Kroppen. Jobbar. Dygnet. Runt.

Här är en liten påminnelse om hur mycket din kropp egentligen har att göra. Du vet säkert hur det är, dagar när man känner sig som en urvriden trasa. När nattens sömn inte har gjort det man hoppades på, när man är utmattad. Då kan det var läge att börja fundera på hur mycket man vilar egentligen… för hur blir det om du har massor att göra – samtidigt? Och väljer bort avslappning?

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Kanske tänker du att vila är att ligga i soffan och zappa eller spela dataspel. Men det är att ockupera hjärnan med annan information för den att processa – inte att vila. Jag menar när man verkligen slappnar av så att kroppen får chans återhämta sig, ner på cellnivå. (Här tänker jag förstås andning.)

För det är ju så fascinerande att kroppen jobbar hela tiden – dag ut och dag in. Visst, vi “loggar ut” till medvetslöshet under sömnen när vi väl sover, men ändå är hjärnan igång. Fast det sker mer omedvetet då (…eller?) och kan bli till de märkligaste av målande drömmar. Tankeverksamheten jobbar verkligen hejvilt.

I övrigt är kroppen igång varenda sekund på dygnet. Har du tänkt på det?

Det mesta sker ju simultant. Vi andas, lungorna jobbar. Hjärtat slår, drar ihop och slappnar av, för att pumpa runt blod i kroppen. Celler delar sig. Håret växer. Benstomme byggs upp. Mat bryts ner smått för att sättas ihop igen till vävnader, kroppsdelar, enzymer och hormoner – bland annat.

Kaffekoppar i skåp på café.Så hur ser det ut för dig, ger du din kropp de bästa förutsättningarna? Eller blir du förbannad för att den inte gör som du vill? Trots att du sover för få timmar, dricker mer koffein – hej kaffe och energidryck – än rent vatten och kanske även slarvar med mattider och måltider…? Hm.

Vi förväntar oss ofta att kroppen ska utföra sitt jobb fastän vi jobbar emot den. Kör bilen med gasen i botten utan att tanka. Men tänk på att kroppen gör allt hela tiden för att du ska fungera i varenda cell, varenda sekund. Den håller balansen åt dig – även när du inte är medveten om det. Det är inte alltid lätt och ibland kan det resultera i utmattning, trots en natts sömn…

Så vad matar du den med? Transfetter? Kemikalier? Syntetiska tillsatser? Färgämnen? Då har den definitivt att göra – hela dygnets timmar. Tänk bara på immunförsvaret, avgiftningen, matsmältningen och hormonbalansen.

Sommarskog i solsken, strålar på stigen mellan träden.Och apropå avgiftning: vi säger ofta “detox” och tänker oss en kur på en vecka eller två med gröna blad. Men vet du om att din kropp avgiftar/detoxar varenda andetag? Varenda sekund? Jag visste inte det… eller, jag tänkte inte så i alla fall. Vi är gjorda för att avgifta via levern, lungorna (utandning), tarmen (avföring), huden (svett) och urin… allting ska fungera och kroppen strävar efter det hela tiden. Likt kugghjul som snurrar friktionsfritt inom oss.

Så frågan är: när ger du din kropp vila…? 

Och då alltså inte genom att spela spel på dator eller mobil (då jobbar hjärnan på högvarv), sträckkolla på serier eller zappa mellan TV-kanaler (även då jobbar hjärnan med alla intryck) alternativt läsa en bok (för hjärnan… ja, du fattar).
Personligen jobbade jag och var alldeles för aktiv – med alldeles för lite sömn och vila under alldeles för lång tid – men så gick det som det gick också…

Yogamadrasser på Havregatan 10.När VILAR din kropp på riktigt? Och ger dina inre organ möjligheten att få utföra sina funktioner på allra bästa sätt? Vi har en kropp. Det gäller att ta hand om den och dess funktioner på allra bästa sätt, gärna i god tid. Så kan vi undvika krämpor och problem “som kommer med åldern…”

Jag fick (here we go again…) visa legitimation på Systemet i somras. För en ung tjej, så det var ingen man som försökte ställa sig in, jag lovar. Jag är 41 år. Och jag har länge tänkt åldras så långsamt jag bara kan. Så att bli leggad var skönt i sammanhanget. Nyckeln till att hålla sig “ung” i kroppen? Jag skulle säga att hjälpa organen att utföra sina funktioner. Att förenkla och samarbeta istället för motarbeta. Och ofta är det individuellt hur.

För mig är det att vila, stressa av (yoga) och återhämta mig. Ofta. Utöver vatten, sömn, bra mat för mig, skratt och kärlek i goda relationer. 

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Ett tips är att börja unna kroppen vila ner på djupet. Hitta den form av avslappning, lugn eller mindfulness som passar dig. För den jobbar ju faktiskt dygnet runt och kan behöva bli avlastad.

Det kan vara bra att påminna sig om.

