Category Archives: Vikt

Så här efter semestrar tänkte skriva lite om min syn på “trivselvikt” och ska vara tydlig med en sak, som jag vill att du ska veta från start. Mitt nya liv handlar inte om att gå ner i vikt genom någon mirakeldiet, på kort tid.

Det jag jobbar med och vill förmedla, är däremot att man kan lära sig äta efter sina egna, individuella förutsättningar och på så sätt skapa en balans och ett lugn i kroppen. Därmed kan man även uppnå sin egen trivselvikt – över tid.

För vad handlar trivselvikt om? Balans.

För mig innebär det att vara bekväm med den kropp jag har, och sträva efter en sund hälsa. Varken banta eller hetsäta för att döva känslor, utan att trivas med mig själv. Duga. Vara tillräcklig. Det är inte en lätt uppgift alla dagar, men då försöker jag att slå på mig själv så lite som möjligt och uppbringa acceptans. Genom mina år av kriser har jag själv ätit alldeles för mycket i perioder, då kan det vara tungt att just trivas… jag vet.

Men tänk på att det är många delar i vår kropp som ska samarbeta för bästa tänkbara resultat. När hormonbalansen, nervsystemet, blodet,  ämnesomsättningen  och immunförsvaret – för att nämna några av våra inre system – mår bra, kan kroppen sedan lägga energi och engagemang på att skapa balans, på flera plan.

För vikten handlar i slutänden om vilka förutsättningar du ger din kropp att hantera livet och vardagen.Bland annat den form av “näring” den erbjuds eller blir påtvingad, ilurad och rånad på. Om det är så att du kräks när du ätit, går din kropp miste om viktig näring att bygga organ och organsystem av, men förmodligen är det mentalt du känner dig låg – samtidigt. Den själsliga och mentala biten spelar en oerhört stor roll i välbefinnandet,  ibland handlar det om att låta undertryckta känslor komma ut och fram, för att de inte ska skapa ångest som leder till ett irrationellt ätande.

Dessutom är det lättare att gå ner i vikt om man har tillräckligt hög näringsstatus i kroppen, eftersom kroppen annars reagerar på “svält” och håller hårt i alla näringsämnen den kan. Ödets ironi, kan man tycka om man jagar kalorier för att gå ner i vikt. Varför man nu vill göra det.

Det här med vikt och välbefinnande är en karusell som jag själv har varit högst delaktig i.
Mellan åren 2006 och 2012 kämpade jag hårt med min självbild genom ett par kilos övervikt, med hunger, kräkningar, självsvält, ilska, sorg och frustration.

Jag vet att det inte är lätt och jag hade ingen enorm övervikt, men det var ändå tillräckligt för att inte riktigt komma i mina kläder längre. Jag tyckte att jag fick en missklädsam extra haka som syntes i varenda spegel och på varenda foto, mina vänner fick strikta order om vilka bilder som fick läggas upp på Facebook och inte. Jag hade som en obekväm och störande “krockkudde” runt magen och det kändes inte bra alls. För jag visste att jag åt i sorg och smärta.

Men det var en period i mitt liv att genomleva. Jag mådde absolut inte bra på ett mentalt eller själsligt plan under en tid och det resulterade i att jag tröståt. Det var ett lätt sätt att lugna kroppen – när den hade fullt upp med att smälta maten, var jag inte lika aktiv uppe i skallen …och samtidigt spreds ett högst tillfälligt välbehag av signalsubstanser som dopamin och serotonin i min kropp. Ett välbehag som i sin tur skapade några extrakilon, och så var den snurren igång. Det var en jakt på lycka genom det som var ätbart, en snabb kick för en missbrukarpersonlighet. En plågsam process, eftersom jag var väl medveten om problematiken – men inte visste hur jag skulle bryta cykeln. Jag orkade inte, heller.

Idag förstår jag att det handlade om så många olika saker i kombination. Själslig tomhet, visst, och mentalt kände jag mig svag och liten. Maten gjorde förstås ingen skillnad då egentligen, men de signalsubstanser som frisattes när jag åt tog bort smärtan en stund. Jag förstår att jag var slav under mitt sockerberoende och hade svårt att veta hur jag skulle ta mig ur det, vad det var som egentligen påverkade mig och hur det kändes. Jag vet nu att jag även saknade saltsyra i min matsmältning, vilket i sig skapade ett sug efter mat, jag kunde inte bryta ner och ta upp näring på ett adekvat sätt -vilket gjorde att kroppen på sitt sätt skrek efter mer. Många bäckar små gjorde en liten kropp lite större och i takt med att jag lade på mig extrakilon tappade jag orken, humöret och hoppet.
Frustrationen flyttade in.

Vad var det som hände, egentligen? Jag var väl smartare än så, när jag visste hur det jag åt skulle påverka mig…?
Hur jag än gjorde och vad jag än tänkte, så kände jag mig så oändligt – ensam. Tom.

Och det är inte så lätt. Kunde vi “banta” (vilket jag inte rekommenderar på något sätt!) genom enbart viljestyrka, så skulle det säkert vara lättare att leva. Men det går ju inte. Hungern är en livsviktig signal och går inte att ta bort utan att göra våld på sig själv på annat sätt. Självsvält och att skära sig kan vara två alternativ, men det är det inte värt att gå ner i vikt…?

