Category Archives: Lugn

– Om att finna lugnet i livet… och inom sig. –

Dags att yoga igen. ✨🙏🏻✨

Heeej! Allt väl med dig? Här har det varit radioskugga… eller skrivarskugga ett bra tag nu. Och skugga kan nog vara fel ord i sammanhanget, för det har man ju knappt funnit någon i sommar, men rekordvärme och en sorts “ledighet” i skön kombination, gjorde att det föll sig naturligt att ha ett uppehåll. Bara så.

Gröna lövkronor i sommarsol mot blå himmel.Och det är rent överraskande hur jag faktiskt har “loggat ut” från vissa saker, det märker jag nu när jag till alla konton där jag ska logga in igen slår jag fel lösenord och får börja om… men jag tror att det är en bra sak. Att helt släppa taget för en stund. To detach. Andas. Tänka andra tankar.

För det är också då man börjar längta igen, efter avbrottet. Och i det här läget längtar jag efter yogan – och mina fina yogis och yoginis. Vissa av er har ju skickat sms under sommaren med frågan “…men, nääär börjar vi igen?!” och det gör mig såklart glad. För mina yogaklasser är ju ingenting (mer än ett tomt rum med en mysig stämning och bra musik, enligt mig) utan ert deltagande.

Yogamadrasser på Havregatan 10.Men du – det börjar dra ihop sig nu! Det är snart dags för terminens yoga. Och jag har platser kvar, både i Märsta och på Södermalm. Det är ett naturligt och sunt flöde, deltagare kommer och går. Byter aktivitet till något annat, kommer tillbaka och lämnar. The flow of life. Det är inte alltid samma saker som tilltalar oss i perioder, jag vet verkligen hur det känns. Men i yogan trivs jag, särskilt den lugna, stilla, meditativa och vilande jag får förmånen att leda och vara i.

Livet är tillräckligt stressigt och aktivt i övrigt, jag behöver någonstans där jag verkligen kan få vila. Landa. Läka. Andas. Bli stark igen. Utan att behöva tänka på prestation och att vara duktig, vig, smal eller snabb. Nej tack. Här handlar det om att känna efter, vända sig inåt och ta hand om kropp, själ och sinne. Sånt där som kan både låta och kännas läskigt. Och visst, andningen och lugnet kan göra att känslor tillåts komma upp till ytan. Men det är inte farligt, då betyder det bara att det är dags att möta dem…

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerÄr du intresserad av att yoga i Märsta på tisdagar kl 18.30-20 (Forum, biografen) alternativt på Södermalm (Havregatan 10) på måndagar kl 17.30-19 eller torsdagar kl 18.30-20, så hör gärna av er här! Skriv en rad om önskemål gällande tid och plats, så återkommer jag om hur det ser ut!

Jag hoppas att hösten och vintern 2018 kommer att gå i lugnets tecken. Där vi kan slappna av, sakta ner, vila, andas och närma oss det inre; oss själva. Det går bra att vara aktiv och träna parallellt med detta, men vi kommer att ägna oss åt att lugna ner hjärna och nervsystem.

Låter det inte ljuvligt…?  

Namaste.

// Kram Linda

(Anmäl gärna ditt intresse för terminen här.  🙂 )

50 yogaklasser senare.

Eller ja, snart. Om en vecka har jag lett 50 stycken yogaklasser för terminen. Fast, egentligen blir det 49, för min mamma har hoppat in för mig vid ett tillfälle. Och ikväll blir det gång nummer 48. Yes, så är det.

En yogis hand i "Gyan Mudra", tumme mot pekfinger.Men som jag alltid säger och fortsätter att upprepa, det är en ynnest. Ett galet fint jobb. Att få sitta med människor som sover… eller andas. Hjälpa dem att vända sig inåt och lyssna till vad de verkligen vill. Och eftersom veckorna rullar på så pass snabbt, så träffar jag mina yogis (män) och yoginis (kvinnor) oftare än mina vänner. Nästan. Jo. Så blir det. Så det är en lyx att det är så fina och mysiga grupper.

Roliga människor, redo att slappna av och vila – även om diskussionerna inför klassen kan gå höga. Det är olika. Jag försöker att låta lugnet råda i lokalen innan vi börjar och det flesta kommer in och lägger sig till rätta för att varva ner, men plötsligt kan hela gruppen vara involverade i en diskussion om politik eller en SVT-produktion… man vet inte alltid vad som händer.

Yogamattor och filtar i studion på Saturnus FriskvårdDen här höstterminen har förlöpt rätt smidigt. Jag har inte missat en enda klass på Söder för att tågen har stått stilla (köp en lott!) – vilket var min stora oro. Jag har inte varit så förkyld att jag har hostat eller snorat. Eller varit hes. Vilket är en jobbig sits när man är just yogalärare. Däremot har jag lyckats få hicka (!) för första gången i en yogaklass sedan 2011. Haha. Och känslan när jag sitter och ska säga “andas in” och inte vet om jag ska hicka mitt i allt… det gör att man blir full i skratt och lite håller andan. Utan att någon ska märka något.

Nej, det har varit relativt lugnt (ta i trä, det är trots allt en vecka kvar). Värre var det för ett år sedan, när ett element gjorde kortslutning så att musiken tystnade när några lampor slocknade mitt i en avslappning med 12 personer som låg och andades djupt. Haha! (Paniken.) Men det gick bra, allt ordnade till sig, musiken återkom och atmosfären infann sig inom kort tack vare tända ljus.

