Category Archives: Förändring

…2018 är här. Gott Nytt År!

…känner du? Hur krispigt och fräscht det känns? Som ett vitt oskrivet blad. Och frisk luft. Jag ÄLSKAR de första dagarna på året, när det bara är helt nytt. När nyårsfesten har avslutats och skratten har ekat ut. När man har piggnat till igen, när det är dags att kamma till sig och göra det bästa av året. Oh joy.

Ordet FATE skrivet i ett hjärta på ett isfrostat glas.Varje år i denna stund, känner jag mig lite som ett barn på julafton. För att allt är NYTT. Orört. Det kan bli hur som helst, inga tvång – friheten är i det läget enorm. Jag älskar den känslan. Vad som än kommer att ske, vet vi ingenting. Blir det ett bra år? Eller dåligt? Ingen vet ännu.

Jag vet knappt nånting om mitt 2018. Mer än att det har börjat bättre än 2017 slutade. Året ligger hyfsat oplanerat framför mig, förutom att jag kommer att bli av med två (2) jobb. Det är oundvikligt eftersom det ena kontoret (mitt roliga extrajobb) lägger ner och så vill min mamma växla ner för att gå i pension, så vi stänger vår yogastudio till sommaren. Men de dörrar vi stänger bakom oss kommer att öppna upp dörrar framåt… I’m sure.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Här nånstans brukar folk få stora ögon och säga, “oj, bra att du tar det så!” Men jag har inget val. Jag skulle kunna älta och oroa mig i flera månader, men det orkar jag inte med. Istället vill jag känna tillit till att allt faller på plats och blir precis som det ska vara, eftersom det alltid har gjort det tidigare i livet. Fastän jag inte alltid har trott det. Så det ska bli spännande att se. Var det är meningen att jag ska vara framöver.

I övrigt? Musik är en stor del av mitt liv och jag har funderingar (läs: planer) på att se Foo Fighters på Ullevi i Göteborg i juni och Lars Winnerbäck på Zinken i Sthlm i augusti. Båda dessa ser jag mycket fram emot! Hur det blir utöver det har jag ingen aning om i nuläget. Come what may, tänker jag. Det blir inte alltid bäst för att man planerar ner på detaljnivå. Note. To. Self. Tänk om jag för en gångs skull kunde hinna upp till Storsjöyran…? 😉

Annars har jag tänkt jobba mindre (eh ja, det ger ju liksom sig självt nu…) just på fritiden. Det har varit mycket matboksfixande på kvällar och lediga dagar. Nu har jag i och för sig nya funderingar på att tala in yogapass, så det lär bli en del där… men jag ser fram emot det. Skulle du vilja köpa ett yogapass om jag talar in det? Låt oss hoppas det.

Nyårslöfte? Ja, jag ska sluta röka. Skojar. Jag ska bli ännu snällare mot min kropp och sova mer per natt, så det så. För jag mår verkligen JÄTTEMYCKET bättre när jag sover tillräckligt mycket, så det är dags att sluta snuva mina inre och yttre organ på den återhämtningen. Balansen. Ta hand om mig själv, eftersom jag är den viktigaste personen i mitt liv. Annars har jag inte så mycket jag måste göra eller lova. Förutom att vara en bra och medkännande medmänniska.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Mer än så är det svårt att göra inför ett nytt år. Men det går att möta dagen med ett öppet sinne och på så vis skapa mindre friktion… kanske? Ladda med nyfikenhet, glädje och tålamod, hoppas på medvind och samtidigt jobba för den. Flyta med. Surfa. Jag tror det; önska och försöka samtidigt.

Välkommen 2018. Jag hoppas att vi blir riktigt goda vänner.

På allvar.  

// Kram Linda

Omstart på Instagram.

Det finns dagar då jag kan bli lite imponerad av mig själv, hur snabbtänkt och förnuftig jag är (jo då, det händer), för att andra dagar undra om mitt huvud ens är i närheten av påskruvat…? Då känner jag att jag inte förstår något alls. Det här är väl ett sådant läge.

Och utöver det blir lite komplicerat ibland att en del av mig vill sträva bakåt. Ja. Mot utvecklingen. Och det låter ju inte klokt, jag vet, men jag kan (ofta) önska mig tillbaka till tiden före internet. När DET var lugnt, vi visste inte bara om det då. Jag kan drömma om den tid där man inte per automatik och gammal vana kollade sin smartphones meddelanden och mejl, googlade på vad-som-helst – då när man inte kunde kommas åt eller jobba dygnet runt, när vila och återhämtning var en naturlig del av livet. Leda också, förvisso. Men ändå.

Och givetvis är jag en av de första att hålla med om att vila är ett eget ansvar. Det ÄR det. Men i takt med att informationsflödet blir allt mer massivt, måste man ha den bromsen i sig och välja bort. Jag gör det också. Men draken är liksom redan väckt. Den fanns inte ens förr, det var inte ett (lyx?)problem. Det är nästan samma lurighet som att undvika socker – det gör jag också. Och det går olika bra i perioder. Det finns precis framför oss och “frestar”. Hela tiden och överallt.

Hjärtformat i rädislandet.Min “broms” säger de beror på att jag är född i oxens tecken – kanske är det så, för jo jag fördrar det jordnära i nästan allt – även om jag uppskattar det nya. Jag gillar tanken på kulram (okej, överdrift), analoga klockor och kottdjur; absolut kärringen mot strömmen med hälarna i golvet – “Stopp! Vill inte!”

Men, samtidigt, säger de som kan astrologi att jag även är lejon (ascendent) och vädur (månen… phew) vilket gör att en annan del av mig lägger gasen i mattan, full fart framåtutan broms. Det kan med andra ord gå lite väl fort. Kluvet, men samtidigt blir det nog en sorts balans i sig med dessa diametrala motsatser. Tänker jag.

Och visst, för att gilla kottdjur och fasta telefoner (alltså, vad hände där med att ta bort dem?) så var jag tidig som startade eget första gången som 20-åring. Jag har ofta sagt “ja” till vad-det-än-varit och ibland missat att koppla ihop mina handlingar med konsekvenserna av det. Det blir mycket att göra om man svarar jakande hela tiden. Därför har jag med glädje lärt känna ordet “nej”.

