Posted on2017-10-09|Comments Off on Apropå det här med tatueringar…
Det här kan bli känsligt, men jag tänker ändå ta upp det. Jag har skrivit om det förr; för snart tre år sedan skrev jag om påverkan av tatueringsfärger i inlägget “Tatueringar kan orsaka sjukdomar” och en artikel nyss väckte tanken igen. På just det här med tatueringar.
Jag har ingen tatuering själv. Jag kan tycka att det är fint med vissa motiv på vissa kroppsdelar, men inte så fint att jag själv har valt ut en variant eller en plats på kroppen. Och framför allt – efter att jag började läsa om kroppens funktioner, så kom jag fram till att jag inte heller vill ha någon…
Vi var fyra personer som pratade om detta i somras. Två kvinnor och två män. Ingen av oss tatuerade – alls.Lite outsiders och lite annorlunda i dagens läge, säkert, helt utan gaddningar. Men det har inte lockat någon av oss och det hade vi gemensamt. För de allra flesta har väl tatueringar idag? Det känns så.
När jag började läsa om levern och njurarna fungerar och samarbetar, började jag också fundera på hur våra inre organ – och huden – faktiskt reagerar på bläcket. Vi tillför ju något som hela tiden påverkar oss; påverkar vårt immunförsvar. I min värld blir det något utifrån som kroppen jobbar med: huden är ju vårt största organ och levern det näst största.
Som med så mycket annat som huden har kontakt med, kan tydligen även detta ge reaktioner. För mindre än ett år sedan skrevs en artikel i Skaraborgs Läns tidning på temat “Allergiska reaktioner bieffekt av tatueringar“:
“I fjol kontrollerade läkemedelsverket tatueringsfärger från
29 olika tillverkare. 15 av dem visade sig innehålla förbjudna ämnen
i form av bland annat olika tungmetaller.
Dessa skulle tas bort från den offentliga marknaden.
– Det var flera olika tungmetaller av vilka en del är cancerframkallande, så det är inga roliga saker, säger Katarzyna.
– Just nu finns ingen klinisk bevisning på samband mellan cancer och tatueringar, men det finns misstankar om det och med många och stora tatueringar är det svårt att se vad som händer i framtiden.”
…det är väl det här jag tänker på, när jag undrar hur kroppen reagerar samtidigt som vi tänker att det vore schysst att täcka kroppen med en massa motiv – som om det inte fanns en morgondag. Snyggt, ja. Men är det hälsosamt? Oklart. Jag vet inte hur tatueringar faktiskt påverkar oss (sant), men jag vill väcka en viktig tanke här.
“Läkarna blev förvånade när de undersökte den 30-åriga kvinnan från Australien. Hon hade upptäckt knölar på undersidan av sina armar och läkarna hittade också misstänkta
förstoringar i hennes bröst.
De misstänkte att kvinnan hade drabbats av cancer men när de placerade knölarna under ett mikroskop såg de att det var något helt annat.
Det var klumpar av bläck. Hennes immunförsvar hade reagerat med den svarta färgen från en ryggtatuering som hon haft i 15 år.”
En bläckklump. [Så vidrigt.] Tänk hur kroppen har kämpat med den under alla dessa år… Men bryr vi oss allt mindre om hur våra organ måste parera dessa ämnen? Nä, jag tror snarare att vi inte tänker på det eller vet om det. Jag gissar på okunskap, snarare än likgiltighet. Vem vill påverka sin kropp på så sätt annars…? För en snygg tatuering som hyllar en älskad fru, man eller ett barn.
Jag har ett annat förslag. Köp ett smycke som säger något. (Jag är osäker på var just det på fotot kommer ifrån.) Men ett förslag är lindasmycken -det är alltså inte jag, utan en Linda jag känner – där du kan välja på en massa fina smycken – och du kan designa ditt eget! Det finns så många sorters smycken som inte påverkar våra inre organ.
Var och en har ett eget ansvar – men även en rättighet att välja. Det vore kanske synd att sluta tatuera en hud som fortfarande är fläckfri. Men å andra sidan, om det är var kroppen måste parera och jobba med… Och vad händer då under ytan – under tiden? Det är bara en tanke.
Posted on2017-08-28|Comments Off on Hälsoundersökningserbjudande i september: nybesök -200 kr.
En del i min verksamhet är att göra hälsoundersökningar och jag tycker att det är väldigt spännande. Det är som ett detektivarbete, där det du/klienten berättar ger mig ledtrådar. Där vi ritar din karta och söker efter hur vi kan hjälpa dig på bästa sätt – även när det är diffusa symtom eller konstiga reaktioner.
Låter det luddigt? Det är det. För kroppen signalerar ofta länge, från början rätt lågmält och lyssnar vi inte då så blir det lite ljudligare. Ignorerar vi det, så blir det allt tydligare. Om vi ändå inte bryr oss om kroppens signaler, så kan den skrika rakt ut. Till slut få oss att ligga ner. Tro mig, jag kom inte upp ur sängen. Men jag kunde inte lyssna innan dess.
Vad började det med egentligen? Minns vi det? Inte säkert. Det gäller att sakta nysta upp och reda ut, kanske har kroppen inte krisat så länge. Då kan det kännas lite tydligare. Men har symtom för symtom adderats och ackumulerats, då kan det kännas lite värre. Som att man har kört fast.
Men se det som att kroppen består av kugghjul. Hundratals, som kuggar i varandra för att snurra (jag älskar den här liknelsen och drar den jämt), så som organen ska fungera ihop. Och om vi inte ger dem rätt förutsättningar för smörjning och att de rullar lätt, så kan de börja gnissla. Påverka varandra. Som en dominoeffekt, nästan. Det gäller att hitta det där första gnisslande kugghjulet – vilket var det nu igen…?
Mycket av det vi äter och dricker sägs vara bra i reklamen.(Kom ihåg att de också vill sälja, så det gäller att vara selektiv.) Men insidan på våra kroppar säger kanske tvärtom. Kugghjulen börjar rosta, gnissla och krångla, det snurrar inte lika fritt och lätt men känslan är… diffus. Var ska jag börja? Det kan kännas som en djungel, inte minst för att allt handlar om “hälsa” och för att alla ropar att de har den bästa lösningen. Men vi måste nog tänka till lite grann.
Det handlar om något så enkelt – och så svårt – grunderna i vår livsstil; sömn, vila, mat och vatten. Äter du bra, det som är rätt för just din kropp – din blodgrupp? Dricker du tillräckligt med vatten för att ditt blod ska må bra, flyta fint? Mycket handlar om blodet. Många av våra sjukdomar handlar om hjärta och kärl. Tillfällighet? I don’t think so.