// Kram Linda

“Drogat vatten” som rubrik…

Jag tycker ju om att anknyta till aktuella ämnen, sådant som jag brinner för i mitt lilla hörn av Universum. Och jag är galet förtjust i vattenrenare, så döm om min förvåning när jag i förra veckan såg ett inslag i Nyhetsmorgon som hade rubriken “Drogat vatten”…

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Man pratade om hur avloppsvattnet påverkas av läkemedel som har passerat våra kroppar, och att man nu i Linköping har hittat en metod att rena detta vatten (med ozon förvisso, jag vet inte hur det påverkar i sin tur) – men bara det faktum att rubriken var “Drogat vatten” fick mig att… gapa.

Kvinnan som intervjuas i inslaget talar bland annat om hur rester av p-piller i vattnet kan få fiskar att byta kön, och det är inget nytt att östrogen från p-piller påverkar fiskar negativt. (Men att de säger det och skriver ut det!)

Jag pratar ofta om detta ämne och rekommenderar att man införskaffar en vattenrenare, för att ta hand om det vatten man dricker. Inga konstigheter. Men nu kom det svart på vitt i ett nyhetsinslag, vilket ger det ännu mer kraft.

Här pratar man om ett hot mot djurliv och just fiskar, men människor då? Man vet att västvärldens flickor kommer i puberteten allt tidigare, kan det bero på hormoner i vattnet vi dricker? Sista länken är ett inlägg (förvisso från en blogg), men även om det inte är vetenskapligt bevisat tål det att tänkas på.

Ringar på en vattenyta.Personligen refererar jag ofta och gärna i mina kostkurser eller hälsoundersökningar, till denna artikel i Metro om Åke Wennmalm, miljöchefen som varnar sina barn för dricksvattnet som innehåller läkemedelsrester – inte minst sina söners gravida flickvänner. Och detta var redan 2011.

Vi anser fortfarande att vi har det bästa och renaste dricksvattnet i världen, att det bara är att dricka ifrån kranen. Och det är till viss del sant, det är sämre på många andra platser i världen. Men 2008 gjordes en internationell studie som visade att Stockholms kranvatten var sämre än New Yorks, Amsterdams och Hong Kongs… Man räknade till tre olika smärtstillande och blodtryckssänkande mediciner i vattnet. Kanske har det hänt en del idag, men det är intressant.

Euro vattenrenare till kökskran.Så vad ska man då göra för att få rent vatten? Jag rekommenderar en vattenrenare med mikrospiralfilter. Att montera på kranen eller en vattenkanna, se gärna modellerna här. Du kan kontakta mig om du vill att jag ska ta hem, så att du kan komma förbi Havregatan i Stockholm  (Södermalm) eller i Märsta för att hämta dem.

Varför slår jag så hårt på trumman om detta? För att vatten är livsviktigt. Och jag tror på att avlasta kroppen så att organen kan och får utföra sina funktioner, på allra bästa sätt. Det här är en påminnelse, för den som vill ta emot den. För jag blev som sagt själv förvånad när jag såg rubriksättningen.

“Drogat vatten”. Det kändes bara inte helt bra. Eller hur?

// Kram Linda

Att stå på scenen och samtidigt vara blyg.

Jag har alltid varit blyg, särskilt som barn. Det går alltid att finta bort – “fake it ’til you make it” – med skämt och skratt eller bara genom att hålla sig i bakgrunden. Men känslan finns där. Inuti. Att inte riktigt vilja kliva ut och visa sig. Nej tack. Jag kan stå här i längst bak, det går bra.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerMen hur dras man då till att bli yogalärare? Kan ju vän av ordning undra. Och i en värld av konstant like-jakt och utfläkande av sitt liv i sociala medier borde ju alla ha extraordinära social skills… eller ?
Jag vet inte. Det passar inte alla, den här jakten och hetsen. Jag tror inte det. Många söker vila och lugn i det hektiska läge vi har omkring oss…

Min blyghet gjorde vid ett tillfälle att jag inte ens vågade prata engelska under en utlandsresa till just England i tonåren – fastän jag hade högsta betyg i språket. Det säger väl en hel del, det liksom låste sig. Tråkigt nog.

Ett hjärta ritat i imma på ett fönster.Eller kanske var det just därför, egentligen. Jag vägrade att prata för att jag inte ville göra fel – hej låg självkänsla – för att andra VISSTE att jag hade bra betyg. Det blev ju pannkaka av det och var otroligt obekvämt med jobbiga kommentarer, men som barnpsykologen Louise Hallin (jag kan lyssna på poddar med henne i TIMMAR i sträck!) säger så är blyga barn kloka. Uppmärksamma, med koll på allt och alla. Se där. 🙂

Hur som helst. Med tiden har blygheten blivit en del av mig som jag sedan länge har accepterat. Några som känner mig lite halvt skulle kanske säga “Du, blyg?!” Men hey, det är ju bara att bjuda upp sitt Alter Ego på scenen… ingen märker något. Fake it ’til you make it.

Yogastudion hos Saturnus FriskvårdDock är jag inte alltid blyg. Inte om jag känner mig bekväm, det var långt mycket värre förr. Och blyghet (hävdar Louise) är något medfött, så ofta är tydligen någon eller båda av ens föräldrar blyga. Nu är jag ju mig själv, efter att ha raserat murar och fasader i flertalet år. Det här är ju jag. Gilla eller inte. Det var värre förr, när jag försökte passa in. Usch ja.

