Category Archives: Sömn

Om trötthet, stress, vila och hur djur gör…

Vi är roliga, vi människor. Intressanta. Vi hittar alla möjliga sätt för att kunna orka ännu mer, om vi redan är uppe i varv. Otroligt uppfinningsrikt och kreativt. När jag träffar mina klienter och de beskriver att de är trötta, så brukar jag fråga:

-Vet du vad djur gör när de blir trötta? 

Samtliga svarar faktiskt direkt: sover.

Och det stämmer såklart. De stannar upp, lägger sig ner och gör just det. Sover. Medan vi homo sapiens (som betyder “vis man”…) ser oss om efter passande stimulantia för att orka lite till. Ända in i kaklet. Hoppa över vilan och återhämningen, kanske även sömnen. Jag vet, för jag har haft väldigt lätt att hamna där. Men det är aldrig för sent för ännu en påminnelse.

Kaffe är ju populärt för att bli “pigg”. Det är konstigt att inte dricka kaffe i det här landet. Ändå är det just koffeinet som stressar binjurar och lever, så “kicken” är egentligen en ytterligare belastning på binjurarna; ett stresspåslag. Man blir tyvärr bara piggare för stunden, skjuter upp vilan och belastar organen samtidigt. (Men säg inte det till någon, särskilt inte om kaffet. Det brukar bli så dålig stämning då.)

Energidryck som en snabb lösning på trötthet har seglat upp som en stark utmanare. Man ser ofta någon med en burk i handen. Det finns mycket att tycka till om gällande dessa drycker, men en sak är att den är kyld och därmed lättare att klunka i sig, mängden koffein motsvarar att dricka kaffe… det är bara det att man sippar kaffe… och får i sig mindre mängd. Oftast. Det går ju tyvärr att skapa hjärtproblem med mycket koffein – eller till och med död.

Så, socker.  I energidrycker, godis, fikabröd eller frukt. Snabb “piggkick”… men alla som har ätit socker någon gång vet att effekten är kortvarig, när det dippar igen skriker kroppen efter mer socker och så är karusellen igång. Nervsystemet får sig en smäll. Vi upprätthåller stressen i kroppen och jagar de små, korta kickarna. Stirrigt. Allt annat än harmoniskt.

Choklad – också en vanlig favorit. Ofta full av socker, men det är främst teobrominet i kakao som skapar en stress för både binjurar och lever, då det är en form av koffein. Så är snurren igång. Kanske tar man en chokladbit eller kaka till kaffet. Dubbelkick. Och ännu värre dipp sedan. Berg-och-dal-bana.

Fyra glas med rosévin i en skål.Alkohol. Flytande socker som många använder för att lugna ner kropp och hjärna efter en hektisk dag på jobbet. Given “flyktsoda”. Men förutom att det är en form av sockerarter för kroppen (det är inte proteiner eller fett) som bland annat belastar både nervsystem och lever, har alkohol en negativ egenskap; att den bär med sig risken för personlighetsförändring.

(Droger av allehanda slag går jag inte in på här, jag kan för lite om det och syftet med inlägget är att belysa hur enkelt vi använder “vanlig” stimulantia helt utan att tänka på effekterna… eller så vet vi bara inte om det.)

Jag kämpar själv med detta i stunder av trötthet, särskilt vill jag äta socker och choklad. Ingen är perfekt, vi är alla lika inför trötthet och utmattning – frågan är vad vi gör med den. Hur vi väljer att skapa energi och ladda batterierna. För mig handlar det ofta om att meditera och känna in vad det är som “stör”. När jag vill äta stimulantia är jag oftast ledsen eller riktigt trött.

En Stockholmsvy i gråskala.Så, hur gör man då för att ladda batterierna och skapa energi på ett bättre sätt? Det primära är att undersöka vad det är som gör oss trötta; är det stress på jobbet, våra relationer, våra höga krav på oss själva? Något annat? När man väl har hittat vad det är som kostar på, kan vi fatta nya beslut och kanske förändra livsstilen – om det så innebär att lära sig stresshantering, ta konflikter eller gå i samtal. Det kan vara individuellt.