Copyright © 2010- Mitt Nya Liv - mittnyaliv.seSå, vart kommer detta resonemang nu att leda…? Jo. Att jag var relativt snabb på Facebook när det kom hit 2007, men sedan har jag valt att inte vara aktiv på nätet mer än min hemsida. Instagram, Snapchat och allt vad det heter? Nej tack. Inget mer som tar tid, som innebär ointressanta bilder (!) som ingen bryr sig om eller kräver min insats. Det är lätt att känna så om man en gång har varit utmattad. Ren empiri.

Men. Från ingenstans (eller, under en ledighet nyss på en fin plats) fick jag för mig att jag någon gång skapade ett Instagramkonto? Kanske vore det en idé att prova att logga in? Och döm om min förvåning (och kallsvett) när jag ser att jag på mitt konto från 2012 (!) har över 700 bilder publicerade – den ena sämre än den andra. På riktigt! Jag visste inte om det. Dessutom hade 8 (stackars) följare gillat och även kommenterat. Jag lade upp det senaste fotot 2013. Hela mitt inre ville säga FÖRLÅT! Snacka om att bjuda in – på en tråkig fest – med armbågen…

Anledningen till detta läge var att jag höll på – tror jag – med att endast (trodde jag) redigera foton för att använda till matböcker och hemsida… vilka jag sedan inte heller använde. De bara låg kvar där. Jag vet inte hur jag tänkte eller vad jag höll på med, men känner att om någon sett detta så ville jag förklara mig. Jag raderade 97% av dessa dåliga foton och det kan förstås dyka upp fler, men nu under mer kontrollerade former.

Jag tänkte att det här kontot ska få liv igen, om än utan krav på prestation för egen del och att med få ord – här på hemsidan blir det längre texter, för jag älskar att skriva! – fånga upp det omkring mig som knyter an till det jag jobbar med; kost och näring, vila och återhämtning, balans och obalans...

…följ med om du vill! Jag gör gärna sällskap på vägen.

Copyright © 2010- Mitt Nya Liv - mittnyaliv.seOch jag både hoppas och tror att de kommande åren blir bättre än de som har varit, det vore ärligt talat svårt att göra det sämre. Jag heter mitt_nya_liv sedan 2012, även om jag har orienterat lite fel så är jag tillbaka på stigen och du är välkommen om du har vägarna förbi.

// Kram Linda

Vill du som bor ute i landet ha min hjälp…?

Oj oj. Missförstå mig rätt här. Jag ser mig definitivt inte som någon guru eller något orakel. Men jag får en hel del mejl från personer som önskar hjälp – och inte bor i Stockholm med omnejd. Som inte har samma möjlighet att resa till mig för ett möte. Och i ärlighetens namn är ju Stockholm vår fina hufvudstad, men det är också “bara” en prick på kartan över vårt avlånga, vackra land…

yuppienalleNåväl. Ibland behöver man pepp. När man har kört fast eller av vägen kan man behöva någon som knuffar igång bilen eller är kartläsare (…dålig liknelse, jag vet) och eftersom det nu är flera som har frågat i mejl, har jag återigen aktiverat min telefon-konsultation” – 30 eller 60 minuter.

Tiden bokas här: som vanligt via bokadirekt (tjänst nr 18 eller 19), sedan ringer du upp mig på avtalad tid. Jag önskar summan för samtalet på BG 810-4937 två dagar innan; samtalet sker endast när jag har fått in summan på kontot. (Jag har försökt olika metoder och att få betalt i förväg fungerar bäst.)

Så, vad pratar vi om? Jag kan hjälpa dig med att ge min syn på saken, hur jag ser på hälsa, utifrån det jag har lärt mig av min egen resa och ge råd. Ibland vet man en hel del själv, men behöver pepp och styrning. Vi skapar en plan utifrån var du befinner dig i din process, optimalt är om du känner till din blodgrupp (eller kan ta reda på den före samtalet). Då kan jag ge dig mer specifika förslag.

läkande kostDock ger jag inga råd om kosttillskott här. Eftersom jag (av naturliga skäl) inte kan mäta din näringsstatus i en hälsoundersökning, undviker jag att gissa vad du eventuellt behöver, däremot kan jag ge kostråd (primärt) baserade på din blodgrupp, samt förslag på förändringar (förbättringar) i din livsstil – kanske är det sådant du inte har tänkt på… eller redan har funderat kring, men inte riktigt vet hur du ska ta dig an det.

Se det som ett coachande samtal. Jag vill ge dig verktyg för att kunna hjälpa dig själv. För även om det låter klyschigt är det precis så det fungerar – hur mycket jag än skulle försöka, kan jag inte göra jobbet åt dig. Men jag kan svara på frågor och funderingar, samt ge råd och tips. (Så att vi är överens där.)

enkät kostvanor_För enkelhetens skull, om du har en dator eller smarttelefon, kan du i förväg svara på frågor i en kostenkät via denna länk: enkät om kostvanor . Den är bra att ha som grund för vårt samtal (om du gör den i god tid före samtalet), då den ger en lite större bild av vem du är. Ge gärna kostenkäten 20-30 minuter och svara så ärligt och utförligt du kan. Tyvärr kan du inte gå tillbaka i frågorna, men du kan börja om helt ifall du önskar. Vi samtalar sedan kring dina svar och jag kan ge råd för blodgruppen.