Jag utgår ifrån min egen sjukdomstid, men alla ska såklart inte göra som jag. Alla har inte samma väg ut ur problematiken. Under min fantastiska utbildning till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare lärde jag mig att ta hänsyn till personen, till fysiken och psyket, till känslor och var personen befinner sig i livet – allt kan spela in. Allt kan vara ledtrådar. Allting påverkar oss. Allt. Så vi utgår från dig. Vem du är.
✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽
Bokning + besök i september 2017 = 200 kronor rabatt
Så, som en “höstpresent” under september månad vill jag ge Dig
en möjlighet att göra en första undersökning, ett nybesök, till priset för ett återbesök: 850 kronor (nybesök ordinarie pris 1050 kr) för att komma igång, ett första steg in på en ny väg mot hälsa, kanske?
✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽
För 850 kronor får du 1,5 timme av min tid och full uppmärksamhet. Jag ställer frågor och du svarar, så att jag kan hjälpa dig. Vi gör en mätning med QMA av din näringsstatus och går igenom den, som utgångspunkt. Vet du din blodgrupp, så får du en lista med rekommenderad kost – annars blir det generella råd – vi gör det vi hinner under din tid.
Utifrån det besöket avgör du om du vill komma åter eller fortsätta på egen hand. Men min ambition är att du får tips och råd att ta med dig hem, så att du kan tänka lite annorlunda och skapa goda förutsättningar för din kropp. Dina kugghjul. Din fina insida. (Önskar du börja med kosttillskott, föreslår jag åtminstone en uppföljning på en timme för 850 kronor efter en månad, eftersom det är potenta tillskott som inte bara bör ätas utan koll på vad som sker inuti.)
Posted on2016-05-23|Comments Off on Nu äter vi mat i rullpack och – “rullkorv”.
Jag vill varna för en något raljerande ton här, det är intressant att se hur vissa saker utvecklas, och jag blir lite full i skratt. Eller så fastnar skrattet i halsen, jag har svårt att bestämma mig. För jag vet ju att det är ett faktum. Men hur i hela världen hamnade vi här…?
En eftermiddag nyligen gick jag på inköpsrunda i en stor matvarubutik. Och jag stannade upp när jag såg rubriken på kylen. “Rullpack.” Jag var tvungen att fota! Mat på rulle. Eller i rulle? Det är lite humor igen. Färdig mat, färdig att värma. Färdig – med tillsatser, socker och allt. Jag vet att det säljer och ser ju att det är plockat ur hyllorna, men ändå.
När vi var dekoratörer på en dekorfirma under början av 2000-talet åkte vi runt omkring i landet; ibland vid lunchdags skämtade vi om ifall vi skulle stanna på en bensinmack och köpa “rullkorv”. Det hände aldrig, men tanken på att köpa korv som legat och rullat i flera timmar (?) var roligt, tyckte vi. Jag äter ju inte fläskkött idag och gjorde det sällan då, så det var inte aktuellt. Rullkorv.
När jag idag jobbar med mat, indiviuella kostråd och de näringsämnen som kroppen önskar för att fungera optimalt så förordar jag att laga ren mat från grunden. Att minska på både hel- (mat som kan ätas bums…) och halvfabrikat (…som måste värmas upp/tillagas först) är en väg till balans och hälsa. Men jag såg det förstås på ett helt annat sätt förr.
En period i livet levde jag på popcorn. Som jag körde i mikrovågsugnen. För att jag var så fattig; det kändes som en bra idé och var ett gott, billigt alternativ. Idag, 15 år senare, kan jag se att jag har betalat ett högt pris för vissa idéer, men å andra sidan vunnit möjligheten att medvetet göra andra val idag. Men tänk hur många mil man ibland måste springa i cirklar för att en dag förstå? Otroligt.
Apropå majs, hittade jag härom veckan sådana i butik. Majskolvar. Förkokta och förpackade med vakuum i plast. Nyfiken som jag är, undersökte jag datummärkningen och de går ut i januari 2017. Om 8 månader! De förpackades i juli 2015. För snart ett år sedan! Imponerande lång “hållbarhet”, men jag tror att vi skulle kunna tacka tillsatserna för det. (Och det är alltså inte det här jag menar med att “laga mat från grunden”…)
Jag nämner det ofta här, men om/när mina klienter säger att “matlagningen inte får ta tid” i deras vardag så förmedlar jag att de ändå bör tillåta det. Avsätta tid. Hur ska det annars gå till att skapa en balans i livet, om vi inte tar oss tid att bry oss om det näringsintag som ska bygga upp kroppen? (Popcorn var alltså ingen bra idé.) Men de allra flesta förstår det och är beredda att förändra.
Någonstans har vi ändå bestämt oss för att just maten inte får ta tid i våra liv, eftersom vi har så mycket annat att göra. Samtidigt som många renoverar kök och i tv-program lagas mat av amatörkockar som aldrig förr. Förvirrande. Det kan vara läge att se över sin prioriteringsordning…?
I ett annat program på tv nyligen skulle ett par testpersoner enbart dricka näringspulver istället för att äta mat i en veckas tid (tror jag), men som jag förstod det var den främsta anledningen till att pulvret ens tagits fram, att – tjäna tid. Jag jobbar förvisso med ett antal funktionsmedicinska näringspulver, men det är för att stötta olika funktioner: leverns avgiftning, mage & tarm eller att dämpa inflammatoriska processer – detta i perioder, inte som ersättning för mat.
Jag åkte tåg i påskhelgen och mötte en amerikansk man i pensionsåldern, nu på semester i Sverige. Vi hann med ett fint samtal om livet, att hans fru hade avlidit för ett par år sedan och han själv funderade på att kliva av jobbet efter ett långt och slitigt arbetsliv som egenföretagare. Han sade det som så många av oss tänker, men när man jobbar med det fastnar det på ett särskilt sätt. Blir så sant. Kanske särskilt om man har varit sjuk och kan förstå innebörden. “-Om man inte har hälsan har man ingenting.”
Och det känns upplyftande att vi kan börja i god tid. Det är ett argument som håller. Jag tyckte synd om mig själv många gånger, bara bytt färg på mina offerkoftor, men vet att jag i slutänden själv står ansvarig för mina handlingar. Bara för att vi har fått tillgång till mikrovågsugn, rullpack och processad mat, betyder det ju inte att det är det vi måste använda eller äta. Det finns färdigskalad potatis på burk eller färdigstekta pannkakor att köpa, men vill vi ha det? Det beror på vart vi vill nå, vad vi vill ge våra organ. Vad vi har för mål. Utöver våra måltider.
Dessutom vill jag skaka om lite. Väcka upp. Skapa en tanke. Det är när vi blir medvetna som vi kan börja förändra. Vill du förändra? Om så, sök kunskap.
