfåglarna försöker stava till…?) att ta farväl av en rekordsommar mer definitivt nu, men… bara tanken på att krypa in i en lokal med tända ljus och stilla musik. Inte mig emot. Och varmt te. Bra böcker. Inte mitt i yogaklasserna, förstås, men som hör hösten till. Jag har så många bra böcker på hög som jag inte har börjat läsa ännu. Dem vill jag skapa utrymme för.

Uppsalas ståtliga Domkyrka i solsken.Jag tycker mycket om att åka till Uppsala och promenera på stan när hösten kommer. Gå förbi Domkyrkan, längs med ån, titta uppåt på den blå himlen och de sprakande färgerna. Solen. Det är något med luften som gör det. Jag hoppas på tillfälle för det. Uppsala är en vacker stad med en fantastisk atmosfär. Lyckliga jag som kan åka dit då och då.

Nu vill jag önska dig en fin arbetsvecka, jag hoppas att du vet var du hittar ditt lugn och det som stärker dig i höst.

(Jag och Carina siktar på vår matlagnings- och yogakurs på Gotland till helgen.)

// Kram Linda

Måndag gör jag ingenting…

“Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting…

Egentligen är jag nog inte fullt så stilla som jag skulle vilja vara, det finns alltid nåt att pyssla med. Men jag vill oftare kliva ur träskorna, sätta mig ner och se ut genom fönstret, på naturen. Och sova en stund, liggandes på soffan.

Rosa träskor i gröngräset.

Kvällssol utanför fönstret.

Sommarhimmel med slöjmoln

 

 

 


…tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring…

Det är bara att vrida huvudet åt höger, titta rakt fram och sedan åt vänster. Det räcker för att få en dos kärlek. Rakt in i systemet.

Åkrarna ner mot sjön ikvällssolen.

Vilda sommarblommor på tomten.Naturen i paradiset.

 

 

 

 

…onsdag går jag ut och vankar….

Jag lämnar (helst) inte vår gård varje dag, men det hör till att se på utsikten och “besöka” familj och släkt på kyrkogården. Kanske en och annat café, även om det sällen (läs: aldrig) finns så mycket jag kan äta där. Men det är okej, inredningen räcker för mig när det finns ett sådant fint skåp med kaffekoppar.

Utsikten från utkikstornet.Kaffekoppar i skåp på café.Kyrkan mot en blå sommarhimmel.

 

 

 

 

…torsdag sitter jag i tankar…

Jag vill rekommendera två sommarprat, om du inte redan hört dem. Jag tyckte att de var bra (vilket inte alls betyder att du också gör detsamma), du kanske har något bra sommarprat att tipsa mig om? Det behöver inte vara årets deltagare.

Nämligen Navid Modiri, 17/7 2014 och Malik Bendjelloul, 30/7 2013. De båda fastnade i mig på ett sätt som var lite mer än de andra. Kommunikativa och ärliga Navids ord om att fly gick rakt in i mig. Boom. Maliks prat hörde jag förra året, men passade på att lyssna på honom i år igen. Och tänk, hur annorlunda det kan låta när det oåterkalleliga redan skett… vackra, begåvade och känsliga Malik. 

Och så läser jag Frida Boisens fantastiska krönika om att lära barn det magiska: eget ansvarnåt av det bästa jag läst på länge. Av en krönikör, alltså.

…fredag gör jag vad jag vill…

Ja, jag har ju fem (5!) matböcker kvar att “spotta ur mig” och kom fram – under min vistelse i stugan – till att omgivningen var den PERFEKTA (för att använda stora ord) att göra och fota de olika picknickkorgarna och annat i. Oh joy, så vacker som naturen är… det går inte att arrangera. Iscensätta. Ljuset. Atmosfären. Jag är inte alls utbildad fotograf, men det blir rätt bra i alla fall. Jag får ju hjälp och assistans av mitt paradis på jorden. Det blir som det ska vara, liksom.

Picknickkorg vid badet.

Kardemummakaka (med kokos och körsbär) i trädgården.Färgglad frukost nere vid sjönPicknickkorg i parken.Picknick i pastell på bryggan.

Plock i trädgården.

 

 

 

 

 

 



…lördag stundar helgen till!”