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det känns alltid märkligt att säga “God Jul och Gott Nytt År” till deltagarna redan i november, men jag menar det inte desto mindre. Vi skrattar åt det varje gång. Och sen “…jag hoppas att vi ses snart igen”, förstås. Man vet ju ändå hur snabbt det går tills det är dags att börja om igen. Vilket är härligt.

Nästa termin är faktiskt den sista i Märsta, sedan stänger vi ner vår yogastudio där för gott. Det känns både märkligt och läskigt och lite sorgligt – för det är att säga farväl till så fina människor som tycker så mycket om yogan. Å andra sidan måste man stänga dörrar bakom sig för att andra ska kunna öppnas framåt… jag tänker så. Mamma vill gå ner i tid (tänk pension) och jag kan inte ro runt det hela själv, vi har ju dessutom försökt hitta samarbetspartners utan att det har landat rätt. Så det känns som att allt blir som det ska vara nu.

Men hoppas verkligen att vi ses (minst) en termin till. Efter en god jul, när det har blivit ett gott nytt år. År 2018. Spännande.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Men innan dess, torsdag 14/12, håller vi som vi brukar En kväll i stillhet inför jul. Som en liten paus inför julstöket med ett lugnt och stilla yogapass, en guidad meditation och en halvtimmes läkande gongbad. Kontakta mig här om du önskar delta.

Ha en fin vecka!
// Namaste, Linda

Om trötthet, stress, vila och hur djur gör…

Vi är roliga, vi människor. Intressanta. Vi hittar alla möjliga sätt för att kunna orka ännu mer, om vi redan är uppe i varv. Otroligt uppfinningsrikt och kreativt. När jag träffar mina klienter och de beskriver att de är trötta, så brukar jag fråga:

-Vet du vad djur gör när de blir trötta? 

Samtliga svarar faktiskt direkt: sover.

Och det stämmer såklart. De stannar upp, lägger sig ner och gör just det. Sover. Medan vi homo sapiens (som betyder “vis man”…) ser oss om efter passande stimulantia för att orka lite till. Ända in i kaklet. Hoppa över vilan och återhämningen, kanske även sömnen. Jag vet, för jag har haft väldigt lätt att hamna där. Men det är aldrig för sent för ännu en påminnelse.

Kaffe är ju populärt för att bli “pigg”. Det är konstigt att inte dricka kaffe i det här landet. Ändå är det just koffeinet som stressar binjurar och lever, så “kicken” är egentligen en ytterligare belastning på binjurarna; ett stresspåslag. Man blir tyvärr bara piggare för stunden, skjuter upp vilan och belastar organen samtidigt. (Men säg inte det till någon, särskilt inte om kaffet. Det brukar bli så dålig stämning då.)

Energidryck som en snabb lösning på trötthet har seglat upp som en stark utmanare. Man ser ofta någon med en burk i handen. Det finns mycket att tycka till om gällande dessa drycker, men en sak är att den är kyld och därmed lättare att klunka i sig, mängden koffein motsvarar att dricka kaffe… det är bara det att man sippar kaffe… och får i sig mindre mängd. Oftast. Det går ju tyvärr att skapa hjärtproblem med mycket koffein – eller till och med död.

Så, socker.  I energidrycker, godis, fikabröd eller frukt. Snabb “piggkick”… men alla som har ätit socker någon gång vet att effekten är kortvarig, när det dippar igen skriker kroppen efter mer socker och så är karusellen igång. Nervsystemet får sig en smäll. Vi upprätthåller stressen i kroppen och jagar de små, korta kickarna. Stirrigt. Allt annat än harmoniskt.

Choklad – också en vanlig favorit. Ofta full av socker, men det är främst teobrominet i kakao som skapar en stress för både binjurar och lever, då det är en form av koffein. Så är snurren igång. Kanske tar man en chokladbit eller kaka till kaffet. Dubbelkick. Och ännu värre dipp sedan. Berg-och-dal-bana.

Fyra glas med rosévin i en skål.Alkohol. Flytande socker som många använder för att lugna ner kropp och hjärna efter en hektisk dag på jobbet. Given “flyktsoda”. Men förutom att det är en form av sockerarter för kroppen (det är inte proteiner eller fett) som bland annat belastar både nervsystem och lever, har alkohol en negativ egenskap; att den bär med sig risken för personlighetsförändring.

(Droger av allehanda slag går jag inte in på här, jag kan för lite om det och syftet med inlägget är att belysa hur enkelt vi använder “vanlig” stimulantia helt utan att tänka på effekterna… eller så vet vi bara inte om det.)

Jag kämpar själv med detta i stunder av trötthet, särskilt vill jag äta socker och choklad. Ingen är perfekt, vi är alla lika inför trötthet och utmattning – frågan är vad vi gör med den. Hur vi väljer att skapa energi och ladda batterierna. För mig handlar det ofta om att meditera och känna in vad det är som “stör”. När jag vill äta stimulantia är jag oftast ledsen eller riktigt trött.

En Stockholmsvy i gråskala.Så, hur gör man då för att ladda batterierna och skapa energi på ett bättre sätt? Det primära är att undersöka vad det är som gör oss trötta; är det stress på jobbet, våra relationer, våra höga krav på oss själva? Något annat? När man väl har hittat vad det är som kostar på, kan vi fatta nya beslut och kanske förändra livsstilen – om det så innebär att lära sig stresshantering, ta konflikter eller gå i samtal. Det kan vara individuellt.

