Matsmältningen är en komplicerad process idag – eftersom de allra flesta av oss har en försvagad matsmältning, på grund av stressiga liv. Bland annat.
Det kan i sin tur bidra till andra obalanser som gaser i magen, läckande tarm, belastad lever och så vidare.
Det första steget i matsmältningen är det mekaniska nedbrytandet – tuggandet av maten i munhålan – det är där det börjar. Därför är det faktiskt en fördel för hela kroppen att kunna tugga varje portion mat minst 30 gånger – tänk bara hur mycket du underlättar processen om du hjälper till på bästa sätt att finmala näringen maximalt.
Maten fortsätter sedan ner i magsäcken, där enzymer fortsätter med sönderdelningen av näringsämnena, slemhinnan i magsäcken avsöndrar cirka 3 liter sur magsaft per dygn, vilket gör födan helt flytande.
Sedan töms födan successivt i tolvfingertarmen. Där tillsätts galla från gallblåsan och enzymer från bukspottkörteln, från båda dessa organ utsöndras också bikarbonat som neutraliserar magsaften.
Därefter förs maten vidare ner i tunntarmen, där den fortsätter att brytas ner i minsta beståndsdelar med hjälp av andra enzymer – särskilt proteinerna demonteras till små aminosyror, likt pärlor som plockas av en tråd – och det är även där som näringsämnen tas upp i kroppen igen, genom luddet i tarmväggen.
När födas tas upp i blodbanan från tunntarmen, sugs den upp av portådern, som transporterar det näringsrika blodet till levern. På så sätt får levern både syrerikt och näringsrikt blod. Där filtreras “giftiga” ämnen som alkohol, koffein och miljögifter bort, innan blodet går vidare ut i kroppen.
Levern samlar sedan upp de ohälsosamma ämnen som den hittat och låter detta passera ut ur kroppen, med avföringen.
Källa: Medicinsk Grundkurs, Urban Gillå
Det finns tyvärr många viktiga steg i matsmältningen som kan halta, särskilt eftersom vi idag är så tungt belastade av stress. Varför är det då så?
Förr i världen, när vi bodde i grottor, behövde vi främst vara beredda på att springa så fort vi förmådde för att hinna undan vilda djur, vilket var det stora hotet för människan. Det innebar skärpta sinnen och spända muskler vid stresspåslag, blodet blev tjockare för att lättare kunna koagulera (klumpa sig) om vi av någon anledning skulle börja blöda.
Men, just magen och produktionen av matsmältningsenzymer var inte prioriterade för överlevnad, för att hinna undan från vilda hot. Så här har det sett ut i många årtusenden, och inte heller idag är vår matsmältning prioriterad i tider av stress, även om det påslaget numera kommer från tidspress, deadlines och prestationer. Det handlar helt enkelt om ett biologiskt arv.
För att på bästa sätt kunna ta upp den näring vi äter (om vi äter näringsrikt), bör kroppen ha ett parasympatiskt påslag, det vill säga att nervsystemet bör vara lugnat, så att stresshormonerna ligger lågt. Detta kan vi själva påverka, bland annat genom att andas långa djupa andetag i 15-20 minuter innan måltiden. Det kan man ju göra i stort sett var man än befinner sig, om man gör det medvetet.
Men oftast äter vi på en kvart, kanske till och med stående och på språng. Hela tiden på väg mot någonting nytt, kanske ett viktigt möte?
Och även om det är så vardagen ser ut, så hjälper det inte matsmältningen.
En annan sak som en försvagad matsmältning kan skapa, är syra i kroppen. Det finns någonting som heter pH-värde, som sträcker sig mellan 0 (syra) och 14 (bas) och kroppens blod bör alltid vara runt pH 7.
Man pratar om syra/bas-balansen och stress påverkar våra kroppar i den riktningen att det skapar syra och gör våra kroppar surare (lägre pH). Då måste kroppen jobba hårt för att på egen hand återställa pH-värdet, ett surt blod kan till exempel skada både blodkärl och organ – så det får inte ske. Det låter inte så dramatiskt, men kan faktiskt i förlängningen leda till bland annat värk i leder och begynnande benskörhet.
Vid undermålig matsmältning kan till och med frukt spela en stor roll i skapandet av syra i kroppen, det kan vara bra att tänka på med tanke på hur många som lättvindligt äter en massa frukt till mellanmål.
Frukten kan jäsa i tarmarna, eftersom de består till stor del av fruktos (fruktsocker) och detta kan också ske om man äter frukt direkt efter en måltid, som efterrätt. På grund av att fruktkött och fruktsocker bryts ner lättare och snabbare än “matig mat” kan det därmed skapas en jäsningsprocess i tarmarna.
Men det finns en hel del att göra för att må bättre. Det börjar med att ta bort den mat som sliter på och försvagar matsmältningen, beroende på vem du är. Man kan även, beroende på blodgrupp, uppleva att vissa näringsämnen är mer eller mindre hårdsmälta och därför avstå från dem en period för att se om man upplever någon skillnad.
Det finns även mat som kan göra skador på tarmarna och som påverkar många, särskilt proteinerna gluten i vete och kasein i mjölkprodukter. Om tarmslemhinnan går sönder och blir transparent – som vid läckande tarm – kan osmälta näringsämnen (i detta fall proteiner) smita ut i blodbanan och skapa obalans i kroppen. Levern kan nämligen inte smälta det som mage och tunntarm inte har hanterat, men det kommer ändå via blodet med portådern. Problem, för någonstans måste ju maten ta vägen?
För att lösa “problemet” skjutsas dessa proteiner iväg till områden där de helst gör minst skada, eftersom de är för stora för att tas med i ämnesomsättningen i cellerna, till exempel till huden, muskler eller i värsta fall hjärnan. Det kan ta sig uttryck som eksem och hudutslag, eller värk och smärta.
Man diskuterar mycket ifall proteiner som tar sig igenom hjärnbarriären kan ha del i de beteendemönster som barn med Autism och ADHD uppvisar, inåtvändhet och att sluta tala. Detta är särskilt intressant eftersom föräldrar vittnar om att barnen blivit “sig själva igen” efter att ha slutat äta gluten och kasein. Dessa barn har ofta problem med tarmarna, dessutom.
Ett annat problem vid läckande tarm är att tarmluddet som tar upp näring är illa åtgånget, så att näringsupptaget försämras – oavsett hur näringsrikt vi äter. Därför är det väldigt viktigt att i första hand laga tarmslemhinnan.
Det går alltså att välja läkande kost som sliter minimalt på kroppen och det kan man hitta fram till i en individuell kostrådgivning.
Även personlig yoga kan hjälpa och stärka matsmältningen, särskilt då lugnet i yogan reducerar stresshormoner och balanserar kroppen. Det innebär att magen och tillhörande enzymer återigen kommer lite mer i fokus för att kunna hantera näringsämnena.
Låter det intressant når du mig via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.
