Jag träffade My första gången på en föreläsning hon höll, vad ämnet var då minns jag inte riktigt idag, och blev ögonblickligen fascinerad av hennes både djupa och breda kunskap. Hon kan verkligen en hel del om väldigt mycket och det förvånade mig lite, hon hade svar på det mesta. De flesta nördar in på en sak och kör stenhårt på den, men allting hör ju ihop…? Idag vet jag att det är så – hon har banne mig svar på allt. Och antingen håller man med eller inte, men jag älskar att höra hennes åsikter!
Hon förmedlade där och då att hon skulle dra igång en egen klass i en egen skola, med inriktning på funktionsmedicin (Funktionsmedicinska Näringsskolan) och min omedelbara tanke var att “Den måste jag gå. Den ska jag gå.” Jag var precis nystartad med eget företag – mitt fjärde i ordningen – och hade ingen aning om hur det skulle gå till att läsa en ny kurs (rent ekonomiskt), men det fick bära eller brista. Och här sitter jag nu, färdigtentad och godkänd som funktionsmedicinsk näringsrådgivare.
Jag vet inte vem som är mest förvånad, My eller jag, eftersom vi inte ens kände varandra 1,5 år tidigare. Men det verkar ha varit en lyckoträff.
Jag försöker alltid att fylla på med hennes kunskap när vi ses, det finns så mycket att ta in och lära att jag måste sansa mig lite… men ge mig 15 år till, så är jag också lite klokare!
My har – liksom jag – ett förlutet i olika sjukdomsbilder och hon gav sig f*n på att hon kunde göra sig mer hälsosam genom sin livsstil. “Jag ska dö frisk” brukar hon säga. Men under tiden passar hon på att genom flertalet kanaler sprida sin kunskap, sin gåva.
En av de första saker jag föll för när jag hörde henne, var att hon fått kunskap genom sin mormor. Den kvinnan hade använt sig – och lärt My värdet – av fin gammal läkekonst och kunskap från förr. Och eftersom människokroppen inte har förändrats genom tiderna, så visste jag att jag ville lära mig mer av henne. Om naturliga metoder från förr. Till exempel hur man kan se tecken på hur organen arbetar, utanpå. Precis som Steven Acuff pratat om kropps- och ansiktsdiagnostik…
..faktum är att My kunde “prata som” Steven, men hon “pratade” även som Göran Boll i den medicinska yogan, gällande energier, chakran och känslor kopplade till organen. Bland annat. Jag var glad och tacksam över hennes mångsidighet – dessutom fick jag ju möjligheten att knyta ihop mina kunskaper och använda dem tillsammans. Med hennes hjälp och stöd. Fantastiskt.
Och säger man hennes för- och efternamn lite svängigt och svengelskt, så blir det “my da’ling”. Men, det var egentligen inte meningen. Hon är döpt till Ingela, men kallades för (sitt mellannamn) My av sin mormor och den kvinnan kunde inte alls engelska. Underbart. Och om du frågar mig, så är hon en darling.
Behöver jag ens nämna att jag är glad över vårt möte…?
