Jo precis, det har hänt en hel del i helgen. Ibland krockar flera stora högtider – som att vi firade fina pappa igår på Fars Dag, samtidigt som “Mitt nya liv” fyllde två år (sedan registrering 2011). Grattis till er båda.
Varje år fyller min pappa år en dryg vecka efter Fars Dag (…förutom att han har namnsdag mellan Fars Dag och födelsedag!), så det blir lite uppvaktning light först, för att sedan fira hans födelsedag. Vissa år är det kreativt utmanande att matcha dessa November-gåvor, även om vi sällan drällt runt med mängder av såna, men nåt som passar honom bra vill jag ju hitta på. Det är tanken som… du vet. Men det är en perfekt månad att lysa upp med firande och fest!
För att visa hur mycket pappa betyder. För hans omtanke. För alla gånger han ställt upp. För allt det jag har lärt mig av honom. Det kan man ju visa även i små gester, men med mycket kärlek. Sådant behöver inte alltid vara dyrt och stort. Varken tanke eller handling behöver kosta så mycket. Egentligen.
Nåväl. Företaget. Lilla vän. Ett år till har gått. Det rullar på, kan man lätt säga. Tänk en tvååring som stapplar runt och börjar få upp ångan, med ett envist fokus framåt. Klienterna kommer. Nu under hösten har även vår kostkurs “Mat för mig, kanske för dig” tagit ordentlig fart igen, det är så himla kul. Möten, människor och mat. Diskussioner. Utvecklande och utmanande, men framför allt så givande. Tack till dig som är med!
Några har undrat över vårens datum, så vi har satt tillfällen för kostkursen våren 2014, för den som är intresserad. Det blir parallellt i Stockholm (på Södermalm) torsdag 6/2, 6/3, 3/4 och sedan en avslutande (fristående) vårbuffé 11/5 och i Märsta (Saturnus Friskvård) onsdag 12/2, 12/3, 9/4 samt vårbuffé 11/5 i Stockholm. Din investering i dig själv: 350 kr/tillfälle eller alla tre för 1000 kr. Vårbuffé: 300 kr/person eller 500 kr för två personer. Anmäl ditt intresse för kursen via detta kontaktformulär. Välkommen! 😉
Annars då…? Vad gör man med ett tvåårigt företag som svajar runt på ännu ostadiga men allt starkare ben? Spjälar? Nja, man fortsätter framåt och ser till att läget stabiliseras. Vad är det man säger, att ett nystartat företag behöver tre år för att växa till sig? Fem? Tio? Min mamma hävdar att “det har gått väldigt fort för att vara så nytt!” och det har hon nog rätt i. Jag har erfarenhet av andra företag, men inte i den här branschen. Och ser jag på historiken över besöken på hemsidan, så visst växer det. Hela tiden. Ändå. Is i magen. Bida tid. Det är märkligt ändå hur fort ännu ett år passerar. Det gäller att stanna upp, uppskatta och värdesätta också. För det är egentligen inte resmålet utan resan som utvecklar. Även om jag vill dit! Jag längtar framåt, men ser till att kunna stanna upp för att se var jag står också. Detaljerna. Framgångarna. Bakslagen kan bli så väldigt tydliga och förstorade, därför gäller det att fokusera på det positiva – ofta!
Jag har absolut planer för framtiden, om vart detta företag ska ta vägen. Men jag väntar in, avvaktar, skapar utrymme och låter tiden vara rätt. För jag vet att det blir tillfälle för nästa steg när jag låter det komma, utan att pressa eller tvinga. Så att stärka min tålmodighet är ett smart drag. Minska intensiteten något utan att döda vare sig kreativitet eller entusiasm. Att låta den inre elden brinna. Bida min tid. Ett ovant grepp för en otålig typ.
På sätt och vis hamnar jag alltid tillbaka i den stärkande medicinska yogan. För att jag tycker den är lika utvecklande som lugnande. Och det är fantastiskt skönt att landa i. Stillheten. Andetagen. Namaste.
Slutligen vill jag bara nämna – Ken Ring. Som en naturkraft, ocensurerad och passionerad. Jag har gillat upplägget i “Så mycket bättre” från scratch, där varje artist har möjlighet att berätta sin egen historia ur sitt perspektiv. Och helgens program kunde ha hetat “Så mycket kärlek” men det kändes… äkta. Det var gripande och omtumlande att se Kens resa, vad han varit med om i livet – hittills – och att han ändå lyckats resa sig så pass som han gjort, efter allt han upplevt. Det är intressant.
Jag försvarar ingenting tokigt eller ogenomtänkt han sagt eller gjort, men kände mig omskakad efter hans berättelse. Vi behöver fler starka förebilder, som kan och vågar stå för de fel de gjort och göra om – göra bättre. Göra andra klokare val. Utvecklas. Tro på framtiden fastän man blir fasansfullt bemött av myndigheter och auktoriteter. Kanske kan hans berättelse stärka någon eller några unga, hindra flera från att hamna i dumheter…?
Jag tycker om äkta känslosamma uttryck, människor som både visar varandra genuin respekt och ifrågasätter val i livet. Sånt berör mig på djupet.
Jag hoppas att du också har haft en fin helg.
// Kram Linda
