Jag jobbar som detektiv på dagarna. Som en sorts “sak-letare“, precis som Pippi Långstrump… fast egentligen inte alls.
I mitt arbete som blivande funktionsmedicinsk näringsrådgivare (…jag väntar nu på att få mina inlämnade klientfall godkända av “fröken”) kommer mitt detaljsinne väl till pass. Och sifferminnet. Och ansiktsminnet. Och nyfikenheten. Det är väl lustigt, jag som alltid nördat in på småsaker. Nu måste jag lägga märke till allt, genom klienters berättelser och intervjuer, även det som inte sägs och det som inte hörs – för det kan betyda en hel del i slutänden. Skulle det vara slumpen?
Jag har ju flera gånger själv varit förbryllad över den vändning mitt liv har tagit, och när jag nu inser att jag faktiskt är en sorts detektiv, så blir jag även full i skratt. Mitt liv hittills och mitt glappande CV, har det månne varit en detektiv-skola? Jag slutar aldrig att förvånas… men hur som helst, är det jag gör idag hittills något av det roligaste jag gjort. Och det är sannerligen utmanande på ett prestationsångest-likt sätt ibland, men främst för att jag så gärna vill kunna så mycket mer – redan nu. Om jag bara sansar mig lite och bara gör det jag redan kan, så kommer mycket att kunna lösa sig ändå på plats, jag vet ju det. Det var det där med tillit, tid och tålamod, va…? Tjenare.
Men den stora belöningen för min del är att höra, uppleva och se hur någon känner att smärtan har avtagit. Att tröttheten är mindre. Att lederna inte värker lika mycket. Att kroppen fått mer energi – att det sker någonting, även om det kan vara diffust vad. I love it. För jag vet vad de menar, även om det sker snabbare för vissa (beroende på hur målmedveten man är eller vilken ork man har) eller lite mer över tid för andra… allt är precis som det ska vara. Tro mig. Det kunde inte vara på något annat sätt, för då hade det varit det.
Så, vad letar jag då? Tecken, ledtrådar och små anledningar till varför du har smärta, värk, känner trötthet och upplever obalans. Och nej, det är långt ifrån varje gång jag hittar rätt omgående, ibland måste solen och månen få gå några varv… tankarna få marinera, men slutligen brukar vi tillsammans hitta en bättre lösning för respektive person. Kvittot på det är ju alltid att klienten själv över tid känner någon liten form av förändring eller förbättring. Kanske även en stor sådan, som det var för mig.
Och det är ju så att kroppen är föränderlig, precis som livet självt, så det som en dag var “si” kan nästa dag upplevas “så”, men det handlar mycket om vad den erbjuds. Att knäcka gåtan och kunna se det. Läsa in. Tyda. Tänka. Koppla ihop. Så stort tack My, min mentor och lärare, för allt du lär mig och delar med dig av! Det är en – ynnest. (Som jag så ofta brukar säga om det jag gör nu.)
Så, visste du att det kan påverka din helhet…
… om du bor i villa/hus med möjlighet att gå ut i en trädgård eller om du bor i en lägenhet i innerstan utan balkong?
… vilken tid på dygnet du väljer att äta mat, samt hur stora dina matportioner då är?
…om du har en inflammation i kroppen och samtidigt tränar hårt?
…om du trivs med dig själv i ditt eget sällskap eller istället upplever någon sorts självförakt?
…om du vågar tro på en befriande förändring eller hänger kvar stenhårt vid det förlutna?
…om du äter i ett stressat tillstånd?
…att använda preparat med kemikalier i till håret, huden och naglarna?
…så att det blir svårare att gå ner i vikt, om din hormonbalans är i obalans?
…att dricka icke-filtrerat kranvatten istället för att använda vattenrenare med mikrospiralfilter?
…i form av migrän, huvudvärk, trötthet, ledvärk eller andra diffusa symtom, ifall du har en födoämnesallergi?
…jag säger nu inte att det är så, jag säger att det kan vara så. Och jag ställer inte alla liknande frågor till var och en av mina klienter, många berättar ju om sina liv och jag lyssnar. Men det handlar om att vända på pusselbit för pusselbit i människors liv och se hur de passar ihop. Se det vackra motivet växa fram utan givna anvisningar.
Det här är galet intressant. Och framtiden. Det tror jag.
// Kram Linda