Men vi måste förstå att denna stimulantia också tar energi, vår kraft. En koffein-kick är bara ännu ett stresspåslag (hej adrenalin!) som ger en snabb skjuts och sen försvagar oss ytterligare – det blir en negativ loop. Vi behöver mer koffein, socker, fika för att komma upp i energi igen… en liten stund innan det åter dalar.

Och vi kommer inte ur en negativ spiral genom att missbruka fel saker ännu mer. Jag lovar. Jag försökte i många år. Tills min kropp sade “nu är det do or die”. Vad jag valde? Do. Många gånger har jag tänkt att jag vill hoppa av, slippa vara med och ta mitt ansvar – men jag vet att det finns en mening med att jag är här, med vad jag har att bidra. Precis som du. Vi har alla vår plats i detta Universum, vi är en varsin viktig bit av detta stora pussel. Vi har alla något att lära.

Står du vid rodret eller styr någon annan? Vad får dig att tappa energi? Hitta dina “tapp” och förändra dem! Vi kan inventera våra energitjuvar, dricka mer vatten, äta näringsrikt, andas djupt, skratta innerligt och ha goda relationer. Omge oss med människor som är bra för oss och minimera det som stör och stressar.

Men egentligen är det rätt “lätt”. Vi bör göra som djuren när vi blir trötta.

Sova.

// Kram Linda

Söker du hjälp för att få lugn? Här kan du boka tid för individuell kostrådgivning, personlig yoga, hälsoundersökning eller att lära dig andas. Välkommen.

Kroppen. Jobbar. Dygnet. Runt.

Här är en liten påminnelse om hur mycket din kropp egentligen har att göra. Du vet säkert hur det är, dagar när man känner sig som en urvriden trasa. När nattens sömn inte har gjort det man hoppades på, när man är utmattad. Då kan det var läge att börja fundera på hur mycket man vilar egentligen… för hur blir det om du har massor att göra – samtidigt? Och väljer bort avslappning?

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Kanske tänker du att vila är att ligga i soffan och zappa eller spela dataspel. Men det är att ockupera hjärnan med annan information för den att processa – inte att vila. Jag menar när man verkligen slappnar av så att kroppen får chans återhämta sig, ner på cellnivå. (Här tänker jag förstås andning.)

För det är ju så fascinerande att kroppen jobbar hela tiden – dag ut och dag in. Visst, vi “loggar ut” till medvetslöshet under sömnen när vi väl sover, men ändå är hjärnan igång. Fast det sker mer omedvetet då (…eller?) och kan bli till de märkligaste av målande drömmar. Tankeverksamheten jobbar verkligen hejvilt.

I övrigt är kroppen igång varenda sekund på dygnet. Har du tänkt på det?

Det mesta sker ju simultant. Vi andas, lungorna jobbar. Hjärtat slår, drar ihop och slappnar av, för att pumpa runt blod i kroppen. Celler delar sig. Håret växer. Benstomme byggs upp. Mat bryts ner smått för att sättas ihop igen till vävnader, kroppsdelar, enzymer och hormoner – bland annat.

Kaffekoppar i skåp på café.Så hur ser det ut för dig, ger du din kropp de bästa förutsättningarna? Eller blir du förbannad för att den inte gör som du vill? Trots att du sover för få timmar, dricker mer koffein – hej kaffe och energidryck – än rent vatten och kanske även slarvar med mattider och måltider…? Hm.

Vi förväntar oss ofta att kroppen ska utföra sitt jobb fastän vi jobbar emot den. Kör bilen med gasen i botten utan att tanka. Men tänk på att kroppen gör allt hela tiden för att du ska fungera i varenda cell, varenda sekund. Den håller balansen åt dig – även när du inte är medveten om det. Det är inte alltid lätt och ibland kan det resultera i utmattning, trots en natts sömn…

Så vad matar du den med? Transfetter? Kemikalier? Syntetiska tillsatser? Färgämnen? Då har den definitivt att göra – hela dygnets timmar. Tänk bara på immunförsvaret, avgiftningen, matsmältningen och hormonbalansen.

Sommarskog i solsken, strålar på stigen mellan träden.Och apropå avgiftning: vi säger ofta “detox” och tänker oss en kur på en vecka eller två med gröna blad. Men vet du om att din kropp avgiftar/detoxar varenda andetag? Varenda sekund? Jag visste inte det… eller, jag tänkte inte så i alla fall. Vi är gjorda för att avgifta via levern, lungorna (utandning), tarmen (avföring), huden (svett) och urin… allting ska fungera och kroppen strävar efter det hela tiden. Likt kugghjul som snurrar friktionsfritt inom oss.

Så frågan är: när ger du din kropp vila…? 

Och då alltså inte genom att spela spel på dator eller mobil (då jobbar hjärnan på högvarv), sträckkolla på serier eller zappa mellan TV-kanaler (även då jobbar hjärnan med alla intryck) alternativt läsa en bok (för hjärnan… ja, du fattar).
Personligen jobbade jag och var alldeles för aktiv – med alldeles för lite sömn och vila under alldeles för lång tid – men så gick det som det gick också…

Yogamadrasser på Havregatan 10.När VILAR din kropp på riktigt? Och ger dina inre organ möjligheten att få utföra sina funktioner på allra bästa sätt? Vi har en kropp. Det gäller att ta hand om den och dess funktioner på allra bästa sätt, gärna i god tid. Så kan vi undvika krämpor och problem “som kommer med åldern…”

Jag fick (here we go again…) visa legitimation på Systemet i somras. För en ung tjej, så det var ingen man som försökte ställa sig in, jag lovar. Jag är 41 år. Och jag har länge tänkt åldras så långsamt jag bara kan. Så att bli leggad var skönt i sammanhanget. Nyckeln till att hålla sig “ung” i kroppen? Jag skulle säga att hjälpa organen att utföra sina funktioner. Att förenkla och samarbeta istället för motarbeta. Och ofta är det individuellt hur.

