Om att göra fem matböcker. Parallellt.

Om det fanns ett uttryck som hette, “oj-nu-har-jag-kanske-tagit-mig-vatten-över-huvudet-här…?” så vore det inte helt otippat att det dök upp en bild på mig, när man googlade det. Att jag ska ha så svårt att lära mig. Att undvika att göra precis allt. Jämt. Samtidigt.

Aktivitet och rörelse, symboliserat av en suddig bild. Fart!Det där med en sak i taget har sällan fastnat på mig. Det känns liksom lite l-å-n-g-s-a-m-t. När man kan göra typ rekordmånga saker samtidigt. (Och hur mår mitt inre när jag försöker göra en sak, tänka på en annan och planera en tredje? Inte så toppen. Inte så mindfulness.) Detta “otaliga-saker-samtidigt” är ett av mina före detta jobbmönster som jag gärna gör mig av med… och så – vips! – står jag där mitt uppe i det. Igen. Då gäller det att inte slå på sig själv, så mycket har jag lärt mig.

Utan kanske lite mer moget förlåta mig själv för att jag inte tänker längre, känner efter och lyssnar in vad jag mår bäst av. Tar ett steg tillbaka, andas, varvar ner och …just ja. Landar. Och varför hamnar jag då där, i virvelvinden? Dels för att det är en av mina sidor, men också för att det är så vansinnigt roligt! Och jag gillar ju roligt.

Min nya mat, 1. Grunderna i läkande kostTa bara det här med mina matböcker. En är klar och fem är kommande. På g. Under produktion. Då vore det ju sunt att börja med en. Jobba med den. Avsluta och börja med nästa. En sak i taget.
(Yeah right.)
Det funkar nämligen inte riktigt så i praktiken. Jag får inte plats med allt jag vill förmedla i en enda bok, jag har därmed delat upp det i olika teman (grunder, vardagsmat, fest/högtid, resa/picknick, barnen, och balans) och håller isär dem hemma med noteringar på papperslappar på de flesta av mina väggar och skåpluckor. Jag behöver/försöker att “portionera ut” det jag vill förmedla på dessa fem olika ställen. För att få med så mycket som möjligt. För att det inte ska bli upprepningar. För att visa på olika saker. (Du fattar.) Det är bara det att saker dyker inte upp i riktigt kronologisk ordning i livet.

Jag har ett visst grepp om vardagsmaten, men samtidigt rullar det upp en sommar här. Med små “get-together’s”: festmåltider, tid att fira, kalas vad sägs om midsommar? Ja, jag måste ju greppa även dessa tillfällen. Att hänga med på råvaror och tidpunkter, som jag sedan kan spegla i nummer 3, festmat. Å andra sidan, den maträtten jag kom på där, kanske passar bättre i nummer 4, picknick? Eller, går det här egentligen under barnmat (bok 5)? Ja, så där håller jag på, med flytande gränser, kreativitet och frihet att skapa fritt – men det kan bli rätt rörigt i huvudet. Och hemmet. Köket. Typ.

I helgen gav jag mig i kast med två projekt för festmatsboken. Det ena var tips för ett sommarmingelparty och det andra – kakkalas. Med sju sorters… bakverk. Inte riktigt “kakor” och alla är utan tillsatt socker, gluten eller komjölksprodukter, men min typ av – kakor. Missförstå mig rätt här: jag rekommenderar ingen att äta vanliga kakor och bakat – egentligen – men om jag inte ger några förslag på alternativ, så är det lätt att humöret och tålamodet tryter även på den som kommit igång med sin kostomläggning. Att man faller tillbaka in i gamla mönster och äter det som kanske rent av är… skadligt. Mina “bakverk” är naturligt sötade med frukter och bär, fruktos, men det bör vi också vara försiktiga med. Socker är socker och en viss mängd fruktos kan faktiskt skapa fettlever. Jag balanserar med nyttiga fetter för att dämpa insulinpåslag och gör mitt yttersta för att tänka på helheten. (Phew!) Här är två obearbetade bilder från min helg, som kommer att visas mer i detalj i festmatsboken.

Sommarmingel á la Mitt nya liv:

Sommarmingel med plockmat.

 

“Kakkalas” á la Mitt nya liv:

"Kakkalas" med alternativa bakverk.

 

…men rätt ska vara rätt, först kommer bok 2: Vardagsmat, troligen i augusti. Som en liten hjälp i hemmet när man vill skrika “MEN DET FINNS JU INGENTING KVAR ATT ÄTA?!”. Jodå. Det gör det. Vi måste bara lära oss att tänka nytt. Byta fokus. Det går. Kan jag så kan du. Jag var fast i mina gamla matmönster. Nu har jag nya matmönster, som jag mår så mycket bättre av.

Kvist från en nyponrosbuske i en gräddkanna.Så, i helgen var det snittar och kakfest hemma hos mig. Jag tog fram den söta servisen som min farmor köpte till mig (del för del) under så många år, jag använde de små silverskedarna. Farmor och jag har inte setts på länge nu, eftersom hon somnade in 2007, men jag hoppas att hon såg detta. Jag saknar att prata med henne (och farfar) men får dela mycket med min mormor, tack och lov. Till och med detta ögonblick, vi var ju tvungna att träffas några stycken och äta upp det jag/vi lagat. Det har blivit en liten vana efter “brunch”, “påskmat” och nu detta…

Dessutom hade jag plockat lite vackra blommor i mina föräldrars härliga trädgård, det kändes ljuvligt att jag hann med att använda det jag så länge tänkt på och planerat. (Tentakler åt alla håll. Split vision. Vilja och ambition. Därmed blir det lätt flera saker samtidigt.) Nyponrosor är lite av en favorit, tillsammans med pionerna… eller, måste man välja? Vackra svenska sommar.

TACK MAMMA för all hjälp. Tack för din lyhördhet, initiativförmåga, ditt stora hjärta och överseende med en ytterst förvirrad dotter. Jag hade inte fått hälften gjort i helgen utan dig. Men du, det blev ju bra tillslut.

Jag önskar alla en fin midsommarvecka. Själv ska jag planera lite mat inför helgen och ta fram kameran…

// Kram Linda

Comments are closed.