Men vi måste förstå att denna stimulantia också tar energi, vår kraft. En koffein-kick är bara ännu ett stresspåslag (hej adrenalin!) som ger en snabb skjuts och sen försvagar oss ytterligare – det blir en negativ loop. Vi behöver mer koffein, socker, fika för att komma upp i energi igen… en liten stund innan det åter dalar.

Och vi kommer inte ur en negativ spiral genom att missbruka fel saker ännu mer. Jag lovar. Jag försökte i många år. Tills min kropp sade “nu är det do or die”. Vad jag valde? Do. Många gånger har jag tänkt att jag vill hoppa av, slippa vara med och ta mitt ansvar – men jag vet att det finns en mening med att jag är här, med vad jag har att bidra. Precis som du. Vi har alla vår plats i detta Universum, vi är en varsin viktig bit av detta stora pussel. Vi har alla något att lära.

Står du vid rodret eller styr någon annan? Vad får dig att tappa energi? Hitta dina “tapp” och förändra dem! Vi kan inventera våra energitjuvar, dricka mer vatten, äta näringsrikt, andas djupt, skratta innerligt och ha goda relationer. Omge oss med människor som är bra för oss och minimera det som stör och stressar.

Men egentligen är det rätt “lätt”. Vi bör göra som djuren när vi blir trötta.

Sova.

// Kram Linda

Söker du hjälp för att få lugn? Här kan du boka tid för individuell kostrådgivning, personlig yoga, hälsoundersökning eller att lära dig andas. Välkommen.

Industrisemester. Minsann.

Jaha. Det var många år sedan sist. Men jag har gått på “industrisemester” nu, som så många andra. En smått surrealistisk känsla som egenföretagare, då det är rätt knepigt att få ihop tid och möjlighet att vara – ledig. Man jobbar ofta dygnet runt.(Industrisemester, förresten? Det där med löpande-band känns långt ifrån mig.)

En hög och klar kvällssommarhimmel i juli.Men nu händer det. De senaste åren har jag hållit sommaryoga i juli månad, men i år ville det sig inte riktigt med deltagare till en grupp. Och jag tror att Universum kanske hade ett finger med i spelet där, för sällan har jag haft större behov av vila. Sömn. Det kan också bero på att jag sett “semestern” framme vid horisonten och kört på ända in i kaklet, för att sedan få slappna av. Nu är det dags. Det är äntligen läge för vila.

Det var någon som frågade mig vad jag skulle “göra” på semestern. Vandra? Åka runt och se saker? Eh. Gärna tvärtom. Gärna så lite som möjligt. Åtminstone så här i början. Jag har gett mig själv tillåtelse till flera dagar i rad där jag inte ens behöver kliva ur sängen. Om jag inte vill. Det är en glädje i det, att få vila ner på cellnivå, när jag har stressat ner på cellnivå under våren. Men det har varit mycket som velat bli gjort, så nu ska jag njuta av stillheten. Få måsten. Hoppas jag. (Även om jag redan gjort inköp/riggat/fotat för ‘Projekt Matbok‘.)

För det är en omställning att vara fri och ledig. Trots att jag inte alls har “sprungit” som jag gjorde för några år sedan, händer det något när man saktar ner. Det där höga tempot dalar, men lasten man fått upp i fart kommer liksom också med stor kraft om man inte varvar ner sakta. Som om man panikbromsar in en bil och det där som ligger löst i bakrutan flyger framåt. Det gäller att parera lasten. Stressen, sorgen, ambitionen… det som fått mig att springa fort. Men som ju inte tillnärmelsevis är så stor och tung som förr. Jag kanske är lite mer i fas om en vecka. Eller två. (Eller alls…?)

Sommarbukett i kanna.För det handlar väl om att utvecklas? Att stanna upp och “göra om” innan mönstren är upprepade, att reflektera och göra på ett annat sätt. Välja en ny väg. Det är väl vad det innebär att vara människa? Jag tror det. Hur utvecklas vi om vi gör samma sak år ut och år in, dag ut och dag in? (Jag kommer förhoppningsvis aldrig få veta hur just det känns.)

