Sommartid nu. Jag bara ÄLSKAR ljuset. När aprilsolen skiner är det helt ljuvligt (bortsett från hur tydligt det blir att fönstren behöver putsas). Våren är min favoritårstid, tätt följt av den klara och färgsprakande hösten. Jag är ett vårbarn och det påverkar säkert, men mest handlar det om att ljuset äntligen kommer tillbaka efter en flera månader lång, kall och mörk period.
Det är när vi kommer ut ur grottorna och kisar som vampyrer mot ljuset som man inser hur LÄNGE det faktiskt har varit mörkt. Kanske hade man nästan gett upp hoppet om att det skulle skina en sol igen. Och att dagarna skulle vara längre än till klockan 15 på eftermiddagen… men nu är det ljust lääänge!
För genom horisontellt regn, yrsnö och hal is kan det kännas tröstlöst och man längtar efter solen och våren. Det kan vara lite som att irra runt i en tjock och ogenomtränglig dimma när man plötsligt kommer ut på andra sidan. Och man kisar som en yrvaken mullvad. Haha.
När det i mars varit ömsom snö, ömsom sol kunde jag inte räkna alla omkring mig som klagade. Jag har för få fingrar och tår för det. Det är för kallt, för blött, för nånting. Oavsett. Som om det inte har varit så alla marsmånader hittills i mannaminne. That´s vår for ya! Hur orkar de? Jag orkar inte klaga på vädret. Jag kan ogilla det, men det förändrar ingenting att bränna energi på vare sig vind eller stiltje.
Jag fyller år i slutet av april, även då kan det vara snö på marken. Det var det ibland när jag var barn. Eller så soligt och hett att det känns som högsommar, det hände året jag tog studenten. Det är det som är så häftigt med årstider och jordsnurr. Det växlar. Man vet inte. Det gäller att vara flexibel, ta det som det kommer. Jag tror att många har svårt att förhålla sig till att vara rörlig, man vill ha varmt och sol jämt. Men skulle vi längta efter sol då? (Minns alla som klagade över hettan förra sommaren…)
Det som är så tydligt för våren – tycker jag – är att oavsett regn, snö eller sol så är det känslan i luften. Ljuset. Det kan snöa fastän det är vår, såklart. Vintern är över och sommaren ligger framför oss. Låt oss njuta av skiftet nu. Av att vi har gått in i sommartid. Gå långsammare, stanna upp och höra fåglarna. Fågelkvitter en tidig vårmorgon kan vara ett av de vackraste ljuden som minner om djurliv. Liv som vaknar ur dvala. Sommartid.
Det är klokt att sakta in. Kanske stanna upp. Vila. I andra länder skrattar de åt oss tokar som stannar upp vid en husvägg i lä och vänder ansiktet mot solen. Men det är ju en påminnelse om liv. Värme. Det är ändå fint att vi kan uppskatta något som andra faktiskt vant sig vid och tar sig för givet. Det är fint att kunna njuta.
Ibland kan det kännas som att ett långdraget obehag tar slut, att livet blir allt bättre. Som när en värktablett börjar verka, man kan slappna av och öppna upp. Solen hjälper oss att ta in, blomma ut. Jag såg massvis av små gula Tussilago-solar i helgen. Krokusen lyser gul eller lila mot brun jord. Tänk, bara ett par veckor (!) kommer rabatter att blomma och dofta ljuvligt. Underbart.
Vi vet ju av erfarenhet att hösten och nästa kalla, mörka vinter ligger på andra sidan sommaren, men så är det ju varje år. Och långt innan dess kommer sommarvärmen och inte minst – våren. Den nya tiden, det nya ljuset. Och det är dags för oss att njuta av det. Sommartid.
Namaste.
// Kram Linda
