Idag, måndag den fjärde juli, börjar jag på ett vikariat i fem veckor. Man kan nog kalla det för sommarjobb. Det var ett tag sedan. Jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå och det föll på plats så bra, när jag har färre klienter och uppehåll i yogaklasser. Helgen har jag fått tillbringa i Dalarna, som en liten uppladdning inför. Det har varit otroligt mysigt.
Grekland i all ära (det är en favorit på många sätt), men vi lever i ett oerhört vackert land. Så bildskönt att man tappar andan. Inte bara Dalarna, men det var där jag var just den här helgen. Den frodiga gröna – tack till regnet – och kuperade naturen. De vackra blommorna och sjöarna.
När jag fyllde år fick jag i present av min faster och hennes man att få se den vackra Siljan med omnejd, åka på rundtur i ett sagolikt vackert landskap. De ville ta mig med på en tur i i det landskap där de har en stuga sedan många år och det finns så mycket att göra. Det finns så mycket jag har velat göra men inte tagit mig för – nu dök äntligen den chansen upp.
Vi besökte Carl och Karin Larssons Sundborn i Falun, det har jag velat göra länge. Och vi fick en underbar guide som brann för deras kärleksfulla liv – det är något särskilt när man får äntra rummen i huset som de har levt och verkat i. Historiens vingslag, verkligen. Får höra om den djupa kärleken, barnen och se konsten. Det var en väldigt fin och inspirerande vandring. Inte minst som en grund för hur en familj skulle kunna se ut idag, med texten som stod över en av dörrarna: “Älsken Hvarandra, Barn, Ty Kärleken är Allt.”
Vi var även till Zorngården i Mora, Anders Zorn och Emma Lamms hem. Det “moderna” (hej linoleummatta) och exklusiva (privattelefon och interntelefon!), maträtter som introducerades (pasta), apparater som togs hem från någon av alla resor till Amerika… Även här fick vi en dedikerad guide som berättade deras historia, man kunde känna dem i rummen. I like it. Det tillhörande museet berättade mer om Zorns konst, han var ett ytterst begåvad allkonstnär. Möjligen lite väl glad i damer. Men fascinerande, kunnig till tusen.
(Dessutom var Carl Larsson och Anders Zorn goda vänner, som ofta umgicks tillsammans med sina makar. Guiden på Zorngården hävdade att en viss flätad (?) lampa hade skapats av Emma Lamm, som sedan lärde Karin Larsson tekniken. På Sundborn berättade de historien tvärtom, att Karin lärt Emma och både guiderna skrattade åt det. “Ja, vi brukar säga olika.” Charmigt att alla hävdar sin rätt.)
Utöver konstnärerna, besökte vi även Dalahäst-tillverkningen i Nusnäs. Där har jag varit förut, men det hör till en rundtur. Och DE är väl förresten verkligen konstnärer! En lite mindre kuse tar 15 minuter att tälja. En kvart. Tänk dig att få en träbit i näven, en Morakniv och höra ett “kör!”. Bara att tälja ut en liten häst med fyra ben… det låter helt omöjligt.
Kvinnan som målade hästar drog ett par streck, lika avspänt som om någon skulle torka av en bordsskiva. Inga konstigheter. Ändå blir det så otroligt fint (oavsett vad man tycker om dalahästar). Hantverket! Det finns ju otaliga sorter av hästar, en favorit var den bruna “pepparkakshästen” men den största surprisen var den violetta Melodifestivalhästen. Vilken kreativitet i tanke och händer… 😉
Jag är – som före detta dekoratör – mycket förtjust i design, färg och form. Så är även min fina faster så, vi besökte både Nittsjö keramik och Jobs handtryck. Oh joy. Det här är ingen reklam för något av det, jag vill mest tipsa dig som funderar på att göra en semesterrunda. Det finns så mycket fint att se! Själv fick jag nöja mig utan några större inköp, men det är så roligt bara att titta. Inspireras och drömma. Inte sant?
Tänk, vad mycket fint det finns att göra i vårt eget land, på vår egen “bakgård”. Det gäller bara att lyfta blicken och vilja se vad man kan göra i närheten. Eller i andra änden av landet, för den delen, hela Sverige erbjuder ju magiska platser med vacker natur. Det kan ge minst lika mycket upplevelser och minnen som en resa utomlands. Men kanske till och med kosta lite mindre…?
I bilen på väg hem igår lyssnade vi på Tom Malmquist rörande Sommar i P1. En sann historia som inte går att värja sig för, ärligt utan att bli ältande. Sorgligt utan att bli svart… är det okej att tycka så? Vilken klok och modig man och pappa. Klumpen i min hals avslöjade ett av de bästa programmen i sommar – troligen. Jag vill även höra Gunhild Stordalen och Ahmad Khan Mahmoodzada, som jag har missat. Tipsa gärna om du har en favorit. Jag har inte hunnit med någon hittills… och det är ju rätt många kvar, ändå. De hör sommaren till. Skönt att man kan lyssna i efterhand också.
Tusen tack fina Sylvia och Magnus för en härlig helg. Trots att vädret växlade mellan mulet, regn och sol var upplevelserna underbara. Tack för all god mat, för skratt och alla mil i bil genom trolska skogar. För de svindlande utsikterna. För fotbollsmatchen. Och för Vasaloppsmål. “I fäders spår för framtids segrar.”
Jag ser redan fram emot vår helg i september, jag har ju hittills inte sett det magnifika Dalhalla… mer än på håll genom en bilruta. 😉
Må så gott så länge, vi ses snart igen.
// Kram Linda
