Det var så symboliskt och talande, plötsligt ville jag… jaga en regnbåge. Vi satt i bilen på väg hem, mamma och jag, med en stålgrå och ilsken himmel över oss, som såg ut att vilja explodera. Regn åt vänster och plötsligt blå himmel med sol åt höger. Vi körde genom regnskurar och solsken, kort därefter tornade två skimrande regnbågar upp sig över det vidsträckta landskapet. Mäktigt.
Det är såklart ingen hemlighet, men du kan ju inte fånga en regnbåge. Och det blev faktiskt extra tydligt där och då. Ju närmare vi försökte komma den, desto längre bort befann den sig. Såklart. Vi försökte på sätt och vis hinna ikapp, men den var ständigt allt längre bort, vacker och färgsprakande, men flyktig. Diffus. Föränderlig. Som känslan av… lycka.
Det kändes så solklart plötsligt, att upplevelsen av lycka kan vara lika förgänglig och lurig att fånga och hålla kvar, som ett ljusfenomen på himlen… men det handlar om att kunna förhålla sig till det man ser och upplever i stunden. Att njuta av upplevelsen och fånga den, behålla känslan i sitt hjärta.
Jag tror det.
“-Kan det inte bara få bli bra nån gång?!”
Har du någon gång sagt det rakt ut eller tänkt tanken? Som om lyckan var ett stadium man befinner sig i resten av livet – som går sin gilla gång – och sedan bara känns stabilt. Jag ska erkänna att jag nog har längtat “dit” både en och två gånger, innan jag tvingats inse att just den platsen av stillhet och vacuum inte existerar – men lyckan finns överallt. Det vet jag.
Det får mig att tänka på ett av mina favorit-klipp om lycka ur filmen “Timmarna” (“The hours” från 2002), med två av mina favoritskådespelerskor; Meryl Streep och Claire Danes som mor och dotter i ett förtroligt samtal, om hur lyckan faktiskt är i ett ögonblick, inte börjar för att vara för evigt… “The moment”, som hon kallar det. Jag tyckte mycket om scenen första gången jag såg den, för över 10 år sen. Den fastnade.
…när jag ser en vacker regnbåge, som väl innehåller samtliga chakrafärger, är det lätt hänt att egoistiskt tänka att “jag vill ha mer” av den, kanske hellre än att stilla njuta av den vackra synen. Mycket vill ha mer. När det är fullt möjligt att vara nöjd med det lilla. Det ska jag helt klart bli bättre på. Tacksamhet.
Och förmågan att kunna vara nöjd med det “lilla”, får mig även att tänka på en av de vackraste, kortaste och största dikter jag vet, av William Blake, om att kunna se det stora i det till synes minimala…
“To see the world in a grain of sand
and heaven in a wild flower,
hold infinity in the palm of your hand
and eternity in an hour…”
“Att se världen i ett sandkorn,
och himlen i en vild blomma,
det är att hålla oändligheten i sin hand,
och fånga evigheten i en timme”.
Så, jag ska påminna mig själv att njuta i stunden, stanna upp och sluta önska mer ögonblickligen. Jag är rätt duktig på att njuta när jag är i mitt paradis, men borde fokusera mer på det även annars. Inte låta det fina passera för att jag hoppas på mer. Det går likväl att jämföra det flyktiga med en relation som spruckit eller någonting roligt som trots allt är övergående; “gråt inte för att det är över, gläds åt att det har varit” som Dr Seuss så klokt sade.
Lyckan må vara flyktig, men går att fånga om jag anpassar mina krav och önskedrömmar till den verklighet som finns. Om jag inte siktar för högt, så att jag blir besviken. Det går förstås att önska hela världen, men det gäller samtidigt att stå kvar med ena foten på jorden. Jag tänker att jaga en regnbåge kan vara lika flyktigt som att fånga en fjäril… som Lars Winnerbäck uttrycker det, och sjunger tillsammans med Idde Schultz. Fantastisk text. Kan det vara så?
(Märklig video, men bra låt med tänkvärd text.)
Se där… några uppradade citat, musik och filmklipp, ur en tanke som väcktes av något så diffust som tanken på att fånga en regnbåge. Det trodde du inte? Kanske känns det som några minuter av ditt liv som du aldrig kommer att få tillbaka, för mig känns det så befriande att få resonera och leka med tanken… ibland är det märkligt vart livet tar oss. Och det är spännande att vi är olika.
Jag hoppas att du har en fin sommar, där du är.
// Kram Linda