För mig är det att vila, stressa av (yoga) och återhämta mig. Ofta. Utöver vatten, sömn, bra mat för mig, skratt och kärlek i goda relationer. 

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Ett tips är att börja unna kroppen vila ner på djupet. Hitta den form av avslappning, lugn eller mindfulness som passar dig. För den jobbar ju faktiskt dygnet runt och kan behöva bli avlastad.

Det kan vara bra att påminna sig om.

// Kram Linda

Tillbaka in i yogalugnet… vill du vara med?

* Aaandas in. Och aaandas ut. * Nästa vecka är det dags för yogaklasser igen, jag längtar. Jag ser jag fram emot att träffa mina yogisar igen. Jag längtar efter lugnet, stillheten och den där speciella atmosfären som på något vis infinner sig när människor vill vila. Slappna av. Släppa taget. För en stund.

Vill du vara med? Det finns några platser kvar i grupperna, varav en ny grupp på senare kvällstid på Södermalm, se mer nedan.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Jag slås varje gång av känslan i att sitta inför en klass när de tar ett långt gemensamt andetag in och sedan andas ut. Lite som en rysning, ett välbehag. För här stannar tiden en stund. Man slutar springa, hasta och fly från vardagen. Vi bromsar in, stannar upp och landar. Djupt inom oss. Blir så mycket mer närvarande. Härvarande.

Kanske hade jag skrattat om någon hade sagt för 10 år sedan att jag skulle komma att erbjuda yoga som har en lugnande inverkan på människor. Jag? Som hade fullt upp med att själv springa? Som inte ville tala inför folk, än mindre sjunga? Jo då, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre. Det är lurigt, det där. Livet.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Men det är inte alla som tycker att yogan är lugnande. Stillheten och vilan kan också lyfta fram känslor. Det är meningen att höra och känna sina egna signaler, men ibland kan de vara smärtsamma. Då blir det för sakta. Då passar inte den här formen av yoga. MediYogan är mycket meditativ och det kan också utmana den som inte är i lugnet. Jag vet.

För mig har det många gånger varit en kamp, att sitta kvar i känslan. Särskilt om den inte är behaglig. Om det jag processar för stunden eller upplever just då är smärtsamt. Ändå är det någonting kroppen vill signalera, tala om och som jag ska förstå. Mitt beteende, mina mönster, mitt agerande. Vågar jag att se och höra, vågar jag vara sann mot mig själv? *Sat Nam.*

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det finns många saker i livet som kan göra ont. Men yogan är inte en av dem. Den ger oss dock en möjlighet att känna efter, lyssna in. Även på det som skaver och känns fel. Så ser livet ut. En yogi sade en gång efter ett pass: “min kropp säger till mig att jag behöver massage!” Men hon ville inte fortsätta med yogan. Och så är det, vi måste välja det som passar just oss. Det känner vi djupt inuti, när vi fokuserar.

Jag är så tacksam över mina deltagare. För er som vill komma och yoga. Vila. Vara i stillheten. Tack vare er kan jag göra detta. Och nu har jag ett par platser över i mina klasser, jag sätter dessutom in ännu en senare grupp på Södermalm. Så, först till den berömda kvarnen…

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Meddela mig gärna här om du vill vara med i någon grupp:
… och har du inte provat min MediYoga får du göra det första gången för
160 (Sthlm)/200 (Märsta) kr, innan du bestämmer om du vill fortsätta

Måndag kl 17.30-19 på Havregatan 10, Södermalm
Måndag kl 19.30-21 på Havregatan 10, Södermalm (ny grupp!)
Tisdag kl 18.30-20 på Saturnus Friskvård, i Märsta
Torsdag kl 18.30-20 på Havregatan 10, Södermalm

Här är tider, datum och priser för grupperna i Märsta och på Södermalm.

(…i Sthlm har terminerna enligt önskemål förlängts till 12 gånger för 1920 kr)

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har inte drop-in, så meddela mig om du önskar delta. Du behöver alltså INTE vara VIG, RÖRLIG eller särskilt STARK – du bör bara ha på eller med dig bekväma kläder och ta med en vilja att slappna av och lyssna till din kropp – resten finns på plats. Hoppas att vi ses!

Namaste *det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig*

Kram,

// Linda

Mitt älskade Lindaro.

Men som jag har längtat efter dig sedan vi sågs senast. Jag vet inte riktigt var jag ska hitta dig på riktigt när jag är hemma. I små stunder, visst. Men inte i längre sammanhängande perioder. Det är väl så vi har det idag. Jag saknar det lite.

Naturen i Paradiset, grönskande upp emot berget.Ibland kan det gå flera timmar… till och med hela dagar. Så får jag syn på dig på håll men så försvinner du igen. Som en hal ål. Ett moln som passerar. “Det blir vad man gör det till” sägs det och – det här är det enklaste för mig. Att åka dit. Att vara i det. Som är så svårt att få syn på eller tag i annars.