Jag har hittat några fantastiska gamla böcker på loppis: “husmorsalmanack”or, kostkunskap samt närings- och födoämneslära, som jag ska bläddra i. De kunde, de. Precis som farmor och mormor. Det är värdefullt.

En skugga som gör v-tecken, en solig dag.Blombukett i kanna.Gamla böcker om kost- och näringslära

 

 

Har du nu råkat få denna trallvänliga låt på hjärnan, så ska jag hjälpa dig att hitta den och sjunga ut för full hals: varsågod; Gesällvisan. 😉

// Kram Linda

Industrisemester. Minsann.

Jaha. Det var många år sedan sist. Men jag har gått på “industrisemester” nu, som så många andra. En smått surrealistisk känsla som egenföretagare, då det är rätt knepigt att få ihop tid och möjlighet att vara – ledig. Man jobbar ofta dygnet runt.(Industrisemester, förresten? Det där med löpande-band känns långt ifrån mig.)

En hög och klar kvällssommarhimmel i juli.Men nu händer det. De senaste åren har jag hållit sommaryoga i juli månad, men i år ville det sig inte riktigt med deltagare till en grupp. Och jag tror att Universum kanske hade ett finger med i spelet där, för sällan har jag haft större behov av vila. Sömn. Det kan också bero på att jag sett “semestern” framme vid horisonten och kört på ända in i kaklet, för att sedan få slappna av. Nu är det dags. Det är äntligen läge för vila.

Det var någon som frågade mig vad jag skulle “göra” på semestern. Vandra? Åka runt och se saker? Eh. Gärna tvärtom. Gärna så lite som möjligt. Åtminstone så här i början. Jag har gett mig själv tillåtelse till flera dagar i rad där jag inte ens behöver kliva ur sängen. Om jag inte vill. Det är en glädje i det, att få vila ner på cellnivå, när jag har stressat ner på cellnivå under våren. Men det har varit mycket som velat bli gjort, så nu ska jag njuta av stillheten. Få måsten. Hoppas jag. (Även om jag redan gjort inköp/riggat/fotat för ‘Projekt Matbok‘.)

För det är en omställning att vara fri och ledig. Trots att jag inte alls har “sprungit” som jag gjorde för några år sedan, händer det något när man saktar ner. Det där höga tempot dalar, men lasten man fått upp i fart kommer liksom också med stor kraft om man inte varvar ner sakta. Som om man panikbromsar in en bil och det där som ligger löst i bakrutan flyger framåt. Det gäller att parera lasten. Stressen, sorgen, ambitionen… det som fått mig att springa fort. Men som ju inte tillnärmelsevis är så stor och tung som förr. Jag kanske är lite mer i fas om en vecka. Eller två. (Eller alls…?)

Sommarbukett i kanna.För det handlar väl om att utvecklas? Att stanna upp och “göra om” innan mönstren är upprepade, att reflektera och göra på ett annat sätt. Välja en ny väg. Det är väl vad det innebär att vara människa? Jag tror det. Hur utvecklas vi om vi gör samma sak år ut och år in, dag ut och dag in? (Jag kommer förhoppningsvis aldrig få veta hur just det känns.)

Det handlar om att våga stå stilla. I det tysta, lugna och vackra. Ladda energi.

För med vilan och nedvarvningen kommer ansvaret. Att hålla hela hösten. Den ser ut att bli hektisk och intensiv redan nu. Att möta stress, ambition och utmaningar med närvaro och distans. Det är någonting i det där som går förlorat när adrenalinet pumpar. När det blir tunnelseende och inte helheten. Åter till yogan. Andningen. Vilan. Få perspektiv. Det låter förnuftigt, men jag funkar bättre då. Rusa i blindo är inte lika behagligt, tycker jag.

Ett blommande buskage med rosa nyponrosor.Så jag ska ta vara på min sommar. Förvalta den på bästa sätt jag kan. Utifrån de förutsättningar jag har. Läka. Återhämta. Umgås. Vara. Och där, någonstans i lugnet brukar det komma insikter till mig. Idéer och förslag för framtiden. Om de inte manas på, utan bara fångas upp när de kommer. Det blir nog spännande.

Jag önskar dig en fin, stärkande sommar. Var du än är. Och oavsett väder.

