Idag fyller du – min fina kusin Daniel – 50 år. Femtio bast. Man brukar säga “ära den som äras bör” och jag tänkte passa på att göra ungefär det, en dag som den här… för att du betyder så mycket för mig som du gör. Tack för en fin helg! ♥
Vi träffades år 1976 när jag föddes. Då hade ju du “stökat runt” på den här planeten i 9 år och jag var väl ärligt talat inte så mycket att hänga i julgranen det året. Eller de kommande heller, som barn. Du fick ju en ny kusin fyra år i rad (jag var nummer två) så det var ingen stor grej. “En till”, liksom. Men det var ju som vuxna vi fann varandra.
Inte minst när jag var 24 år och fick förtroendet att bli gudmor till er vackra son. Jag kunde inte ha fått en bättre “unge” att hålla koll på och umgås med. Som idag är en klok och godhjärtad ung man, vilken jag har fått äran att följa genom alla år och uppträdanden i Uppsala Musikklasser. Genom alla dessa födelsedagar, jular och konfirmation. Från djupet av mitt hjärta – tack!
Där började en resa som jag på så många sätt är så oändligt tacksam över. En resa som gjorde att jag fick möjligheten vara mer delaktig i er vackra lilla familj, ett erbjudande jag tog. Snabbt som tusan. Och det har varit 17 ljuvliga år. Men många skratt och en varm känsla av tillhörighet.
För du är en av de roligaste människor jag känner. På riktigt. Och det beror väl på att vi har samma sorts humor, great minds think alike. Det är alltid nåt bus på gång, nåt skämt, nåt vridet. Och det roliga är att din fru också är en av de roligaste jag vet, vilket gör det så härligt att hänga med er. Allt detta gör ju att det helt naturligt känns som att vi… är syskon. Även om vi inte är det.
Men alltså, frågesporterna! Utöver att vi har samma hopplösa humor, så nördar vi ju all in på frågesport och sällskapsspel. Tävlar, testar varandra och tävlar igen. Så otroligt kul! Jag uppskattar det så mycket, tack för att du utmanar och stimulerar mitt intellekt… även om du gör det onödigt svårt ibland. Men okej, jag har Google. Så kör, bring it on!
Vet du, du känns som en storebror och det har vi pratat om. Även om jag redan har en lillebror som är galet smart och rolig, även han. Det är något med humorn i vår släkt som gör det så roligt att ses. Så, att du en gång när jag var liten lämnade mig på ett fågelskär i skärgården bland måsar – ordet “störtdykning” fick en ny innebörd där, hörru – har jag i princip (ehum) förlåtit dig för. Men dyker det upp en surfingbräda och ett fågelskär så skulle jag passa mig, om jag var du…
Jag önskar dig en fin 50-årsdag idag. Jag önskar er en underbar resa och ser fram emot att få fira dig med en hejdundrande fest alldeles snart. Tills dess, må så gott och… lämna gärna en w.o. då och då, Danielsan. (Det skulle faktiskt inte skada.)
Ska vi säga så?
Vi kör på minst 41 år till ihop, tycker jag. Ja må du leva uti hundrade år!
// Stora kramar, från “lillasyster” Linda