Kom ihåg att det finns massor att göra för att förbättra sin hälsa! På många av sidorna på denna hemsida ger jag tips och råd; jag fokuserar gärna på en allt renare och lugnare livsstil i en stressig och intensiv värld. Men för individuella råd, kan vi ses för en kostrådgivning eller – höras över telefon.

matbok2.VardagsmatSom komplement finns ju mina matböcker, som jag skrev utifrån min nya kunskap om kost – och för att jag inte hittade några när jag själv sökte!
Det är förslag på mat utan gluten, mejeriprodukter från ko, fläskkött, raffinerat socker, Solanin med mera. De ska bli sex stycken, men de fyra som är färdiga i nuläget har dessa olika inriktningar;

1.Grunderna – just “grunderna” i läkande kost; om proteiner, fetter, kolhydrater, varför det är bra och avlastande med blötläggning av nötter/frön, säd o.s.v
2.Vardagsmat – för dig som önskar tips och idéer kring vardagens måltider
3. Festmat – förslag och inspiration kring helgmat och lite festligare inramning
4.Picknick & resa – för dig som söker råd kring hur man kan göra när man vill ta med sig mat, för att veta vilken näring man får i sig…

Jag vill gärna bidra för att hjälpa människor att må bättre. Så – är du redo och villig till en förändring, motiverad att göra den förändringen? Boka gärna ett möte eller samtal, du är varmt välkommen!

// Kram Linda

PS. Kom ihåg att 30 minuter går jättefort. För att hinna få svar på frågor eller tips kring kosten, var gärna väl förberedd. 🙂

Vill du jobba med oss (i Märsta)…?

Yes, min mamma har en jättefin (tycker vi) yogastudio på 120 m² i Märsta, fem minuters promenad från Märsta station. I den har vi hållit MediYoga sedan 2008, efter våra utbildningar till Lärare och Terapeuter på MediYoga Institutet – och vi tycker verkligen om det. Fortfarande.

Två lila blommor i närbild, med gröna blad i bakgrunden.Men. Nu när min mamma Catarina ska minska ner sin arbetstid för att ”gå i passion”, strukturerar vi om lite grann och önskar nå en eller ett par terapeuter, yogalärare eller liknande som vill hyra in sig hos oss. På så sätt kan vi fortsätta, men på ett lite annat sätt än i nuläget.

Från och med sensommar/höst (- omkring augusti 2017 – önskar vi nämligen jobba i lokalen en varsin dag i veckan (tex må/ti) och hyra ut resterande dagar (tex on/to/fre), även helger är aktuella för utbildningar och kurser. Vi tänker oss 2500 kr/månad vid hyra en fast dag i veckan.

Vår fina yogastudio är väl uppbyggd och inarbetad, vi håller i nuläget 5 klasser MediYoga i veckan med plats för 15 deltagare (16 med en extramatta som går att lägga in) i två rum som blir till ett. Vi har även hållit kostkurs i lokalerna, det går att flytta undan mattorna för lite större golvyta och stolar finnes.

Yogamattor och filtar i studion på Saturnus FriskvårdVi tycker mycket om de lugna och fina rum där vi yogar på mjuka vita lammullsmattor, använder mjuka sittkuddar med boveteskal i, små träpallar finns att tillgå för dem som har ont i knäna, vi har en psoaskudde och det finns ett antal stolar för våra deltagare att använda sig av… möjligheterna är flera och var och en brukar hitta sin lösning.

De/den som hyr in sig kan hålla MediYoga eller andra yogaformer, eller helt andra metoder eller övningar som ändå kan passa in hos oss. Men i första hand är det aktuellt att få ihop sina deltagare på egen hand.

dalgatan vita rummetUtöver yogarummen finns även ett mindre avskilt rum för massage eller andra former av kroppsbehandling, alternativt för samtal; skrivbord och stolar finns på plats. Jag trivs som tusan även i det rummet, där jag tar emot mina klienter vid hälsosamtal och undersökningar. Min mamma har massagekunder i princip dagligen.

Är du eller någon du känner intresserad att hyra in er…? Tipsa gärna vidare, det vore kul om vi blir fler som kan dela utrymmet och lära av varandra!

Kontakta oss gärna för ett inledande samtal: genom mitt kontaktformulär, via en kommentar på Facebook eller Catarinas företag Saturnus friskvård.

Varmt välkomna!

// Kram Linda

Som ett oskrivet vitt blad…

Ah, det var årets första dag igår. Jag hoppas att din start var bra. Första januari, alltså. Solsken och blå himmel, klar luft. Känslan av ett nytt år. Det ligger som ett oskrivet vitt blad framför oss, känner du det?

2017-arets-forsta-bla-himmelJag älskar årets första dag(ar). Fastän de där första timmarna känns lite som ett tyst vakuum. Allt känns fräscht, det gamla ligger bakom oss, om än bara ett par timmar bort. Det är nu fyra andra siffror som formar ett nytt årtal. 2017. Ännu finns alla möjligheter för oss inom räckhåll.

2017 = år 1. Om man ser numerologiskt på det och plussar ihop 2+0+1+7 så blir det 10, 1+0 = 1. År 1 nu och vi gick ur år 9 (2016). Ett avslut på en nioårscykel, med minnen och tankar och känslor som “kommit tillbaka” för att bearbetas och nu kliver vi in i en ny nioårscykel. Rimligt…? Jag hoppas att det blir ett bra år.

Men ser man hur oroligt det har varit runt om i världen, så får man nog tugga i sig ett antal nyheter under även detta år. Det gäller mer än någonsin att stå stadigt, grunda sig och inte tro att andra kommer att förverkliga våra drömmar. Vi kan hjälpas åt, men jobbet för att komma dit vi verkligen vill… det måste vi göra själva. (Och jag syftar inte på träning som nyårslöfte här, gymmen kommer att vara överfulla just i januari, som varje år.)

2017-arets-forsta-dagSjälv startade jag mitt år med sovmorgon och yoga. Jag har haft lite för hektiskt på sistone – det blir ofta så – och nallat på både sömn och avslappning. Nu kändes det klockrent att andas in året. Känna in. Lyssna inåt. Jag tog en lång promenad i solen. Tillagade en egen galet god pizza (glutenfri) och somnade sedan i soffan framför Ivanhoe. Klassiskt.

Jag vet inte exakt vad det säger inför det nya året, men kanske blir det lättare att finna ro och vila i år. Hmm. Det beror förstås på vad jag gör det till.