Är du nöjd, så sitt still i båten. Ändra inte på någonting för någon annans skull. Det är det fina med eget ansvar, vi får välja precis vad vi vill.
Grattis till oss.
// Kram Linda
Comments Off on Nu äter vi mat i rullpack och – “rullkorv”.
Posted on2016-05-16|Comments Off on Om att inta näring och hitta sin balans.
Jag anser att det är sällan någon nämner näringsbrist i media, särskilt när det gäller idrottsmän. Vi är fortfarande invaggade i tron att vi inte behöver tillskott av näring, att “det vi behöver finns i maten”. Men ju förr vi förstår att det är svårt att få i sig näringen genom dagens mat, desto bättre kan vi balanseras.
Och tro mig, jag önskar av hela mitt hjärta att all näring vi behöver finns i det vi äter. Maten är ju det vi lever av och kan stärka oss med, men i ärlighetens namn finns inte samma näring i jorden idag. Så det är svårare att få den näringen i oss, i våra kroppar. Ekvationen går helt enkelt knappt ihop.
För en vecka sedan kom en artikel som fick mig att haja till, om en löpare som kämpar med “utmattning, rekordlåga testosteronvärden och näringsbrist”. Som väljer att ta en time out för att han inte mår bra. “Löparen Johan Larsson tar paus: ‘Mår inte bra‘” Det är väl ovanligt? Men det är fascinerande att man börjar prata i sådana termer nu och leta på djupet. Jag vet ingenting om honom men hoppas att han hittar sin balans.
Det behöver inte gå så här långt. Man kan börja balansera sin kropp utifrån sina individuella behov, även om man inte “mår dåligt”. Frågan är varför det sitter så oerhört långt inne, även när vissa börjar få värk i ligament och leder, känna sig utmattade och få huvudvärk. Det krävs att det ska göra ont och påverka livet negativt, för att det ska bli aktuellt. Jag fattar det. Så var det för mig med.
Det handlar alltid, alltid, alltid om maten – hur vi håller balansen eller snubblar. Det vi väljer att äta, påverkar oss på alla sätt. Och jag brinner – som du kanske vet – för att finna sin egen individuella väg, gärna utifrån sin blodgrupp. För att hitta sina styrkor och minimera det som kan försvaga oss.
Och det handlar om hur vi kan ta upp näringen i kroppen. Vi är inte vad vi äter, vi är vad vi kan ta upp. Är tarmen läckande, trasig eller genomsläpplig, är maten svårare att ta upp. För mig – som hade en läckande tarm – var det ytterst lite näring som kunde tas upp. Tyvärr var alla dessa symtom väldigt diffusa och kändes splittrande, det kan vara lite… “vad som helst”. Och det är väl ödets ironi, men det kan vara bra att veta eller lära sig hur kroppen fungerar.
För mig var det så illa, för att ens få i mig de näringsämnen jag behövde och hade gått back på en längre tid, att jag var nödgad att inta stora mängder av högkvalitativa kosttillskott. Det fanns ingen annan väg för mig, jag ville inget hellre för att komma i fas. Och man ska vara medveten om att kroppen behöver tid, för att vända utvecklingen och låta organen återfå sina funktioner.
Men det handlar även omsömn. Vattenintag. Stressreducering. Många bitar i livspusslet som minimerar stress och stärker kroppen, prioriteras bort. På grund av tidsbrist, ointresse, okunskap eller annat. Med tanke på hur sjuk jag blev, är min ambition att påminna om detta. Men jag vet, det är inte så aktuellt förrän man mår riktigt dåligt.
Allt fler förstår dock att det finns mycket man kan göra själv. Det gäller bara att finna “sin” vägvisare i djungeln – den man litar på och känner tillit till – och sedan göra resan själv. Ingen kan göra den åt någon annan och det finns ingen quick fix, men vi kan få hjälp att få riktningen utpekad. Om vi vill. På det sätt som känns rätt för var och en.
Vandringen mot hälsa kräver en insats, ärligt talat. Hängivenhet. Och ja, det handlar mer om hela livsstilen än om dieter. Men vinsten, när man går in i det, kan bli enorm. Det kan till och med bli den bästa resan i ditt liv.
Posted on2016-04-25|Comments Off on Träning, nutrition och epigenetik.
Du vet kanske hur det är. Först finns inte planerna för det, men så är det något inom en som säger “pssst, jo…” – så befinner man sig plötsligt på plats. Och inser att det är så himla viktigt, att man inte förstår hur man inte hade siktet inställt på det från första början? I helgen hamnade jag på en utbildning för Dr Robert Rakowski, en energisk och kunnig kinesiolog/kiropraktor (bland annat).
Jag har några amerikanska favoriter, han är numera en av dem. Det är Tom O’Bryan om pratar gluten ner på cellnivå och Diana Noland, som är en viktig och kunnig förgrundsgestalt för funktionsmedicinen i USA. Briljanta, alla tre! Det är fantastiska helger när de kommer och delar med sig av sin kunskap.
Jag gillar ju det funktionsmedicinska tänket, som du kanske vet. Det är framtiden, anser jag. Det som tilltalar mig är helhetssynen på kroppen och organen. Sambanden; att allt inom oss hör ihop. Och jag upplever att allt fler söker just de ledtrådarna. För att slippa springa åt ett håll för att få hjälp med örat, ett annat för magen och ett tredje för sin migrän. När det – surprise! – kan ha samma ursprung. Det är olika symtom för en eller flera obalanser i grunden. Det gäller att hitta var det börjar. Funktionsmedicinen jobbar så.
Det har varit oerhört intressent att gå en kurshelg för dr Bob Rakowski. Lördagens ämne om träning och näring är superviktigt. Mer och mer, kan jag tycka med tanke på hur många som tränar idag. Det är bra att människor är aktiva, men baksidan av (för) hård träning kan stavasinflammationer, näringsbrister och i vissa fall utmattning. Det är inte lika bra. Jag är sannerligen ingen PT men vill kunna råda mina klienter på ett vettigt sätt, särskilt de som kanske har låg näringsstatus och ändå kör hårt.
Det har varit mycket information på två dagar. Många biokemiska reaktioner – på svängig amerikanska. I hög fart. Men kul. Det som lockar mig är att få till sig ny information, se forskning och få en bekräftelse på det man redan gör. Det finns alltid nytt att ta till sig och det lockar mig, att inte stagnera utan röra sig framåt. Vara på tå. Vilja mer. Utvecklas. Forza.
Vi har berört försurningsproblematikoch enzymer. Det endokrina systemet ochhormoner i obalans. Detox och metylering. Toxiner och oxidativ stress. Hur mycket som påverkar oss – men även hur vi kan vända på det och för förbättra för oss själva. Jodå, det går.
