Förnuft / känsla

Känslor kan möjligen vara något av det svåraste att förhålla sig till i hela världen. Förutom kommunikation.

En parkbänk i trä bredvid en promenadstig i skogen.Jag överdriver möjligen lite, men även om det kan vara lätt att agera ut vissa känslor, så rationaliserar vi som människor gärna bort de obekväma.

Lägger locket på.

För det är i många fall lättare att vara arg, agera ut och ropa ut vad man tycker och tänker, men är det verkligen det som är problemet? Och är de uttrycken äkta? Eller är det så att ilskan egentligen är ett skydd, för att dölja de riktiga känslorna under ytan som består av sorg, ensamhet och saknad? Som är svårare att avslöja.

Det är en sak att vara förnuftig i huvudet, att bita ihop och tänka att “nej, nu är det så här och det är bara att se framåt” och en helt annan att sak att våga känna efter i hjärtat.Hur är det här, egentligen?”

Finns det utrymme för att uttrycka sina svagheter och smärtor idag? Var får de plats i dagens tempo mellan karriär, vackert boende, lycklig familj, hämtning på dagis, avbetalning på lån, städning i hemmet och storköp på matmarknaden? De jobbiga känslorna är något lättare att prioritera bort. För stunden. Förnuftigt?

För att vara så hel och harmonisk som möjligt, är det viktigt att få utlopp även för känslor på ett sunt och moget sätt. Att genomleva känslominnen, stå stadigt i mitten och känna in tills det värsta klingar av. Med tiden bleks den  svåra känslan och då blir det lättare att hantera minnet.

Att reflektera över det vi är med om i livet känns mer och mer avlägset, eftersom vi inte hinner det samtidigt som vi springer. Det gäller snarare att bita ihop och hålla ihop, det finns andra som förlitar sig på vår styrka och att bara ta ledigt för att vila upp sig är det inte tal om.

Tack och lov för flera veckors sommarsemester att se fram emot, men då får det banne mig inte regna för då blir jag tokig! Det är som att vi balanserar på en skör tråd av tillfredsställelse, hur det ska vara. Om vi inte lyckas med det är allt förstört. Men allt som oftast kommer livet emellan och det måste vi hantera.

Disig vy över småhus på ett gärde, färgskala i grått och brunt.Själv mötte jag många av mina instängda känslor när jag började yoga – det var både befriande och skrämmande, men kanske mest obehagligt för att jag knappt visste hur jag skulle bemöta känslorna.

Arg och ilsken hade jag varit massor i mitt liv, men nu handlade det ju mer om hur jag skulle hantera den underliggande smärtan inuti utan att gör det i en explosion varje gång?

För mig var det suveränt att utöva lugn Medicinsk Yoga och lära mig att andas de långa djupa andetagen. Det var ett sätt att lyssna inåt och känna efter hur jag egentligen tänkte och vad jag tyckte. Komma närmare kärnan och känslorna.

Om du är intresserad av personlig yoga för dig som ett steg mot ett liv med lite mer plats för lugn, når du mig via detta kontaktformulär.

Varmt välkommen.