Category Archives: Kommunikation

Nyhetsflöde och ekologisk mat – det “nya vanliga”.

Jag brukar “roa” mig med att reflektera lite över samtidens nyhetsflöde och sådant som är kopplat till det jag jobbar med och har en åsikt om. Nedan är en liten lista över senaste tidens rubriker… och lite att fundera kring. Vad anser du…?

Bönbiffar med grönsaker och dressing.Ännu mycket socker i barnens mat” 140922
Ja det kan man säga, även om det tydligen har minskat de senaste 10 åren. Att det finns mycket socker i flingor är kanske ingen överraskning för alla, men det som är dolt i vanlig mat är klurigare. I färdigmat och helfabrikat, till exempel. Mitt råd är att själv lära sig laga mat från grunden av rena råvaror. Det finns egentligen ingen genväg. Låt det ta tid, planera om och prioritera. Sockret kommer aldrig att försvinna av sig självt, vill vi se över våra tallrikar för att dämpa insulinpåslag och undvika insulinresistens, så behöver vi ta ansvar för våra val i vardagen. Men det är värdefulla val, viktiga för framtiden.

Smakade sportdryck, Susanna fick stroke” 140919
Jag har skrivit om energidrycker förr, men dessa larm om sportdrycker är värda att uppmärksamma. Särskilt om de “innehåller beta-fenetylamin, ett amfetaminliknande ämne som kan ha kopplingar till hjärnblödning, koffein och taurin.” Och jag vill vara tydlig med att ordet “kosttillskott” används i texten. Det finns ingen som helst likhet med detta preparat och de kosttillskott jag använder; som är forskade på för att balansera kroppens funktioner optimalt. Här är lite mer information om den diffusa gränsen mellan kosttillskott och läkemedel från Läkartidningen, som kan vara bra att känna till.

En tallrik färgrik och blandad "läkande kost".Stort intresse för DNA-anpassad diet” 140930
Det här är väl spännande?! Allt fler är positiva till att äta en DNA-anpassad diet. Jag gör inga DNA-tester, men utgår ifrån var och ens blodgrupp – bara den säger en hel del om kroppen. Och detta leder allt mer in på vägen att äta individuell läkande kost… inte sant? Det gläder mig att allt fler förstår kopplingen mellan den egna hälsan och det vi äter, så det ska bli intressant att se om detta växer… jag anser att det gör det redan.

5 obehagliga bieffekter av light läsk” 140919
“Israeliska forskare har kommit fram till att konstgjorda sötningsmedel försämrar kroppens förmåga att hantera blodsocker.”
Viktig information för den som främst räknar kalorier och tänker att “light”-produkter inte påverkar kroppens reaktion på socker. End of message.

Närbild på en avokadohalva med kärnan kvar.5 skäl till varför du ska äta den” 140922
Jag älskar fördelarna med avokado och äter det gärna och ofta. Men jag anser att det inte gäller för blodgrupp O eller B – eftersom vi genom blodet skiljer oss åt på enzymnivå. Därför är det så svårt att generalisera, kanske kan vi överväga tanken på att det handlar om att äta en individuell kost? Att lära sig så mycket som möjligt om sin egen kropp, sina egna förutsättningar (inklusive eventuella svagheter) för att balansera sin egen kropp optimalt. Allt är inte bra för alla. Det är i alla fall vad jag anser.

För mycket mögelgift i vanlig juice” 140928
Enligt ett test gjort av Råd & Rön, har mögelgiftet patulin – som visat sig kunna ge skador på nervsystemet – hittats i två sorters äppeljuice: “Äppeljuicen (…) innehåller mer mögelgift än vad som är lämpligt för små barn. Mögelsvampar som angriper frukt och bär kan bilda giftet patulin, och rester av giftet i juicen kan påvisa att frukt av sämre kvalitet har använts.
Djurförsök visar att patulin bland annat kan orsaka skador på nervsystemet, och enligt EU:s regler får äppeljuice max innehålla 50 mikrogram per liter. Om juicen ska drickas av småbarn är gränsen 10 mikrogram. I två av de testade juicerna överskreds alltså patulinhalten på 10 mikrogram och detta ger avdrag i slutbetyget.”
Det finns ingenting med juice (oavsett frukt) som jag rekommenderar, då det är sött, insulinhöjande och om man ser till apelsinjuice så försvinner C-vitaminen inom 15-20 minuter, såvida den inte är alldeles nypressad från färska frukter. Men det är ändå sött! Kroppen vill endast ha en dryck – nämligen vatten. Den behöver ingenting annat. Läs mer om vattenrenare nedan.