Och det har även handlat om sömnens betydelse. Andning. Vilans läkande effekt – det är nämligen det mest antiinflammatoriska vi kan göra: att sova. Man kan lugnt säga att jag har trivts som fisken i vattnet den här helgen.
Vi har pratat om vikten av kosttillskott, hur marken idag tyvärr inte ger grödor samma näring som för ett par generationer sedan, så att kroppen kan “gå back” på näringen. Men det kan ta ÅR innan det märks. Och det är ju inte specifikt för de som tränar, utan berör alla som bor på planeten Tellus. Även om vi inte vill se det så, tro på det eller ta till oss det – alls. Jag tänker att “ju förr desto bättre”, vi kan börja förebygga redan nu. Det är så mycket lättare, än att vända på något som redan tippat över…
Här är en bild som säger så mycket om amerikaners näringsstatus.
“Laboratory tests prove that the fruits, the vegetables, the grains, the eggs and even the milk and the meats of today are not what they were a few generations ago (which doubtless explains how our forfathers thrived on a selection of foods that would starve us today). It is bad news to lears from our leading authorities that 99% of the American people are deficient in these minerals and that a marked deficiency in any ons of the more important minerals actually results in disease. Any upset of the balance, any considerable lack of one or another element, however microscopic the body requirement may be, an we sicken, suffer, and shorten our lives.”
Och min egen hemsnickrade direktöversättning till svenska nedan:
“Laboratorietester visar att frukter, grönsaker, korn, ägg och även mjölk och kött i dag är inte vad de var för några generationer sedan (som utan tvekan förklarar hur våra förfäder frodades på ett urval av livsmedel som skulle svälta oss i dag). Det är dåliga nyheter att få höra av våra ledande auktoriteter att 99% av det amerikanska folket har brist på dessa mineraler och att en markant brist på några tillägg av de viktigaste mineralerna faktiskt leder till sjukdom. Varje rubbning av balansen, någon stor brist på ett eller annat element, hur mikroskopiska kroppens krav än är, kan göra att vi insjuknar, lider, och förkortar våra liv.”
Läs gärna mer om “Food Alone May Not Provide Sufficient Micronutrients for Preventing Deficiency“ här:
På sätt och vis är det skrämmande information, men fördelen är att vi KAN göra skillnad själva. Förbättra vår livsstil, skapa nya mönster. Vi har alla 24 timmar på ett dygn, frågan är hur vi väljer att använda dem. Hur vi prioriterar.
Söndagen handlade om epigenetik. Att vår livsstil kan påverka till 90% och våra gener till 10%. Vill du undvika att ärva dina föräldrars sjukdomar eller obalans och smärta? Gör då på ett annat sätt än de gjorde. Man kan se hur tvillingar som växer upp på olika platser kan få helt olika fysik, om vi är medvetna och skapar en bra yttre miljö samt en gynnsam inre miljö, kan vi stärka oss bättre för framtiden. (Håller du med mig?)
Jag ska nu låta det sjunka in. Skönt ändå att kunna konstatera i efterhand att jag inte hade velat vara utan helgens information. Att träffa kursare och kompisar som har samma intresse. Jag vill avsluta med några klockrena citat från helgen (inte minst för dig Ulrika 😉 )
“Exercise is King. Nutrition is Queen. Together they create a Kingdom.” Ingen kommentar här, det behövs förmodligen inte.
“Abs are made in the kitchen” – vi kan träna hårt för att skapa en muskulös kropp, men maten är grunden till allt. Magrutorna skapas – i köket.
“When in doubt – detox” Det här är min favorit. Kom dock ihåg att kroppen “avgiftar” varenda gång vi andas, det handlar alltså inte bara om “detoxkurer” utan om att avgiftningsorganen ska vara i fas: tex lever, njurar, hud och lungor.
Önskar du själv se över din näringsstatus för ett första steg framåt härifrån, kan du boka tid här för en hälsoundersökningeller enindividuell kostrådgivning. (Det är toppen om du känner till din blodgrupp när vi ses, men det är inget krav.)
Kom ihåg att stabil hälsa byggs över tid.
Jag önskar dig ännu en fin aprilvecka!
// Kram Linda
Comments Off on Träning, nutrition och epigenetik.
Posted on2015-10-15|Comments Off on Ä.m.n.e.s.o.m.s.ä.t.t.n.i.n.g.s.s.t.a.t.u.s?
Ja, det här är ett långt och knepigt ord. Som jag just knåpade ihop. Men just sin ämnesomsättning är något man kan få reda på genom en HårMineralAnalys (HMA). Visst är det väl oerhört intressant? Jo, det är det.
Man pratar ibland om “ämnesomsättningssjukdom”. Så kan man benämna det, men det handlar i grund och botten om den mineralbalans man har inuti cellen. Fatta, vad spännande! Inget hokus-pokus precis. Det är ren kemi. Eller biologi. Eller fysik. Hur staplarna står i förhållande till varandra ger alltså en ämnesomsättningstyp. Metabolic Type.
Och det finns 8 varianter som sträcker sig från “Slow” (långsam) 1, 2, 3 eller 4 till “Fast” (snabb) 1, 2, 3 eller 4. Och det händer till och med att de klienter jag har som är säkra på att de är långsamma visar sig vara… “Fast”. Intressant.
Ämnesomsättningen kopplasäven till en endokrina körtel: sköldkörteln – som är “kroppens pacemaker”. Körteln sitter på halsens framsida, nedanför struphuvudet och den styrs i sin tur av hypofysen, “Översten” i hormonsystemet, som talar om för sköldkörteln vilket tempo kroppen ska ha. Och vet du vad som styr allt detta? Yes, mineralbalansen. På cellnivå. Gissa om stress kan påverka…?
Vill man, så går det att balansera kroppen. Med hjälp av “rätt” sorts kosthållning som matchar ens kroppstyp och blodgrupp. Med effektiva och högkvalitativa kosttillskott (forskade på för att användas på ett funktionsmedicinskt sätt) kan kroppen hjälpas att balanseras på cellnivå. Genom att skapa en livsstil där sömn, vattenintag och rörelse / motion är stora delar, precis som stresshantering och andra viktiga faktorer.
Jag kommer aldrig att “komma över” hur magisk kroppen är. Hur den jobbar för oss varenda sekund, om organen får näringsämnen nog för att parera och sköta alla funktioner – och vilka de näringsämnena är beror delvis på om vi redan har individuella brister. Alla har inte samma näringsstatus eller blodgrupp och alla behöver inte lika mycket av allt. Det kan vi väl vara överens om?
