God idé att försöka undvika akutläge…

Kanske har du sett att det skrivs och rapporteras en hel del om akutläget på sjukhusen runtom i landet. Akutmottagningarna. Och det ser väl inte helt lovande ut, just i nuläget.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.För det handlar om en obekväm kombination av nedskärningar och besparingar som får personalen att gå på knäna, hög belastning och platsbrister – om hur nyopererade patienter får ligga i städskrubben  och sova i tvättstugan, det talas om upplevelser av “krigszoner”, bortglömda patienter och kaos…
En manlig sjuksköterska på Hudiksvalls sjukhus säger att “det har blivit ännu värre nu“, han trodde att smärtgränsen var nådd redan för 15 år sedan, och kändisläkaren Stefan Branth säger upp sig i protest för att han inte står ut med att arbeta i akutsjukvården längre…

Missförstå mig rätt. Jag höjer gärna akutmottagningarna till skyarna, vi ska kunna vänta oss dit – jag är glad, stolt och tacksam över kompetensen inom svensk akutsjukvård. Att bli omhändertagen vid brutna ben, hjärtstopp eller att bli ihopsydd efter en bilolycka, bör få vara någonting självklart för oss. Många människor överlever efter en insats av ett akutteam och det är precis som det ska vara. Måste vara.

Närbild på en röd ros med gröna blad och röda rosenknoppar.Men som vi informeras i Expressens artikelserie “Akutkollen“, där de undersöker hur svensk akutsjukvård fungerar, är det inte precis som vi vill ha det. Och jag vet att det inte är samma sak att söka sig till akuten som till vårdcentralen, men jag vill ändå uppmana människor att våga tro på det faktum att det kan gå att hålla sig ifrån dessa överbelastade väntrum på akutmottagningarna lite längre, om man tar hand om sin egen hälsa på ett medvetet sätt. I god tid. Det finns nog få av oss som njuter av att sitta och vänta timmar i sträck med smärta, så kanske är det en uppmuntrande tanke…?

Att kunna söka och få hjälp när man har ont, är stressad och rädd är en självklarhet. Men var och en kan vi skapa ännu bättre förutsättningar för oss själva. Jag vill att du ska veta att du kan göra mycket för dig själv. Kanske främst för att jag själv mådde så fruktansvärt dåligt och vände på det…

Vattenyta, båtbrygga och vass i gråskala.…när jag blev sjuk hade jag ont – överallt.   Och det gjorde mig rädd. För mig berodde det på en i grunden läckande tarm, som skapade flertalet jobbiga  födoämnesintoleranser, men det påverkade mycket mer – mitt blodvärde, min leverfunktion, mina inre organ som belastades på ett sätt som jag inte hade en aning om. Jag var ju dekoratör i grund och botten (egentligen utan något intresse för eller kunskap om hur kroppen fungerade), så jag förstod ingenting om vad som hände. Jag visste att jag hade ont och mådde sk*t – det gjorde till och med ont att dricka vatten – men jag förstod inte varför. Det gjorde mig livrädd.

Så jag sökte akut hjälp, för jag visste inte var jag skulle ta vägen.

Det syntes inte så tydligt utanpå mig hur jag mådde inuti. Att jag var djupt deprimerad, för att mina hormoner och signalsubstanser var i grav obalans. Att jag var svårt undernärd – om än överviktig – på grund av näringsbrist och sockerberoende. Mitt blodvärde (hb) var lågt (115) och mitt blodsocker låg farligt nära diabetesgränsen, men det var inte helt tydligt. Jag hade inte manifesterad diabetes, men jag pressade mina värden till max, för att jag var ovetande… jag förstod inte vad eller hur jag skulle göra. Så kan det också vara.

Färgglad och läkande kost, upplagd på en turkos tallrik.Idag mår jag både bra och allt bättre. Men det har varit en lång, mödosam väg tillbaka hit. Jag fick slutligen hjälp, stöd och verktyg för att kunna förändra mitt liv på egen hand – med stresshantering i form av Medicinsk Yoga, läkande kost och genom att jobba en hel del med mina tunga tankar och min inställning till livet.

Och eftersom jag upplevt hur det går att förändra sitt liv, tänker jag att detsamma kanske kan hjälpa även andra. Det är mitt jobb idag. Självklart finns det de som får problem på grund av genetiska orsaker, där man inte kan lösa problemet på egen hand och behöver söka hjälp – akut. Men det är inte dem jag menar här. Det både hoppas och tror jag att du förstår. Jag menar att det går att leva “förebyggande” för många av oss.

Visst, man bör kanske i första läget gå till vårdcentralen och söka hjälp (det beror ju verkligen på hur man mår), men många väljer att direkt söka akutsjukvård, särskilt när man inte vet vad som felar och man blir rädd. Det är självklart. Kanske upplever man att man inte får tillräcklig hjälp om man provar vårdcentralen först.Vilket innebär att vissa personer kanske går till akuten, fastän de bör börja på vårdcentralen.  Orsakerna till att söka hjälp är många och varierande.

En bild på en yogis hand i "gyan mudra" - tumme mot pekfinger, ljuslyktor och matta.Men om du inte behöver söka just akutvård, så gör dig själv tjänsten att lära dig mer om hur just din kropp fungerar – vad den behöver och hur just du kan leva för att stötta den på bästa sätt, istället för att skapa ytterligare slitage. För hur det än är, så brukar olika inflammatoriska processer som astma, eksem och hjärt- /kärlproblem ändå ha sin början någonstans,  och ofta handlar det om vår livsstil. Hur vi lever våra liv, hur vi stressar, hur vi glömmer/väljer bort att se till kroppens behov och blundar för de belastningar vi tar på oss.  Kanske utan att veta och förstå vad det är vi gör. Precis som jag gjorde. 

Missförstå mig rätt här, igen. Sök akutvård när du behöver det, inget annat. Du är värd att få den hjälp du behöver. Men med tanke på medias rapportering, känns det personligen viktigt att jag nu fokuserar på att stärka mig och min kropp på egen hand. Med det jag kan.

För inte känns det bättre eller mer peppande att läsa att “Det kommer att bli värre på akuten“? Men kanske är det verkligheten, vad vet vi…?

Närbild på en kvist rosa Löjtnantshjärtan och gröna blad i bakgrunden.Jo, vi vet att det handlar om att kunna ta ansvar för sig själv. Ta dig själv och din hälsa på största allvar – det är den bästa investering du kan göra för framtiden. Var rädd om dig. Lova mig det. Tack.

Jag önskar dig en ny fin vecka, nummer 8 i år.

// Kram Linda

Comments are closed.