Men idag när jag håller yogaklasser kan jag tänka “Vad håller jag på med?”. Och bli helt full i skratt. Det är ofta opraktiskt att skratta när så många kommer för att slappna av, men när jag ser 10-15 människor som sitter framför mig medan jag pratar och instruerar… då och då kommer faktiskt känslan över mig. “Vad gör jag? Det här vågar jag ju inte.”

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Fast det gör jag ju. Nu är nu och då var då. Tänk ändå hur ett cellminne kan sitta så djupt som det gör. Min självbild är nog en blyg person som alltid har kämpat för att framstå som tvärtom. Det har nog inte varit så svårt att genomskåda, men… livet kan vara rätt svårt när man inte vet hur man ska bete sig. När kartan mot målet liksom är vänd upp och ner.

Men det landar allt mer. Idag känner jag att “jag kan det här” för jag gör det på mitt sätt. Alla gillar det inte, men många verkar göra det. Och det är – mitt. Det är skönt att slippa prestationsångesten, den har så ofta fått mig att krympa. Bli så där blyg igen.

Däremot tänker jag just det, när jag sitter inför andra och ska instruera i yogan eller sjunga ett mantra: “Men hur hamnade blyga jag här…?”

Då får jag återigen bita mig i läppen för att inte börja skratta.

// Kram Linda

Hälsoundersökningserbjudande i september: nybesök -200 kr.

En del i min verksamhet är att göra hälsoundersökningar och jag tycker att det är väldigt spännande. Det är som ett detektivarbete, där det du/klienten berättar ger mig ledtrådar. Där vi ritar din karta och söker efter hur vi kan hjälpa dig på bästa sätt – även när det är diffusa symtom eller konstiga reaktioner.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Låter det luddigt? Det är det. För kroppen signalerar ofta länge, från början rätt lågmält och lyssnar vi inte då så blir det lite ljudligare. Ignorerar vi det, så blir det allt tydligare. Om vi ändå inte bryr oss om kroppens signaler, så kan den skrika rakt ut. Till slut få oss att ligga ner. Tro mig, jag kom inte upp ur sängen. Men jag kunde inte lyssna innan dess.

Vad började det med egentligen? Minns vi det? Inte säkert. Det gäller att sakta nysta upp och reda ut, kanske har kroppen inte krisat så länge. Då kan det kännas lite tydligare. Men har symtom för symtom adderats och ackumulerats, då kan det kännas lite värre. Som att man har kört fast.

Men se det som att kroppen består av kugghjul. Hundratals, som kuggar i varandra för att snurra (jag älskar den här liknelsen och drar den jämt), så som organen ska fungera ihop. Och om vi inte ger dem rätt förutsättningar för smörjning och att de rullar lätt, så kan de börja gnissla. Påverka varandra. Som en dominoeffekt, nästan. Det gäller att hitta det där första gnisslande kugghjulet – vilket var det nu igen…?

Mycket av det vi äter och dricker sägs vara bra i reklamen. (Kom ihåg att de också vill sälja, så det gäller att vara selektiv.) Men insidan på våra kroppar säger kanske tvärtom. Kugghjulen börjar rosta, gnissla och krångla, det snurrar inte lika fritt och lätt men känslan är… diffus. Var ska jag börja? Det kan kännas som en djungel, inte minst för att allt handlar om “hälsa” och för att alla ropar att de har den bästa lösningen. Men vi måste nog tänka till lite grann.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Det handlar om något så enkelt – och så svårt – grunderna i vår livsstil; sömn, vila, mat och vatten. Äter du bra, det som är rätt för just din kropp – din blodgrupp? Dricker du tillräckligt med vatten för att ditt blod ska må bra, flyta fint? Mycket handlar om blodet. Många av våra sjukdomar handlar om hjärta och kärl. Tillfällighet? I don’t think so.

Jag utgår ifrån min egen sjukdomstid, men alla ska såklart inte göra som jag. Alla har inte samma väg ut ur problematiken. Under min fantastiska utbildning till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare lärde jag mig att ta hänsyn till personen, till fysiken och psyket, till känslor och var personen befinner sig i livet – allt kan spela in. Allt kan vara ledtrådar. Allting påverkar oss. Allt. Så vi utgår från dig. Vem du är.

✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ 

Bokning + besök i september 2017 = 200 kronor rabatt

Så, som en “höstpresent” under september månad vill jag ge Dig
en möjlighet att göra en första undersökning, ett nybesök, till priset för ett återbesök: 850 kronor (nybesök ordinarie pris 1050 kr) för att komma igång, ett första steg in på en ny väg mot hälsa, kanske?

✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽

qma hälsoundersökningFör 850 kronor får du 1,5 timme av min tid och full uppmärksamhet. Jag ställer frågor och du svarar, så att jag kan hjälpa dig. Vi gör en mätning med QMA av din näringsstatus och går igenom den, som utgångspunkt. Vet du din blodgrupp, så får du en lista med rekommenderad kost – annars blir det generella råd – vi gör det vi hinner under din tid.