Kom ihåg att stress, det mentala och psykiska också kan dra näring ut ur cellerna. Det kan bokstavligt talat “kosta på” att gå runt och må dåligt.Även att äta skräp påverkar hjärnan via det enteriska nervsystemet (“bukhjärnan”) och att dricka kaffe till exempel försämrar upptaget av de mineraler vi eventuellt äter. Idag finns det mycket mindre näring i vår mat än förr, mycket pga kemikalier i vår tids odlingar, så vi bör vara mer selektiva med vad vi äter. Och hur. Det finns mycket att lära sig där.
När jag år 2012 träffade min lärare, mentor och vän och visade mina 3 stycken hårmineralanalyser från 2000 och 2001, så spände hon ögonen i mig och sade långsamt med ett allvarligt tonläge; “- Det här är de sämsta näringsvärden jag någonsin har sett.” Hon skulle vilja använda mina analysvärden i utbildningssyfte, sade hon. Det fanns ingen bra eller ens passande kommentar till det påståendet, kände jag. Hon om någon borde veta om mina värden var så dåliga, som jobbat på hög nivå inom ämnet de senaste 15 åren. Det var såklart tungt att höra, men jag hade ingen aning och ingenting att jämföra med då. Idag är mina värden så mycket bättre, så nu kan jag förstå hur illa däran jag har varit, jag känner skillnaden i kroppen idag.
Med detta vill jag bara säga att: kan jag, så kan du. Inte alls att “det har varit synd om mig” (…särskilt inte eftersom jag själv har stökat till min hälsa rejält genom många dåliga och ogenomtänkta val, men ibland måste vi “jobba” med det vi har – gräva där vi står), utan tvärtom att det går att komma igen.
♥ Mycket handlar om hur mycket man vill, för det är det första som spelar roll: VILJA. Vill man inte så spelar det ingen större roll vad man gör, ingen annan kommer att göra jobbet åt en. Tyvärr.
♥ Sedan gäller det att skaffa sig MOTIVATION. Att peppa sig – eller se till att bli peppad – för att kunna ta steget ut. Att förändra det som bör förändras för att kunna närma sig hälsa. Det kan ta ett tag att skaffa sig, men kombinationen vilja och motivation är oslagbar.
♥ Slutligen gäller det att skapa sin VERKTYGSLÅDAi form av kunskap, tips och råd. För att kunna ta sig vidare och implementera det nya i sin vardag, sitt liv. Det gäller att vara konsekvent, ha tålamod och låta det landa i sinom tid. På sitt sätt.
Det är förstås inte bara detta som spelar roll, men det är tillräckligt stora och viktiga bitar i pusslet som kan bilda en helhet. Men jag tror att du förstår hur jag menar, så jag avslutar lite snyggt här. Med en bild på röda vinbär, också små delar som bildar en helhet. Precis som i våra fantastiska kroppar.
Posted on2015-06-01|Comments Off on “Jag mår inte bra”. (Det går att hitta en väg ut.)
I många långa år hade jag en diffus och kvävande känsla inom mig, jag visste inte var den kom ifrån men ofta under mörka nätter och tidiga morgnar kände jag att “jag mår inte bra“. Ibland uttalade jag orden för mig själv. “Nej, jag mår inte bra”. Men vad jag skulle göra för att balansera mig visste jag inte då.
Under årens lopp har jag kunnat sätta fingret lite mer på vad det har handlat om för mig. Vad det har varit som gjort att jag inte har mått bra. För ett par år sedan, när jag kraschade fullständigt för att inte komma ur sängen, så gjorde jag ett val att söka och hitta en väg tillbaka. Eller framåt, beroende på hur man ser det. Jag hade kanske aldrig varit på rätt plats i mig egentligen, så var det verkligen att hitta tillbaka…? Jag har lagt tid och energi på att läka mina sår, skapa nya mönster och förändra min livsstil.På 7 år byts kroppens alla celler ut.Så idag tänker jag andra tankar.
Men visst har jag fått hjälp med att tänka andra tankar, bryta gamla mönster för att skapa nya och hitta en annan inriktning i livet, eftersom den förra kommit till vägs ände. Eller, fått och fått. Jag har sökt och betalat för hjälp. Investerat i mig själv, för framtiden. Inte en krona under alla dessa år ångrar jag. Då hade jag ju inte varit här idag.
I dagsläget är det många som kommer till mig för en hälsoundersökning och säger detsamma. “Jag mår inte bra”. Men de vågar inte riktigt stå för det för deras värden är oklanderliga, men de känner att de inte mår toppen. Det är inte sjuka, men känner sig inte heller friska. Det är en märklig loop av känslor, har jag inbillat mig att jag mår dåligt? Okej, kanske bäst att ge upp den tanken. Släppa taget om känslan och ladda om. Bita ihop. Prova lite mer. Gå lite längre. Å andra sidan är det ju ingen klockren möjlighet att vila, landa och läka. Det kan vi vara överens om?
Jag ser det som att vi på olika individuella sätt kan skapa obalanser inom oss genom livet; i våra fysiska kroppar, i våra själsliga världar, i våra tankegångar och våra känsloregister. Har du slagit på dig själv? Tryckt ner dina drömmar? Valt att utesluta vissa tankar och låta andra mala? Svalt dina känslor? Tänk på hur mycket allt detta kan påverka oss. Klart att vi kan “må dåligt” på många olika sätt, så många fina dimensioner som vi människor har. Inget konstigt, egentligen.
Är vi motiverade och inspirerade att förbättra oss själva och våra liv, så kan vi göra stora förändringar. Det går att skapa nya mönster, om vi vill. För frågan är vad vi är villiga att uppoffra. Ofta fordrar bestående förändringar tid, pengar och engagemang. Är du ändå redo att ta nästa steg? Har du kommit överens med dig själv om att din framtid är så viktig att du vill gå ifrån stadiet “jag mår inte bra” till att möta ett nytt liv? Trots att det inte finns några garantier, men att du vill må på ett annat sätt som just nu? Fundera på saken några varv till.
Jag jobbar med stresshantering i form av yoga, med individuella kostråd, hälsoundersökningarmed rekommendationer av kosttillskott– eller att skapa en grundläggande förändring genom att byta sin livsstil. Med myrsteg eller stora kliv, beroende på vem min klient är och vilket tempo han eller hon önskar. Det vi ska komma ihåg är att förändring byggs över tid. Det finns nog ingen “smart och snabb” lösning för en hållbar livsstilsförändring. Men vi skapar den tillsammans, om du coachar mig att coacha dig.
Utöver det jag kan, så har jag kontakter och kolleger som jag kan rekommendera, förmedla och slussa vidare till inom andra områden. Ett nätverk av människor som har sina specialiteter och i min värld är det klokt att ta hjälp av dem eller den som gått före. Som levt genom sin egen förändring och kommit ut på andra sidan, ett levande bevis på att det kan gå – en morot och motivation. “Walk the talk“, som man brukar säga. Att leva efter att göra själv som man lär ut till andra.