// Kram Linda

Naturens läkande kraft.

Det har faktiskt varit så ända sedan jag var barn. Många tycker kanske att det är galet. Varje gång, när jag väl har bestämt mig för att åka till mitt paradis i norr för att vila, så längtar jag. Och det kan vara en lång period innan. Sedan går jag och låter längtan bubbla inom mig, tills jag äntligen får åka iväg. Det är härligt.

(Lite som ett barn som längtar till julafton, utan den där detaljen att jag springer runt och skakar på klapparna för att avslöja vad som finns inuti. Inte riktigt så.)

Bilväg i skogen, på väg mot Jämtland.Det är lika mycket vägen dit som är resan värd, som man brukar säga. Det blir ändå knappt 50 mil i bil, vilket verkligen inte lockar alla, som är en del av glädjen för mig. Förutom att det är lite för långt bort för att dra iväg spontant över en vanlig helg, är det tillräckligt långt borta för att kunna släppa taget om stressen i stan. Lämna det hemma. Måsten. Krav. Borden. Det är en liten och tillåten semester i min fina fristad. Mitt paradis.

Ungefär halvvägs börjar naturen bli mer kuperad och bergen tornar upp sig, från rundande kullar till allt högre toppar. Luften känns klarare. Och alla dessa djupa skogar. Det är en vacker kuliss som förändras med milen som läggs bakom mig, och den är lika andlöst vacker varje gång. Jag älskar den norrländska naturen i vårt långa vackra land. Det magiska, trolska och kuperade. Få saker slår det i min värld (bredvid  skärgårdsliv då, förstås). Och särskilt inte i kombination med vatten – som utsikten från mitt eget lilla fina hus. Bara tanken på att åka dit, ger mig energi.

Utsikten ner mot sjön från min egen lilla stuga.Men det skulle nog inte vara samma sak om jag flyttade dit. Risken med att ta omgivningen för givet, dra med sina vardagsbekymmer och glömma bort att se den vackra naturen, vill jag inte ta. Jag vill ha min fristad, min semester, mitt lov och mitt lugn. Min stuga med loft, alla vackra växter och fågelsång. Tack till alla inblandade för det. Tack farmor och farfar för det genetiska arvet som för mig tillbaka, tack pappa och faster för att ni har huset kvar, tack mamma och pappa för mitt eget lilla “pörte” på den stora fina tomten. Det är något av det bästa och vackraste jag vet. Att kunna och få bryta tankemönster, byta miljö för en stund. I mitt eget lilla hus.

I mina yogaklasser låter jag mina yogisar och elever få släppa taget om alla sina “måsten” och “borden”. I min natur, som ser ut som tagen ur en vacker sagobok, kan jag göra det, även utanför yogan. Naturens läkande kraft är som en varm filt i kylan, som en frisk fläkt i hetta. En trösterik och lugnande atmosfär. Ibland kan jag bara sitta stilla och titta. Det är en ynnest att få ha lov som vuxen, så tänker jag ofta när jag är där.

Vacker utsikt över berget.Att gå ut barfota i gräset på morgonen, lyssna till fågelsången. Vila i hängmattan, klippa gräsmattan. Åka ut med båten. Slippa biltrafiken. Njuta av ljusa sommarnätter, låta stjärnhimlen lysa upp kolsvarta vinternätter. Gå på ICA i gummistövlar och klänning. Promenera ner till sjön eller runt berget. Utan deadlines, stress, klockslag eller större planering. 

Jag älskar friheten. Och jag önskar alla den möjligheten.  Någonstans.

Jag vårdar min möjlighet som vore den värd sin vikt i guld.

För det är den verkligen, för mig.

// Kram Linda

“Kvinnoyoga” onsdag 13/11 kl 18-20 i Märsta

Ja, det kanske känns lite diskriminerande, men “mansyoga” får vi se till att ha en annan dag. Just nu handlar det om att vi ska hålla kvinnoyoga med fokus på den kvinnliga hormonbalansen och övningar för de kvinnliga endokrina körtlarna. Så det så. 😉

Yogastudion hos Saturnus FriskvårdOnsdag 13/11 kl 18-20 går detta av stapeln på Saturnus Friskvård i Märsta (gångavstånd från Märsta Station), jag och min mamma Catarina håller yogan i hennes/vår yogastudio. Det är en investering i dig själv till summan av 300 kronor, dessutom ingår ett kompendium om det vi pratar om, samt några övningar att kunna göra hemma. Kontakta mig gärna via detta kontaktformulär om du är intresserad. Det finns några platser kvar.