G1 - en vattenrenar-modell att placera ovanpå diskbänken.Läkemedel i avlopp bekämpas med ozon (och bekämpas med ozon) 140922
Jag ger mig inte in i någon diskussion här kring hur ozon påverkar oss (eftersom jag inte kan det), men fastnar vid orden “läkemedel i avlopp” och vill påminna om att det finns vattenrenare som hjälper till att minimera detta. Vilket vattenverken faktiskt inte klarar av. Hormoner från p-piller, hjärtmediciner och ångestdämpande medel kan vara klokt att avstå ifrån, om vi inte personligen blivit ordinerade detta. Milt sagt. Tänk om barn får i sig detta av att dricka vårt vatten…?

Ökad risk för fraktur med medicin 140910
“Medicinering med den vanligaste typen av läkemedel mot benskörhet ökar dramatiskt risken för att drabbas av stressfraktur på lårbenshalsen. Det visar en svensk studie som publiceras i medicintidskriften New England Journal of Medicine.” Min personliga reflektion är: förebygg! Se till att leva på ett sådant sätt att du kan undvika benskörhet eller: om du vet om att du har en genetisk svaghet: stärk din kropp. Balansera allt du kan för att slippa gå mot benskörhet. Det är i grund och botten till stor del en pH-värdesfråga, så vi kan påverka mer än vi tror. Vad jag anser? Sikta på en individuell kosthållning som till stor del bygger på tanken kring blodgruppskosten

Till slut: jag blir glad av den här reklamfilmen från Coop. För att jag tycker att det är så korrekt; så har man ju odlat i tusentals år (utan bekämpningsmedel). Jag väljer helst av allt ekologiskt, “det nya vanliga”, så långt jag kan. Gör du?

// Kram Linda

Självklarhet eller skämskudde?

Vissa nyheter kommer upp och känns bara så där naturliga, du vet. Som om ingenting är fel, konstigt eller märkvärdigt. Som det logiska i att ta ut sin väderbesvikelse på de meteorologer i media som “lovar” fel saker. Eller…?

Meteorologer hotas för det dåliga sommarvädret.Svenska skurar ger meteorologer skäll”, lyder nyhetsrubriken. Javisst, det känns väl fint? Och självklart. Att det är de som bestämmer över vädret.
Så solklart att det är deras fingrar med i spelet som påverkar naturen, Moder Jord själv har väl inte det minsta med saken att göra…? (Det är ungefär här som uttrycket “Don’t kill the messenger” – “ha inte ihjäl budbäraren”, som man brukar säga på engelska – poppar upp i mitt huvud.)

Jag brukar tycka att vädret bör inte styra oss allt för mycket (och i samma mening brukar jag medge att självklart spelar vädret roll vid planerade bröllop och andra fester)… men det finns inte så mycket vi kan göra, om nu vädermakterna har andra planer än strålande solsken från klarblå himmel. Vi får bara “gilla läget”, som Tomas Ledin så gärna skulle sjunga om här.

Regn på rutan, "Svensk sommar"?Vi lever i Sverige. Ett land som kan överraska (?) med skurar. Med hagelskurar mitt i sommaren. Snålblåst. Regn i sidled. Det är klart att det kan vara tråkigt. Men när blev det en anledning att hota och attackera meteorologer? Jag förstår frustration och besvikelse över att just de fyra-fem semesterveckorna måste genomlidas i regn och rusk, men så kan det se ut i Sverige. Risken finns. Handlar det kanske om att sänka förväntningarna en smula? Visst, vi kan ju alltid hävda att “meteorologer är de enda som kan gissa på jobbet utan att bli avskedade”, men hey – vi vet att det är deras roll, så vi kan väl koppla av lite och andas istället…? (Ja, det gör vi.)

Mina föräldrar klagade ALDRIG på vädret när jag var liten. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag avgudar dem för det (bland annat). Vi har haft otaliga båtsemestrar i skärgården och på Mälaren (…om jag vet hur det låter när regn droppar på ruffluckan? …eh, sk*ter björnen i skogen?) och flera gånger varje år åkt till Paradiset i norr, där det är relativt vanligt med regn och ostadigt väder.