Men sen en helt annan reflektion. Jag vill tacka BAUHAUS. Från djupet av mitt hjärta. Och det kan kännas otippat, kan jag tro. Men under min promenad i solen igår kände jag en lust att göra det. Nu läser nog ingen från BAUHAUS mina inlägg, men ändå. Jag ger dem gärna publicitet och kredd för detta.

bauhausJag jobbade på BAUHAUS som konceptansvarig och dekoratör mellan 1998 och 2006. Och även om vissa perioder var svajiga, minns jag det som några av de roligaste åren i mitt arbetsliv! Jag var med och byggde upp tre varuhus och jobbade i Länna i 8 år. Det känns som en livstid sedan jag “växte upp” där och fick fina vänner som jag fortfarande tycker så mycket om (Irre, Micke, Hägga, David, Pia, Anki… ah, ni vet vilka ni är).

Inför varje jul och nyår byggde vi upp aktivitetstorg i varuhuset för att maximera försäljningen och jag tyckte att det var superkul, som dekoratör. Jag minns hur jag knåpade med den där stora fyrverkeriväggen bäst jag kunde för att exponera alla sorter med bomber och smällare – stora och små.

fyrverkerier_rott-kryssMen på senare år tycker jag att det har börjat kännas så grymt omodernt med fyrverkerier. Och jag vet att långt ifrån alla håller med (himlen glittrade och smällde ju trots allt i lördags natt), men det är som att det inte passar in  på 2000-talet längre? Det är dyrt, dåligt för miljön och djur får lida – både de tama och djuren i skogen. För att inte tala om alla bränder i hus och bostäder som verkar vara kopplade till fyrverkerier. Tack BAUHAUS för att ni slutade sälja fyrverkerier. Ett modigt och moget beslut.

(Jag var och tittade på Vattenfestivalens fyrverkeri-VM på 90-talet och var så imponerad… men nu? Vad är det vi håller på med? Det känns främst omedvetet och osmart i de hysteriska mängderna. Men igen, det är MIN syn på saken.)

Skänk pengar till något bra istället för att bränna upp dem. Istället för att skräpa ner naturen utan att städa upp efter sig. Istället för att plåga djur som blir rädda. Tänk att kunna göra något konstruktivt istället för att störa och förstöra?

2017-fyrverkerierNär jag tog min långpromenad igår och såg rester av utbrunna smällare och raketer, plast, metall och papper överallt på en gräsplan och gångvägar, så kände jag mig bedrövad. Det var skräpigt och vem av dem som skräpat ner brydde sig om det? Ingen. Jag kände en djup tacksamhet för att min före detta arbetsgivare inte längre vill delta i det.

Så, låt oss möta detta nya år nu. Med en högre energi och större ansvarskänsla. Vi är i högsta grad med och skapar det.

Jag önskar dig en fortsatt fin start på 2017.

// Kram Linda

Vad hände med Aladdin-asken…?

Hej och god fortsättning, har du haft en fin julhelg? Det har jag. Ätit gott (tack snälla familjen för att ni äter samma sorts mat som jag, det är det bästa som hänt sedan kolsyra uppfanns, även om jag bör undvika just kolsyra), umgåtts och pratat, spelat sällskapsspel (i det förlorande laget denna gång…), sett på tv och – bio på juldagen, som traditionen bjuder.

juldagsbio-2016Det fanns ju en risk att “Hundraettåringen som smet ifrån notan…” skulle ha kunnat floppa, men jag är glatt överraskad. Visst, det var många svordomar och några lustiga lösningar, men lite småputtrigt och ibland galet roligt, skön och lättsmält avkoppling samtidigt som man processar julmaten. Absolut värt det, tack alla ni som ville gå med mig.

Men, nu måste vi tala allvar om någonting helt annat. För jag har även haft en negativ upplevelse under den här julen. Jag har bara mig själv att skylla, jag blev så oerhört förvånad och… ja, jag skulle säga “chocklad”. För att vara dramatisk. Men det handlar om något så klassiskt som Aladdin-asken.

Vad i hela världen har hänt med den…? Tycker du att den smakar gott?

julchoklad_aladdinJag har inte ätit Aladdinchoklad på flera år. Och jag tror att det är därför jag blev så överraskad. För jag var nu högst delaktig i att köpa hem den, då jag såg den i affären och nostalgiskt mindes  smaken av barndomens jular och hur den liksom ska stå på bordet. Därmed inte sagt att jag var tvungen att äta av den, men för gästernas skull… liksom.

Jag valde ändå att smaka ur asken, på julaftonens eftermiddag, lite för old times sake: att prova, minnas och njuta av mina favoriter. Behöver jag ens nämna att det smakade som något helt annat än jag kom ihåg det? Och att mina favoriter absolut inte fanns kvar. Har du varit med om det? Tvi vale. Det var… jag vill inte överdriva här, men… vämjeligt.

Jag tänkte “vad har hänt?” medan jag provade en till – och bet en bit av en annan. Det var inget hetsätande (även om jag har ätit mer i julhelgen än jag har behövt för att hålla mig vid liv) fast det kanske låter så, utan mer nyfikenhet. Jag kunde inte koppla i huvudet vad det jag bet i smakade. Men det var inte gott. Och för mig, som har ett komplicerat förhållande till socker och sockerarter, var det en ny upplevelse att det var så osmakligt. En chokladchock.

Och jag behöver egentligen inte ifrågasätta vad det är som har hänt, jag förstår att ingredienserna har ändrats, jag har bara inte provat dem tidigare. Som med så många sorters godis sedan jag var barn – det är ett ämne som intresserar mig. Men glukossirap smakar inte som socker. Inte heller invertsocker. För även om jag ofta påminner om att vara försiktig med socker, så är dessa alternativ ändå snäppet värre (min syn på saken). Det ger en så klibbig, klistrig och onaturlig smak att jag snabbt mådde illa. Senare på kvällen fick jag även ont i huvudet. Eftersom jag hade ätit ren och bra mat under dagen, förstod jag vad det handlade om.

smågodis färggladaJag mässar ofta just om socker, hur det kan påverka våra kroppar på ett negativt sätt, men jag FÖREDRAR ÄNDÅ mer “naturliga” sockerarter framför processade varianter som glukossirap, läs gärna mer här. Jag föredrar de som kroppen iallafall känner igen, om vi äter, även om vi bör vara försiktiga med dem. De flesta av dessa chokladbitar innehöll en seg sötsliskig smet, och just dessa passar förstås bäst att göra med glukossirap; läs gärna mer om “presentchoklad” här.