Lugnet.

Jag blev yogalärare för att jag fann ett lugn i andningen och övningarna, när jag själv var fullkomligt i obalans. Det är väl ofta så, att man finner stillhet själv och önskar vara i den – för att man behöver det. Jag älskar mitt jobb, men jag kan ju inte vara där jämt. Tiden räcker inte alltid till.

"Stress" i gången mellan pendeltågen och tunnelbanan, på Centralen.Runt omkring mig finns oftast en storstad med omnejd. Trafik, människor, ett evigt brus och det ska liksom gå undan. Fort. Folk rör sig hektiskt, morgon-middag-kväll och så ett dygn till: morgon-middag-kväll. Man blir nästan lite fartblind och åksjuk ibland. Det rullar på. Visst kan jag fokusera inåt och hitta min stillhet, men det är inte alltid helt enkelt. Det finns alltid något att göra, om man vill.

jag bryter gärna allting genom att åka hit och träffa dig. Mitt lugn. Känner doften av naturen, upplever stillheten. Hänförs av det vackra. Finner ro. Inte alltid, det beror på var i livet man befinner sig, men det är lättare att koppla av på en lugn plats i skogen än i en innerstadsrondell… inte sant?

Jag är så tacksam över att kunna vara här. Vila. Sova. Läsa. Yoga. Kunna åka iväg, sakta ner och stanna upp. Återhämtning. Läkning. Och särskilt mitt i vardagen. Sen vill jag tillbaka till mitt “vanliga” liv, men här laddas batterierna verkligen på nytt. Och en stunds vila ger sedan en längtan efter puls, kombinationen är den bästa. Särskilt om man har möjlighet att välja.

Men, det blir ju inte alltid som man har tänkt sig.

Ibland kör man fel upp för att man är ouppmärksam och måste vända. Efter några mil i skogen. Sedan kan en hydrofor plötsligt går sönder och spruta vatten 6 liter (kallt) vatten rakt ut på badrumsgolvet… och så kan man även lyckas låsa sig ute. Med datorer och telefon på bordet inlåsta på köksbordet. Phew. Tur att fin släkt och familj har extra husnycklar. Och att jag inte låste in bilnycklarna. Skulle du inte åka för att vila?!” säger familj och vänner och skrattar.

Jo, men det gör jag också.  

I år är det 10 år sedan jag flyttade in i mitt lilla hus, den fina pärla som jag fick i 30-årspresent av mina föräldrar. Den har minst sagt varit välanvänd sedan dess, jag besöker den så mycket jag har möjlighet till, kan och får. Nu hittade jag en liten paus i schemat och jag är så oändligt tacksam för det, för sedan tar det fart igen. Det blir ett annat lugn här än hemma.

Mitt fina hus. Min paradis. Det är mitt och här kan jag vara i lugnet. Vakna upp till en bländande soluppgång och betrakta en vacker solnedgång. Skotta gångar i snön eller åka lagg. Eller bara vila i regnet och ta skydd från blåsten. Pappas (eller mammas?) namn på det passar fint in.

Mitt älskade Lindaro. ♥

// Kram Linda

Yogastart snart. Som jag har längtat efter den.

År 2017 är igång och vi har kommit lite drygt två veckor in nu. Det mesta rullar på lite som vanligt igen, som det var innan alla helger. Och nu går vi dessutom mot ljusare tider. Det känns toppen, inte sant?

Snökristaller i en björk mot en blå himmel.Jag har personligen haft en skön start på året. Kanske är det den bästa så långt jag kan minnas, för att jag har haft så få krav. Bara varit. Stillsamt och lugnt, trots teater och bio, mer sömn än på länge och umgänge. Så nu börjar jag så smått att känna mig redo att möta världen igen. En skön känsla.

Och jag längtar efter yogan nu. Om två veckor börjar vi efter ett uppehåll sedan november och det känns tydligen långt borta, det är flera som har hört av sig och frågat när det drar igång. En dag förra veckan mötte jag en yogi som sa: “När börjar yogan?!” Jag gillar det. Och tar det som en komplimang. 😉

Jag längtar även efter mina yogisar. Det är något speciellt med en termin, när man ses en gång i veckan (om det inte är uppehåll för röda dager eller lov) och det kan faktiskt bli att man kan träffas oftare än man träffar sina vänner. Märkligt, det där. Och så trevligt samtidigt, när man trivs med sina grupper.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerYoga. Att koppla ihop kropp, själ och sinne. Det finns inte så värst många tillfällen till det i vardagen. Vi ska ju hinna, skynda, passa deadlines, prestera och vara effektiva – såklart. Det är vad det handlar om att vara människa. Vilan får ju liksom komma lite på efterkälken… så att få vara den miljön för vila och lugn, det är en fantastisk känsla.

Att andas. Bebisar vet precis hur man andas. När glömde vi bort hur man gör? Hur ofta tar du under fem andetag per minut? Det är inte svårt, vi behöver bara lära oss hur och påminna oss om att det går. Och att göra det. Vi kan syresätta oss maximalt med djupa andetag, lugna ner nervsystem (och därmed hjärnan och tankarna) och få vila i kroppen en stund. Känna in och känna efter. Viktigt.

