Jag har haft förmånen att umgås en hel del med min ursprungsfamilj den sista tiden, över en god middag, en film eller bara “hängt”. Ibland ser jag på dem – mamma, pappa och lillebror – i ögonvrån, när de inte vet att jag betraktar dem.
Och jag kan inte bortse från hur mycket som har hänt oss under alla år – det vi hittills gått igenom tillsammans och hur det format eller färgat oss… Alla dessa glädjeämnen och kriser (ja, särskilt mina) och våra sammankomster genom flyttlass, resor, ledighet och jobb, uppträdanden, barnkalas, fester, båtsemestrar och seglatser, fisketurer, skidresor, högtidshelger, flygturer, begravningar, konfirmationer, bröllop och dop. Det som är – livet.
Vi ungar fick två föräldrar som fick två barn, vilka skulle fogas tillsammans och därmed vara en ursprungsfamilj – genom livet.
Att vara en familj handlar väl egentligen om att vilja välja varandra? Om och om igen? Där möjligheten finns att kunna välja en annan sorts familj – ett alternativ till det ursprung man har. För ens “familj” behöver inte vara av kött och blod, vi kan välja nära vänner som blir familj – andra förebilder än dem vi tilldelats från födseln. För det är något vi ska lära av den resan. Kanske är det just det – att umgås på något sätt. Vilket kan vara särskilt svårt om det är så att vi inte har jättemycket gemensamt.
Jag har inte alltid haft lätt att förstå medlemmarna i min ursprungsfamilj – och de har garanterat många gånger undrat vilken självdestruktiv och avlägsen planet jag kommit ifrån. Som en alien. Men ju djupare jag jobbat med mig själv och försökt förstå mina egna sidor – desto mer har bitarna fallit på plats, även när det gäller andra. Jag har förstått mer. Och då har de också fått större förståelse för mig, åtminstone känns det så.
Vi är inte bara lika, utan fyra olika individer, var och en med sin inriktning. Sina intressen. Sina ambitioner. Allt har faktiskt inte kretsat kring mig och mina isolerade upplevelser eller känslor… hur kunde jag tro det?
Men dessutom speglar vi oss i varandra, vi är ju människor med samma gener från en gemensam bakgrund, nedärvda beteenden och manér – det är ju oundvikligt. Vilket kan vara både kärleksfullt hedrande och provocerande, beroende på tillfälle, sinnesstämning och specifik händelse.
Har du varit med om känslan…?
Jag är så oerhört glad och tacksam över de tre utvalda jag delar livet med sedan barnsben – tre egensinniga, envisa och starka entreprenörer som tillsammans har en (så sjuk) humor som gör att vi alla förmodligen framstår som märkliga. Ofta. Men det bjuckar vi på. Jag är stolt, glad och tacksam över den styrka var och en av oss kan uppbringa.Värme, stöd och intensitet. Passion för sina enskilda intressen, men även för gemensamma beröringspunkter. Individualister med förmåga till lagspel.
Pappa, du är den händigaste man jag träffat på, trots förlust av fyra fingrar på ena handen efter en arbetsplatsolycka på 70-talet. Byggingenjören som ändå skapar, spelar golf och kan konstruera vad som helst – av ingenting. Dessutom med en humor och en intelligens som gjort mig bortskämd, för alla karlar är definitivt inte sådana. Tusen tack pappa, för det fina lilla hus du ritade (efter mina önskemål) och vi byggde tillsammans i mitt paradis. För det kommer jag att vara evigt tacksam.
Genom dig har jag lärt mig om viljestyrka, flexibilitet och att det mesta går att lösa – oavsett hur kört det kan verka.
Mamma, du är en av de starkaste kvinnor jag mött. Som efter egen sjukdomsperiod nu lever din dröm som friskvårdare, yogi och massör i sin yogastudio. Som stark och tålmodig hjälper andra människor att må bättre – stå stadigare och uppfylla sina egna drömmar – med ett stort hjärta och genuin värme. Tack för allt du hjälper mig med, för att du ser vad jag har inom mig och kan lyckas med. Och för att du peppar mig när jag själv inte har en aning om hur jag ska orka vidare, men på något sätt ändå gör det ändå.
Du har lärt mig så mycket om inre styrka och inspiration, om mod – att våga trots rädsla – och en positiv inställning till livet.
Lillebror, du är en av de roligaste och smartaste personer jag någonsin träffat. Som har en fascinerande kunskap om allt som är av vikt att kunna när det gäller “teknik, data och it”. Dessutom är du beundransvärt street smart. Du har bott och jobbat i Beijing och kommit hem igen, arbetar jorden runt och hänger med höjdare i olika värdsdelar – det är inspirerande att se dig lyckas. Lilla storfiskaren som njuter av båtlivet – det vi delade så många somrar tillsammans som små. Tack för allt du lär mig om mig själv, vi är mer lika än du anar… eller är det just det du gör?
Du lär mig om integritet, gränsdragning och att kunna/våga gå mot strömmen. Att följa hjärtat och leva i kreativitet.
Tack för att just ni är mitt ursprung, för allt det har fört med sig i form av erfarenheter, insikter jag fått och minnen jag vårdar ömt. Jag är glad och tacksam över att göra den här resan tillsammans med er, oavsett vilka människor som passerat in och ut ur våra liv – och kommer att göra det i framtiden. Jag är övertygad om att det finns en djup mening med att det är just vi fyra som hör ihop, via osynliga trådar som vävts ihop, från början i livets väv. Och härifrån fortsätter den resan…
…kom, så går vi. In i framtiden. Vi möter den tillsammans.
// Kram Linda
