Ett “hej” kan betyda allt.

Plötsligt blir det så tydligt, på ett helt nytt sätt, vad ett litet “Hej” kan betyda.

Fasaden på Friends Arena, mot en blå himmel som bakgrund.Jag har förmånen att kunna jobba extratimmar på  Friends Arena, den nya nationalarenan i Solna. Ett enormt och imponerande bygge, med så många olika människor på samma plats. Det är roligt, intressant och lärorikt – på flera sätt. Och för mig, som är vetgirig, nyfiken och älskar att lära är det en perfekt möjlighet att utvecklas.

I somras tänkte jag nämligen att jag borde ha ett extrajobb, om min egen lilla rörelse inte skulle “ta sig”… numera har det rullat på så att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt framöver, men det känns som ett lyxproblem i nuläget!
Det bästa av två världar.

tv-sändningen sverige-england 14 nov 2012…nu har jag hunnit med att vara på några olika positioner i huset, genom att jobba inför öppning och invigning med leverans och försäljning av diverse varor i huset, samt under själva invigningskvällen.
Jag har även deltagit i Ladies Night och inför den fantastiska (numera klassiska) landskampen i fotboll mellan Sverige och England – främst med personallogistik och administration, men även andra arbetsuppgifter.

Det är fascinerande att som före detta dekoratör se arenan flexibelt förvandlas, från snygg vit, cirkelrund invigningsscen till en lätt intensiv och röjig tjejkväll och sedan till en gräsdoftande (!) grön fotbollsplan i november månad.

…när jag jobbade innan invigningen rullade det en reklamfilm, med föreningen  Friends som avsändare, på de många bildskärmarna runtom i huset. Friends är en organisation som jobbar för att motverka mobbning i skolor, förskolor och idrottsföreningar – samt efter vilken den nya arenan är uppkallad.

Och det gick inte att undgå det fantastiskt vackra och rörande budskapet. Pojken som fått så många fula ord under skoldagen och en eftermiddag kommer hem med ett rött, vackert “Hej“. Den gick rakt in i hjärtat på mig, jag svalde lite extra några gånger när jag först såg den, för att trycka ner den växande klumpen i halsgropen… hur många barn har det så här? Eller vuxna?

En ritad "huvudfoting", ett huvud med ben på.Jag har skrivit tidigare om stressade barn som  inte mår bra… vilket bara blir allt tydligare, tycker jag. Det finns barn som i många fall får lov att klara sig själva långa timmar, visserligen i sällskap med datorer eller smartphones – men ofta i frånvaro av sina föräldrar eller andra vuxna.

Kommunikationen mellan oss brister, glappet växer och det känns som en utveckling åt fel håll, åtminstone för mig. Var ska de vända sig med sina känslor, frågor och sökandet efter närhet? Sammanhang? Mening? Även om vi vuxna är eller känner oss ensamma, är det ju vår skyldighet att barnen inte ska vara eller göra det. Eller hur?

Jag inser hur bra jag haft det och hur jag uppskattar all tid jag fått möjlighet att spendera med exempelvis mina älskade mor- och farföräldrar. De som är  länken till min historia, mina rötter, mina gener. Berättelserna, kunskapen och erfarenheten – skratten, gråten och upplevelserna. Glittrande guldkorn och meningsfulla minnen att samla på. Hur skulle jag ha lärt mig allt jag kan (teoretiskt, ja) om sällskapsdans, matlagning eller korsordslösning utan den värdefulla tiden…? Vad skulle jag ha gjort och hur skulle jag ha mått utan dessa möten? Det vill jag inte ens spekulera i.

Ordet "Hej" i rött, en symbol för organisationen Friends.Jag tror ju att vi kan bidra så mycket mer än vi tror,  tillsammans är vi starkare – för att säga “Hej” till någon och verkligen mena det är ingen överdriven insats. Tänk om det ger din vän en gyllene kant på dagen? Tänk om den personen är ensam mycket, utan att umgås med någon?

Tänk om du kan förändra tillvaron till det bättre, bara genom att våga säga  “Hej“… få någon att känna sig lite mindre utanför och uppleva ett lite större sammanhang? Tänk på saken.

Jag önskar dig en fortsatt fin dag och en trevlig helg.

// Kram Linda

Comments are closed.