Vi har gjort en MASSA annat i våra liv, men varenda gång det har regnat har vi blivit erbjudna regnkläder och andra kreativa alternativ (än att vara ute och leka i solen). Jag ÄLSKADE att gå på museum med resten av familjen när det regnade en lördag eller söndag. Det är jag er evigt tacksam för, mor och far. Tack!

Löpsedel: meteorologer hotas för uselt väder.De som klagar på vädret, som om det handlade om liv och död, kanske aldrig fick med sig det hemifrån? Flexibilitet? Anpassningsförmåga? Där var det kanske en katastrof av episka mått när det drog ihop sig till regnmoln? Jag försöker förstå och raljerar gärna en del över det (som du märker), hur vissa ödslar energi på hur vår Moder Jord vill ha det. För där har vi små vanliga människor minsann inte en chans, när de stora krafterna sätter in.

Jag anser själva företeelsen vara komisk, när meteorologer säger: “Vi får ta skit för det usla vädret.” Självklart är det varken det minsta roligt för dem eller över huvud taget försvarbara anklagelser mot dem, snarare greppar jag i luften efter min imaginära “skämskudde”. Men jag hoppas att de (meteorologerna) också kan ta ett steg tillbaka och med distans se att det inte handlar om vädret – egentligen.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.För visst är det lätt att ta ut en allmän besvikelse på vädret, eftersom solen kan göra livet lite lättare. Lite ljusare, varmare och mer… behagligt? Regnet, mörkret och kylan kan dra fram de djupare känslorna inom oss. Det som skaver. Solen som bländar känns skönare och mer dövande än den isande kylan som går rakt in i ben å märg och rör om lite… eller?

Så, varför tjatar jag om det – om och om igen? Jo, för att det fascinerar mig att man vill förändra vädret genom att upprepa sitt missnöje högt och ljudligt. Humor på sätt och vis. Och samtidigt skäms jag, å de missnöjdas vägnar. Men det är olika vad man vill lägga sin tid och energi på. Förstås.

För mig är det enda som egentligen är självklart med detta, just letandet efter skämskudden. Och medan jag håller i den, önskar jag dig en fantastisk sommar / semester (oavsett väder) och utmanar dig att njuta av den, hur den än ser ut.

// Kram Linda

Delad glädje är (K)allas glädje!

Även om det smått börjar våras, är det ju så att gråväder, regn, snöslask och kyla kanske inte är fullkomligt bländande och gnistrande. Det nya året har inte riktigt tagit fart och innan de gröna knopparna brister är det ändå lite… vacuum.

Så, plötsligt kommer det ett vinter-OS. Som jag varken brytt mig om eller laddat upp inför. Jag har i tidigare olympiska spel kunnat fastna i curlingmatcher eller skidskytte, men hade ingen plan på att bli så fångad av längdskidtävlingarna som jag blivit! Och nog kan man säga att de tävlande har gett oss både glitter och solsken. Vilket längdskidlandslag. Jag är mållös.

Herrarnas guldkram efter OS-stafetten.Men, förutom toppad form och välvallade skidor – vilka människor. Vilka inställningar. Jag blir rörd. Kanske är det generellt lättare att vara ödmjuk i framgång, men det känns som att de här personerna nog är det även i motgång. Vilken inspiration och vilka förebilder de är för oss alla. Sportsliga och glada, ödmjuka och öppna. 

Ta bara Emil Jönsson – som stod pall på stumma ben, medan halva startfältet i sprint föll som plockepinn i en grötig nedförsbacke och gick i mål för ett – brons! Slitvargen som haft ont och oflyt hela dagen, trots lyckat sprintkval, och gått på ren vilja. Vilken idol. I en intervju efter loppet pendlade han mellan att se skamsen och lycklig ut, men kanske särskilt full-i-fan. Med ett skratt konstaterade han att han förmodligen “fick medalj för lång och trogen tjänst” och gladde sig kanske särskilt åt Teodor Peterssons silverplacering.

Intervju med Emil Jönsson efter bronsvinstenEmil hävdade själv att han hade gjort en “Bradbury” (efter australiensarens OS-guld i Salt Lake City 2002, då alla andra tävlande kört ihop och fallit – egentligen hade han varit chanslös annars). Men ingen annan stod på benen genom fighten för att ta sig till bronset, så självklart var det Emils eget. Vems annars?