Utifrån det besöket avgör du om du vill komma åter eller fortsätta på egen hand. Men min ambition är att du får tips och råd att ta med dig hem, så att du kan tänka lite annorlunda och skapa goda förutsättningar för din kropp. Dina kugghjul. Din fina insida. (Önskar du börja med kosttillskott, föreslår jag åtminstone en uppföljning på en timme för 850 kronor efter en månad, eftersom det är potenta tillskott som inte bara bör ätas utan koll på vad som sker inuti.)

En kontakt.Vill du komma i kontakt med mig kan du skriva via detta kontaktformulär och…

…vill du boka tid för nybesök kan du göra det här.  Hoppas att vi ses, kanske som första steget på din nya resa in i framtiden? ✽

Varmt välkommen!

// Kram Linda

Tillbaka in i yogalugnet… vill du vara med?

* Aaandas in. Och aaandas ut. * Nästa vecka är det dags för yogaklasser igen, jag längtar. Jag ser jag fram emot att träffa mina yogisar igen. Jag längtar efter lugnet, stillheten och den där speciella atmosfären som på något vis infinner sig när människor vill vila. Slappna av. Släppa taget. För en stund.

Vill du vara med? Det finns några platser kvar i grupperna, varav en ny grupp på senare kvällstid på Södermalm, se mer nedan.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Jag slås varje gång av känslan i att sitta inför en klass när de tar ett långt gemensamt andetag in och sedan andas ut. Lite som en rysning, ett välbehag. För här stannar tiden en stund. Man slutar springa, hasta och fly från vardagen. Vi bromsar in, stannar upp och landar. Djupt inom oss. Blir så mycket mer närvarande. Härvarande.

Kanske hade jag skrattat om någon hade sagt för 10 år sedan att jag skulle komma att erbjuda yoga som har en lugnande inverkan på människor. Jag? Som hade fullt upp med att själv springa? Som inte ville tala inför folk, än mindre sjunga? Jo då, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre. Det är lurigt, det där. Livet.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Men det är inte alla som tycker att yogan är lugnande. Stillheten och vilan kan också lyfta fram känslor. Det är meningen att höra och känna sina egna signaler, men ibland kan de vara smärtsamma. Då blir det för sakta. Då passar inte den här formen av yoga. MediYogan är mycket meditativ och det kan också utmana den som inte är i lugnet. Jag vet.

För mig har det många gånger varit en kamp, att sitta kvar i känslan. Särskilt om den inte är behaglig. Om det jag processar för stunden eller upplever just då är smärtsamt. Ändå är det någonting kroppen vill signalera, tala om och som jag ska förstå. Mitt beteende, mina mönster, mitt agerande. Vågar jag att se och höra, vågar jag vara sann mot mig själv? *Sat Nam.*

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det finns många saker i livet som kan göra ont. Men yogan är inte en av dem. Den ger oss dock en möjlighet att känna efter, lyssna in. Även på det som skaver och känns fel. Så ser livet ut. En yogi sade en gång efter ett pass: “min kropp säger till mig att jag behöver massage!” Men hon ville inte fortsätta med yogan. Och så är det, vi måste välja det som passar just oss. Det känner vi djupt inuti, när vi fokuserar.

Jag är så tacksam över mina deltagare. För er som vill komma och yoga. Vila. Vara i stillheten. Tack vare er kan jag göra detta. Och nu har jag ett par platser över i mina klasser, jag sätter dessutom in ännu en senare grupp på Södermalm. Så, först till den berömda kvarnen…

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Meddela mig gärna här om du vill vara med i någon grupp:
… och har du inte provat min MediYoga får du göra det första gången för
160 (Sthlm)/200 (Märsta) kr, innan du bestämmer om du vill fortsätta

Måndag kl 17.30-19 på Havregatan 10, Södermalm
Måndag kl 19.30-21 på Havregatan 10, Södermalm (ny grupp!)
Tisdag kl 18.30-20 på Saturnus Friskvård, i Märsta
Torsdag kl 18.30-20 på Havregatan 10, Södermalm

Här är tider, datum och priser för grupperna i Märsta och på Södermalm.

(…i Sthlm har terminerna enligt önskemål förlängts till 12 gånger för 1920 kr)

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har inte drop-in, så meddela mig om du önskar delta. Du behöver alltså INTE vara VIG, RÖRLIG eller särskilt STARK – du bör bara ha på eller med dig bekväma kläder och ta med en vilja att slappna av och lyssna till din kropp – resten finns på plats. Hoppas att vi ses!

Namaste *det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig*

Kram,

// Linda

Dags att gå vår kostkurs i höst…? (7-8/10 i Sthlm)

Tjena, har du haft en bra sommar? Och då syftar jag inte på vädret. (… åh, igår hade jag en “höstkänsla” för luften var så krispig och klar, solskenet hade liksom ett annat ljus – jag älskar sensommar och tidig höst…. det är något “friskt” i det.) Utan jag undrar mer – hur du MÅR efter den här sommaren? I kroppen?

Fyra glas med rosévin i en skål.Sommartid skulle kunna stavas “excess” – lite för mycket av allt. Inte sant? Lite för mycket av det goda, som alkohol, sockerarter och svulstiga måltider – konstiga tider på dygnet. I kombination med lite sömn. Jag försöker inte förstöra nån fest här, jag tänker bara att det går att känna i kroppen om det har blivit lite… mycket. Det kan vara diffust, men kanske som en tyngdkänsla, värk någonstans eller ett par trivselkilon extra…?