Och varför ska vi egentligen gå ner i vikt? Vilket är syftet för den som försöker?
Personligen kallar jag det helst för att hitta min “trivselvikt”, för det är vad det handlar om för mig. Jag siktar inte på att vara smal, men jag vill känna att jag trivs med min kropp i mina kläder. Att det känns lugnt. Att jag mår bra, utanpå och främst inuti. Men när jag åt och kräktes om vart annat och hade ett fullständigt kaos inuti kunde jag inte riktigt kalla det för “trivsel”, hur mycket jag än hade önskat det. För det var ett rent helvete.

Min vändpunkt kom som en välsignelse, när jag hittade till Funktionsmedicinen. Med hjälp av de små signaler min lärare My kunde fånga upp ifrån min kropp, såg hon snabbt att jag led grav brist på vissa näringsämnen (saltsyra för matsmältningen, bland annat!) och stöttade upp med kosttillskott. Jag åt dem och på bara en kort tid – några veckor – kände jag resultat. För mig var det en milsvid skillnad mellan att vara hungrig hela tiden och sedan “normalt hungrig”, vilket jag inte varit på flera år!
Det var som om en kamp inom mig saktade av och ebbade ut.
Det var oerhört skönt för kroppen att sluta kämpa, en obeskrivlig känsla.

Min kropp saknade flera näringsämnen som jag inte kunnat ta upp under åren på grund av min läckande tarm och saltsyrabrist, men steg för steg gav jag den vad den behövde och – jag kom närmare min trivselvikt. Sex år senare, ungefär.

Det här med kosttillskott är egentligen inte så himla konstigt eller komplicerat. Kroppens organ behöver näringsämnen för att orka med att balansera kroppen på bästa tänkbara sätt. Vad DU sedan behöver är högst individuellt, så jag skulle inte råda dig till att chansa – det handlar om hur du levt ditt liv, hittills. Vilka näringsämnen du “bränt” och möjligen lider brist på, som kan behöva tillföras. Vet du till exempel att det kräver B-vitaminer för att bryta ner socker? B-vitamin som bland annat är oerhört viktigt för att stärka nervsystemet, så vi har tålamod, uthållighet och undviker att bränna ut oss…? Tänk bara på vad det gör med små barn och deras små kroppar. Är det då konstigt att de krisar och blir överaktiva av socker? Kanske inte.

Njurar, lever, mjälte, hjärta och lungor – i samarbete med hela hormonbalansen, immunförsvaret och nervsystemet (för att som sagt nämna några organ och system) behöver specifika vitaminer, mineraler, spårämnen, fettsyror och andra ämnen som det kan vara svårt att äta sig till i terapeutiska doser – det skulle bli mycket mat för att nå upp i de rätta nivåerna…vilket i sin tur skulle belasta kroppen. Kosten är alltid grunden – men man kan behöva stötta upp organen och organsystemen med kosttillskott, så att de inte behöver kämpa hela tiden.

På det sätt vi äter och lever idag, med socker, stress och mat som försurar våra kroppar, lider många av brist på näringsämnen.

För mig blev det ett inre lugn, eftersom My hittade så rätt. Det är inte säkert att det känns så för andra och det handlar om att hitta ens egen svaga länk och behov, kanske kopplat till stresshantering och andra personliga parametrar. Själv hade jag ju redan Medicinsk Yoga som lugnar, så kombinationen var för mig oslagbar… Det är så här jag själv ska jobba i framtiden, för att kunna hjälpa klienter med deras problem.

Idag befinner jag mig i närheten av min trivselvikt igen. Min hormonbalans har lyckats hanterat den matchen, vilket jag är enormt glad och tacksam för – eftersom jag körde den helt matt med min yttre och inre stress. Jag vill bara förmedla att det faktiskt går. Bara den vetskapen gör mig ödmjuk inför den kunskap om kroppen som finns inom Funktionsmedicin. Det handlar om att lyssna inåt – på sig själv – och vara motiverad. För det kräver såklart sin insats att stå på sig och vilja förändra.

…har jag tidigare nämnt att jag känner mig oändligt lyckligt lottad som går den första svenska utbildningen inom det som kommer att bli så viktigt i framtiden…Funktionsmedicin? Förmodligen. Det känns fantastiskt.

Vill du lära dig mer om vad kroppen behöver för att du ska vara som mest balanserad? Vill du lära dig lite mer om hur du kan tänka, om vad just din kropp kan tänkas behöva? I vår kostkurs “Mat för mig, kanske för dig“ talar vi om generella grunder för kosten och vad vi bör tänka på att tillgodogöra oss för kroppens funktioner… vi håller den i tre omgångar i Stockholm i höst. Ett tips!

Är du intresserad av att lära dig mer om just din kropp och dina förutsättningar, så kan du anmäla intresse att bli testklient när jag nu läser min utbildning inom Funktionsmedicin. Vi gör en grundlig genomgång av dig och hur du mår (anamnes), hur du lever idag, hur du vuxit upp, vad du äter och så läser vi av dina näringsvärden med ett analysverktyg (QMA) i nuläget.

Det blir en bild av dig. Den du är.

Utifrån det skapar vi en specifik behandlingsplan för dig som kan rymma tex personlig yoga som stresshantering, individuellt anpassade kostråd, kosttillskott och liknande. Vi följer upp med en ny mätning var tredje/fjärde vecka för att se hur din kropp svarar på behandlingen, tills du förhoppningsvis hittar den balans som vi strävar efter att bibehålla.

Låter det intressant? Hör av dig till mig via detta kontaktformulär!

// Kram Linda