Det här kan bli känsligt, men jag tänker ändå ta upp det. Jag har skrivit om det förr; för snart tre år sedan skrev jag om påverkan av tatueringsfärger i inlägget “Tatueringar kan orsaka sjukdomar” och en artikel nyss väckte tanken igen. På just det här med tatueringar.
Jag har ingen tatuering själv. Jag kan tycka att det är fint med vissa motiv på vissa kroppsdelar, men inte så fint att jag själv har valt ut en variant eller en plats på kroppen. Och framför allt – efter att jag började läsa om kroppens funktioner, så kom jag fram till att jag inte heller vill ha någon…
Vi var fyra personer som pratade om detta i somras. Två kvinnor och två män. Ingen av oss tatuerade – alls. Lite outsiders och lite annorlunda i dagens läge, säkert, helt utan gaddningar. Men det har inte lockat någon av oss och det hade vi gemensamt. För de allra flesta har väl tatueringar idag? Det känns så.
När jag började läsa om levern och njurarna fungerar och samarbetar, började jag också fundera på hur våra inre organ – och huden – faktiskt reagerar på bläcket. Vi tillför ju något som hela tiden påverkar oss; påverkar vårt immunförsvar. I min värld blir det något utifrån som kroppen jobbar med: huden är ju vårt största organ och levern det näst största.
Som med så mycket annat som huden har kontakt med, kan tydligen även detta ge reaktioner. För mindre än ett år sedan skrevs en artikel i Skaraborgs Läns tidning på temat “Allergiska reaktioner bieffekt av tatueringar“:
“I fjol kontrollerade läkemedelsverket tatueringsfärger från
29 olika tillverkare. 15 av dem visade sig innehålla förbjudna ämnen
i form av bland annat olika tungmetaller.
Dessa skulle tas bort från den offentliga marknaden.
– Det var flera olika tungmetaller av vilka en del är cancerframkallande, så det är inga roliga saker, säger Katarzyna.
– Just nu finns ingen klinisk bevisning på samband mellan cancer och tatueringar, men det finns misstankar om det och med många och stora tatueringar är det svårt att se vad som händer i framtiden.”
…det är väl det här jag tänker på, när jag undrar hur kroppen reagerar samtidigt som vi tänker att det vore schysst att täcka kroppen med en massa motiv – som om det inte fanns en morgondag. Snyggt, ja. Men är det hälsosamt? Oklart. Jag vet inte hur tatueringar faktiskt påverkar oss (sant), men jag vill väcka en viktig tanke här.
Och härom dagen hittade jag en annan artikel i tidningen: “Kvinnan fruktade att knölen var cancer, läkarna trodde inte sina ögon.” Här står om den klump som läkarna hittar i kvinnans kropp – som de först trodde var en tumör:
“Läkarna blev förvånade när de undersökte den 30-åriga kvinnan från Australien. Hon hade upptäckt knölar på undersidan av sina armar och läkarna hittade också misstänkta
förstoringar i hennes bröst.
De misstänkte att kvinnan hade drabbats av cancer men när de placerade knölarna under ett mikroskop såg de
att det var något helt annat.
Det var klumpar av bläck. Hennes immunförsvar hade reagerat med den svarta färgen från en ryggtatuering som hon haft i 15 år.”
En bläckklump. [Så vidrigt.] Tänk hur kroppen har kämpat med den under alla dessa år… Men bryr vi oss allt mindre om hur våra organ måste parera dessa ämnen? Nä, jag tror snarare att vi inte tänker på det eller vet om det. Jag gissar på okunskap, snarare än likgiltighet. Vem vill påverka sin kropp på så sätt annars…? För en snygg tatuering som hyllar en älskad fru, man eller ett barn.
Jag har ett annat förslag. Köp ett smycke som säger något. (Jag är osäker på var just det på fotot kommer ifrån.) Men ett förslag är lindasmycken -det är alltså inte jag, utan en Linda jag känner – där du kan välja på en massa fina smycken – och du kan designa ditt eget! Det finns så många sorters smycken som inte påverkar våra inre organ.
Var och en har ett eget ansvar – men även en rättighet att välja. Det vore kanske synd att sluta tatuera en hud som fortfarande är fläckfri. Men å andra sidan, om det är var kroppen måste parera och jobba med… Och vad händer då under ytan – under tiden? Det är bara en tanke.
Jag har inga planer på en tatuering.
Men kanske ett smycke. ♥
// Kram Linda
