Vatten, vatten… bara vanligt vatten?

Phew. Du har väl inte fått solsting? Maken till värmebölja får man väl leta runt efter djupt i mannaminne… Personligen gläds jag med meteorologerna (som bör kunna pusta ut), men nu får de väl sk*t snart för att det är för varmt? Det vore väl inte helt otänkbart. Det finns så mycket tok.

Badplats vid en sjöOch apropå värme: söker du svalka i havet eller genom att bada i en sjö? Annars bör du kanske passa på… och inte för att vara en party pooper, men vissa av våra vatten mår “så där”. Det kommer flera larm samtidigt från olika håll om hur hav och sjöar påverkas av algblomning och plaster och jag blir deppig – fast inte alls förvånad – när det kommer på tal. (Dock har sjön på bilden ingenting med texten att göra.) Men så kommer jag på att jag kan dra mitt strå till stacken genom att sätta en spotlight på ämnet och vädja till var och en [whom it may concern] om att dra sitt strå till samma stack…? Vi provar.   

DN debatt 23/7, uppmanar Anna Kärrman, docent i miljökemi vid Örebro universitet Martin Hassellöv, professor i analytisk miljökemi vid Göteborgs universitet och Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen:
Använd mindre plast för havens och hälsans skull”.

Och det är en “akut situation”, därför lyfter de ämnet.

“Den ökande användningen av plast, från 1960-talet och framåt, har resulterat i att plast finns på alla stränder och i alla hav. (…) Plasten bryts inte ner och finns kvar i haven i hundratals år. Plastskräp har till och med hittats i avlägsna områden som Antarktis. Av den globala produktionen av plast i dag återvinns eller deponeras ungefär hälften och resten används fortfarande eller skräpar ner naturen.”

Foto: Anna Kärrman

Plasten som slängs på stränder och i naturen bryts alltså inte ner, den sönderdelas i mikroplaster som drar till sig andra miljögifter, vilket gör att vi till och med ska vara försiktiga med att äta (!!!!) viss fisk.

“Trots att de flesta miljögifter har minskat drastiskt i miljön utgör de fortfarande ett hot mot Östersjön, där gifthalterna inte minskar i samma takt längre. Barn och kvinnor som är gravida eller i barnafödande ålder rekommenderas att inte äta fet fisk från Östersjön. Fisken får inte heller säljas till andra EU-länder då den innehåller för höga halter av miljögiftet dioxin. Forskare misstänker att flytande mikroplaster som håller kvar miljögifterna i näringskedjan kan vara en anledning till varför halterna i Öster­sjön har planat ut och inte längre minskar.”

…det här förändrar så mycket för mänskligheten att vi alla måste ta ansvar. Gör det du kan för att påverka, välj glas istället för plast – det finns bra och fina lådor att bära med sig mat och annat i, kan jag så kan du! Kasta aldrig påsar och annan plast i naturen. Men det finns annat att fundera på, nämligen mikroplaster i hygienartiklar…

Foto: Naturskyddsföreningen

 “(…)Naturskyddsföreningen kartlade i en rapport i höstas att de finns i både tandkräm, smink och deodoranter. De är så små att de inte filtreras bort i reningsverk utan rinner rakt ut i våra sjöar och hav. (…)”

Vi kan välja andra sätt, andra produkter som är ekologiska och/eller organiska.
Hitta nya vägar för framtiden. Nya rutiner. Det går. Och om du ändå använder plast – släng/skölj inte ut den inte i naturen! Ska vi säga så?

Men det larmas även i SVT 23/7; Sätt in akuta åtgärder för Östersjön, om algblomningen som är “ett symtom på att Östersjön inte är ett friskt hav. År av utsläpp och övergödning har lett till ett överskott av fosfor, som skapar förutsättningar för kraftiga algblomningar.” Se gärna inslaget nedan för att informera dig.

Det kan kännas övermäktigt, men alla kan göra något. Om var och en tar ansvar för sina egna handlingar, kan vi göra den här världen lite bättre – droppe för droppe… rycker vi på axlarna och tänker att “nån annan” får lösa problemet, så bidrar vi till motsatsen. Det kan kännas tungt att tänka på verkligheten mitt i semestervärmen, glassätandet och vattenskidandet, men framtiden kommer vi att möta oavsett hur vi agerar idag. Det måste vi komma ihåg.

Och som de kloka indianerna – som vi kan lära så mycket om naturen av – sade:

“Först när det sista trädet har dött 
och den sista floden blivit förgiftad 
och den sista fisken fångats 
kommer vi att inse att vi inte kan äta pengar”

För mig är det fullaste allvar och någonting att tänka på. Bryr du dig…? Jag hoppas det och att du vill göra skillnad, om så i ditt hem. I ditt område, på din strand. Din plats på jorden. För det börjar där. Många bäckar små kan bli till en stor välmående å. Eller sjö.

Jag vill ge dig en hit från 1987 på temat som final, nämligen Agneta Fältskog och hennes son Christian i – Vattenvisan. Håll till godo.

(Nä, sällan att jag skriver om vatten och utelämnar möjligheten till att välja en vattenrenare i sitt eget hem. Såklart. Varför vattenrenare? Därför.)

// Kram Linda

Comments are closed.