Det handlar om att våga stå stilla. I det tysta, lugna och vackra. Ladda energi.

För med vilan och nedvarvningen kommer ansvaret. Att hålla hela hösten. Den ser ut att bli hektisk och intensiv redan nu. Att möta stress, ambition och utmaningar med närvaro och distans. Det är någonting i det där som går förlorat när adrenalinet pumpar. När det blir tunnelseende och inte helheten. Åter till yogan. Andningen. Vilan. Få perspektiv. Det låter förnuftigt, men jag funkar bättre då. Rusa i blindo är inte lika behagligt, tycker jag.

Ett blommande buskage med rosa nyponrosor.Så jag ska ta vara på min sommar. Förvalta den på bästa sätt jag kan. Utifrån de förutsättningar jag har. Läka. Återhämta. Umgås. Vara. Och där, någonstans i lugnet brukar det komma insikter till mig. Idéer och förslag för framtiden. Om de inte manas på, utan bara fångas upp när de kommer. Det blir nog spännande.

Jag önskar dig en fin, stärkande sommar. Var du än är. Och oavsett väder.

// Kram Linda

“Sen en tid tillbaka har jag varit trött.”

Ibland försöker man leva livet fullt ut och samtidigt hålla sig själv flytande. Det är ingen hemlighet att jag tagit ut mig i perioder av mitt liv, men mest av allt har det handlat om stress i hjärnan. Det är mycket som har hänt nu, företaget verkar vilja blomma som en stor vacker blomsterrabatt och jag har naturligtvis velat vara med lite överallt – samtidigt.

Två ihopsatta flyttlådor, på väg att lastas fulla inför stundande flytt. Min älskade mormor fick möjlighet till en lägenhet nära oss i familjen, vilket alltså innebar en flytt och därmed tillhörande flyttpackning i juni. Och jag har inte tvingats till någonting, jag har velat hjälpa till och kanske tagit i lite mer än jag orkat… men vad gör man när ett datum är satt för flytten och sakerna ska packas? Man kör på. Iallafall jag, sånt kan jag ju. Att hon sedan bodde i en annan stad och jag pendlade kors och tvärs, det lät jag nog ta på mina krafter för mycket. Jag vilade kanske inte som jag borde ha gjort. Det hann jag inte, tyckte jag – men sanningen var att jag inte tog mig den tiden där och då. Jag prioriterade annat.

Bild på diverse studiematerial under min utbildningstid.Jag pluggade hela våren och studierna har tagit sin tid, sen ville jag ta emot alla de nya klienter som visade intresse – och de blev plötsligt väldigt många. Flera dagar i veckan. Min almanacka såg ut som ett klotterblock. Jag klagar inte, konstaterar bara att jag blev lite fartblind och min bästa bikt är… nog här. “Kära dagbok”. Med ögonen både på mig och sanningen på bordet måste jag skärpa till mig. Utan att mörka eller springa. Och jag försöker inte att ljuga eller förneka, jag försöker bli en bättre person – varje dag. Den bästa Linda jag kan vara.

Jag lyssnade på Melissa Horn nyligen. En låt jag hört hundratalsgånger – men plötsligt gick texten rakt in i mitt hjärta. Tjong. Vad sjunger människan?
“Sen en tid tillbaka har jag varit trött. Försökt att vara allt på samma gång. Så mycket man kan göra och borde och vill. Mitt i allt så ska man räcka till…” Men det där är ju jag nu, tänkte jag. Sen tog jag semester. Åkte iväg. Behövde bryta och byta bana. Hitta ro. Läka. Andas.

Jag gillar att den är så käckt dansant, mitt i allt. Gulliga Melissa Horn.

Men hey, vi människor är här för att lära… inte sant? Vem vore jag om jag gjorde allt perfekt? Inte särskilt trovärdig, gissar jag. Jag snubblar och faller, gör om och siktar på att göra rätt, men vi är ju bara människor. Kött och blod. Känslor som snurrar, ork som tryter, tid som flyger, nätter som passerar och plötsligt kanske jag är i större behov av återhämtning än jag trodde. Är man bra på att vara tuff mot sig själv, bita ihop och orka med… så händer sånt.