Och då menar jag INTE att trivselkilon är något fel, tvärtom. Trivs man med dem kan det vara en bonus efter en härlig semester, men om det är mindre trivsel och mer kilon… tro mig, jag känner till känslan. Inte bekvämt, alltid. Fast det handlar ändå i slutänden om måendet – för just ett par kilon extra behöver inte skapa ohälsa. Punkt.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men. Om du känner att kroppen signalerar missnöje via din mage, dina tarmar, huvudvärk, ont i leder, trötthet… eller något annat åt det hållet, så säger din kropp någonting. Känner du inte av någon kroppsdel är det ju lugnt. Annars kan det vara passande att få lite mer kunskap om hur kroppen fungerar – och vad den önskar att du visste om den. Vad sägs om en grundläggande kostkurs?

Vi håller vår grundläggande kostkurs
“Mat för mig, kanske för dig?”
i Stockholm lördag-söndag 7-8/10 kl 10-15,
på Havregatan 10, Södermalm
din investering i dig själv: 1300 kronor
(läs mer om kursens innehåll nedan) 

Här är några röster om kostkursen vi höll i Göteborg för tre år
sedan, vi är på det hela taget alldeles för dåliga på att fånga upp omdömen
efter våra kostkurser… (scrolla ner en bit i inlägget).

Vi pratar “enkelt” om kost, om hur kroppen fungerar (genom det du stoppar i munnen, matsmältningen och hur det omvandlas till nya organ, muskler, hormoner – och vad vi kan behöva tänka på… en hel del, ärligt talat) samt provsmaka lite “ny” (kanske?) mat för inspiration. Du får dessutom kompendier och recept, plus ett par insikter om din kropp.

Cellens funktioner = grunden i kroppens funktioner.För det har jag lärt mig, på min egen resa, att vi generellt vet alldeles för lite om hur kroppen och våra celler faktiskt fungerar – vad den önskar och hur den jobbar bäst. Det blir sällan läge att lära oss det, liksom. Och sedan matar vi den gladeligen med “lite-vad-som-helst” och kräver av kroppen att fungera även om vi inte ger den förutsättningarna för det, inte sällan med hot om våld och/eller bantning. Oooh. Mår vi bättre av det…?

Det gäller att bli bästa vän med sig själv och sin kropp. (På riktigt.)

Vy vid Årstaviken i svart och vitt: brygga, vatten och träd.Vi har båda lärt oss genom sjukdom – jag och min fina kollega Carina – vi pratar om våra egna resor och vill skapa ett samtal med er. Vi berättar och förklarar vad vi har lärt oss, om smärta, värk och trötthet. Se det som tips och råd på vägen för att inte göra om våra “missar”, sedan gör du som du vill i ditt liv. Det finns inga förbud eller måsten (även om vi väljer bort att äta och dricka vissa saker, men vi förklarar sakligt varför…), men den mat vi äter idag är “svår” för våra kroppar.

Och din kropp kommer att tacka dig om du lägger tid och energi på att förstå den bättre. Tro mig. jag ser det hela tiden i mina klienter. Det går att dämpa inflammatoriska processer som kan ställa till det för oss, det går att skapa starka och goda förutsättningar för kroppen. Vi kan bryta onda cirklar.

Det handlar också om hur länge vi vill hålla. Jag fick visa leg på Systemet för några veckor sedan, 41 år fyllda. Det ser jag som att jag gör någonting rätt idag (efter så många år av “fel”) och det är väl genom att dela med oss av misstag och galna val som andra kan undvika desamma…? Jag tror det, vi hjälper varandra.

Är du intresserad av att vara med oss, i Stockholm 7-8/10 kl 10-15?

Mejla via detta kontaktformulär eller skriv på Facebook, för anmälan eller om du har frågor. Jag hoppas att vi ses och lär av varandra! Varje kurs lär vi oss själva av alla deltagare, men det vi vill lära ut till dig är såklart det primära. Så delta gärna. 🙂

Jag önskar dig en fin augustivecka!

// Kram Linda

Att ha sen semester. (Älskar’t.)

Jag var aldrig den där ungen som uthålligt kunde spara en påse lördagsgodis längre än någon annan, för att sedan sukta de som redan hade ätit upp sin. Tvärtom. Men när jag tänker på det, är kanske känslan jag har nu det närmaste jag har kommit…? Att ha semestern kvar.

Nu befinner jag mig på en jobbplats i livet som jag är så tacksam över. Den där jag slipper känna att jag “måste ha semester för att få komma ifrån jobbet!”. Det är så obeskrivligt skönt, jag försöker att uppskatta det hela tiden.

Regn på en glasruta, med ett suddigt landskap i bakgrunden.För jag har haft den paniken på arbetsplatser (jag har ju haft några jobb under åren…) där jag har känt mig inlåst och så har luften gått ur mig den första eller andra semesterdagen. Inte sällan har nån förkylning har brutit ut för att man släpper taget; kortisol och andra stresshormoner sjunker successivt och så – voilà! – blir man sjuk från ingenstans (not so much ingenstans…), well you know the drill. Jag kände mig sällan helt utvilad heller, sedan kom jag tillbaka till ett jobb som jag kanske inte ville vara på. Hu.