För att inte tala om Johan Olsson – som tog silver i 15 kilometer klassisk stil efter en problemfylld säsong och utan att ha tävlat på två månader. Dessutom landade han strax före lagkamraten Daniel Richardsson (som kommit tillbaka efter en fruktansvärd tid) på bronsplats, och Johan Olsson säger:
“-Jag är gladare för hans skull än min egen. Otroligt. 

(Mer om stafettguldet nedan.)

Hela damlaget efter stafettvinsten, som gav ett OS-guld.

Charlotte Kalla – i toppform med det där stora leendet. Hon startade upp ett svenskt medaljregn med silver i skiathlon över 15 kilometer. Och kör sedan hem stafett-GULDet. Efter tre bra och fina rundor av Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén och Anna Haag hade hon 25 sekunder (!) att hämta igen. Fysiskt, psykiskt och mentalt tokstark; finns det någonting som kan mäta sig med hennes spurt, som slutligen gav guldet? Helt makalöst.

Bragdguld på den, väl…?

Marcus Hellner på pallplats, för sitt första silver.Och så Marcus Hellner – som började med ett individuellt silver efter en spurtstrid mot Dario Cologna i skiathlonloppet över 30 kilometer. Leende, ödmjuk, stilla och lugn. Sedan gav han allt i stafettens fjärde och sista varv, efter att Lars Nelson (som tappade skidan lite för spänningens skull!), Daniel Richardsson och Johan Olsson kört oerhört säkert. Med ett stort försprång in på stadion, kunde han glida mot mål med den svenska flaggan i sin hand, vilken han dessutom fick av svenska fanbäraren Anders Södergren – som hade ställts åt sidan för att ge Lars Nelson en chans i laget. Vackert. Sedan blev det stafettguldkram igen, efter att Hellner knäppt av sig skidorna i farten (!) och hoppat ur dem. Fantastiskt.

Marcus Hellner för guld på stadion, med svenska flaggan i handen.Herrarnas guldkram efter OS-stafetten. Herrarna på prispallen efter OS-guld i stafetten.

 

 

Och det finns ännu tävlingar kvar att vinna i detta OS, fler medaljer att erövra, även i andra sporter. Men i skrivande stund kan vi ändå vara mycket nöjda över utfallet hittills

 Som av en händelse åker alla dessa för Åsarna IK; Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén, Teodor Petersson, Lars Nelson och Johan Olsson. Om jag räknat rätt får jag det till 4 stycken OS-guld och 2 stycken OS-silver so far, till “Guldbyn” i den jämtländska skogen. Det är någonting med energierna i den del av landet som rymmer mitt paradis på jorden.

Missförstå mig rätt här. Jag är inte så insatt och kunnig, mest nyfiken. Och imponerad. När ett helt landslag presterar som de gör och med ödmjukhet unnar varandra medaljerna mer än sin egna, det har en påverkan på mig. Att våga släppa på sin egen kontroll och glädjas så åt varandras framgång, att de alla är lika mycket värda. Jag skrev nyligen om att sköta sig själv och hjälpa varandra, så det här tycker jag är fint att se.

Svenska supporters med svenska flaggan mot en blå himmel i solskenet.De glädjer mig mycket. Känslan, hur de agerar och vad de säger. Det skapar solsken, silverblänk och guldglitter för oss alla, trots gråväder och kallt regn här hemma. Tack till alla er som kämpar och vinner – om det så är medaljer i OS eller personliga vinster på andra plan i vardagen – som föregår med gott exempel och behandlar varandra väl.

Ni är så inspirerande. För oss alla.

…och angående Norges situation i detta OS. Precis som det är viktigt att undvika epitetet “dålig förlorare” när det går åt pipan, gäller det att vara en god vinnare i medvind. Eller som Johan Olsson så ödmjukt uttrycker det:
“– Vi har själva stått där med katastrofala skidor, men sån är idrotten. Vi ska inte rida i väg på höga hästar bara för att vi har vunnit utan vi måste ha respekt för våra konkurrenter.”

Word.

(Eller som Hans Majestät Konungen Carl XVI Gustaf brukar säga: “Stafett är stafett och allting kan ju hända.” eller “Varje tävling är en tävling”. Ja.)

Tack Sverige, för inspirationen och glädjen i OS – så här långt.

// Kram Linda

Det beror på hur det sägs.

Kommunikation. Om det fanns ett enda ord som kunde utses till “Sveriges Svåraste”, så skulle det (enligt mig) varken vara att stava till terrass, parallell eller genre – utan innebörden av ordet k.o.m.m.u.n.i.k.a.t.i.o.n.