Det här är ingen nyhet för mig. Jag ville ändå provsmaka. Och det var att möta en utveckling som oroar mig. Mer än du anar.

Inte för att jag ska äta någon mer Aladdin, det ger mig ingen njutning alls och det har jag lärt mig. Men för att det är vad barn lär sig att äta idag. Tidigt. Det är “inte ens” vanligt socker. Jag hoppas att du missförstår mig rätt här och läser mellan raderna; jag bör inte äta sött alls, här provade jag ändå och förstår att mycket av det vi sätter i oss idag är så väldigt konstgjort. Det gör mig nedstämd.

Närbild på färska röda hallon.Alternativ som bär och i viss mån frukt, är så mycket mer naturligt, även om det handlar om mängd och sort för att avgöra om det är “nyttigt”. Det här är ett svårt ämne och många av oss är bra på att missbruka socker. Jag känner till det på ett högst personligt plan. Jag säger inte “låt bli” för att jag har läst det i en bok; jag vill förklara hur det sabbade min kropp. Hur det var med och försvagade mig, så att andra slipper göra samma resa.

Summa summarum: det gäller att fråga sig vad man vill bidra till. Vad man vill göra mot sin kropp. Vill vi introducera detta till de små? Jag har inget som helst sug efter en “gammal favorit” från förr, för ingenting av den finns kvar längre, som jag minns den. Ingenting.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men jag kände att jag ville lyfta det här, eftersom godis har blivit till någonting helt annat som kommer att skapa en herrans massa problem på sikt – på så många olika nivåer. Det bekymrar mig verkligen. Jag är övertygad om att vi kommer att behöva lära oss att leva på ett annat sätt framöver. Men det finns andra sätt, andra vägar.

Det känns ändå bra.

// Kram Linda

(Önskar du hjälp att reda ut ditt sätt att äta, få tips och råd kring din kosthållning efter julen? Här kan du boka en tid för en individuell kostrådgivning eller hälsoundersökning. Välkommen!)

All denna “specialmat” nu för tiden…

I helgen har jag varit på två olika födelsedagsfiranden, det har varit så trevligt. På det senare diskuterade vi det faktum att allt fler har “specialmat” på sin önskelista, som glutenfritt, utan laktos/kasein eller vegan/vegetariskt. Det låter så bökigt, skapar en massa problem – men så behöver det inte vara! Det glädjer mig. (Jag behöver väl inte ens nämna att jag är en av alla med SPECIALmat…?)

20161030-lax-och-gronsakerMånga människor som äter som jag eller har inspirerats av mig eller andra att lägga om sin kosthållning, uttrycker ofta att de känner sig “besvärliga”. Att det blir knepigt i många sociala sammanhang att inte kunna eller vilja äta än det ena eller andra… Men. Kära Vän. Du. Är. Inte. Besvärlig. Om något, är du ansvarsfull. Du vill välja en annan väg för din kropp. För din hälsa – för din framtid.

Men, jag förstår precis vad du menar. Att göra något annorlunda, något annat än  normen är att känna sig lite “krånglig”. Att välja bort vissa matvaror gör att andra befarar att de måste göra detsamma. Det stöter på ett motstånd. Förändringar mottas sällan med öppen famn. Så fungerar vi människor.

Dock, vill jag å det bestämdaste tacka mina nära och kära för all support. I takt med att jag bestämde mig för hur jag vill äta (och inte) och kunde stå rakryggat för det, har jag mötts med en så fin respekt. I början när jag blev bortbjuden på middag eller kalas, tog jag dessutom med mig mat (!).

läkande kostI vissa kretsar anses det nog vara ofint. Ta med egen mat? Men så var det aldrig menat, jag ville bara inte vara en belastning för dem jag besökte. Jag ville inte att de skulle känna sig obekväma, eftersom knappt JAG visste vad jag skulle äta. Men jag var säker på att det inte var potatis, (gluten)pasta, fläskfilé, mejeriprodukter och en hel del annat. Jag såg det som enklast för alla parter att jag tog med egen mat. Sagt och gjort. En enkel sallad eller någon variant av gryta kunde det bli.

I takt med att jag var tydlig med vad jag kunde äta, lagades det sedan mat även till mig. Fisk, kyckling, grönsaker, ris, såser, sallader – det var rikligt med mat som vi alla kunde välja av. Jag kunde så småningom äta mer av det de andra åt, även om det blev varianter och det även fanns sånt jag inte kunde välja. Så jag tar inte längre med mig mat. I lördags var det samma sak, det är en enorm generositet. Och egentligen är det inte så konstigt, det jag äter. Det är bara på ett annat sätt ibland.

grönsaker matdagDet jag gärna tipsar mina klienter om – vars familj och vänner får panik så fort de hör var de INTE äter – att istället skriva en lista på VAD de äter. Att kunna erbjuda en lista på vad de kan laga till, om så önskas. Då får de uppslag, idéer om råvaror och det blir flera möjligheter än förbud. Win-win, tänker jag.

Det kan vara så enkelt som rena råvaror utan tillsatser; som fisk, fågel, nöt, vilt. Nötter och frön. Grönsaker och rotsaker. Gröna blad. Bra fetter. Bär. Eventuellt glutenfria mjöler. Som bara några exempel. När vi har fått in en vana och lärt oss vad vi kan äta, så blir det mycket enklare för alla parter. (Jag höll mig hemma under en väldigt lång tid för att förstå själv vad jag skulle kunna äta, jag hoppas att du slipper det.)