Sedan 2012 har jag kunnat kombinera mitt eget företagande med ett och annat sommarjobb, då jag förvisso har varit låst i perioder under vissa somrar, men jag har å andra sidan varit friare resten av året – älskar’t! Det är så värdefullt för mig att kunna planera mina dagar på egen hand. Friheten.

Utsikten ner mot sjön från min egen lilla stuga.Och jag har ynnesten att ha ett jobb som mer känns som ett intresse, en hobby. Inget jag “måste bort ifrån” för att få vara ledig. Dock blir det inte samma pengar in under de månader yogisar och klienter är lediga, helt naturligt. Då får man söka och hitta andra lösningar, helt enkelt.

Den här sommaren har jag återigen fått möjlighet till ett roligt jobb (assistent på Migrationsverket) med kolleger som jag tycker så mycket om! Som har gett mig massor, ett spännande utbyte. Kunskap, om livet och inte minst – om världen. Jag hade glädjen att ha samma jobb förra sommaren och det är så kul.

Naturen i Paradiset, grönskande upp emot berget.Men det har varit en viss period och nu väntar ett par fria veckor innan mina terminer med yoga snart drar igång, innan mina klienter har hittat tillbaka från salta bad och sand mellan tårna. Jag tycker mycket om augusti. Det finns ett hopp där om att kunna få det juni och juli kanske inte kunde leverera. Hej värme? Men det blir alltid som det blir.

Juli månad är ljuvlig i innerstan, för det finns inga bilar i korsningarna. Alls. Stockholm blir en spökstad – I love it. Men annars blir det lätt köer överallt, stressade människor och alla ska göra samma saker samtidigt? Oftast inte min kopp te om jag får välja. Jag föredrar mitt hus i skogen framför alla packade-sillar-stränder i världen. Tror jag. Jag har gärna semester när få andra har det, även om jag tycker om att umgås.

En stilla och ljus sommarnatt i Jämtland.När vi var på Kreta förra året berättade en av de restaurangägare vi träffade, att de turister som “har pengar” gärna kommer dit redan i april/maj och sedan i sept/okt. Det låter ljuvligt. Min melodi, lite grann. Då var vi där i juni, men före midsommar och innan det stora turistkaoset slog till… gillar’t.

Nåväl. Jag vill nog egentligen bara att du ska veta att när du nu går tillbaka till jobb och har din semester lite i backspegeln, så checkar jag ut. Vilar, andas, yogar och mediterar. 😉 Som i maj. Det är nästan så jag längtar efter regn nu för att slippa känna att jag “måste” göra något. SOM jag har längtat, efter en hektisk sommar med en massa inklämda nöjen mellan arbetspassen…

Njuter lite av att sommaren känns… förlängd? Det kan trots allt vara en hel del kvar. Utan samma trängsel som under högsommaren. Vi får väl se. Jag har redan känt en skiftning i luften som lutar åt höst (jag brukar vara en månad för tidig), men det är bara välkommet. Jag tycker om bytet av årstider. Faktiskt.

Peace out. 

// Kram Linda

En gudmors bekännelser.

Det sägs att man ser på barnen hur tiden går och i mitt fall ser jag det på dig, min fina och kloka gudson. Jag skrev för två år sedan om hur lyckligt lottad jag är som får vara så delaktig i ditt liv och lära känna dig och din syster, men det känns mer som en kvart sedan… hur är det ens möjligt? Nu är du 16 år. Och lång.

Bara det gör att jag vill fånga tiden ännu mer. Varje stund.

I helgen hade vi ett awesome “going away”-party för dig, då du reser till USA för ett utbytesår – imorgon. Dina föräldrar är verkligen något särskilt, det är ofta extra allt i det de gör. På ett bra sätt, that is. Med amerikanskt tema på mat och dryck, som när din fina syster gjorde samma resa för tre år sedan. Så detaljerat och roligt, gott och intressant. Man blir mätt också. (“…vi hade inte behövt grunda med McDonald’s innan” 😉 )

Det var en fin stund med släkt och familj, vi är alla så glada för din skull även om jag kommer att sakna dig under det kommande året, såklart. 

Du är så otroligt varm, omtänksam och har alltid varit så godhjärtad, Fredrik. Ända sedan du var liten har du varit så tacksam och glad för presenter, för att vi har umgåtts och för att jag har varit med på era Luciatåg och andra uppträdanden (inte minst med Uppsala Musikklasser), det är fina egenskaper. När det egentligen borde vara jag som skulle tacka. För att jag har fått vara med.

Du är en så fin ung man och det ska bli roligt att se din framtid. (Gudmor ska försöka vara en smidig skugga, don’t ya worry). Och igen, säg bara till om det är något jag kan göra för dig i livet. Jag ser det som min roll att finnas där, även om jag vet, ser och förstår att du klarar dig alldeles utmärkt utan mig…

…så kanske vi kan stryka ett streck över de där två (!) första födelsedagarna jag dessvärre missade – du vet, jag var runt 25 och hade så mycket att tänka på då – för en del av det har jag väl ändå lyckats hämta hem? Jag hoppas det. Det var en av de värsta känslorna jag haft, särskilt andra gången, när jag verkligen fick lägga manken till och komma ihåg rätt födelsedag. Hemska tanke.

