Ljuvliga ledighet. Min påsk har varit helt otroligt skön, stilla och lugn. Härligt sällskap, varma möten, roliga människor och god mat – det har varit toppen.
Det är inte ofta jag i vuxen ålder känner att jag har “lov” av någon sort, men nu var det påsklov. Underbart utloggad, mobilen på ljudlös, väckarklockan fick semester och istället prioriterades promenader, matlagning och skratt. Tack!
Jag har också tänkt lite på hur olika det kan vara, vad vi tycker är vackert och vill prioritera. Och hur viktigt det kan vara att hitta fram till – sitt eget ställe.
Det finns en plats på den här planeten som jag uppskattar mer än kanske någon annan jag hittills varit på. Halva min släkt kommer därifrån och jag har varit där många gånger om året sedan jag var barn – dessutom återkommer jag så ofta jag kan. Känslan av att “höra till” är större och djupare än på någon annan plats. Mitt eget paradis.
Och då har jag ändå aldrig bott där, mer än på lov och ledigheter. Men det är en plats där jag känner ro, hämtar energi och styrka – jag känner i djupet av mitt inre att jag hör dit. Naturen är bedövande vacker, lugn och… bara platsens energier är helt fantastiska.
Jag hörde en gång att i naturen går allting långsamt, men det som ska hända sker iallafall och blir helt perfekt. Skogen stressar inte. Och så är det ju. Bergen står kvar, isen över sjön går upp på våren, blommor letar sig upp ur snötäcken och fåglarna kvittrar glatt och förväntansfullt på försommarkvällarna.
Som det ska vara.
Där kan jag vara precis den jag är, utan en fasad. Jag behöver inte tänka på vare sig självkänsla eller självförtroende – bara må gott i stunden.
Där kan jag dessutom koppla ett nytt milt grepp om det jag tappat taget om – sömnen, vattendrickandet, motionen, den läkande kosten och kanske även yogan. Det blir en chans att kunna börja om från noll och dra upp nya riktlinjer och rutiner igen, för varje ny dag är en sådan möjlighet.
Och för andra är mitt ställe en helt obetydlig plats långt borta i universum, för den som kanske har sitt eget paradis någon helt annanstans. Visst är det fantastiskt? Jag lägger ett enormt värde i att få vara på min plats, där det fortfarande känns som att jag som vuxen har möjlighet till ett “sommarlov”, att kunna kliva barfota ut i daggvått gräs en tidig och gryende sommarmorgon, att kunna diska på bänken utanför stugknuten en sommareftermiddag, elda i vedspisen en krispigt kall vinterdag eller sitta mot stugväggen och vända ansiktet mot den värmande solen en vårdag i påsktid.
Det är ljuvliga ögonblick i min värld och det som stärker mig, när annat runt omkring kan snurra på så snabbt. När tunnelbanevagnarna är proppfulla av trötta människor och bussen redan har gått, när de stillastående köerna på mataffären slingrar sig långa och min deadline inför någonting är på väg att rinna ut. När jag känner ett behov av att dämpa stressen.
Yogan hjälper mig i vardagen att förbli så stabil jag kan. Och min plats på jorden finns – i mitt hjärta. Jag är så tacksam, glad och lyckligt lottad för det.
I mitt paradis sker livets alla små under i sin egen takt. Ju mer jag är där och andas in frisk luft, desto lugnare och starkare känner jag mig.
Isen höll redan på att gå upp på sjön nu i påsk. Och fastän det är långt kvar, ser jag fram emot att kunna ligga i hängmattan och lyssna till P1:s “Sommar”. Eller ge mig ut på sjön i roddbåten. Eller cykla milen runt berget och bara beundra vyerna i landskapet. Andas in blomdoften.
Men tills dess ska jag njuta i nuet. Över att jag får vara just här och nu. Över att min plats faktiskt finns. För det har inte alltid varit så att jag haft en given plats. Jag har snarare undrat “var finns det rum för mig?” och “vad ska jag göra nu?” väldigt många gånger.
Jag hoppas att du också hittar eller har en sådan plats i ditt liv, där du känner att du hör hemma. Som kan ge dig styrka och kraft, kärlek och inspiration. Och om den platsen inte är på riktigt så kan den vara påhittad – så länge du kan bege dig dit (om så i dina drömmar eller tankar) och få vara precis den du är.
För det räcker alldeles utmärkt, fina du. Att vara den du är.
// Kram Linda
