Det kommer en film på temat och jag har tänkt på det en längre tid. Faktiskt. Man brukar säga att för att bli riktigt bra på någonting, bör man lägga ner 10.000 timmar (tillsammans med hjärta och själ, skulle jag vilja säga) i det…
…vissa studier säger att det kan handla mer om träning och övning än – gener. Det råder väl delade meningar om det, beroende på vilket område man grottar ner sig i, men det är en intressant tanke. Inte sant? Men visst, “övning ger färdighet” inom oändligt många områden.
Och, på riktigt: 10.000 timmar? Jag var väl aldrig så vass på matte (jag läste samhällsvetenskaplig inriktning på gymnasiet), men om vi räknar på 8 timmar arbete om dygnet, för att “öva” maximalt som ett “jobb”… blir det 10.000/8= 1250 dagar. Delat på 365 dagar, blir 10.000 timmar: 3,4 år.
Har jag räknat rätt (?) här, så utgår vi alltså ifrån att man försöker lära sig någonting på en “normal” arbetstid. Intressant.
Om jag ser till mina egna intressen och vad jag själv “nördat in på”, så är ju saken den att jag har levt mitt nya liv (med exempelvis omläggning till läkande kost, stresshantering i form av Medicinsk Yoga)
dygnet runt – även när jag jobbat med annat – och försökt lära mig om min situation… sedan flera år tillbaka. Så om vi skulle räkna på att jag möjligen varit aktiv 16 timmar per dag (vilket är minimum, när man varje mål mat försöker trixa och komma underfund med “vad det är som ger mig så ont i magen?”) så har jag förmodligen rivit av de 10.000 timmarna på knappt 2 år. Kan jag tänka mig.
Och jag har ju rotat runt i detta i minst sju svåra år, det närmar sig 8 år nu, även om det inte är samma saker som är lika tuffa längre så tickar definitivt “lärotiden” på fortfarande. Man blir väl aldrig fullärd?
När man fokuserar och går in för att göra något i 10.000 timmar, så tar det oftast en väldigt lång tid – men om tiden å andra sidan “bara rullar på”, så går de plötsligt rätt snabbt. Kanske är det så att “tiden går fort när man har roligt”…? Jag tycker inte alltid att mina svårigheter varit så roliga, men med lite perspektiv i backspegeln… vad mycket som hänt. Det känns intressant att ha plöjt ner så många timmar (minst 20.000 stycken) på det jag gör och jobbar med idag, men det bör väl å andra sidan innebära att det faller mer och mer på plats…?
Ibland frågar mina klienter hur jag hittat all information om det jag pratar om och hur jag kommer ihåg eller kan det jag lär ut. Men om du gör samma sak år ut och år in – som jag har gjort – i minst 10.000 timmar så lär du dig det också. Jag lovar. Jag har bara rotat lite djupare, där andra kanske inte söker så mycket. På samma sätt. För att göra det lite lättare för andra (här!).
Jag har ju lagt ner 2 år på min utbildning till Lärare och Terapeut i MediYoga och 1,5 år på utbildningen till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare, vilket också tagit sina timmar i anspråk… hur många timmar kan det vara, tro?
Å andra sidan spelar det inte så stor roll.
På sätt och vis känns den här tiden trygg. Jag börjar hitta en botten i det jag gör och lär ut, även om jag till fullo förstår att jag har resten av livet kvar i den här skolan som kallas just – Livet. Det kan kännas förvirrande. Nya saker händer hela tiden, och även om jag inte alltid är fascinerad eller beroende av “forskning” (som brukar grundas på vetenskapliga bevis, vilket betyder en “kvalificerad gissning”) så kommer det nya rön hela tiden att förhålla sig till. Ingenting någonsin eller någonstans är statiskt, allting förändras. Det gillar jag! För det känns både inspirerande och förnyande, långt ifrån stagnation.
Och jag kan konstatera att de första 10.000 timmarna har det inte varit så lurigt att komma upp i. Frågan är vad det blir i förlängningen, när jag ju faktiskt jobbar med en sorts “hobby” som ständigt förändras… …kommer det att kunna stoppa med en miljard, tro? 😉
Jag blir trött bara jag tänker på det. Dags att ta helg snart.
Må så gott.
// Kram Linda