Nu hinner du fylla 17 år i USA, men till 18-årsdagen är du hemma igen. Då ska jag leta fram och ge dig nyckeln med det vita bandet (undrar om jag har ett bra inflytande på dig över huvud taget?), om skåpet finns kvar från din dopdag. Jag har iallafall nyckeln kvar (det trodde nog ingen, allra minst jag).

Jag önskar dig verkligen the time of your life. Det finns inget tvivel om att din värdfamilj kommer att uppskatta att ha dig hos dem, att dina fyra värdsyskon kommer att avguda dig och att hunden kommer att veta vilken djurvän du är.

En fin sak i sammanhanget är att du kommer att bo i samma del av USA som min kära vän Therese, när hon åkte dit för att jobba som au pair för över 20 (!) år sedan. Hon finns tyvärr inte kvar hos oss längre, men jag kan inte låta bli att känna att en cirkel sluts. Ändå. Jag är övertygad om att hon ler i sin himmel åt att du Fredrik – hon tyckte det var roligt att du hade samma namn som hennes man – åker just dit.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Jag är så glad för din skull, unge man. Lev livet och njut. Och även om du inte är här hos oss fysiskt, så finns du i mitt tills vi ses igen.

// Kram från gudmor Linda

Matbok 6.Balans under produktion…

Ja, så här i sommartid med semester och ruckade rutiner känns kanske balans som långt borta? Jag kan själv känna att sömnen har tagit stryk för att jag har varit ute för sena kvällar (och druckit rosé lite oftare än annars), jag har kanske inte fått i mig tillräckligt med vatten på dagtid och… ja, listan kan göras lång.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Egentligen pendlar vi ju lite fram och tillbaka alla, men det finns ju en balans för kroppen och våra organ som är vettig att hålla sig till. Oavsett vad vi gör, ska ju kroppen göra sitt jobb = hålla oss vid liv. Se till att våra celler delar sig i lagom takt, att lungorna syresätter oss och att hjärtat, vårt “batteri”, håller oss gående och stående. Det är inga småsaker.

Men vi tar det ändå så lätt för givet. Blir förbannad om kroppen inte ställer upp, om vi får ont någonstans och känner oss trötta… utan att fundera på vad vi har gett den för förutsättningar. Jag har själv haft känningar efter sena nätter med för lite sömn, min lever har sagt “tack men nu räcker det” och uttryckt det med en mild huvudvärk bakom ögonen och över pannan.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Tack och lov fattar jag snabbare vad som händer idag. Så att jag saktar ner, dricker mer vatten, stöttar min lever och sover mer. Bland annat. Tidigare hade jag kanske bara dragit i mig en värktablett och fortsatt framåt på samma sätt. Nu vet jag att jag måste backa och samla energi – och hur.

Jag älskar uttrycket som sägs komma från Einstein: “The definition of insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.” Vi lär så länge vi lever och kan vi omvandla dessa erfarenheter till nya rutiner så har vi gjort massor för hälsan. Att bara göra fel saker om och om igen ger kanske ingen lösning…

Men i alla fall! Jag har börjat fixa med nästa matbok som kommer i december, det blir nummer 6 som handlar just om – Balans. Och hur kroppen behöver vissa saker som är lätta att bortse ifrån eller inte veta om och en påminnelse om några av alla de pusselbitar som bidrar till helheten… hälsan.

Vän av ordning tänker säkert “men… sist var det bok 4.Resa & picknick och nu nummer 6?” Det stämmer. Thank you for noticing. Jag bestämde från början (2012) att det skulle bli sex stycken matböcker och nummer 5 fick heta “Barnen“. Dock har jag stor respekt för just det ämnet och känner att jag ännu inte har gjort en tillräcklig research, medan jag hade balans-sidor klara, så jag hoppar över den i nuläget och nummer 6.Balans får komma före 5.Barnen. Inga konstigheter, egentligen.

Det är lite rörigt men kul att leva i en kreativ process, jag har tejpat upp utskrifter av varje sida på en vägg hemma. Flyttar runt och antecknar. Stryker och lägger till. Det känns ibland som att jag kommer sakna just det, även om jag ser fram emot när de sex stycken är färdiga. Som det är nu kan jag alltid sitta med dem och knåpa… det är inte heller helt lugnande, att det jämt finns jobb att göra.

 

 

 

 

Å andra sidan. Jobb? Det här är ju min hobby. Jag gör det jag har lärt mig på min egen resa, är det ett jobb? Det känns mer som en ynnest. Men när jag går in i en session med en klient gör jag det helhjärtat. Det är intressant, givande och även förlösande att kunna hjälpa. Särskilt om personen känts uppgiven.

Ofta handlar det om att komma tillbaka till det som hjälper kroppen till balans. Det vi gör eller borde göra dagligen eller varje vecka; om vi glömmer bort eller inte vet hur skapar vi en liten obalans. Kanske. Det gäller att förstå sin egen kropp, hur organen jobbar och vad den kan signalera – ju förr vi kan “svara” på det desto bättre.