Vi kan göra livet lättare för oss själva och varandra genom att mötas på halva vägen. Att ta med egen mat – eller vara tydlig med förslag om någon frågar. Jag vet flera som tar med sig egen mat på “bjudningar”, hellre än att stanna hemma. Och om vi kan undvika att bli stötta eller reta oss på vad andra håller på med, så kan vi samsas och umgås på ett helt nytt sätt. Vi måste kunna få bryta oss ut ur den vanliga strömmen utan att det anses vara bort-i-tok-galenskaper.

smorgastarta_festmatIgår var vi på ett 49-årsfirande där vi redan innan visste att det skulle bjudas på smörgåstårta. Jag älskar just smörgåstårta, men eftersom vi i min familj inte äter gluten, tog vi faktiskt med oss en egen variant, pappas home made. På glutenfritt bröd, men i övrigt väldigt lika. (Inte den på bilden, den kommer ur Min nya mat 3.Festmat.) Och så supergod. På ett sätt blev det lite jobbigt för värden som så gärna ville bjuda oss och kände sig lite dum, men vi kom ju med våra “specialmatskrav” och ville avlasta alla inblandade. Det var förstås inte meningen att någon skulle känna så. Vi fick så mycket annat gott att äta och dricka också!

Dock kom diskussionen senare, eftersom det kom upp efter hand att så många önskade äta glutenfritt, vegan och fritt från mejeriprodukter – så det lutade åt att “nästa år blir det en smörgåstårta alla kan äta”. Och det är klart, världen förändras. Vi förändras. Saker och ting blir något annat än det alltid har varit. Det var inte alltid bättre förr.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Vi bör bara vara beredda att hänga med i svängarna, lära oss att laga mat på andra sätt och – respektera varandras olikheter. Och gör vi inget större problem av det, kan vi fortsätta att umgås på ett relativt enkelt sätt. Och uppskatta det, åt båda håll. Ingen av oss vill ju vara till “besvär” men det blir egentligen inte värre än vi gör det…

Båda bjudningarna i helgen var fina, mysiga och trevliga. Maten blir en del i att ses, men ju mer vi kan avdraMATisera, desto enklare att “bara vara”. Kommer vi dit en dag, tro…? Jag hoppas det.

Tack för en fin helg, alla inblandade. Och ert tålamod.

Det är värt massor.

// Kram Linda

PS. Önskar du hjälp med din kosthållning, hur du kan äta utifrån din blodgruppskost? Här kan du BOKA TID för en individuell kostrådgivning. Välkommen!

Att åldras fortare än vi behöver.

Jag läser om anti-aging-krämer och botox, hur vi förtvivlat vill trolla bort de rynkor och linjer som livet har ristat in i oss. De små märkena livet ger oss, det som gör att vi är – vi. Vi vill ta bort dem. Fina tecknen på att vi har levt, att vi utvecklas och blir allt klokare. Visare.

Närbild på barken på en trädstam - en symbol för "rynkor".Men jag dömer inte den som vill ta bort sina linjer och rynkor. Inte alls. Jag förstår känslan. Dock tänker jag att medan vi lever på ett sätt som gör att vi åldras fortare, så blir det himla slitigt att samtidigt ta sprutor eller köpa dyra krämer. Som ett moment 22 lite grann. Stressigt. Och varför åldras fortare än vi behöver…?

Det finns ett par saker man kan tänka på för att kroppen ska få vila och hinna med att reparera sig själv inuti – att motverka det naturliga åldrandet. Det är egentligen helt naturliga och grundläggande saker, men vi kan ha hamnat lite på sniskan, sovit för lite och så… vilket gör att vi har skapat en obalans och så är vi där med ingrepp för att trolla bort resultaten. Här är några exempel:

Sen natt eller tidig gryning.* Sömn – att sova är läkande. Att inte sova nog skapar ett slitage på kroppen. Vi kan inte lagra sömn inför eventuell sömnbrist (sägs det), men vi kan sova ikapp. Eller tillräckligt. Vi kan hedra oss själva så pass att vi kommer i säng i god tid på kvällen och ger kroppen de timmar sömn den behöver. (Note to self.)

Om man kommer isäng men inte kan sova, kan man försöka ta reda på varför. Handlar det verkligen om själva temperaturen i sovrummet eller hur mörkt det är… eller är det faktiskt någonting inuti som skaver? Som inte ger ro? Att nå in till kärnan av känslan kan faktiskt ge ett lugn, även om det är smärtsamt och sorgligt först.

* Minimera sockerarter – framförallt rent socker. Kanske har du fått en kick av socker, så att du vet känslan – att det funkar som en “motor” i kroppen. Om vi äter socker (ibland även sockerarter) så att våra inre motorer snurrar snabbare, så åldras vi fortare. Varför lägga i gasen om vi inte behöver, om vi lika gärna kan puttra fram i ett makligare tempo? Där vi hinner med vardagen? Men jag vet, socker är en lömsk drog, så jag säger inte att det är enkelt.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.* Drick nog med vatten. Det här må låta klyschigt – att dricka vatten. Men många jag möter i mina samtal dricker alldeles för lite. Hur ska kroppen då trolla med det den behöver vatten till…? Tror du att en torr hud blir rynkigare än en mjuk och elastisk? Huden blir finare om kroppen får hjälp med utrensning (vatten) och det leder mig in på…

* …att bra fetter är viktiga – inte minst för huden. Bra fetter är viktiga för hela kroppen, som smörjmedel, energi och isolering. Hur ser vi ut om vi mest äter transfetter? Jag vill inte ens tänka på det. Huden ska vara mjuk och följsam, ju bättre fetter vi kan inta, desto lättare har kroppen att producera bra hud. Beroende på hur vi lever och vilka vi är, behöver inte alla samma mängder fetter, ta reda på vad du behöver och skapa en egen planering.

Kosttillskott, kapslar och tabletter i en handflata.* Att vi kan ta upp näring är viktigt. Kroppen behöver näring för att bygga hud; till exempel behövs A-vitamin, E-vitamin, C-vitamin och antioxidanter för att bilda kollagen och zink samt koppar behövs för att bilda elastin. Om vi har näringsbrister kan detta halta, har vi dessutom en trasig, läckande tarm som inte kan absorbera  näringen…. förstår du då hur svårt det är för kroppen att ta upp näringsämnen för att sedan omvandla dem? Tro mig: svårt.