Yogastudio i Märsta, Saturnus Friskvård.Jag leder yogaklasser och betonar vikten av vila, lugn och läkning men vet också av empiri att självaste livet kan komma emellan. Annars är vi ju isolerade. När vi är medvetna kan vi dock dra i bromsen för ekipaget, köra av motorvägen och välja nya, lugnare små vägar som snirklar runt och nära den vackra svenska naturen. Det gjorde jag.

Och jag hyser trots allt ett stort hopp till att jag en dag ska ha slipat ner dessa mönster av att försöka hinna med – allt. Var sak har sin tid. En sak och ett steg i taget – vad är det som är så konstigt med det? Ska det vara så förbannat svårt att inte leva så fort? Att inte behöva leva upp till allt? Tydligen för mig. “Och mitt i allt så ska man vara sann.”

Blå himmel, skog och grusväg på landet.

Närbild på en skylt det står "Välkommen" på.

En röd ladugård i solen, mot blå himmel och grönt gräs.En spång i skogen, över högt grönt gräs.En glimt av havet mellan tallar och träd.Rosa och vita minirosor i en kruka med rosor på, mot en ljuslila blommig bordsduk.Jag fick hjälp att bryta mig loss, var ett par dagar ute på Landet och fick några varma Lugna och vackra Sommardagar med Vänner. Mycket bra. Precis vad jag behövde, för att bryta – ännu – ett envist mönster. Skam den som ger sig.

Det kan vara lurigt att skapa sig rutiner, för vi människor är både vanedjur och föränderliga – det gäller att hitta en balans i det som görs. Jag skapar nya rutiner med jämna mellanrum, sedan kommer jag fram till att de måste revideras. Ingenting är bestående, allting är föränderligt. Det gäller att surfa med…

En fulltecknad vecka i en fulltecknad kalender, våren 2013. Men, hösten tycks gå i ett lugnare och mer behagligt tempo än våren. Mer genomtänkt, strukturerat och… det ser ut att bli bra. Våren tog jag på volley och säg den entreprenör som sitter med armarna i kors när ens företag startar upp? Inte jag, iallafall. Jag gläds åt att varje dag är en ny start, en ny möjlighet. Och jag påminner mig själv om det, ofta.

Att det som kan kännas som ett misslyckande, kan vara ännu en erfarenhet. Ännu en erfarenhet bland de andra, som skapar igenkänning, empati, sympati och alla de små bitar som är viktiga i mitt stora pussel med terapeutmotiv – iallafall för mig! När jag sökte hjälp, gick jag hellre till den som verkade ha levt igenom svårigheter, än till den “Perfekta” som hade till synes höga högskolepoäng. Men det är ju jag, det.

Det är skönt att vi är, tänker och önskar olika. Därmed kan vi göra våra egna, viktiga val. Men vi behöver alla vila.

[…check på den.]

// Kram Linda

Den lilla sockerbi[k]ten.

Oh. My. God. Allvarligt talat. Det här är just nu en bikt. En sockerbikt. Igår kväll skrev jag ett inlägg som jag väljer att publicera idag, jag har sovit 8 timmar på det och nu är jag redo att trycka på just – “publicera”…

Närbild på hackad chockladkaka.“I skrivande stund är jag så sockersugen att jag inte vet åt vilket håll jag ska vända mig. Det enda jag tänker på just nu är… chokladGaaaah!!! Problemet är att jag vet att min lever absolut  inte vill ha koffein (i form av teobromin). Eller om det är magnesium kroppen längtar efter. Men det spelar tydligen ingen roll, eftersom min kropp skriker
“JAG VILL HA!!!” som ett litet barn… den har inte riktigt greppat läget här.

