Det finns ett uttryck som säger “ingen människa är en ö”, myntat av den engelska prästen och poeten John Donne som levde 1572-1631:
“Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.”
För vi hör alla ihop, ingen av oss är isolerad. Alla våra energier påverkar varandra, vad jag gör berör andra – även om vi inte alltid tänker på det. På just det sättet. Vi ser och hör hur samhällsklimatet runt omkring oss sakta hårdnar och kallnar, hur många människor armbågar sig fram och att man tenderar att roffa åt sig om det ska bli någonting över… men vad är det som styr då, egentligen? Jo, rädsla.
Det är lätt att fokusera på att onyktra människor som ramlat ner på tunnel-banespåret blir rånade – vilket i sig är rent horribelt – eller att barn blir bortrövade, “helt utan motiv” mitt på blanka förmiddagen i vårt land. Det är hårresande, men vi måste välja att inte låta det ta över allt vårt utrymme, genom att elda på det med ännu mer rädslor. Även om det är en första och solklar reaktion för oss alla.
Gandhi sade så klokt “Var förändringen du själv vill se i världen” och det är viktigt att alla vet om att det går att göra ett eget val. Vi kan inte förhindra allt skrämmande som sker, men vi kan sätta ner foten och markera att gränsen är nådd. Var och en av oss. Vi kan fokusera på de goda krafterna. På att hjälpa oss själva och varandra.
För även om det sägs att “ensam är stark” kan vi tillsammans vara starkare än en enskild individ, även om det är där det faktiskt börjar – med var och en av oss.
Och det finns starka krafter runt omkring oss som jobbar för detta, precis i detta nu och de är värda att belysa. Det finns människor med stora hjärtan som tänder ljus i mörkret, som motverkar rädsla med sina enkla men heroiska insatser.
Missing people är en av dem.
Jag “gillade” Missing People på Facebook för några månader sedan, när jag började förstå vilka enorma insatser de gör för att hitta försvunna människor, med hjälp av sina organiserade skallgångskedjor. Dessutom non-profit, det är en ideell organisation där frivilliga medmänniskor gör sitt yttersta för att hjälpa till. Det blommade nyligen upp i media hur de bidrar, i sökandet efter försvunna lilla Anna (men även när de nu om och om igen hittat andra försvunna kroppar). Det var en uppmärksam deltagare som fann flickan – paradoxalt nog mitt i sökandet (!) efter henne. Det gäller verkligen att vi fokuserar på ljuset i mörkret.
Missing Peoples insatser kan vara riskabla, eftersom de egentligen inte är utbildade om det uppstår en hotfull situation – ändå är människor måna om att hjälpa till, och beredda att göra det. Det är mod för mig, även om det gäller att vara försiktig och mån om sig själv.
Några andra vardagshjältar som hyllas bör, är de personer som lyfts fram på den Svenska Hjältar-galan i december varje år. Jag bara älskar den! Och jag gråter oftast som en fontän från början till slut, för jag uppskattar så enormt att den modiga och kärleksfulla medmänniskan som finns uppmärksammas. De som kliver in för att stötta och hjälpa, avbryter våldtäkter, stölder, misshandel eller andra våldshandlingar. De som visar kurage och medkänsla. Jag ser mycket fram emot kommande gala.
Barn, vuxna och äldre i vårt samhälle lider på många sätt idag. Mår dåligt inuti eller utanpå, kroppen krisar, själen värker eller hjärtat brister. Ensamheten är stor, ibland till och med fastän vi befinner oss i grupp.
Men vi ska komma ihåg att vi har varandra. Tillsammans kan vi vara starkare än om vi sitter isolerade, om vi vågar sträcka ut en hand. Vi kan hjälpa vår nästa. Det kräver oftast inte så mycket, inte alltid en skallgång eller att avbryta en misshandel. Det kan räcka med att lyssna och visa intresse – från hjärtat. Uppmärksamma, bekräfta och bejaka.
Men det betyder inte att vi ska bära andras bördor. Vi får fortfarande dra gränser för vad vi kan och klarar av att ta in i våra liv, för att vara medberoende hjälper inte någon. Men en minimal insats från mig kan vara avgörande förändring för någon annan… har du tänkt på det?
Kanske har du någon i din närhet som söker stöd. Som känner sig isolerad och vill skapa en förbindelse. Kom ihåg att du kan välja om du vill vara en bro över till en lugnare plats, du kan hjälpa till med att knyta en professionell kontakt – kanske behövs en utbildad psykolog eller psykiater, KBT, psykosyntes eller någon annan behandlingsform, som kan lyfta vidare.
Om du eller någon annan däremot vill ha hjälp med lugnande Medicinsk Yoga för att dämpa stressnivån i livet, göra en hälsoundersökning för att lära mer om sina näringsnivåer eller lägga om sin kosthållning till individuell läkande kost, efter sina egna förutsättningar, så vet du var jag finns.
Men det viktigaste är att vi ser och uppmärksammar varandra, eller den som söker hjälp. Det är lätt att vika ner blicken om jag själv har det svårt, men “ingen människa är en ö” – det jag gör mot mig själv gör jag även mot andra – och det är kanske i tider av mörker och kriser som det är allra viktigast att komma ihåg…
Jag önskar dig en fin dag, var du än befinner dig.
// Kram Linda