Ett roligt sms med ett påhittat ord - av telefonen.För det handlar inte bara om vad vi dagarna i ända försöker förmedla genom ord, text och/eller bild – utan även om hur mottagaren uppfattar det. Om det plötsligt blir något personligt… eller förblir objektivt. Och vad som sägs mellan raderna – dolt i villervallan av texten och alla ord. Eller det som inte sägs alls. Hur budskapet tolkas i ton och tonläge.

Ja. Du vet säkert själv. Bara att samtala som kvinna och man – det känns som upplagt för dubbla eller trippla missförstånd. (“Men jag förutsatte att du visste!” “Va, varför sade du inte det då…?”) Är det  konstigt att kommunikation är svårt? Eller “ovant” som man skulle kunna uttrycka det. Nä, inte särskilt märkligt.

Idag mejlar och sms:ar vi dessutom så mycket. Det kan bli hur bra som helst, men det kan även skapa så många missförstånd. En vän till mig läser upp ett sms som just plingat till i mobilen, hon läser det högt med både irritation och ironi i rösten. Korthugget. När jag hör det, säger jag att jag uppfattar det snarare som att avsändaren skämtar. Min syn på saken faller inte i så god jord, det är inte så hon ser det. Och hur ska man vara säker på vad bokstäverna betyder? Hur stor innebörd i ett kort, skrivet meddelande går egentligen förlorat, för att mottagaren tolkar det godtyckligt? Det där fascinerar mig.

En rosa hibiskusblomma i närbild.Ska man prata allvar med någon, bör det nog göras öga mot öga, nyanser gör sig inte särskilt bra på display – i min värld. “Hur menar du nu?” tänker jag ibland. Där kan det bli tokigt. Att till exempel göra slut på en relation över mobilen känns inte alls okej, men det händer säkert ofta och överallt idag…

Det handlar så mycket om HUR man säger nåt. Det tycker även jag, när jag kommunicerar. Hur talar personen i fråga till mig? Jag kan ofta höra på ett tonläge vad det handlar om. För jag måste möta en människa där den befinner sig och det ingår i mitt jobb att försöka hitta rätt nivå. Direkt. Det är stor skillnad på en kvinnlig klient som upprymt säger “Jag hittade din hemsida på nätet och känner att jag vill ha din hjälp!” och en manlig klient som lutar sig bakåt i stolen, korsar armarna över bröstet och säger “Min fru ville att jag skulle gå hit”, kan jag säga. Även om det kan vara precis tvärtom – också.

Men det är också det som gör mitt jobb så spännande! Jag är definitivt ingen konversationsdrottning, men jag försöker att vara tydlig, så gott det går. Även när jag nu, i mitt arbete med min nya mat, sätter ihop ett antal idéer, tips och inspiration och försöker hitta en bra ton för att förmedla vad jag lärt mig hittills.

Jag åkte tåg härom dagen och när jag satte mig ner såg jag två stycken bilder, på nästan samma plats intill varandra, som i sig sade samma sak – men de hade två helt olika känslor, olika sorters kommunikation:

Bild på tåget: "Inga fötter på sätet"Bild på tåget: "huvudet bland molnen och fötterna på jorden"

 

 

 

 

 

 


Den första varianten är väldigt konkret och tydlig, med ett stort rött streck över att ha fötterna på sätet. Man fattar. Inte göra så. Den andra varianten är gladare och med humor, vi förväntas läsa samma budskap mellan raderna – den är lite mjukare. Gulligare. “Huvudet bland molnen och fötterna på jorden”. Det är något värt att tänka på, att kunna vinkla det man vill säga.

En skiss över cellens struktur och organeller.Jag vill undvika att någon ska känna sig dum, men samtidigt har jag någonting komplicerat att förmedla, till klienter och i våra kostkurser. Biokemi. Det är väl ändå en paradox, om något? Jag förstod ingenting av det (jag nu lär ut) i början och idag kan jag se om någon sitter där som en fågelholk och känner sig dum… där gäller det att fånga upp och förklara tydligare. Har någon inte förstått, så har jag inte lyckats förmedla och kommunicera rätt. Inga konstigheter.

Nu befinner jag mig här och fortsätter framåt. Även om det är svårt (ovant) med kommunikation, så är det något av det roligaste som finns – samtidigt.

Inte sant? Jag undrar just hur du tolkade den här texten…

// Kram Linda