Men det som ALLTID är en springande punkt, är att förändring handlar om eget ansvar. Att kunna förlita sig på sin egen inre kraft. Det finns som sagt människor runt omkring att ta lärdom av och få tips ifrån, men vi måste var och en göra den egna resan. Det kommer vi aldrig ifrån. Och det bör vara en positiv utveckling, även om det under resans gång kan kännas lite tvärtom i perioder. Det hör till att tveka ibland, nästan vilja ge upp och sedan komma åter. Fatta nya beslut. Starkare och ännu mer motiverad.
Har du samlat dig och känner att det är dags? Att förändringens vindar blåser?
* Du når mig via detta kontaktformulärom du har någon fråga.
* Och här kan du boka tid för hälsoundersökning (nybesök) i höst, för nu har jag väldigt få tider kvar innan sommaren.
Välkommen.
// Kram Linda
Ps. Är tarmen trött, genomsläpplig eller “trasig” så påverkar det upptaget av näring och förmågan att ombilda de tänkta byggstenarna för att kunna skapa signalsubstanser (som serotonin) och hormoner… därmed kan vi bli “deppiga” på grund av det vi äter eller inte äter, om vi ser till det enteriska nervsystemet/bukhjärnan. Visst är det intressant? Ds.
Comments Off on “Jag mår inte bra”. (Det går att hitta en väg ut.)
Posted on2015-05-18|Comments Off on Att läka tarmen är något annat.
Det är ganska vanligt att jag får mejl av människor, eller möter klienter i mina hälsoundersökningar, som säger att de har lagt om sin kost eller ändrat diet… men känner att något fortfarande är galet, att de upplever att tarmen inte är läkt.
Och det är den med största sannolikhet inte. Men jag förstår dem, jag var likadan.
Vi lär oss allmänhet inte hur kroppen egentligen fungerar och vad som krävs för att stärka organen så att de lättare kan samarbeta. Eller hur vi kan bryta och ta oss ur en starkt nedåtgående spiral. Jag känner det bara allt starkare; sån tur för mig att jag hittade till fmns.se och läste om grunderna i min utbildning till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare.
Men maten då? Gör den ingen skillnad? Jo, när vi tar bort det som skadat kroppen blir det inte samma slitage inom oss, dock läker det inte ut skador om organen redan är utmattade. Kroppen behöver särskild näring för att läka dessa barriärer (slemhinnor tex), så vi kan tillföra dessa byggnadsmaterial. Bra va?
Och det finns vissa grundläggande behandlingar, men beroende på vilka näringsbrister vi eventuellt har i övrigt, kan vi behöva olika saker. För att kunna läka ut på bästa sätt. Jag använder mig av två kanaler, min QMA i hälsoundersökningen, som visar på markörer i extracellulär vätska, samt HMA – hårmineralanalys visar näringsstatus nere på cellnivå. Magiskt!
Jag trodde tidigare att det fanns nog med näring i maten, som kunde göra så att vi kan hålla balansen utan minsta kosttillskott. Men det tror jag inte längre. De metoder som använts och används i jordbruk för att krama ur jordar och åkrar det sista i näringsväg, har skapat problem. Man vet ju att mineraler i grönsaker skapas av bakterier i jorden. Men när vi odlar med kemikalier förstörs dessa bakterier och därmed sjunker även mineralerna = näringsvärdet i våra grönsaker. Rätt så logiskt va? Inte sunt och rätt, men det finns en förklaring till allt… och det är bra att veta om detta.
Så det är lite mer komplicerat än vi har lärt oss att tro, särskilt när det som skadar tarmen allt som oftast ingår i en persons vardagsmat. Även – och kanske ännu mer – på helger. För att inte tala om alla olika stressfaktorer i livet… mendet går att göra någonting åt! Det är liksom meningen med det hela.
Det handlar alltså om att läka tarmen, så att inte proteiner från maten vi äter smiter ut i blodomloppet och skapar ett biokemiskt kaos (tro mig; inte kul). Först måste man kanske läka ut en inflammation eller minska tillväxt av svamp – för att läka tarmen i rätt ordning och inte “stänga in” svamp eller inflammation innan läkningen.
Det är ett faktum att just mage och tarm “ligger bakom” så många av våra västerländska obalanser och sjukdomar idag. Tarmen är känslig och den mat vi (generellt) äter idag passar inte riktigt in. Helt enkelt. Om vi går runt med skadad tarmslemhinna (vilket är oändligt mycket vanligare än var och en av oss tror; vem kopplar värk i leder eller huvudvärk till tarmens status?) är det inte bara risk för autoimmuna reaktioner, utan även andra komplicerade följder.
Och det är här allt börjar, på cellnivå. Vi kan bygga hälsa om vi prioriterar det som är hälsosamt för var och en av oss. Vad har du för blodgrupp? Sömnbehov? Träningsform? Det är bättre att du gör det din kropp önskar än att hoppa på samma tåg som alla andra – “göra det alla andra gör.” Vissa personer passar bättre för kött och proteinrik kostoch andra för vegetabilier (…beroende på blodgrupp), precis som tuffare eller lugnande träning (…beroende på blodgrupp) och så vidare. Vem är du?
Vill du lära dig mer om dig själv?Du vet, det kan leda till en helt ny framtid!
Posted on2015-05-04|Comments Off on Behandling bör skräddarsys.
Om vi tänker efter lite. Vi har uppåt 100 biljoner (ja, biljoner – en etta med 12 nollor efter; det är alltså tusen miljarder eller en miljon miljoner) celler i kroppen. Vi består av celler. Varje liten cell är menad att fungera som en liten “fabrik” där näring bryts ner och omsätts till nya organ, hormoner, vävnad och skelett. Bland många andra uppgifter.
Men i vissa fall är dessa funktioner inte i fas på grund av belastningar i livet och plötsligt kommer en obalans eller smärta och värk från… ingenstans? Eller kan det finnas en förklaring nere på djupet? Vad vi tänker, känner, tycker, gör och vill sönder en signal till våra celler, som programmering. Vad vi än säger till oss själva påverkar helheten. Även – och kanske särskilt – av positiva och negativa tankar.
Och vi kommer ju från olika platser. Både geografiskt och känslomässigt. Med olika bakgrunder, familjeförhållanden, boenden och relationer över lag.
Vi tänker och tycker olika om saker. Tycker om eller ogillar (hat är ett för starkt ord, jag föredrar “ogillar”), föredrar eller undviker. Var och en av oss har rätt till vår egen åsikt, men oroväckande många anpassar sig till vad som är “rätt” att tänka och tycka, medan många går på och kör över andra med sina allenarådande åsikter. Sin syn på saken.
