Vem plockar upp dig när du är nere?

Jag säger det ofta och jag kan säga det igen. Jag är för beroende av min iPhone. Och det har jag naturligtvis sett till att bli på egen hand, genom att använda den så ofta i jobb, genom att sms:a, svara på mejl, beställa/boka saker och gud vet allt jag kan använda den till idag. Förstås.

ett fint och peppande smsMen. Jag är så tacksam för det som är bra med den. Riktigt bra. Jag har ett fåtal personer som jag har kommit att få en så bra relation till – via den. Och det handlar inte om en torftig kommunikation, utan tvärtom. Vi kan skicka riktigt djuplodande och deppiga meddelanden, när vi önskar stöd och support i vissa situationer i livet. Jag står dem olika nära i det riktiga livet, men vi är absolut på samma våglängd när det gäller stöd, pepp, positiva ord och glada tillrop i tunga stunder.

Det är så stort. Om det känns tungt, som geggamoja under skorna och det är både uppförsbacke och snålblåst samtidigt, så kan jag slänga iväg ett meddelande som snart bemöts med peppande ord. Eller så kan jag ringa en signal. Som att ha en liten psykolog eller personlig coach i fickan. Det känns fint. Att det inte behöver vara kontakt dygnet runt, det kan till och med gå lite tid emellan. Men vi förstår varandra. När som helst på dygnet.

“Vem plockar upp dig när du är nere? När allting bara skiftar i svart. Vem visar dig en väg du kan gå, när du inte själv vet vart?”

Det känns fint att veta. Jag kanske ändå inte ringer mitt i natten, men det är ett stöd att veta att jag kan. Att jag inte är ensam. Att vi är starka(re) tillsammans. Att vi kan stärkas genom att hjälpa varandra. Vi lider nog alla av att känna ensamhet till och från, men när det finns en utsträckt hand att ta kan jag vila lite lugnare i den vetskapen. Och visst kan jag ringa mitt i natten, men då ska det mycket till. Själva huvudsaken är ju att veta att jag kan. Jag hoppas att även jag kan stärka och stötta när en vän behöver mig.

Ett peppande och fint sms med ett hjärta.En av mina dyrbara och allra närmaste vänner bor långt ifrån mig – över 40 mil. Ändå är hon så “nära” att hon känns som familj. Det är fint. Vi hörs relativt ofta, men det kan även gå en hel del tid emellan och ändå känns det som att vi fångar upp relationen där vi lämnade den. Och jag uppskattar det så otroligt mycket! 

Min vän Therese var sån också. Hon finns inte här hos oss längre, men vi hade vuxit upp tillsammans och kunde till och med höras ett par gånger om året – men varje gång var det som att ta upp tråden precis där vi släppte den. Inga konstigheter. Inga förebråelser. Inga måsten. Inga svek. Bara vänskap. På bådas villkor.

För mig är det viktigt att kunna få stöd i livet. Jag har två underbara, nära livscoacher som är professionella och ett par vänner som jag kan kontakta. För ibland behöver jag plockas upp. Jag tänker ofta i musik och i detta fall på den vackra texten i Lisa Nilssons “Vem”. Den kom redan 1992, när jag var 16 år, men jag tycker att den är lika tidlös och aktuell så här 23 år senare.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.“Och vem kan du skrika åt
när inget blivit som du vill?
Vem väcker du mitt i natten
när du inte kan ligga still?
Jag hoppas att du hittade det du sökte
och inte klandrar mig för att jag försökte.”

Ödets ironi är att just denna vackra “Vem” påminner om min fina vän Therese. Som jag minns det var en av hennes klasskompisar var väldigt duktig på att sjunga och framförde den i vår skola (eller var det bara för oss?) så fint. Professionellt. Vi andra sjöng den på vårt eget sätt. Kanske lite “hellre än bra”,  men med känsla.

Bara en textrad kan väcka en tanke, en ton kan väcka en känsla. Ett minne. Idag har textraden “Vem delar du din framtid med, dina frågor dina svar, när jag inte längre finns kvar?” helt naturligt fått en annan innebörd än 1992.

Svart och vitt, mörker och ljus; yin och yang i ett smycke.Livet förändras ständigt. Nederlag växlar till höjdpunkter och återvänder till dalar igen, precis som natt blir dag och mörker skiftar till ljus. Yin & Yang. Kanske går vi omkring och hoppas endast på ljuspunkterna, men även kriserna definierar oss. Utvecklar. För vi möter alla olika sorters utmaningar. Ingen av oss går fri från prövningar. Men det kan underlätta att skaffa sig någon vid sin sida (eller i sin telefon), så att vi slipper går ensamma. Någon som lyssnar och kan stötta.

“Jag undrar bara vem…?”

// Kram Linda

 

Comments are closed.