Jag läste om den australiensiska tv-stjärnan Charlotte Dawson i helgen och att hon påträffats död i sitt hem, där allt pekar på självmord. Hon hade länge kämpat mot depression och näthatare. Alldeles nyligen skrev Aftonbladet om tonåringar som känt sig så maktlösa och mått så psykiskt dåligt att de valt att avsluta sina liv, men det kan alltså hända även de rikaste och mest kända av oss. Att det känns hopplöst.
Det vi bör komma ihåg är att ingen är lycklig jämt, då vore vi inte människor. Livet är en berg-och-dal-bana, ner i djupet och upp på höjden. Och att det är i kriserna vi kan utvecklas… ordet “kris” betyder just vägval.
För kanske kan det kännas så ibland? Att det faktiskt inte spelar någon roll, att ingenting egentligen har en mening. Så pass att vi glömmer bort vad livet faktiskt är värt? Och varför vi är här? Att känslan av meningslöshet nästan tar över allt annat.
Gråa dagar har vi alla sett, men ibland är de så förbannat genomgrå att det till och med känns inuti. In till skelettet. Grått, kallt, regn, rusk och kyla. Även om solen skiner från en klarblå sommarhimmel, så kommer den där känslan av meningslöshet, den kan brutalt skölja över en och plötsligt känns som en dränkande flodvåg. Och sen gäller det att trampa vatten ett tag. Tro mig, jag vet.
Jag har själv snuddat vid den känslan, vid det tillfälle när jag varit utmattad. Slutkörd, trött och överbelastad med alldeles för många aktiviteter runt omkring, under alldeles för lång tid, utan god sömn. Ett flimmer av människor, möten och massiv stress som fick mig att tappa greppet, hoppet och lusten.
Jag hade kanske snarare kämpat för att överleva, än att… leva.
Känns det igen? I så fall hoppas jag att du också kan hitta till känslan av vad som är värdefullt. Kunna stänga av alla störande influenser runt omkring, logga ut och stänga ner för att kunna och våga lyssna på den inre rösten.
-Vad vill jag? Vad behöver jag? Vem ÄR jag…?
Ibland är tystnaden skrämmande talande, men det är oftast där svaret finns. Svaren. Min egen inre röst, min känsla för vad som är bra för mig. Och när den rösten och känslan skrämmer, är det skönast att dränka den med ljud, skrål, skrammel, jobb och aktivitet. Om inte dränka känslorna i “flyktsoda“, så kanske göra det med öronbedövande brus? Eller socker…?
Jag hittade till en större mening genom att våga vara i yogan. Även om det var många känslor och en inre röst som rev och slet i mig åt olika håll. Kanske var det inte så farligt, även om det var väldigt känslosamt. Det var mycket jag behövde möta, men jag hittade också en ärligare väg i livet – för mig.
Ibland var det svårt, eftersom tystnaden och stillheten var smärtsam och svårt, obehagligt avslöjande. Jag kunde verkligen höra vad jag tänkte och kände, det jag hade försökt dölja och glömma. Men samtidigt hade jag längtat efter att få göra det. Att leva på ett annat sätt. Och eftersom jag yogade varje dag i ett års tid, vande sig kroppen stegvis. Jag vågade släppa taget och efter att tag kunde jag även njuta av att tillåta mig själv vara stilla. Men det behöver inte vara i ett år, en dag är en god start…
Att låta svaren komma till mig i tystnaden. När jag har en fundering på hur jag ska gå vidare, så är det i tystnaden jag bäst kan känna hur och vad jag ska göra. Det var helt nytt för mig och därför ganska omvälvande. Men befriande. Att få och kunna ta ner ältandet från hjärnan till – hjärtat.
Att en dag kunna och våga vara sin egen närmaste vän. Att lyssna till och bejaka sina egna önskemål, drömmar och känslor. Det är kanske något av det mest komplicerade. Och vi har nog alla våra egna sätt och metoder för att hitta dit, vi kan välja det som passar bäst för stunden. Idag ser jag en mycket större mening med allt, mitt liv känns mer meningsfullt. Det känns som jag kan leva, snarare än att bara överleva. Bara kämpa. Att även kunna njuta.
Nöj dig inte med att känna meningslöshet – om du gör det. Lova mig och dig själv det. Våga be om professionell hjälp om du behöver det. Det är ett steg i rätt riktning, mot ett värdefullt liv. Det vi går igenom stärker oss. Tack och lov.
Jag önskar dig allt gott. ♥
// Kram Linda