Vi äter och dricker olika. Det som gör gott för kroppen och/eller smakar gott. Kanske båda. Vi lär oss ju en matkultur redan i mammas mage och fortsätter i det mönstret genom livet; om vi inte väljer att göra annat. Välja om och välja nytt, någon gång i livet. Det kan vara dieter på måfå, en desperation för att gå ner i vikt eller ett genuint intresse att förstå sin egen kropp. Hur just den fungerar, snarare än vad som “funkar för alla andra”.
Med tanke på HUR olika vi är och hur olika vi lever, tänker och äter, så tycker jag att det är rimligt att vi alla behöver olika saker. Olika stöttning. Olika lösningar på problemen. Olika insatser. Ur en aspekt har vi alla “samma” kropp från stenåldern, men vi skiljer oss åt i blodgrupper och nedärvda mönster. Vi är lika olika som våra fingeravtryck.
Funkar det då om vi alla får samma sorts behandling, när vi söker för olika besvär?
Jag är lekman. Det vill jag vara tydlig med. Jag är varken forskare, läkare eller någon som studerat på universitet eller högskola. Men jag har levt i snart 40 år och jag har lärt känna min kropp och dess funktioner, från att ha varit avstängd. På senare år har jag läst och studerat Funktionsmedicin, som syftar till att lära oss om hur alla organ hör ihop. Att huvudet och hjärnan omöjligt kan vara skilt från magen. Eller hjärtat. Eller levern. Eller njurarna. Eller öronen. För att allt hör ihop.
När vi tar hänsyn till – och intresserar oss för – att ALLT spelar roll, kan vi hitta nycklar till låsen som kan öppna upp blockeringar inom oss. Inte i alla fall, men många. Tänk att kunna låsa upp och befria, släppa fritt och andas djupt igen. Hur vore det att släppas loss ur rep och bojor…?
Jag jobbar alltid med individuella lösningar; att finna bitar i det stora pusslet som är du. (Inte att per automatik göra som jag har gjort.) För vi kanske inte behöver samma sak, du och jag. Det fina är ju att hitta det som stöttar dig. “Var och en blir salig på sin tro”, brukar man säga ochjag gillar detektivarbetet i att finna vad som stärker var och en. Som att skräddarsy en behandling. För det är väl vad det handlar om…? Jag anser det.
Jag tror även på individualitet.Att söka inåt. Lyssna. Att följa sitt hjärta och att våga göra det – oavsett vad andra säger eller tycker. När vi kan stå stadigt på våra egna ben, vara i våra egna kroppar och veta vad vi tycker om eller vill undvika, då kan vi finnas till för andra människor som möjligen behöver oss. Men på våra egna villkor. När vi har tid och ork över. Kom ihåg att först ta på din egen syrgasmask innan du hjälper dina barn.
Posted on2015-04-06|Comments Off on Tips: VIKTIG UTBILDNING om kroppen – för framtiden
Kära kollega, vän eller bekant. Brinner du för att förändra och önskar göra den här världen till en lite bättre plats? Jag förstår din ambition och vill upplysa om en utbildning som kan förändra så mycket för så många. Jag har gått den själv och med tanke på hur jag kan använda den kunskapen i mitt (dagliga) arbete, vill jag dela med mig informationen till andra.
Det är min lärare, mentor, kollega och vän My Dahling, som har en utbildning till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare i Sverige. “Funktionsmedicin” betyder i detta fall att återställa organens funktioner, kan man kortfattat säga. (I USA är Diana Noland en förgrundgestalt för functional medicine, också hon är en kunnig och mycket fascinerande kvinna.)
Den här utbildningen förändrade mitt liv. Jag ville lära mig mer om kroppens funktioner, efter att själv ha varit väldigt sjuk (med läckande tarm, belastad lever, utmattningsdepression och annat som gjorde mig trött och ledsen). Det kan vara ett bra utgångsläge för att börja studera, men det kan även innebära att man letar efter sin egen läkning (bara) på flera olika sätt. Generellt sätt tror jag att det är viktigt att ha kommit en bra bit på vägen i sin läkning för att börja hjälpa andra. För att kunna dela med sig av sin energi (som är så viktig att behålla i sin egen läkning) och inte bara köra på det spår man själv har gått… för det kanske inte funkar för alla andra.
Det finns nämligen inte bara ett rätt och ett sätt. Just detta fick jag insikt i, genom denna utbildning till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare. (När jag hoppades att det skulle finnas en trollformel för alla. Jo, tjena.)
Jag lärde mig attför att möta människor och skapa en förutsättning för läkning, gäller det att ta in klientens historik. Som att ställa frågor av karaktären: Vem har jag framför mig? Varifrån har denna person fått sina mönster? Hur ser kosthållningen ut idag – och hur har den varit? Finns det någon form av stresshantering i människans liv? Var arbetade hans/hennes morföräldrar, blev de utsatta för någon form av toxiner som kan spåras ner i flera generationer? Var hittar jag en lösning eller en ledtråd? Och var börjar jag med svaren på dessa frågor…?
Ja, det kan tyckas vara ett detektivarbete. Men det är ju alla dessa frågor som är starten till att kunna hjälpa en annan människa, anser jag. Men, om jag inte kan förstå kroppens funktioner, vad har jag få för nytta av svaren jag möjligen får…?
Denna utbildning handlar om att knyta ihop kroppens och organens funktioner. Förstå vilka organ som påverkar varandra och hur. Att kunna se ett mönster, få en ledtråd om vilka delar av kroppen som belastats eller tröttnat. Hur vi kan stötta och balansera delar som behöver läkas. Det pratas mycket om hur våra organ knyter tillbaka till varandra. Lever, tarmar, hud, njurar, mage och hjärna. Vi vet idag att allting hör ihop – inte minst mage och tarm genom det enteriska nervsystemet. (Så låt aldrig någon tro att du hittar på dina symtom eller att du skulle vara hypokondriker…)
Vi behöver ibland leta djupare för att förstå varandra. För att finna svar på frågor och kunna söka bredare. Det är inte alltid så enkelt som det kan tyckas, men ibland är det precis så enkelt. Det gäller att veta i vilken ordning man bör arbeta; denna utbildning skiljer på primära och sekundära insatser. Kanske spelar det inte så stor roll vad jag gör för att stärka organ eller funktioner, om jag ändå gör det i fel ordning? Så att det inte märks eller känns?
