Åh, vad jag önskar varenda människa en nära relation och god kontakt med en äldre person. Jag vet, äldre är såklart en definitionsfråga, men runt 75-80 år eller mer…? Det är inte alla som har någon i den åldern i sin närhet.
Jag umgås mycket med min mormor – en varm, godhjärtad och stark kvinna med humor – som jag håller så nära mitt hjärta som en fantastisk god vän. När jag hör henne berätta om sin ungdom och hur roligt de hade i sitt stora ungdomsgäng, som så ofta var ute och dansade, är jag så tacksam. Jag får ju genom henne uppleva ett liv genom 30-, 40-, 50- och 60-tal som jag aldrig har deltagit i… via hennes ord, upplevelser och berättelser. Jag får höra om kläder, musik, vänskap och kärleksfulla möten mellan människor. Det är så fint och värdefullt!
Många av mina vettigaste, viktigaste och vackraste samtal har jag haft med mina mor- och farföräldrar eller andra äldre i min närhet. Det finns så mycket klokhet, erfarenhet och liv som lever i dem! Bara att få sitta intill och lyssna på upplevelser de haft, kan jag tycka är magiskt. De kan berätta så mycket om sina liv, om en svunnen tid. Om epoker, händelser och upplevelser som aldrig kommer åter – men som kan glädja så många andra ännu idag. Jag lär mig så mycket bara av att lyssna. (Det som Lennart “Hoa-Hoa” Dahlgren en gång så ‘spot on’ kallade för en “utdöende konstart”… jag tycker att han har en poäng där.)
Bara att få umgås med en äldre människa, lära sig om deras grundliga kokkonst (den innan take away och mikrovågsugn), vardagar och ta del av deras tankar, är en rikedom för själen. Min själ. Jag trivs med det. Jag är nyfiken och vill veta, i slutänden är det ju var jag kommer ifrån. Mitt arv. Hos mormor äter man på Rörstrands “Blå blom”, det ger maten en fin inramning. Jag tänker att jag borde äta på “finporslin” lite oftare, dricka mitt renade vatten i vinglas på fot och inser att jag rätt frekvent gör det ändå…
Min fina farmor och farfar är borta sedan några år tillbaka och jag saknar dem väldigt mycket. Jag saknar att äta och dricka farmors hemlagade mat, hembakade kakor och hemkokta vinbärssaft. Att se farfar sitta på pallen vid spisen, full-i fan-skratta som bara han kunde och peta i sin pipa. Doften av den. Att få lösa korsord och Melodikrysset tillsammans med dem. Bara att prata. Vara. Det får jag göra i mina minnen. Där tickar ännu väggklockan, som den alltid gjorde där i köket.
Men nu har jag ändå möjlighet att göra jag just detta, med min 84 år unga mormor. Behöver jag ens nämna att den här tiden är guld värd? Med min mat-mormor, som genom hela sitt liv lagat mat från grunden, bakat bröd och kakor och gjort just matlagning till sin specialitet. Hon hjälper mig och ger mig idéer och inspiration till en kommande (?) kokbok, för att kunna hjälpa andra i framtiden. Hon filéar, steker och låter det puttra på spisen. Berättar och lär ut. Visar, skär, rensar och kokar. Jag värderar dessa stunder så högt, jag lär mig och hon får visa det hon gjort genom sitt liv. För henne sitter det i ryggmärgen, det jag försöker att lära mig från början.
Och jag anser att vi (mänskligheten) skulle må bra av att gå tillbaka i tiden, till långkok och grunderna i tillagning av mat, med justering av råvaror eller livsmedel som vi idag belastat våra kroppar lite för mycket med… men grunderna är fortfarande de samma. Kärleken till mat. För växer man upp på 30- och 40-talet med en mamma som säger att “mat ska lagas med kärlek, smör och grädde” – då blir det så. Jag kan inte äta allting, eftersom jag avstår från vetemjöl, mjölk och socker, men försöker febrilt att hitta mina alternativ och varianter… även om mormor inte alltid greppar vad det ska vara bra för, att liksom hålla på som jag gör. Men hon försöker att sätta sig in i hur jag tänker.
Mormor och jag spelar mycket kort. Där är det banne mig strid på kniven, för hon tänker aldrig låta mig vinna för att vara snäll – och jag måste kämpa, för att ha en ärlig chans. Det är suverän hjärngymnastik, för oss båda. Vi pratar mycket. Vi löser lite korsord. Skrattar. Lagar mat. Äter den. Och umgås, mest av allt så umgås vi nog.
Ingen stress, ingen brådska, vi behöver egentligen inte göra någonting. Eller jo, det är viktigt att följa Dr Phil, Glamour, Postkodmiljonären och Farmen… förstås. Tv-schemat är planerat och tight. Skulle nåt krocka, är hon dock en hejare på videon, så då spelas det ena in medan det andra betraktas. Teknik har aldrig varit så svårt. Inga problem.
Att nu bli änka för andra gången i livet är nog en tuff upplevelse. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det känns, men jag ser en oerhört stark kvinna framför mig. “Det måste gå”. Ja, och det gör det. Du ger mig en enorm styrka och inspiration, mormor. Om jag blir det minsta som du, kommer det här att bli bra. Jag är så stolt över att dela gener med dig. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag vid 36 års ålder fortfarande får visa leg vid inköp av alkoholfri (!) dryck på Systembolaget. Du har alltid haft en ung röst och sett ung ut, även om du nu klagar på dina rynkor. Det är skrattlinjer, mormor.
Och de är vackra. Du är vacker. Din humor, känsla för ironi och ditt hjärtliga skratt är – underbart.
Sedan benen inte bär riktigt lika bra – som när vi besökte bingo-lokaler eller drog iväg på bilbingo – är det här med bingospel på nätet en rolig och uppskattad aktivitet. Att kunna chatta lite med andra spelare och göra små smileys: 🙂 😉 😀 Men även det kan bli lite tjatigt i längden, så Triss- och Tialotter är högt uppskattat. Varje lott KAN ju faktiskt vara en vinst…? Jag älskar att ge henne Trisslotter, kan det bli enklare att skänka en annan människa en stunds glädje och spänning? Jag tror inte det.
…bara tanken på de många äldre stackare som sitter ensamma och sjuka, får mitt hjärta att nästan brista. Tänk om fler av oss kunde gå in och prata med dem, slå ihjäl lite långsam tid och umgås. Vi kan lära av varandra, främst vi av dem. Skulle jag tro. Att inse att allt inte behöver gå så fort, det funkar att leva även utan en iPhone i handen. Det är för mig en värdefull påminnelse. Jag gläds över att kunna hjälpa till lite extra i tvättstugan eller att storhandla på Ica Maxi. Det betyder så mycket för henne.
Vi har en utmätt tid, var och en av oss, och jag tror att det är relationerna i livet som är det centrala. Viktiga. Att aktivt skapa de relationer vi vill vara i. Alla kan inte tycka om alla, men kom ihåg att tala om för dem du tycker om, hur viktiga de verkligen är. Medan du kan.
Har du någon äldre person i din närhet som du kan föra ett givande samtal med och lära någonting av…? Jag hoppas det, för bådas skull.
// Kram Linda
