Vattumannens tidsålder

Vattumannens tidsålder är ett begrepp som används inom astrologin, yogan och det som kallas “new age”. Kanske känner du igen låten “The Age of Aquarius” från den amerikanska musikalen “Hair” om hippierörelsen och flower power i USA på slutet av 60-talet?

Det här är kanske ingen vetenskap, men väl en intressant tanke.

Varje tidsålder på jorden – sedan ca 20.000 år före Kristus – har varat i omkring 2000 år, och var och en av dem har präglats av nyckelord under människans utveckling, som nomader, bosättning och språk.
Den senaste, Fiskarnas tidsålder, hade nyckelorden religion/sökande, och nu går vi in i perioden vetenskap.

Det råder delade meningar om när Vattumannens tidsålder börjar, om den redan har börjat och hur länge sedan, eller om det ännu ligger framför oss – olika läror har olika datum de refererar till.

Håller man sig till den yogiska synen på detta, enligt Yogi Bhajan som tog Kundaliniyogan till väst från Indien, så gick vi in i Vattumannens tidsålder på datumet 2011-11-11.

Oavsett när den infaller, så är man iallfall relativt överens om dess betydelse.

Vi kommer närmast från 2000 år i Fiskarnas tidsålder, som varit en relativt fast, rigid och låst tid. Den har kännetecknats av förtryck, lydnad och dominans inom regler och ramverk. Vissa hävdar att det är kyrkans makt som varit det centrala och att den krävt att ritualer ska utövas allt oftare, medan underkastelsen är total och det gudomliga onåbart. Att den religiösa tron är allt.

Med Vattumannens  tidsålder sägs detta förändras och istället ser vi nu vetenskapens tid. Eller gräsrötternas tid – tillsammans kan människor förändra – och många gräsrötter kan skapa en hel, tät gräsmatta. Trossatser ifrågasätts, människor väljer att tänka fritt och skapa sina egna förutsättningar – tron ersätts med vetande. Även om alla tidsåldrar har sina för- och nackdelar, verkar Vattumannens karaktäriseras av harmoni, kärlek och fred. Men det handlar om en tidsperiod på 2000 år, så det kommer vi förmodligen inte hinna se under vår livstid? Vad man tror att vi kommer att se, är att människor söker sig inåt, lyssnar till sig själva och blir sina egna mästare, när tiderna förändras och de tidigare reglerna inte längre ser ut att fungera…?

Kanske låter det helt orimligt, men se på 2011 i backspegeln. Tänk på den “arabiska våren” med otaliga demonstrationer och uppror i Nordafrika med start i Tunisien den 18 december 2010. Då tände en arbetslös akademiker eld på sig själv sedan polisen beslagtagit hans grönsaksvagn. Människor protesterade plötsligt mot det politiska klimatet och krävde demokratiska reformer, vilket i sin tur ledde till den tunisiska revolutionen och slutligen fick landets president avgå.
Det resulterade i en kedjereaktion som inte lät vänta på sig och snart följde Algeriet, Egypten , Libyen och Syrien – för att bara nämna några – efter. Människor hade tröttat på våld, förtryck och lögner. Ett antal ledare fick lämna sina positioner och lovade förbättrade förutsättningar för folket.

Kanske är det ett uttryck för människans reaktion mot ett gammaldags system. Kanske vill fler ha mer att säga till om, och kanske kan vi styra mer tillsammans – inte anarkistiskt, utan genom att lyssna mer på varandra. Genom att sluta kräva underkastelse och lydnad i ett system som inte längre fungerar?

Se även till de ekonomiska kriserna i Europa under 2011. Hur Grekland klamrat sig fast på ruinens brant med desperata åtgärdspaket som retat upp en hel nation och skapat protester. Hur Italien och Spanien stått och svajat i motvind. Hur Eurons vara eller icke vara har ifrågasatts – kan EU fortsätta med en gemensam valuta när länderna har så olika förutsättningar?

Och utöver de ekonomiska och politiska demonstrationerna och protester, har vi sett naturen reagera. På bara några månader har vi sett stormar, översvämningar, jordbävningar och bränder som lamslagit världsdelar, gjort befolkningar hemlösa, skilt människor från varandra och raserat städer.

Kanske vet naturen inte om att vi går in i Vattumannens tidsålder, men vi ser förändringar på flera olika nivåer. Det är mycket som sker och det är inte alltid enkelt. Som människa handlar det om att förhålla sig till omvärldens händelser.

Fler och fler mår allt sämre i vårt samhälle, både vuxna, ungdomar och barn. Oavsett om vi vill se det eller inte, så breder depressioner ut sig, missbruk blir allt vanligare. Akutmottagningar på sjukhus är fulla, människor söker hjälp medan vården dras med besparingar och pressar kostnader. Carema var ett namn under 2011 som blev likställt med vanvård av de äldsta i landet på äldreboenden – de som byggt upp det land vi lever i. Skulle deras blöjor plötslig vägas och maten drastiskt dras ned på? Vinstinbringande företag krävde mer arbete och lägre utgifter av sina anställda… vart är vi på väg?

Kanske är det dags att var och en tänker till, vänder sig inåt och frågar sig själv “vad går jag med på?”. Och att vi ändå åstadkommer en förändring tillsammans?

När en dement dam, som är över 90 års ålder och har bott i Sverige under många år, plötsligt ska utvisas ensam till sitt hemland utan sina anhöriga – är det ett tecken för vår tid? Är det så vi vill att det ska se ut? Är det så vi själva vill bli behandlade – eller följer vi bara lagar och regler, för att det är så det alltid har varit? Kan och vågar vi tänka outside the box? Människor reagerar, startar upprop och protesterar mot hur vi själva och andra blir behandlade.

Jag nämnde tidigare att Vattumannens tid är en tid av kärlek, harmoni och frid. Naturkatastrofer, ekonomiska kriser, vanvård och sjuka människor låter inte så harmoniskt. Men kanske kommer vi att nå dit genom att ifrågasätta hur vi lever våra liv idag, vad det är som driver oss – vad vi går med på?
Vi har alla en möjlighet att säga ifrån och göra skillnad. Att vara tyst är att hålla med. Du har en röst. Använd den när du kan.

Vi får se vart Vattumannens tid tar oss…och se till att stå stadigt under tiden.

Vill du ha hjälp med att hitta lugnande, grundande och personlig yoga för just dig, så når du mig via detta kontaktformulär.

Varmt välkommen.