Om du har läst min historik (vilket jag definitivt inte förutsätter att du har gjort) så vet du att jag visste noll om kroppens funktioner. Nada. Nichts. Nothing. Min kropp var så gott som avstängd från halsen och nedåt (hej, huvudfoting) en lång tid, så du kan ju förstå att det blev en rejäl “lucköppning” när jag började läsa om hur organen i min kropp fungerade. Eller borde fungera. Om grundläggande kost och näring. (Jag som hade levt på stress och socker, men slutligen gick sönder.) Det var så intressant att jag efter enstaka kurser ville dyka ner djupare, förstå samband och kopplingar ner på biokemisk nivå:
Därför valde jag att läsa och utbilda mig till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare. Jag ville förstå vad som händer i kroppen om jag fattar ett visst beslut i mitt liv. Att vad jag än stoppar i munnen, så påverkas min biokemi. Nu finns det mycket jag inte har en aning om fortfarande i det magiska universum vår kropp är, men den här utbildningen var en ögonöppnare för mig.
Jag har använt denna video om våra celler många gånger förut – men det är för att den säger så mycket. Tänk, så mycket vi ännu inte vet om den mänskliga kroppen…? Höj gärna ljudet ordentligt. Luta dig tillbaka och njut av våra vackra inre universum. Det är rörande, tycker jag. Varsågod.
Den utbildning till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare som jag pratar om innehåller följande delar, till exempel (läs gärna mer om detta på fmns.se):
“Block 1 Steg 1-2 Genomgång av den anamnes och de uppgifter vi tar in av klienten vid första mötet – enligt Näringsterapeutisk modell, med påbyggnad av vad vi med hjälp av den funktionsmedicinska modellen bygger på vår anamnes / intervju / undersökning med.
Den funktionsmedicinska radialen är framtagen av Diana Noland för arbete med den funktionsmedicinska modellen för Näringsrådgivare-/terapeuter, Näringsmedicinare och amerikanska dietister.
Steg 3-4-5 Genomgång av mage/tarm, (lymfa),endokrina systemet, hjärt-/kärl-/blodsystemet, immunsystemet (Lymfa) – undersökning, frågor och evt. labb som kan tas.
Studier inom dessa områden kopplas till IFMs modell – för funktionsmedicinsk näringsterapi
Block 2 Steg 1-5 Är en fördjuppning av hur vi applicerar inlärda kunskaper på IFM – modellen. Där vi bl.a. arbetar med klientfall och fördjupar oss i Näringskunskap, samtidigt som vi studerar mer om metabola pathways.
Block 3 – näringens funktion och påverkan på människan – dvs ökad förståelse om kroppens biokemi för att ta fram specifika riktlinjer för effektiv behandling vid syndromproblematik, individens bakomliggande grundorsak, här fördjupar vi oss i SMART-modellen. En metod som håller klienten motiverad då en funktionsmedicinsk näringsbehandling kan ta tid, då vi behandlar primärbilden som förändras vart efter klienten läker. Funktionsmedicinskt får vi ofta arbeta med epigenetisk belastning och följa klienten under flera läkningsfaser.”
-Visst låter det väl spännande? Om du redan idag jobbar som – alternativt är utbildad till – terapeut eller har en utbildning till näringsterapeut i botten, kan det här vara din väg framåt! Det här kan du kanske ta in i din verksamhet, som en bit i ditt eget stora pussel…? Kunskapen om kroppens organ och funktioner genomsyrar ju egentligen allt vi gör.
“En bra grund är att ha kunskap motsvarande minst 20 ect Basmedicin och 50 timmar Näring/terapi .”
Beroende på din kunskap hittills, om du är intresserad av att veta ifall du kan hoppa på utbildningen, kan du mejla mig via detta kontaktformulär. Jag har själv tagit på mig att förmedla kontakten till min lärare, för att jag anser att vår planet och vi människor behöver detta. Och vi kommer att behöva det ännu mer i framtiden. Det är jag personligen helt övertygad om.
Har du frågor kring denna utbildning, kan du kontakta mig här.
Jag hoppas att du tycker att denna utbildning verkar intressant. Kanske kan du förmedla vidare till någon du känner, om det skulle passa bättre för någon annan än dig själv. En sak vill jag dock vara tydlig med: jag skriver inte detta för att “ragga elever”. Jag gör det av en helt annan anledning; många har frågat mig vilken utbildning jag har gått och jag delar gärna med mig av det jag har funnit. Finns det kanske ett större syfte med att vi lär oss allt mer?
Den här utbildningen förändrade mitt liv och idag kan min kunskap hjälpa till att förändra andras. Det är det som är så fint. Ringar på vatten. Tillsammans är vi starka(re).
Inte sant…?
// Kram Linda
Comments Off on Tips: VIKTIG UTBILDNING om kroppen – för framtiden
.
Här är matbok 6.Balans, den senaste i min serie. Du kan även läsa om 1.Grunderna, 2.Vardagsmat och 3.Festmat samt 4.Picknick & resmat här: klicka på bilden. Välkommen!
Den här webbplatsen använder cookies så att vi kan ge dig den bästa användarupplevelsen som är möjlig. Cookieinformationen lagras i din webbläsare och utför funktioner som att känna igen dig när du återvänder till vår webbplats och hjälper vårt team att förstå vilka delar av webbplatsen som du tycker är mest intressanta och användbara.
Du kan justera alla dina cookie-inställningar genom att navigera i flikarna på vänster sida.
Strikt nödvändiga cookies
Strikt nödvändiga cookies ska alltid vara aktiverade så att vi kan spara dina inställningar för cookie-inställningar
Om du inaktiverar den här cookien kan vi inte spara dina inställningar. Det innebär att varje gång du besöker denna webbplats måste du aktivera eller inaktivera cookies igen.
Jag har ingen tatuering själv. Jag kan tycka att det är fint med vissa motiv på vissa kroppsdelar, men inte så fint att jag själv har valt ut en variant eller en plats på kroppen. Och framför allt – efter att jag började läsa om kroppens funktioner, så kom jag fram till att jag inte heller vill ha någon…
När jag började läsa om levern och njurarna fungerar och samarbetar, började jag också fundera på hur våra inre organ – och huden – faktiskt reagerar på bläcket. Vi tillför ju något som hela tiden påverkar oss; påverkar vårt immunförsvar. I min värld blir det något utifrån som kroppen jobbar med: huden är ju vårt största organ och levern det näst största.
…det är väl det här jag tänker på, när jag undrar hur kroppen reagerar samtidigt som vi tänker att det vore schysst att täcka kroppen med en massa motiv – som om det inte fanns en morgondag. Snyggt, ja. Men är det hälsosamt? Oklart. Jag vet inte hur tatueringar faktiskt påverkar oss (sant), men jag vill väcka en viktig tanke här.
Jag har ett annat förslag. Köp ett smycke som säger något. (Jag är osäker på var just det på fotot kommer ifrån.) Men ett förslag är lindasmycken -det är alltså inte jag, utan en Linda jag känner – där du kan välja på en massa fina smycken – och du kan designa ditt eget! Det finns så många sorters smycken som inte påverkar våra inre organ.