* Kosttillskott kan stötta en trött och slutkörd kropp. Maten och livsstilen går alltid i första hand, det är det som skapar våra organ, men om kroppen är körd i botten, kan man stötta med kosttillskott medan man hittar till en inre balans.

Aktivitet symboliserad av en suddig (snabb) bild.* Stress är förödande för huden. Stress är ju skadligt för hela kroppen, även då vi känner att “åh, det är ju så roligt!” – därför att det för kroppen är ett massivt stresspåslag. Kroppen reagerar på/med kamp- och flyktbeteende med hormoner som flödar, i det fall det är akut: adrenalin. Om vi stressar över lång tid, flödar kortisol för att “ta oss igenom” den tuffa tiden. Man får inte stanna upp, för då kan det bryta ut olika infektioner och vi blir förkylda. Bara den tanken stressar oss ju…?

* Tobak, koffein och alkohol – behöver jag ens nämna dem? Tobak skadar huden, koffein stressar kroppen och alkohol = flytande socker. Inte bra för huden, den kan åldras fortare om vi “unnar” oss detta.

De fyra blodgrupperna; O, A, B och AB, skrivna med olika typsnitt intill varandra.* Ät gärna efter din blodgrupp – eftersom jag anser det slita minst av allt på din kropp. Ge kroppen det den behöver (inte det den skriker efter) för att behålla sin grundläggande balans. Åtminstone den större delen av tiden, till och från tappar vi alla balansen och får kämpa med att hitta upp på banan igen. Och sedan hålla oss kvar där.

* Och sist (men inte minst), undvik gluten i form av vete, korn eller råg. Kort och gott. Det finns så mycket forskning på hur skadligt det är för vår hälsa att äta, så jag väljer bort det för att slippa åldras i rasande fart.

…alltså, gör du någonting av detta: sover för lite, dricker för lite vatten. äter socker, gluten, slarvar med maten och näringen, dricker alkohol /kaffe eller röker? I så fall kan det vara bra för dig att tänka över din livsstil, planera om dina vakna timmar och skapa en hållbar balans för dig – så som du vill ha den.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Vi går oundvikligen mot ålderdom, men vi kan ju försöka bromsa in och tänka till i god tid. Vi behöver inte skynda på åldrandet. Vi vet aldrig hur lång tid vi har kvar på planeten och om du känner att “nej, man måste ju få njuta lite, jag kanske dör imorgon?!” – så håll fast vid det. För det är högst frivilligt hur vi vill leva våra liv.

Jag försöker själv att tänka på det. Det är inte lätt, men jag vill. Viljan är viktig för att finna motivation. Och att åldras fortare känns inte som något jag strävar efter. Jag vill ju leva uti hundrade år

Vill du förändra ditt liv och din livsstil, så börja i liten skala. Ett steg i taget, en dag i taget. Önskar du hjälp med t.ex en hälsoundersökning eller individuell kostrådgivning, kan du boka tid här. Välkommen.

Jag önskar dig en fin dag!

// Kram Linda

Skulle du gå den extra milen…?

På engelska säger man “would you go the extra mile?” och jag tycker att det är ett intressant uttryck. Det betyder ungefär: skulle du göra lite mer än det som krävs och paradoxen är spännande. Vi vill gärna vara till lags och bränner ut oss på att vara duktiga. Men att anstränga oss för vår egen hälsa…? Det är ibland tveksamt.

Ett hjärta ritat i sandstrandssand.Idag tänker jag annorlunda och kan ta min egen historia som exempel. När jag kraschade 2006 kände jag att det var professionell hjälp som var nödvändig. Fram tills dess hade jag virrat runt “lite här och lite där”, gjort lite som jag trott och tyckt själv, testat lite här och lite där. Men jag insåg att jag inte skulle klara mig om jag fick “halvdana” råd. Jag behövde träffa någon som förstod, lyssnade och gav mig tips som var hållbara.

Att jag skulle börja 2006 och fortfarande 2016 prioritera att få bästa tänkbara råd… det hade jag väl inte tänkt mig. Men vad gör man? Överlever. Jag hade så många brister och “störningar” inuti då att jag var trött, ledsen, missnöjd och uppgiven stor del av tiden. Men jag prioriterade inte heller att må bra, för att jag egentligen inte förstod vad jag skulle göra, istället sökte jag “kickar” som gav mig ett kortvarigt rus. Gärna i socker och annan stimulantia. Om kroppen inte tar upp näringen bra är det svårt att skapa hormoner – därmed är det svårt att känna harmoni om hormonerna saknas. Ungefär så såg mitt liv ut. Näringsbrister skapade mitt humör, mina känslor, min kropp.

Jag insåg i desperation att jag verkligen behövde hjälp.

Kosttillskott, kapslar och tabletter i en handflata.I skrivande stund har jag i 10 år lagt så mycket tid, energi och pengar jag har förmått på att läka. På kosttillskott. Att ändra min kosthållning. På samtal och mental träning. På att bearbeta sorg. Och vet du? Idag är jag en annan person. Och jag idag saknar inte den jag var då – jag har snarare hittat mer hem. Det är en annan värme och kärlek än jag har mött i mig själv tidigare. Tänk att förståelse och förlåtelse kan göra så gott.

Jag vet att jag har kostat på mig massor. Det har ekat tomt i plånboken många gånger, jag har till och med lånat pengar för att kunna ta hand om min kropp, själ och sinnet – men vad skulle jag göra? Sitta ner och låta det gå ännu längre? Spåra ur ännu mer? Förlora hoppet helt? Jag kunde inte det och hade tack och lov möjligheten att fortsätta läka mig själv.

Ett hjärta av gräs.Det finns förstås mycket jag har valt att offra för det. Om man nu ser det så. För allt vi gör är val och prioriteringar. Som nya kläder. Att åka på resor. Att bo på en fin adress och ha snygga möbler. Jag lever istället billigt i mitt hem och har det “personligt” omkring mig. Men jag ser det som en vinst. Hade jag inte stannat upp och läkt ut mina smärtor och obalanser på det sätt jag har gjort, hade jag troligen inte kunnat njuta av livet i framtiden heller. Nu hoppas jag kunna gå vidare i en annan riktning än förr, där det enkla och genuina är det som räknas. Inifrån och ut.