Matboken är under produktion, men om du känner att du vill ha hjälp med att hitta balansen efter sommarens eventuella utsvävningar och semesterslapphet (vilket är okej och mänskligt), så kan du boka tid för individuell kostrådgivning, hälsoundersökning eller personlig yoga. Här ser du mer vad jag gör.

Varmt välkommen!

Ha en fin vecka, i balans eller ej.

// Kram Linda

…inte teflon i matlagningen, väl?

Mina vänner, vi måste prata om en sak. Jag scrollade förbi en artikel i Metro nyligen om att “teflonstekpannor kan vara skadliga för hälsan” och det var ingen news flash för undertecknad (som har tjatat sedan 2012) men jag tänker ändå att det kan vara på sin plats med en påminnelse…? En liten uppdatering.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.För ju mer vi lär oss, desto bättre beslut kan vi skapa för oss själva. För hälsan. För framtiden. Istället för att i efterhand kanske känna oss lurade eller stå med frågan “varför har ingen sagt det här?” hängande inom oss. Det känns mer fair att förmedla information här, så kommer den som behöver hitta hit – just hit. Den tilliten har jag till livet.

Så, teflon. Jag har använt teflon i mitt liv också, men när jag lärde mig att det är ett material som kan släppa när det blir revor eller rispor i ytan, och kom över denna studie från 2008 om hur en kemikalie (PFOA) i teflon kan skada immunförsvar, lever och sköldkörtel, kände jag inte längre för att använda det som heter non-stick. Hur smidigt det än är när maten inte fastnar i pannan. För vet du var dessa material tar vägen? In i kroppen. Det är våra organ som måste hantera vad-det-nu-är-som-sker, om detta följer med maten in i munnen och ner i matsmältningsorganen.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Dramatiskt, må tyckas. Det är väl inte så farligt? Kanske inte, nej. Men varför utsätta sig för det om det inte ska vara i kroppen, om det är någonting den inte känner igen? Det här är mina funktionsmedicinska tankar – att hela tiden ta hänsyn till hur kroppen hanterar det vi utsätter den för. Organen strävar alltid efter balans, oavsett vad vi gör emot den. Och vi kan göra det lättare eller svårare för kroppen att upprätthålla sina funktioner. Hur kan jag hjälpa min kropp till en bättre balans?

Levern processar det vi äter och dricker. Våra njurar renar blod till urin. Blodet transporterar näring och syre. Matsmältningen sker i steg för att vi ska kunna utvinna kolhydrater, proteiner och fetter så att vi kan bilda skelett, nya organ och vävnader, enzymer, hormoner och andra signalsubstanser. Riska detta med att slänga in lite teflon då och då? Nej tack, inte längre för min del.

Sötmandlar som formar ett hjärta.Jag levde länge omedveten, när polletterna väl trillade ner var det som att rullgardiner flög upp och släppte in ett bländande ljus. Det är inte alltid roligt, enkelt och bekvämt men vissa saker kan få sjunka in lite sakta och successivt förändras. Vi behöver inte göra om allt NU, även om vissa av oss är så. Allt eller inget. På eller av. Jag var sån, men mina kanter har slipats ner (något). Vi kan alla ta en eventuell förändring i den takt som passar oss; de medvetna val vi gör kan hjälpa oss att fatta mer grundade beslut.

I artikeln om att teflonpannor kan vara skadliga för hälsan står även att “man ska absolut inte använda metallverktyg, utan trä eller plast när man steker. Följer man det rådet är teflonytan stark och håller”. Och vänner, vi vet ju vid det här laget att plaster kan vara hormonstörande. Röra runt i varm mat med plast känns inte aktuellt längre för egen del, jag och många med mig har plastbantat. För mig är det lätt att välja trä och metallredskap samt gjutjärn, som faktiskt tål dessa.

Närbild på springform i bleckplåt.Jag har en massa varianter av kokkärl i gjutjärn i mitt kök. I övrigt använder jag bak- och springformar i blecksplåt stället för teflon. Det finns stekpannor i keramik att steka i och rostfritt stål går utmärkt. Det finns flera alternativ till teflon om vi bara höjer blicken något från den vi är vana att använda, jag lovar.

Jag tänker så här. Om man tycker att en gjutjärnspanna är tung att hantera, kan man träna lite armmuskler eller be någon annan hjälpa till att lyfta den? Om man tycker att maten fastnar när man steker – använd rikligt med smör/kokosfett (en studie från 2015 visar att olja har en annan kemisk struktur och klarar inte upphettning på samma sätt, även om de säger det i tv – dock väljer jag bort just ister själv) och dra ner temperaturen. Kokosfett bränner gärna fast vid full fart. Låt det ta lite längre tid, då. Hellre det än teflon för kroppen. Tänker jag.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Men, som med allt annat så ska vi fatta vi våra egna beslut. Vad jag skriver här kanske inte alls påverkar dig det minsta, då är det som det ska vara. Då har du fattat rätt beslut för dig, utan tvång eller påverkan från någon annan. Jag ville liksom bara påminna nu när det bubblade upp igen.

Jag önskar dig en fin sommarvecka, var du än är.

// Kram Linda