På temat “lyfta människor jag tycker mycket om (till skyarna)” har turen kommit till en given sådan – min lillebror. Denna smarta och kompetenta sak imponerade stort på oss andra i familjen, helgen som var. Annars också, i och för sig.
Jag har en stor fascination för människor som är bra på sin sak, det kan fånga mitt intresse och min uppmärksamhet bra länge… och efteråt kan jag reflektera över att jag faktiskt har lyssnat på ord om plattsättning, sportbilar eller truckar då och då. Men skämt åsido, det är något visst med folk som är proffs på sitt (och alla har ju något expertområde, vad det än må vara – katter, kläder eller kaffesorter…).
Och nej, man behöver inte vara bäst. Good enough är verkligen gott nog. Jag tycker bara om att lära mig saker av människor som verkligen kan sitt! Jag föredrar att se en bra glasblåsare forma en vacker vas, hellre än någon som bara knölar ihop glassmeten till en klump. Eller någon som drejar en vacker kruka, kanske inte lika kul som nån som sprätter lera runt i rummet, men mycket mer fascinerande. En konstnär som drar stadiga penseldrag på en duk, en konståkare som gör en piruett och ett hopp. (Terapeuter som själva har mått dåligt och inte bara läst om läkning och återhämtning i en bok…) Sånt.
Jag är själv inte vidare värst bra på teknik. Duglig, möjligen. Jag kan koppla ihop och lösa enklare devices, annars är det mest control + alt + delete (gör man så fortfarande?) samt stänga av all ström och starta om, som ett desperat försök att lösa ett tekniskt haveri. Att dra ur sladdar och sätta in dem tillbaka igen är faktiskt grovt underskattat, det säger många personer på “teknisk support”. (“Det står ‘Achtung’ här…?”.)
Datorer då? Ett smärre haveri. Det kan räcka med att jag rör mig i närheten av datorer för att de ska slockna och någon säger “Eh, det här var ett annorlunda problem… jag har inte sett något liknande förut”. Nä, men det är inga som helst konstigheter när jag är i närheten. Det finns många “nya problem” som har dykt upp just så! Tro mig.
Men min bror är grym där. På båda teknik och datorer. He got both. Och han är en av de smartaste jag känner. Hans kunskap har lett till att han har fått göra hemsida till en stor – tro mig: STOR – känd filmproducent i Hollywood (ingen som varit i media de senaste dagarna, nej). Han har även bott i Kina, där han bidrog med sin expertis till uppbyggnaden av en digitaltidningsplattform för China Daily Group och en musikdistrubutionsplattform för BenQ. Även om många jobbade tillsammans, så var det han som skissade upp projekten och drev utvecklingen. Sådant fascinerar mig. Många kan sitta och kombinera “ettor och nollor” på sin kammare… men alla blir inte så bra på det.
Han har alltid fiskat. Varit storfiskare. Båtungar som vi var, åt vi ofta nyfångad fisk till frukost. Och lunch. Och middag. Så att han 2010 tillsammans med sin vapendragare Niclas (som också är fiskare) drog igång Sportfish Masters, var ingen högoddsare. Det som började smått har nu vuxit till SM i Gädda, med runt 180 deltagande team i helgens final i Nyköping. Vi åkte dit för att se det hela på plats, vilket arrangemang!
Lagen ställde upp om två eller tre deltagare. Man tillämpade “Catch and release” – fångade fisken, mätte den och släppte tillbaka i vattnet: “Fisken skall tillbaks i vattnet omedelbart efter att mätning och fotografering avklarats med minsta möjliga påfrestning på fisken. Vi ser helst att ni även använder landningsmatta och gummerad håv för att minska påfrestningen.” Det är viktigt att det görs på rätt sätt.
Detta under av kompetens – min bror – har byggt upp ett datasystem så att 180 team (ca 400 pers) skulle kunna rapportera in foton på fångster under 8 timmar per dag under en helg. Under 24 kvaltävlingar runtom i landet från april till oktober – och en finalhelg. Inklusive livesändningar från sista finaldagen och uppdateringar på nätet i realtid. Jag som själv kan ha lite problem med enkla saker som stickkontakter, kan absolut inte “wrap my brain around” vad han gör och hur han gör det, men imponerad är jag. Och så stolt.
Här ett kort inslag i P4 Sörmland på fredagen 20/10 om gädd-SM-finalen:
…jag minns en eftermiddag i baksätet på en bil för några år sedan, när han började prata om att bygga upp detta datasystem och undrade lite hur jag skulle tänka kring lösningen… jag förstod inte ens frågan. Gulliga bror, hur kunde du ens fråga mig? Och tycka vad man vill om just fiske – det är beundransvärt att bygga upp något så stort från en första tanke – att bidra och påverka så många människor som tycker att det här är så kul.
Hur som helst. Detta frö som såddes 2010 grodde och växte till något stort, har idag blivit en stor tävling som lockar många likasinnade proffs på sin sak. Och jag tror att det är vad som lockar mig – även om jag varken har kunskap eller tålamod nog för just fiske – alla dessa engagerade och kunniga människor som har en förmåga att gå all in. Bland båtar, motorer, fiskeutrustning, mätbrädor och adrenalin. Det är något tilltalande i det. Folk som står i nollgradig temperatur en tidig morgon och lyssnar på när nationalsången ekar ut över fjärden, väl förberedda med varma kläder och fiskeutrustning. Taggade och redo.
Och människor som faktiskt GÖR något. Arrangerar fullt ut och skapar en verklighet av det de tror på, tycker om och brinner för – sin idé. Något som växer och blir så stort så att så många från hela landet vill delta. Jag, som fd eventperson, tycker att det är galet kul. Vi är så stolta över dig, Andreas.
(Min vän Tiina smsade och frågade om hennes sambos kollegas lag syntes på plats, de var där och tävlade. Jodå. Totalt ställde tre deltagande lag upp från deras småländska ort och jag kunde se att det även varit en deltävling i Värnamo i september, inte långt från dem. Kul ändå! Jag hade ingen aning om det.)
Under den sista finaldagen på söndagen sände fem (!) kamerateam live – med några professionella kommentatorer (på engelska), så tävlingen gick att följa i realtid via Youtube. Jag hade det på hemma och var som klistrad när deltagarna fångade och mätte sina fiskar, tjoade, skrattade och kramades. Knappade in på täten, centimeter för centimeter. Det kändes ungefär som när ett svenskt lag är i curlingfinal i vinter-OS. Där kan jag plötsligt sitta som klistrad! Fastän jag varken fiskar själv eller ser på curling, annars. Det är intressant att det blir så.
Det är roligt att få vara med på den här resan och inte minst att se vad som sker framöver. Du har kämpat hårt och det är inte alltid enkelt, men det märks att du tycker om det du gör – för du är suverän på det! Kudos till dig, fina bror.
Du är lätt en av de coolaste och smartaste jag känner. ♥
Som avslutning vill jag önska dig som läser en fin vecka. Och enligt tradition… ett riktigt skitfiske.
// Kram Linda