Och som tillnyktrande sockerberoende, vet jag förstås att det är sånt här jag måste möta. Men f*n, vad jobbigt det är! Socker är helt klart en drog, annars skulle det inte vara så här jobbigt. Då skulle jag rycka på axlarna och tänka “nej men, vad lustigt… jag är lite sugen på socker!” med ett leende och göra någonting helt annat. Jag skulle inte känna att kroppen skakade av abstinens. Att mina tankar kretsade så mycket kring sötsaker, som i nuläget.

Grillade grönsaker i en skål.Det har såklart funnits stunder i livet då jag rättfärdigat mitt sockerbruk med att tänka  “kroppen behöver ju socker”… men genom det jag lär mig om grundläggande näring och  funktionsmedicin, vet jag att det är långt ifrån sant. Kroppen behöver kolhydrater, det är absolut rätt och viktigt. Men kolhydrater får vi till exempel i oss via ekologiska grönsaker, vilka även kan ge vitaminer och mineraler i en bra dos – om vi har tur, eftersom jordarna utarmats på just detta… men socker i sin vita pulverform, det behöver inte kroppen. Det vet jag ju.

Så, vad är det då jag har missat eftersom jag är så j*kla duktig och har börjat ett helt nytt sockerminimerat liv? Jag har inte ätit något socker, medvetet. För det första är jag långt ifrån perfekt, det är därför jag själv gör resan. Så enkelt är det. Vore jag i fas på alla plan och nivåer, hade jag inte befunnit mig här. Sen får jag lov att erkänna för mig själv, om och om igen, att jag kommer att ha en kamp med mitt sockerberoende  genom livet. Jag kommer inte att kunna äta “lite socker” och inte bli påverkad, lika lite som en alkoholist kan ta “bara ett litet glas” vin eller öl… men det är egentligen inte det stora problem för mig.

Sorgen över det förlorade sockret har jag nog kommit över, det känns så. Men det verkar bara vara början på sockerresan.

Sockerchock i form av bakelser.Det är snarare det att jag hela tiden måste tänka på att vara så pass i balans att jag inte börjar längta efter socker, att tankarna kring mat eller sötsaker börjar härja i huvudet. Det är som att trycka på en knapp och sätta igång en inre motor som “vill ha nåt att äta”…sällan särskilt rationella tankar. Stress får min kropp att tänka på choklad och andra sötsaker. Och jag orkar inte ha det så, orkar inte känna stresspåslaget eller vara trött och ha ont i huvudet. Socker måste banne mig vara en drog, jag säger det igen. Det skulle väl inte vara så jobbigt annars. Eller…?

Och mitt i allt detta har jag ju lärt mig vad det är som gör mig så sötsugen. Det är inga konstigheter eller svårigheter, det är basicsGrundläggande fakta som jag bör hålla mig till, eftersom det hjälper och stärker mig. Varför envisas jag att glömma det och gå på som en målsökande robot, då? För att jag inte är mer än människa, för att jag är långt ifrån perfekt – men jäkligt bra. Good enough. Jag ska bara komma ihåg den lilla detaljen.

Men det är alltså återigen dags att jag påminner mig själv om mitt eget förhållningssätt till socker och sötsaker (vilket jag inte ens ätit!), för att slippa kampen och de krigande tankarna. Lugna ner, stilla och harmonisera. (Phew!) Vad är bättre än en sockerbikt? Nu kan jag ju inte smita.

Note to self – gör detta för att minimera sötsuget, Linda:

Nattmörkt, men himlen är gul, rosa och blå.1. Sov, för tusan. Jag har jobbat väldigt mycket under en period, det har kostat på sömnen. Jag har hållit yogaklasser och kostkurser i all välmening och glädje på kvällar, men även fortsatt med att fylla ut dygnets alla timmar med inte-så-viktiga-saker-att-göra-just-nu. Och jag vet ju hur sömnbrist  bryter ner återhämtningen, så egentligen har jag nu ignorerat det viktiga jag redan har lärt mig. Klokt? Mänskligt.

Eftersom jag sovit lite för lite, har kroppen drivits in i stress och när binjurarna    (som pumpar ut stresshormoner) blir trötta, kräver de “energi” och signalerar detta, varpå hjärnan väljer att tänka – sockerSå sov, för tusan!

