Nu blir det lagom muntert, vänner. En älskad släktings bortgång i dagarna, får mig plötsligt att närma mig ämnet något tidigare än jag hade tänkt mig… men så är det ibland. Livet är inte alltid vad vi tänkt oss, inte döden heller.
(Tycker du att ämnet är tungt, så kan du ju lämna med ett klick, när som helst.)
Min närstående har dock fått leva ett långt, händelserikt och kärleksfullt liv, älskad och respekterad för den han varit. Jag är relativt säker på att han har varit nöjd med sitt liv i sin helhet. Så har det känts genom samtal när vi pratat om allt han varit med om, sett och upplevt.
Men även om döden är ett naturligt slut på livet, ter det sig märkligt när den väl hälsar på. Man blir påmind om att allting har ett slut, om sin egen dödlighet. Att vi ju börjar dö den sekund vi föds och det vill vissa inte ens höra talas om. Jag njuter inte heller av att tänka på döden, men den finns där och är en naturlig del av livet… hur bör man förhålla sig till den? Tro mig, jag har verkligen inte en aning. Men jag känner att jag behöver ‘jobba lite’ på just den relationen och det blir väl egentligen mest tydligt när någon dör. “Hur vill jag leva?”
Det är lättare att förtränga när livet är som mest levande.
För ett tag sedan hörde jag talas om en australiensisk kvinna vid namn Bronnie Ware, som jobbade med palliativ vård, så under många år satt hon bredvid döende människor i livets slutskede och pratade med dem. Hon frågade dem vad de ångrade mest i sitt liv och deras svar har blivit en bok, “The top five regrets of the dying“. Vad döende ångrar mest, topp 5. Intressant.
Kanske tror man spontant att det ska handla om vilken karriär man misslyckats med, vilket hus man inte bott i eller vilken bil man inte kört… Men, inte riktigt. nedan listar jag de fem punkterna, och under rubriken är författarinnans text på engelska. Om du inte förstår, kan du använda google translate för översättning, jag tycker bara att nyanserna är så vackra på ursprungsspråket.
1. Det de flesta människor ångrade, var att de inte förverkligat sina drömmar, utan gjort det som förväntats av dem.
“This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.”
2. Att man jobbat för mycket. Och därmed missat mycket av barnens uppväxt och spenderat för lite tid med sin äkta hälft.
“This came from every male patient that I nursed. They missed their children’s youth and their partner’s companionship. Women also spoke of this regret, but as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.”
3. Att man inte vågat säga ifrån och stå för sina känslor.
“Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.”
4. Att ha förlorat kontakten med sina vänner.
“Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.”
5. Och att man inte tillåtit sig själv att vara riktigt lycklig.
“This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called ‘comfort’ of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content, when deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.”
Ja. Sent i livet inser flera tydligen att lycka är ett val, många harvar på i gamla hjulspår av gammal vana på grund av rädsla för förändringar. Man intalar sig själv att allt är bra, fastän skrattet och glädjen saknas… Till stor del handlar livet i slutänden alltså om att våga lyssna till sina egna drömmar och önskningar. Att välja de vänskaps- och kärleksrelationer man vill vara i.
Man behöver ju inte vara übersocial hela tiden och det är okej att vilja vara för sig själv. Också. Men vi är ändå människor och trivs ofta i sällskap. Sammanhang. Allra helst sådana jag valt själv, där jag kan vara den jag är – villkorslöst. Men att däremot befinna mig i en relation där jag inte känner mig hemma, med dem som inte berör mig, kan å andra sidan kännas oändligt ensamt. Nästan klaustrofobiskt.
Kanske kan dessa fem tips – ur hennes bok – vara värda att ta med sig och intressanta att vända och vrida på… hur får jag in dem i mitt eget liv?
1. Förverkliga dina drömmar.
2. Jobba inte för mycket.
3. Säg ifrån och uttryck dina känslor.
4. Vårda dina vänner.
5. Ge plats för glädjen och lyckan.
Som med allt annat i livet är man själv ytterst ansvarig för sin egen lycka. Det sägs att lyckan är ett val, men kanske känns det inte alltid så. Kom ihåg att du är värd det bästa, att skratta gott från hjärtat och le. Att få ett genuint utbyte med människor du träffar – ses bara så ofta du vill eller orkar – och vara den du är, göra det du vill göra.
Även om andra påstår att du är, säger eller gör fel. För du är unik. Det är vi alla. Kanske är det du som går åt rätt håll och känner rätt – utifrån dina önskemål och drömmar? Kom ihåg att oavsett vad någon annan tycker om dig, har det ingenting med dig att göra. Det är ju bara deras syn på saken, det som egentligen betyder något är vad du tycker om dig själv – det är där du ska stå stadigt. Hur svårt och ovant det än kan verka, när man tänker på saker som döden…
Ta hand om dig och njut av livet!
// Kram Linda