Allt fler blir sjukskrivna av stress, går in i väggen och kroknar. Inte konstigt. Men vi blir så mycket starkare och mindre sårbara om vi även kan prioritera återhämtning. På riktigt. Ge allt för att verkligen slappna av. Det är inte att lata sig – det innebär att kunna ladda batterierna på nytt. Ibland är det klurigt att göra hemma, för det finns alltid något annat att “plocka” med, så det kan vara lättare att faktiskt gå hemifrån och vara i gruppens dynamik. Släppa taget.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Nyckeln till att hålla i framtiden är – att vila. Det är min syn på den saken. Vi kan alla hålla ett tag utan rast och ro, vi kan jobba dygnet runt – en kort period. Men det finns ingen kropp som blir starkare utan vila. Det funkar inte så, tyvärr. Jag hade kunnat köpa den funktionen dyrt en gång i världen, idag är jag så otroligt förtjust i sömn och stillhet.

Att investera i sin kropp och hälsa är en stor vinst för framtiden. (Särskilt med tanke på den dystra situationen i vården just nu.) Men du vet hur det är, oftast kommer man inte till den insikten förrän det har gått för långt… vi reagerar sällan på att något är fel innan det verkligen gör ont och skaver. Det är naturligt. Vi är ju mänskliga. Men det är klokt att tänka till och agera i tid.

Jag ser hur som helst fram emot yogan.

Vi ses snart.

// Namaste, Linda

Om innerlig yoga. Och Yoga girl.

Åh, jag spinner vidare på temat “stillhet” från förra veckan… jag lyssnade nämligen på den bedårande Rachel Bråthén – aka Yoga girl – när hon gästade Värvet nyligen. Med tanke på alla vackra bilder på halsbrytande positioner  (som jag aldrig skulle kunna åstadkomma) och snygga poser på surfingbrädor, hade jag kanske en liten fördom om att vi skulle tycka och tänka rätt olika… men tji fick jag. Shame on me.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerOavsett vad hon hade tyckt, hade det ju varit okej. Jag tycker om att lyssna de djupa intervjuerna i Värvet, ofta är det sympatiska och fina samtal. Men det gladde mig ändå hon talade så varmt om hur yogan verkligen kan förändra på djupet. Inuti. Det är väl inte en överraskning för någon som är insatt i ämnet, men för mig blev det positivt. Inte minst eftersom det är ett ämne jag gärna återkommer till själv.

Jag talar ofta om känslan i mina klasser. Att lyssna till de inre signalerna. Att våga det. För att kroppen gärna vill och kan meddela oss något, om vi väl är så uppmärksamma. Att det kan vara tid att släppa ner garden och istället möta det vi är, det som finns inom oss. Det behöver inte handla om prestation, vi behöver inte hålla känslor och signaler på avstånd – även om det kan vara behändigt. Ett tag.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.En lång period i livet varken kunde eller ville jag känna in. Jag vågade in, orkade inte. Alls. Jag visste att det skulle komma upp så mycket att bearbeta och hantera att jag höll mig springande. “Stanna upp? Skojar du? Jag springer ju för att slippa känna!” Men en dag var jag tvungen, min kropp tvingade mig att bromsa in när jag inte längre orkade springa, men inte kunde kliva av för egen maskin.

Jag var rädd, konstant. Jag var så trött och utmattad; jag visste inte vem jag var och var jag skulle, allt var en enda stor förvirring. Och det är lite det yogan handlar om. Att våga landa och känna acceptans till hur det är, hur det har varit. Tempot saktade långsamt in, det slutade snurra så fort, jag ville sluta springa. Det var slutligen i yogan jag kunde och vågade möta mina känslor. Och det var en fin och omvälvande upplevelse, olik något annat jag har gjort.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Kanske fastnade jag för att Yoga girl är så akrobatisk –  men menar att det inte bara är fina positioner som yogan handlar om. Utan att det finns utrymme för att vara i det som är, nära sig själv. Även om det här är relativt nytt för oss i Sverige. Men jag anser att det finns ett allt större intresse för det även här. Att acceptera livet som det som är… och sig själv.

I många år och på många platser i livet har jag känt mig mal placé. Som att jag inte passat in, men jag har ändå ansträngt mig för att göra det. Som en udda fågel – eller smält in ‘som handen i handsken’, för att jag har varit som en kameleont på många sätt. Det har bara kostat mig så MYCKET energi att försöka vara som andra. “Normal”. Det har varit som ett heltidsjobb.

Bild inifrån yogastudion, med vita mattor på golvet och gongongen i bakgrunden.Sedan jag själv hittade till yogan och fann en tröst och läkning i den, har jag också hittat en plats som passar mig. Äntligen. Den här yogaformen är lugn och stilla, inkännande och mjuk, den passar inte alla… men den passar mig och drar tydligen till mig människor som vill det jag gör. Det känns så fint och värdefullt att äntligen känna så.

I intervjun med Yoga girl kände jag det ännu tydligare, att det är här jag vill vara. Jag vill fortsätta att förmedla det jag gör idag. Hur viktigt det är att vara sann mot sig själv. Att bryta mönster. Låta yogan vara den nyckel som kan låsa upp de känslor som vi möjligen har låst inne… jag säger det ofta och gärna. För att jag själv har gjort och gör det – och för att jag menar det. Och visst kan det kännas läskigt och utmanande, men jag tror att det i många fall är nödvändigt.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Ibland i livet behöver man förändra och göra avslut för att kunna komma vidare. Inte minst kan då yogan vara en lugn plats för att låta släppa upp sina innersta tankar och känslor innan man gör slag i saken… det kan vara känslor som bubblar upp, och det kan vara skrämmande, men yogan skapar inget som inte redan finns där. Under ytan.