En yogis hand i gyan mudra - tumme mot pekfinger.2. Apropå stress… Jag har haft det rätt körigt en period, så både kropp och själ, sinne och psyke har stressats mer än jag önskat. Men vad gör vi människor när det krisar? Vi biter såklart ihop och löser problemen, ror skutan i land, släcker bränder och bygger skyddsvallar tills vi plötsligt kommer på att “men, nu har väl mina käkar varit hårt ihopbitna bra länge…?” Jag ska inte ner i den utmattningsdepression jag tidigare har upplevt,  och jag är långt därifrån, men jag ska dämpa stressen ytterligare.  Yoga lugnt och stilla. Andas och hantera mina känslor. Det längtar jag verkligen efter, hur tappade jag det greppet? Tillbaka upp i sadeln igen.

Fyra turkosa glas med vatten i, ett vält med vatten på bordet.3. Drick vatten. Jag vet ju sedan länge att kroppens törstsignal kan misstas för sug. Får mig att känna mig “sugen på något.” Det har jag redan undersökt, genomlevt och vänt på. Och det är en otroligt jobbig kamp för kroppen att “be” om 2,5 liter vatten om dagen i form av sug, men istället behöva hantera missförståndet och få sånt som kickar kroppen –kaffefikabrödgodisfrukt… var tog vattnet vägen? Jag ska dricka mer vatten, mer regelbundet och renat sådant. Amen to that.

kokosfett format till ett fluffigt hjärta, på ett turkosfärgat fat.4. Ät tillräckligt med bra fett. Det här är en av de största och lurigaste bovarna i dramat, eftersom fett balanserar sockersuget. Och idag blev det en god fiskrätt till lunch, men jag förmodar att den drog igång mitt sug denna gång. Jag älskar fisk men hade inte tillagat den själv, och kände någonstans långt borta att det kunde vara en del tillsatser i den.
En vinäger, en speciell krydda, frånvaro av bra fett – kombinationen gör att jag inte blir helt nöjd och tillfredsställd av  maten, och därför vill leta mer och något annat. Men jag testade och fann att jag hade rätt, så magkänslan var helt enkelt god. Jag behöver balansera med rätt sorts fett för mig, för mitt liv och min blodgrupp. Check.

Sockrade rosa geléhjärtan i en hög.5. Kom ihåg att socker inte funkar. Jag kommer aldrig att kunna mätta eller tillfredsställa ett sockersug med – socker. I någon form. Inget missbruk mildras med en dos av föremålet för problematiken.
Och oftast kommer suget inifrån, i form av stress, så sockret blir bara en symtombehandling.
Självmedicinering. Kanske har jag låga serotonin-nivåer (“må-bra-hormon”), men då måste jag ju hitta orsaken till det. Det är vad funktionsmedicin handlar om.

Och jag vet ju att jag har haft vissa vitaminbrister, vilka påverkar omvandlingen av aminosyran tryptofan, så att det inte bildas serotonin. Nu har jag hävdat så länge att funktionsmedicin är framtiden (och det kommer jag att säga igen, tro mig!), så då kan jag inte hålla på att symtombehandla… inte sant? Mycket sant. Jag ska påminna mig själv om det vid nästa “anfall”. Igen. Nu ska jag fortsätta med att balansera mina näringsvärden. Ännu mer.

Ett rött hjärta, formade av röda vinbär.…så hur går det att bikta sig om hur sockerbiten jag är, lägga korten på borden och dra fram de små trollen i ljuset? Rätt bra, faktiskt! Jag är inte längre lika sugen och bara genom att räta ut för mig själv varför jag jagar socker (stress, trötthet, nedstämdhet och tristess) så känns det mindre jobbigt. Kanske inte så att själva grundproblematiken försvinner, men jag kan hantera mig själv. Mitt nya liv.

Och det är väl vad livet handlar om. Acceptans, förståelse och förlåtelse. Det är en skön insikt. En bra start. Och nu ska jag börja med punkt nummer ett, att gå och sova.”

