Mormors rökning och – epigenetik.

Nämen dra på trissor. Nu pratas det epigenetik i nyheterna på bästa sändningstid. Jag var på väg i säng igår kväll och tänkte få mig ett par sköna timmars sömn och en lång återhämtning efter en intensiv och händelserik dag… men jag fick tänka igen. Väga för och emot, välja att stanna kvar uppe och skriva ihop den här texten.

Så himla viktigt tycker jag faktiskt att det här är. Epigenetik.

Hjärtformat i rädislandet.För ungefär 1,5 år sedan skrev jag ett inlägg som jag kallade “Du är vad din farmor åt” – för att det hade kommit forskning om hur det vi äter kan få effekter på arvsmassan och sätta spår i kommande generationer.” Barnbarnen, alltså. Wow. Jag blir så berörd för att det handlar om så mycket, ämnet är så stort. Vi påverkar – kort sagt – hur gener slås på eller av. Med mat, till exempel. Vilket får en följd för framtiden.

Nu visar forskning från Umeå Universitet att om din mormor rökte under sin graviditet löper barnbarnen 20 procents större risk att få astma, även om mamma aldrig har rökt.” Så det handlar alltså inte ens om ifall mormor har rökt tillsammans med barnbarnen – utan om hon rökte under sin egen graviditet… det kan alltså leda till “tidigt debuterande astma som blir bestående hos barnbarnet.” Boom.

Jag blir mållös. Det här är information som oftast har viftats bort, anser jag av egen erfarenhet, men nu har forskare kommit något på spåret och då är det kanske lättare att lyssna. Jag har inget eget intresse av att skrika högst, jag tror att ett  viktigt budskap når fram (till den som behöver och ska få det) även om man viskar. Det gäller bara att vara lyhörd, intresserad och – att vilja lyssna.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Men. Det är alltså inte kört, om mormor rökte. Vår egen livsstil kan vi ju påverka – och förändra till det bättre om vi vill! Gör vi som vi alltid har gjort så kan vi inte förvänta oss ett nytt resultat, men väljer vi att bryta mönster kan vi så småningom se en annan utveckling. Det är ju vad epigenetik handlar om. Lägg namnet och ordet på minnet. Det är dags.

Jag möter många modiga människor i mitt arbete. (Och privat.) De vill förändra, förbättra och vågar tänka på ett nytt sätt. Ett annat sätt. Även om de går mot strömmen, det andra skulle vägra, där de väljer att rusta sig till tänderna med tålamod, acceptans och ödmjukhet – egenskaper som vissa medmänniskor kan lida brist på, så de ger hellre kritik, yttrar negativa kommentarer och troligen känner sig hotade av andras förändring. Måste de kanske också förändra sig då?

Men de här modiga människorna har sin egen hälsas bästa för sina ögon och det är både vackert och rörande att se. Tänker de månne på sina barnbarns hälsa…? Rapporter som den här (på engelska här) gör mig både glad och glatt överraskad. Förväntansfull. För det är viktigt, intressant och peppande att vi kan påverka mer än vi tror! Men det är okej om du inte tycker det. Om det låter knepigt, jobbigt, skrämmande och hemskt.

Ett hjärta av gräs.Kom bara ihåg att det här kommer att bli viktigt för framtiden. Den är faktiskt redan här. För det här händer nu. Och jag tror att du är modig. Nej, jag vet. Att du kan och vågar mer än du tror. Du ska bara hamna på rätt väg, in på rätt spår och använda de verktyg som passar för dig. Inga konstigheter.

Jag önskar dig all lycka på din individuella väg dit. 

// Kram Linda

(Önskar du hjälp på vägen kan du nå mig här. Varmt välkommen!)

Comments are closed.