Mitt nya liv fyller 1 år idag!

Jaa, grattis mitt fina lilla företag! Du är mitt fjärde i ordningen och en riktig liten  sladdis, men ändå kanske störst av dem alla, och idag är det din egen dag! Du föddes 10 november 2011, för 365 dagar sedan. Vad galet.

Ett tänt ljus, format som siffran 1.Det sägs att “tiden går fort när man har roligt”, men det här är ju nästan löjligt… hur gick det så snabbt? Och det är väl även det ett tecken i tiden, att vardag och helg snurrar allt-snabbare-i-ett  – det gäller verkligen att kunna stanna upp och uppskatta det som är bra. Vara tacksam.

För även om tiden har gått undan, har detta år varit ett av de roligaste i mitt liv. Mitt nya liv. Jag har varit delaktig i tre egna företag tidigare, men jag har aldrig jobbat, levt och andats från hjärtat som jag gör idag. Då var det mest hjärnstress. Nu lever jag min dröm – efter så många år av djup smärta, ångest, depression och rädslor – och det är något jag vill förvalta väl, genom att dela med mig av det jag lärt under tiden, till andra. Underlätta.

Och vilket omvälvande första år det har varit! Jag började egentligen med detta projekt för att jag tänkte, kände och såg att det fanns fler runt omkring mig som levde som jag – med en enorm stress och press, svårigheter med gränsdragning och mängder av socker. Fler än jag skulle behöva hjälp och jag ville göra det på det sätt jag hade önskat få stöd, att vara den person jag själv hade hoppats möta under min process. Men det kan bara bli framgång om det är någonting som tilltalar andra. Vad jag sitter och gör eller drömmer om på min egen kammare är ju sekundärt och ointressant.

Ringar på en vattenyta.För jag har inte skrikit högt, annonserat stort eller slagit på några stora trummor. Alls. Jag har faktiskt – min vana otrogen, för en gångs skull – inte varit så orolig för om detta budskap skulle spridas och nå ut, och det har verkligen förökat sig som ringar på stilla vattenytor. Från en person till en annan, från mun till mun och nått fram till dem som har behöver det. Som små magneter. Eller målsökande robotar.

Jag har under detta år fått så många fina och öppenhjärtiga mejl, från ärliga människor som söker sätt för att må bättre… öppnar upp och erkänner, berättar och vill förändra. Hitta en annan, ny väg, Och det är precis därför jag vill göra detta. Inte för att få bekräftelse – även om det värmer mitt hjärta att kunna hjälpa – utan främst för att människor känner att de själva kan förbättra sin egen livssituation. Sin hälsa, sitt liv.

Det är en ynnest att få vara en del av, att få mejl med textrader som:

“Vill tacka dig för din underbara sida, du har verkligen gett mig MITT NYA LIV !! (…) Hade det inte varit för DIG hade jag aldrig ändrat mitt liv..”

“Jag har fått insyn på din sida genom en kompis som då och då publicerar dina uppdateringar och jag vill tacka dig för allt du så frikostig delar med dig!”

“Hejsan Linda, vill först säga att jag tycker din hemsida är fantastisk!”

“Må så gott, och tack (än en gång) för att du delar med dig så mycket på denna sida!”

“Wow, tack för allt du har skrivit om kaffe och hur det påverkar kroppen. Det blir liksom lättare att sluta med något, om man vet hur det påverkar kroppen. Så, tack ska du ha!!”

“Jag har tittat lite på din hemsida och det verkar som om du håller på precis med det jag söker :)”

“Jag vill nu även börja meditera och börja med yoga, för nu vill jag ta hand om mig själv och finna balansen igen. Jag hoppas att du eventuellt vill hjälpa mig med detta då du verkar ha en del erfarenhet.”

Färgsprakande bakelse från coop.…vad säger man? Visst vill jag hjälpa dig som är motiverad nog. Men, jag ser mig därmed inte som förmer eller mer kunnig än någon annan. Jag lär bara ut det jag själv kommit fram till (för att du ska slippa gå den omväg jag tog) och jobbar på att våga tro att det jag har kan hjälpa andra. Men det verkar så.

By the way, jag äter ju inte längre bakelse, men tyckte att det passade med en färgsprakande bild att titta på när det är kalasdag!

För ett år sedan slet jag bokstavligt talat dygnet runt med denna hemsida, som nu har över 250 undersidor. Jag vet, lätt överdrivet. Men när jag gör något går jag ofta all in, så min utmattningsdepression 2006 var väl ingen “högoddsare”. Jag ville så gärna samla in så mycket information jag kunde på samma plats – för att jag tycker att det är så oerhört viktigt! – som fd dekoratör är det här såklart ett rum jag vill “inreda” på bästa sätt. Ett skyltfönster.

Alternativa mandelkakor.Jag gläds idag över årets alla möten, samtal och skratt genom de kostkurser vi haft – som vi kallar “Mat för mig, kanske för dig“. För kommentarer och reflektioner som: “Ville bara tacka för all info du skickade och för ert bemötande.  Skönt att se ert engagemang.” och “Det är jag som ska tacka, supertrevligt och motiverande”.

“Tack, Carina och Linda, för en fantastisk kurs.
Det kändes verkligen som om vi är en enda stor familj, som ger och tar, delar med oss av våra erfarenheter. Den härliga känslan hoppas jag få uppleva mycket mer av framöver med andra människor jag möter.” 

Våra kostkurser kommer absolut att fortsätta framöver, vi har redan fått förfrågningar inför våren och det kommer bara att bli mer och roligare.

Och sist, men definitivt inte minst. Alla vackra, kloka och underbara människor jag har fått förmånen att träffa detta år genom enskilda sessioner med personlig yoga, stilla samtal, stora skratt,  individuella kostrådgivningaryogaklasser, kostkurser samt övriga projekt och mötesplatserFrån djupet av mitt hjärta – tack. Det är för dessa möten jag gör detta. För att ha möjligheten att stötta, men ändå kunna dra den nödvändiga gränsen mellan terapeut och klient. Jag lär mig om min roll varje dag, genom er.

Rosa pioner i glasvas.Efter en kort tillbakablick är det läge att se framåt.
Det känns som en helt fantastisk framtid.
Tänk att jag hade lyckan att få hamna just här! Någonting måste jag ha gjort helt rätt…

// Kram Linda

Comments are closed.