Jag har skrivit om det förr, senast i inlägget “Hormonisk? Inte särskilt” och kommer högst troligt att skriva om hormoner igen. Och vilket gissel det är när de inte riktigt spelar. Eller “gnissel”, kanske snarare. Hormonerna i våra kvinnliga kroppar är så sinnrikt utformade för att vi ska orka med, klara av, hålla koll, ta ansvar och uppfostra barn. (Även män gör allt detta, men med andra hormoner och nu är det fokus på de kvinnliga.) Och det som är så intressant i sammanhanget är hur lätt våra hormoner påverkas av – stress.

Suddiga löv på marken, en symbol för stress och högt tempo.Har du hört talas om stressaxeln eller HPA-axeln? Kanske inte till namnet, ändå upplever du den förmodligen titt som tätt. Det handlar om de körtlar och hormoner som är involverade i vår “fight or flight response” under stress – den uråldriga frågan i en stressad situation: ska jag nu slåss eller springa härifrån? Man har dessutom kommit fram till att även våra könshormoner (och lust) påverkas av stressen i den triangel som består av äggstockar, binjurar och sköldkörtel. Visst är det spännande? (Jag har berört ämnet ur ett annat perspektiv i “Om karlar och dammsugning“… )

Hormoner kan göra att vi mår gott. De kan göra oss stressade. De kan göra oss pigga. De kan göra oss trötta. De kan få oss att bryta ihop. De kan får oss att orka. De kan få oss att njuta. De kan få oss att… du förstår ju att det egentligen är av allra högsta vikt att ha ordning på hormonerna?!

Berg-och-dal-banan "Demonen" på Tivoli i Köpenhamn.Idag finns det många som tillför östrogen, för att de anser sig sakna det. Det jag vill fokusera på är frågan: “Varför producerar du inte dessa hormoner?” Vad i din kosthållning eller livsstil i övrigt gör att kroppen saknar eller inte producerar detta på egen hand? För mig är det främst ett detektivarbete, inte ett konstaterande att kroppen har slutat fungera. Vi har till exempel östrogen och progesteron, två stycken (pro)hormoner som pendlar under en kvinnlig cykel, men obalans mellan dessa två kan skapa allehanda hormonella besvär som PMS, svallningar och så vidare.

Hormoners byggstenar är fettsyror och aminosyror – bland annat. Hur ser den balansen ut? Och hur ser det ut med prohormoner, de ämnen som hjälper till att skapa hormoner? De frågorna är viktigast för mig att hitta svaren på.

Nåväl, de kvinnliga endokrina körtlarna är uppifrån och ner är:

tallkottkörteln
(som bland annat producerar sömnhormonet melatonin)
hypofysen
(“översten” i systemet som styr de övriga körtlarna),
sköldkörteln
(kroppens termostat, involverad i ämnesomsättningen)
thymus/brässen
(här mognar immunförsvarets lymfocyter till t-celler)
binjurarna
(producerar adrenalin och kortisol under stress)
bukspottkörteln
(utsöndrar enzymer och insöndrar bland annat insulin)
äggstockarna
(det organ där äggcellerna utvecklas)

Idag är det inte konstigt om man upplever en obalans inom ett eller flera områden i detta system. Men det går att balansera det mesta, om man har motivationen. Är du intresserad av att ta hand om – och rå om – dina körtlar och dig själv lite extra i denna kyliga och mörka årstid, så vet du var vi finns.

Kan du inte gå på yoga, så kan du ta hand om dig själv genom att lyssna på fina Melissa Horn. “Under löven” känns definitivt som den matchar årstiden. Melodi och melankoli på samma gång, liksom.

“Om du lutar dig mot solen
om jag lutar mig mot dig
Jag blir bättre med tiden
om du har tålamod med mig”

Jag önskar dig ett fint slut på veckan och en härlig helg!

// Kram Linda