Jag hoppas att du mår fint idag och får en härlig helg!

// Kram Linda

Ta hand om dig i höst och vinter!

Min vän, det är nog så att sommaren oundvikligen börjat lida mot sitt slut.
Vi har försiktigt klivit in i höstmånaden september och hösten kan bli färgsprakande vacker och solen kan skina från klarblå himmel ett bra tag till… men den kan också bjuda på gråa, kalla regnskurar. Så enkelt är det ju. Livet.

Det är hög tid att börja fokusera på att ta hand om din kropp, själ och ditt sinne i höst och vinter – om du inte redan börjat eller gjort det ett tag.

För att du är så viktig! Det vet du väl om?

Solsken från en klarblå himmel med ett moln.Efter en sommar som kanske inte riktigt överöst oss med sol i den mängd som vi önskat, så har vi möjligen gått miste om en del D-vitamin, som produceras när vi befinner oss i solljus dagtid och får solstrålar direkt på huden. D-vitamin är viktigt för så många av kroppens funktioner, till exempel:
…absorption, transport och användning av kalcium och fosfor – för skelett och ben – det upprätthåller ett stabilt nervsystem och normala hjärtslag, reglerar immunförsvaret och förhindrar utvecklingen av autoimmuna sjukdomar, det skyddar nervceller, gynnar serotonin och motarbetar överskottskortisol. Vidare har det ett positivt skydd på blodtrycket, hjärt/kärlsystemet samt motarbetar depressioner. Det är också väsentligt för sköldkörtelns funktion – produktionen av tyroxin – det hjälper till med reglering av blodets koagulering och skyddar mot stroke.

(…ur Näringsmedicinska Uppslagsboken av Peter Wilhelmsson)

Vi kan väl vara överens om att D-vitaminbrist kan leda till många tråkigheter och följden av ett sänkt immunförsvar gör oss mer mottagliga för virus, bakterier och andra angrepp vi bör vara skyddade emot. Kort sagt.

Men det finns såklart tips och råd, du har möjlighet att göra kloka och medvetna val varje dag – för din hälsa och ditt välmående. Använd det som ett mantra när det känns tungt, upprepa för dig själv att det går oftast att förändra eller förbättra situationen på egen hand. Oavsett om vi upplever någonting lyckligt eller olyckligt är ingenting i livet konstant, allting är föränderligt, och vi bör lära oss att leva i stunden, uppskatta eller åtminstone hantera och acceptera.

Här är några tips och idéer, ta till dig dem du känner för och kassera resten.
Eller fundera på dem en stund, så känns de kanske mer tilltalande sen…?

En gärdsgård i snövitt vinterlandskap.Det finns många sätt att boosta ditt immunförsvar – eftersom det finns så många samverkande delar som skyddar i kroppen.
Blodet och lymfvätskan flödar inom oss,  huden och tarmen är barriärer som ska stoppa främmande ämnen innan de påverkar oss negativt på något sätt…

Genom att till exempel äta läkande kost efter sina egna förutsättningar, vara noga med sömnen, dricka tillräckligt med rent vatten om dagen, sköta magen och gå på toaletten dagligen, lugna ner huvudet och tankarna med den form av stresshantering som tilltalar dig – kanske Medicinsk Yoga – kan du stärka och hjälpa ditt immunförsvar.

Fyra turkosfärgade dricksglas med vatten. Drick tillräckligt med rent vatten.
Jaa, rena ditt vatten och drick ca 2,5 liter om dagen. Din kropp behöver vätska för att producera blod, hormoner och andra substanser – kom även ihåg att allt utöver rent vatten antingen är bonus eller skuld. Kaffe är vätskedrivande (på grund av koffeinet), liksom grönt eller svart te, så drick lika mycket vatten som något av detta för att få i dig tillräcklig mängd. Är vi överens här…?
Vattenrenare kan du även läsa om här. (Please do.)