Så, jag håller inte helt med om att vi svenskar inte riktigt har förstått ännu att det handlar om detta; jag själv upplever att allt fler vill vara i lugnet och stillheten som prestationsfri yoga kan erbjuda. Jag har så gott som fullt i mina klasser och nu står några i kö till nästa termin – fastän vi inte har träffats. Så allt fler förstår och vill vara där, lite närmare sig själva. Det är så fint.

Ett hjärta ritat i sandstrandssand.Lyssna gärna till Yoga girl och – dig själv! Jag hoppas att du känner att du har hittat eller kan hitta till en plats där du kan lyfta på locket och möta dig själv. Känna in. Hur du än gör det och på ditt sätt. För det går att springa, men inte hur länge som helst. Men det är nog inte heller meningen.

Jag önskar dig en fin höstdag.

// Kram Linda

I stillheten sanningen.

Du känner kanske till uttrycket “In vino veritas”? Det betyder (direkt översatt) “I vinet sanningen”. Att det kan vara lättare att tala och säga sin åsikt, när spriten löser tungans band. Jag har dragit ner väsentligt på vin och alkohol, sedan min kropp sa ifrån, men för mig personligen känns uttrycket “I stillheten sanningen”… sant. Kanske något som “In pacem veritas” på hemsnickrad latin?

För tänk, vad svårt det kan vara att vara stilla. I stillhet. Så där så att man till och med kan höra sin inre röst. Djupt där inifrån. Det kan vara en utmaning.

Aktivitet symboliserad av en suddig (snabb) bild.Att vila eller sova för att man är trött är kanske inte så svårt. Att ta sovmorgon när man är utmattad. Sömn är läkande och skönt, helt enkelt. Men jag tänker på den där stillheten som ger tid och utrymme för sanningen. Det är inte alla som är bekväma med den. Då kan det vara skönare att vara i ständig rörelse, för att slippa känna.

Själv sprang jag som en galning. Jag kan till viss del springa än idag, men på ett helt annat sätt. Då ångade jag på som ett tåg, uppe i full fart och jag ville inte sakta in av rädsla att hela lasten skulle komma upp bakifrån och knocka mig. Så det vara bara att springa… allt fortare, fastän jag blev allt tröttare och lasten kom allt närmre. Det var en hemsk tid, att inse att det inte skulle gå. Men inte vilja stanna. Jag tror inte att det är helt ovanligt idag.

greklandsstrand_2För många är vila bara lugnt och skönt. Harmoniskt. Medan det för andra kan vara en plåga att ligga stilla, som i en solstol. Medan allt varvar ner. En stressande känsla, som en viskning inifrån. Är jag på rätt väg i livet? Är det som jag vill ha det? När det blir tyst och stilla, kan den där signalen bli allt tydligare.

Jag har inspirerats av dem som har vågat vara för sig själva, jag var så rädd för att vara ensam förut. Att göra saker på egen hand. Idag kan jag tycka om att gå på bio själv ibland. Även om jag gärna gör det med sällskap också. Men jag har jobbat hårt på att ta mig till den plats där jag är idag, för att jag ville förändra.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.I mina yogaklasser handlar det om att finna lugnet. Stillheten. Och även om många tycker om det, så passar det inte för alla. Har jag märkt. Andningen, lugnet och meditationen kan vara som “nycklar” som hjälper till att öppna upp för känslor som varit låsta sedan länge, men det är inte farligt. Det kan snarare vara nödvändigt att släppa upp det som legat gömt. Men det kan upplevas som obehagligt, när känslor släpps upp som man inte vill ha att göra med. Ibland kan man behöva professionell hjälp i den processen.

Å andra sidan handlar det nog främst om att tillåta sig att sluta prestera en stund. Att tillåta sig att stanna upp och känna in, hur kroppen mår. Lyssna till sig själv. Inga konstigheter, egentligen. Så varför ska det vara så svårt? Är det lätt?

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Visst, det kan komma att påverka andra omkring oss. Men när sanningen väl kommer upp, är den viktig att ta hänsyn till. Även om det blir konsekvenser för andra människor och deras liv, ifall man kommer fram till att eller vad man behöver förändra för egen del. Det är såklart en svår balansgång.

Men det enda vi med säkerhet vet, är att den person man kommer att leva allra närmast, är sig själv. Det är en relation värd att jobba extra på, hur man än gör det. Med eller utan stillhet, tror jag att det är nödvändigt att lyssna inåt, efter sanningen. För den finns där.

Namaste.

// Kram Linda

Fortfarande lurigt med socker.

Åh, vilken rävsax jag har satt mig i. Haha. Det här är inte det enklaste jobbet att ha, när man har/haft en dragning till socker som jag. Å andra sidan är det här inget jag måste göra, jag VILL att det ska vara så här. Jag vill fortsätta framåt och växa – i ansvar och medvetenhet. Undvika att ljuga för mig själv. Sluta smussla. Sånt får tillhöra mitt förra liv.

Sockrade geléhjärtan - godis.Men det är svårt även för mig – FASTÄN jag VET. Fastän jag förstår. Har pluggat på. Ser. Hör. Numera. För mig är det tyvärr ändå inte “lätt”. (I wish.) Jag kan vilja droga på socker i för stor mängd, om jag inte sansar mig. Balanserar noggrant. Ibland är gränsen hårfin. Ibland tippar jag över. Jag skulle kunna kalla mig allergisk mot socker. Så illa är det.

