Ett brev till dig.

Jag känner så starkt att det är dags att skriva till dig nu. Så att du vet och känner att jag ser och uppmärksammar dig, att du inte är bortglömd. För att skänka dig tröst. Du är inte ensam i den situation du befinner dig. Det bara känns så.

“Vem älskar dig
när jag farit till landet långt bort
och ej längre finns kvar”

vår 2015 blommorJag vet så väl hur det är, på den plats där du är nu. När det inte alls blir som man har tänkt sig och marken gungar. Ibland påtagligt. Jag vet hur det känns i mörka stunder när oron och ångesten letar sig fram, jag vill också att du ska förstå att du inte är övergiven. Det bara känns så.

“Vem ger dig mod
när du tvivlar och ej längre känner
den kraft som du har”

Blommande ljuslila och ljusrosa syréner.Jag vet hur det känns att låta tårarna rinna bakom solglasögonen, gråta i duschen, skrika in i kudden. Av besvikelse, sorg och ilska. För att ventilera, låta det komma ut. För om det stannar kvar blir det för smärtsamt inuti. Känslorna måste få komma ut, få ta sitt utrymme och lämna kroppen.

“Vem tröstar dig
då ditt inre är fyllt av en sorg
som du inte rår på”

Närbild på en violett midsommarblomster och gröna blad i bakgrunden.Jag vet hur det är att tappa tron på något bättre, något större. Att famla i blindo efter något stadigt att stå på eller hålla fast vid. Om så ett halmstrå. Jag vet så väl, jag har sett det på nära håll. Men glöm aldrig en sak, även om den är svår att förstå. Du har en mening här, betyder så mycket och du är inte ensam.

“Vem lyssnar till dig
när bruset från livet är högre
än du vill förstå”

Rosa pioner och vita prästkragar i en blomsterrabatt.Du är en fin människa. Jag är stolt över dig, för du fortsätter framåt, ett steg i taget. En dag i taget. Fastän du inte vet hur morgondagen ser ut – med hopp om att den blir allt bättre. Det är faktiskt inte alla förunnat att orka ladda om, även om jag tror att vi har det inom oss. Styrkan. Men viljan?

   “Ge din själ stilla ro
vandra vill om du tror
att du vet var din inre längtan bor”

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Det är modigt att inte våga, men att göra det – ändå. Att kasta sig ut och se om repen håller. Falla fritt mot marken, som i den verkligaste av mardrömmar. Utan skyddsnät. För du vet innerst inne att rädslan bara kan övervinnas med kärlek. Att älska. Jag vet hur du kämpar med att våga – och samtidigt vilja fly.

 “Ditt hjärta blommar
känn doften av liv
Du är större än du nånsin tror”

Hjärtformat i rädislandet.Jag ser dig, hör dig och förstår dig. Förlåt för att jag har vänt bort min blick, slagit dövörat till och ibland låtsats som inget. Det har inte varit schysst, men det är för att det har gjort ont även i mig. Från och med nu finns jag här, intill dig igen. Den här resan gör vi tillsammans. Ett steg i taget. En dag i taget.

Och igen: jag är så stolt över dig. Mer än du någonsin kan förstå.

Du är större än du nånsin tror.

// Kram Linda

Åsa Jinder och Magnus Carlsson – Stilla ro och nära

Jag använde den här texten och melodin i ett inlägg för två år sedan, för att jag tycker att den är så oerhört vacker. Nu kändes det som läge för den igen. 

Comments are closed.