Laxgryta med grönsaker och sesamfrön.* Ät ren och oprocessad läkande kost – som passar för just DIG.
Något av det viktigaste utöver vatten (och att andas) är att ge din kropp den näring som passar DIG. Inte det alla andra äter eller tipsar om – såvida du inte vet att det är väldigt bra för dig också.
Kom ihåg att du har dina behov och värden, du har din blodgruppmatsmältning och ämnesomsättning. Lär dig mer om dig själv, så kan du bygga din grund därifrån. Visst är det väl spännande, va…?

Närbild på en yogis hand, yogamatta och tända stearinljus.* Stressa ner på det sätt som passar dig.
Okej, alla gillar inte att yoga. Jag fattar det. Alla tycker inte heller om att jogga, löpa, träna aerobics på gym eller lyfta skrot i grupp. Och det är helt i sin ordning. Det allra viktigaste är att du hittar det som tilltalar – dig. Som lugnar och balanserar.
Kom bara ihåg att du inte behöver prestera hela tiden, det är alldeles lagligt att varva ner och låta kroppen få återhämta sig. I vila. Kanske genom Medicinsk Yoga eller genom att meditera, utöva chi gong, mindfulness eller något annat som gör just dig lugnare och mer harmonisk. Men prova något, för att balansera livet i övrigt. Det är åtminstone en början…?

Gryningshimmel i gult, rosa och blålila.* Skapa förutsättningar för god sömn.
Att sova borde vara det enklaste vi kan göra, ändå är det ofta så svårt att få ihop nog med timmar eller att sova utan avbrott. Rutiner bryts så lätt – ändå är det så “lätt” att återhämta sig, om man sover mellan klockan 06 och 22. En generalisering, javisst, men kroppens system ställer in sig på natten och organen arbetar eller vilar efter dygnsrytmen. Att äta en lätt middag senast klockan 19 på kvällen hjälper kroppen ytterligare, så att den slipper hantera matsmältning när du går och lägger dig för natten. Att sova är stärkande och läkande, din kropp behöver det… kom ihåg det.

Moonsun Cleansing Oil.* Använd ekologiska produkter på huden och i håret.
Väldigt viktigt, här! Huden är ju alltså en av immunförsvarets barriärer, som vi ska vara rädd om! Och eftersom huden är perforerad av små små porer, bör vi tänka på VAD vi använder på den – vad det innehåller? Håret är ju dessutom som små tunna “sugrör”, vilket drar in dessa ämnen i kroppen… Ta hand om din hud, torrborsta den och mjukgör med milt (unisex)doftande produkter. Gör hårinpackning med jämna mellanrum och tillför välgörande fukt. Jag vill rekommendera dig
John Masters ekologiska hårvård och Moonsuns ekologiska hudvårdprova gärna deras produkter – för hela din kropps skull.

Men, hur gör man då – vad börjar man med…?

Med att lära dig vem DU är. Vad just du behöver, vad du kan tillgodogöra dig, vad du har för förutsättningar och vad du vill. Känns det solklart…? Det gjorde det inte för mig heller, kan jag lova. Men med tiden faller pusselbitarna på plats och idag blir jag full i skratt när jag tänker på hur jag genom åren “stökat” med att hitta rätt. Hitta mig. Då skrev jag förtvivlat en anteckning “Hur tycker man om sig själv?” på en lapp, idag är jag en bit på väg och kan stilla le jag åt minnet.
Tack och lov.

Vill du lära dig mer om dig själv?

Hör gärna av dig via detta kontaktformulär om du är intresserad av;
enskild yogisk session för att hitta stresshantering för dig, om du vill göra enkostkonsultation inom läkande kost för just dig, eller om du vill varatestklient med uppföljningar under terminen, där vi gör en hälsoundersökning och skapar en personlig plan för just dig, med kostråd, stresshantering och eventuella kosttillskott för att balansera upp dig.

Närbild på en röd ros.…och om vi inte hörs av, var rädd om dig. Ha en härlig höst. Uppskatta den du är, det du har och dem du har valt att ha omkring dig i livet.
Det är kanske viktigast av allt, ändå.

// Kram Linda