Tända ljuslyktor i mörkret.Innan mina sår sprack upp och fördjupades till stora blödande som behövde läkas ut, var de små skavsår. Någonting var fel, men jag orkade inte bry mig om vad. För då skulle allt falla. Och ändå ville jag vara andra till lags och vara duktig – DET är en paradox.  Idag när allting har fallit för länge sedan, inser jag att läka var det bästa jag gjort.  (Sedan behöver det inte vara en katastrof för alla. Det beror på hur mycket man släpar runt på som inte känns rätt.) Men jag har också prioriterat att regelbundet gå i samtal hos människor som inte ens bor i Stockholm. För att det känns så rätt och stärker mig på min väg, det är värt resan.

Hur jag har haft råd med det? Jag har “snålat” och i perioder fått hjälp av nära och kära. Jag har dragit ner på mycket av det jag gjort, varit hemma en hel del. Lagat enkel mat i form av blötläggning och långkok. Jag har levt billigt och haft möjlighet att spara mina pengar till det jag har behövt göra. För det är jag evigt tacksam.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Det jag menar är att det kan vara så värt att gå den där extra milen. Walk the extra mile. Ibland finns inte just det man söker precis intill sig på hemmaplan, men det kan vara rätt i alla fall. Även om det kräver att jag kan kliva ur min komfortzon och den trygga bubbla jag befunnit mig i. Prova något nytt för min hälsa, då mina tidigare val ledde mig till en plats där jag inte mådde bra. Det beror mycket på vad man vill och kan prioritera.

Sök den som kan gå med dig. Parallellt och bredvid, för det är du som går och gör arbetet, men du kan söka stöd och support om du vill förändra. Kom ihåg att du aldrig är aldrig ensam. Det bara känns så ibland.

Jag ville bara påminna om det.

(För min hjälp med till exempel en hälsoundersökning, individuell kostrådgivning eller en privat yogasession kan du boka tid här. Varmt välkommen.)

// Kram Linda

Jag välkomnar hösten. Och yogastarten.

Åh, de här klara dagarna med lite kyligare luft. Sol och värme i all ära, men nu får det gärna ske ett årstidsskifte. Trots att jag har jobbat i sommar med sen semester nu på slutet, har jag haft möjlighet att vara i solen på förmiddagar och/eller kvällar i stort sett hela sommaren. Därför känner jag mig nöjd nu. Annars hade det kanske känts värre…?

Regnränder på en glasruta.Igår var det jämngrått medan jag satt på snabbtåget mellan Alvesta och Stockholm, efter en fin ledighet hos nära vänner. Det kändes avslappnat och skönt när regndropparna på rutan rann iväg i snabb fart åt olika håll. Som att det inre tempot liksom kan varva ner något… eller är det bara jag?

För mig har höstens smygande intåg i augusti/september oftast känts positiv. Jag känner mig kreativ när träden skiftar färg. Inte just därför, men det är något i atmosfären. Den klara, friska luften. Fram till att löven trillar av och de blir till en gråblaskig smet på asfalten, är det lite som ett… naturligt energipiller? Jag försöker att insupa det allt jag kan.

gyllene höstlövMen ser fram emot tjockare tröjor, halsdukar och stövlar. Och så yogan. Snart är det dags för den nya terminen att dra igång igen. Och det känns kul att så många nya redan har hört av sig för att vara med. Jag mötte en av mina fina yogis på affären i förra veckan och hon frågade (möjligen bedjande) :
– När börjar yogan igen…? 
Haha. Det är så kul att jobba med något som människor längtar tillbaka till. Det har varit ett långt uppehåll sedan maj och även om vi alla har haft semester eller åtminstone har upplevt en sommar, är det inte säkert att lugnet har infunnit sig.

Nästan tvärtom va, i många fall? Ja, jisses vad mycket det är som ska pressas in under en och samma ledighet. Mycket beror på vädret och det är lätt att ha höga förväntningar. Stress, omkringkuskande och ganska lite vila. Tur ändå att vi har haft rätt rikligt med sol, så att det inte har varit ett helt bedrövligt väder

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerEller så har man verkligen kunnat befinna sig i nuet och vara närvarande. På stranden, i stugan, till sjöss eller utomlands. Fast jag vet ju själv hur det är. Oj, jag vet hur jag ska andas och tänka för att bli mer balanserad. Gör jag det? Hm. Mer än förr, absolut. Men jag andas inte alls alltid som jag gör under ett yogapass – förrän jag påminner mig själv om tekniken. Vi har det ju med oss hela tiden, det gäller bara att komma ihåg det. Och eftersom vi är människor är det väldigt lätt att glömma bort…

Därför har jag förstått att mina klasser (och även andras) är så viktiga. I mitt fall blir det en tillåtelse för deltagarna att lägga sig ner och vila – som att göra ingenting en liten stund. Släppa prestationen. Bara få vara i sig själv, bry sig om sin egen kropp och släppa ansvar om alla andra runt omkring. Det finns nog fortfarande en brist på det i vardagen. Men här är tiden avsatt för just det.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Så det ska bli skönt. Även om jag inte helt kan släppa taget och vila i de yogaklasser jag håller, så är det en stillhet som är läkande. En atmosfär som lugnar. Innan jag provade yogan kunde jag inte förstå att det gick att finna ett sådant lugn. Nog för att det kan kräva sin övning – men det finns där.

Dessutom, varje höst när det närmar sig färgade löv, börjar jag gnola på Melissa Horns “Under löven” (den funkar i och för sig även i andra årstider). Jag har delat den förut och för den som tycker om den, kommer den här igen. Passar perfekt. Gärna i kombination med stor halsduk, stickad tröja och stövlar. 😉

Jag önskar dig en fin och lugn start på hösten, även om den kanske inte officiellt har kommit till hela landet ännu…?

Men den känns ju i luften.

// Kram Linda