Min smala (?) lycka är att jag inte äter gluten – alls – om jag inte får det i mig via t.ex sojasås i mat. Det kan ju finnas vete (korn eller råg) i lakrits, choklad och till och med rostad lök. I algsallad, kryddor, nötter och snacks – fler saker än vi tror. Jag gör mitt yttersta för att undvika det och känner inte ens sug. Men det är väl så att “summan av lasterna är konstant…” och  sockret har jag fortfarande kvar. Det är faktiskt omöjligt att avstå från sockerarter, hjärnan måste få sin näring, även om jag bör välja de komplexa varianterna med bra fibrer.

Kanelbulle med pärlsocker.Kakor, bullar, pizza, pasta och annat på vete, korn eller råg går ALLTID bort. Jag klarar mig bättre när jag slipper kämpa emot “fikabröd” (men tycker det är tillräckligt svårt med annan mjölmat och glutenfria alternativ). Det sköna är att gluten inte lockar mig en sekund. Jag har ingen aning om hur en semmelwrap smakar. Och jag vill – ärligt – inte veta.

Men om jag äter mat som är för söt (för mig och min känslighet), dricker något som är för sött eller äter… typ frukt. Då kan ruschen vara igång. Då vill jag ha godis. Torkad frukt. Mer frukt. Vad som helst. Och det låter väl inte som det värsta som kan hända att äta och – det är det nog inte heller. Men KÄNSLAN i kroppen är vidrig. Sökandet. Stressen. Harmonin och lugnet är långt borta. Det är värst.

Närbild på färska röda hallon.“-Men känner du sug fortfarande, du som inte äter socker?!” är en befogad fråga jag får ibland. Eh… ja. Jag anser att det är en medfödd känslighet för min del. Som jag kommer att vilja hantera resten av mitt liv. (Nyckelord: vill.) Det är lättare än känna att jag måste. Jag har insett min svaghet för sockerarter och har accepterat att jag ska hantera varje steg på vägen så länge jag lever. För sockerarter finns ju i typ allt – utom rent fett. Ju känsligare man är, desto fler saker kan trigga igång ett sug.

Vissa hävdar att det inte finns socker i vin (eller säger de kalorier? kolhydrater?) och var och en får stå för vad de anser, men jag är relativt säker – typ 100% – på att vin varken är flytande proteiner eller fett. Så för mig ÄR alkohol flytande socker. Och därmed en källa till sötsug.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.För mig är ärlighet viktigt, både mot andra men framför allt mot mig själv. Inte smussla, gömma och ljuga. Vara ärlig med sockersuget som har varit ett missbruk. Jag vill undvika hyckleri; det här ÄR lurigt. Inte för alla, men för många. Och de som vill komma till mig, gör det bland annat för min egen erfarenhet. Det finns de som läser i en bok hur jobbigt det kan vara och de passar kanske andra bättre.

Men jag ska föregå med gott exempel. Det anser jag också, eftersom jag kommer med råd för att kunna styra in ekipaget på en hälsosammare väg. Men i det här läget vill jag jämföra med sponsorskap inom AA (Anonyma Alkoholister). Möjligheten att kunna prata med någon som har varit där, som tar en dag i taget. Som en nykter alkis. Jag brukar kalla mig för tillnyktrande sockermissbrukare, för det är så det känns. (Och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var alkohol som blev “min” drog.) Där ser jag en fördel med att ta med mina egna upplevelser.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Vissa stunder är det lugnt. Stilla och skönt. I andra perioder är det värre. Sliter och drar. Särskilt under stress; om den så är fysisk, psykisk, mental eller känslomässig. Då kan kroppen ropa efter sött. Något som skapar ett lugnande serotonin-rus. Som dämpar stressen för en stund. Det gäller att fånga upp hormonerna där innan det drar iväg alltför långt… det finns tillfällen när jag har biktat mig inför vänner. När jag gått över den sockergräns jag tidigare har dragit för mig själv. För att vara ärlig, för att undvika lögner och smussel. Jobbigt. Men det här är något jag har med mig i livet.

Jag har kunnat känna mig som en knarkare på jakt efter nästa fix med huvudvärk, trötthet och uppblåst kropp som ett kvitto – allt detta för att hjärnan vill ha en snabb kick… det gäller bara att komma på det här i tid, för när suget väl tar över kan det jämföras med abstinens efter droger

En färgsprakande tallrik med läkande kost.Så det handlar om att vara nöjd. Känna mig mätt. Lugn. I balans. Det kräver sin insats, disciplin och engagemang – det vet jag. Att hitta min väg. Är jag stressad och kroppen önskar sött, så vet jag att jag bör balansera med meditation, att dricka vatten över dagen och tillföra bra fetter.  Först planering, sedan planering och så planering igen.

Vill du ha hjälp med din situation? Önskar du ta över rodret från sockersuget, för att må bättre? Jag kan göra en hälsoundersökning (med en mätning av näringsstatus) eller individuell kostrådgivning  och du kan boka tid för besök här. Eller skriv till mig, via detta kontaktformulär.

hjärta av vinbärHur du än gör vill jag att du ska veta att det går att förändra. Och leva med. Vi har bara olika vägar genom livet. Det gäller att hitta sin egen.

// Kram Linda (tillnyktrande sockermissbrukare)