Den där William Banting visste nog inte riktigt vad han drog igång på 1800-talet, när han myntade det uttjatade uttrycket “banta” (“-Do you bant?”)…
Det är nästan skrämmande, så här efter långa jul- och nyårshelger – och jag vill på sätt och vis tro att det är mer medias påhitt än människans.
Kan det vara så att var och en av oss vill ha tips på bantning i varenda tidning man slår upp? Otaliga sajter och webbsidor har reklam för olika pulverdrycker, livsmedelsbutiker gör reklamblad med produkter för viktnedgång. Annonser, priser och erbjudanden bara flimrar framför ögonen och överallt tipsas det om det absolut bästa sättet för att gå ner i vikt.
Bästa bantningstipsen.
“Det är inte lätt att vara människa”, som han sade den där August Strindberg.
Jag blev glatt överraskad en morgon, när tv:n stod på och en näringsfysiolog (?) eller liknande sade att det är skillnad på hälsa och att gå ner i vikt. Och det är sant, hon sade att vi kan gå ner i vikt av en magsjuka, utan att faktiskt vara det minsta hälsosamt. Och det var väl att slå huvudet på spiken? Idag är många beredda att göra i stort sett vad som helst för att gå ner i vikt, förutom möjligen det som faktiskt krävs…? (Läs: balans.)
Jamen, är jag så jäkla bra på att gå ner i vikt själv då? Hmm, kanske. Jag har aldrig varit “smal”, men det finns även andra saker som avgör hälsan. Att just tappa kilon är inte min första prioritet, efter min period av obalans och sjukdom, jag siktar på att vara hälsosam även om det är utmanande och kräver tillit, tid och tålamod. För att min kropp är värd det. Och jag är medveten om att många sjukdomar och obalanser kan vara dolda under en lång lång tid, men jag gör mitt yttersta för att välja det som passar mig bäst. Över tid. Viktnedgången kommer därmed när den kommer. När kroppen är lugn och balanserad, inte tänker “svält” eller är stressad. Och jag har hellre några kilon extra, än en hormonobalans (vilket skapas vid stress, oavsett var den kommer ifrån).
Överallt nu är det tips på bästa maten, träningen, TRÄNINGEN och dieter. Det blir som att det slår lock för både mina ögon, öron och mun… jag vill bara slippa allting. All information. Är det för att jag jobbar med det jag gör idag, som det känns attackerande, eller har det eskalerat? Har det alltid varit så här? Jag hoppas så hett att du väljer det som verkligen gör gott för din kropp, dina inre organ, dina hormoner. Inte det som – paradoxalt nog – nödvändigtvis ger störst viktnedgång, eftersom en bestående viktnedgång sker över tid. Med kärlek till sig själv. Det betyder inte att du behöver lyssna till råd i denna lilla del av universum som är min, men för en hälsosam viktnedgång – tänk lite längre.
Det här med quick fix är ett nutidsfenomen. Att jag inte har tid att vänta – med någonting! Hur skulle schemat då gå ihop? Jaa du. Jag förlorade en av mina bästa vänner i bröstcancer, 35 år ung, och vet hur fort livet kan ta slut. Som att dra ur sladden. Jag tror fortfarande att hon finns där ute, någon helt annanstans, men plötsligt kan livet as we know it vara slut. Det är ett faktum. Och för mig har det blivit så mycket viktigare att ta vara på det vackra tempel till kropp vi föds med, på allra bästa sätt. Att få ett nytt organ (om något lägger ner) är nämligen ingen självklarhet. Det är ingen mänsklig rättighet.
Vi har ett stycke kropp att förvalta, på det bästa tänkbara sätt vi kan. Det är min fasta övertygelse. Jag har också “bantat” tidigare i mitt liv, även på de mest destruktiva sätt. Men idag, när jag har läst mer om funktionsmedicin och förstår allt mer om hur våra organ och vår vävnad samarbetar ner på just cellnivå, förstår jag att det inte finns ett sätt och ett rätt. Att “banta” oftast inte är det bästa för kroppen. Men om det finns ett intresse för sina egna personliga förutsättningar, då finns en väg.
Vad tidningarna och tv säger, nu efter nyår? “Ät mer, ät mindre, spring och rör dig mer, kalorier in – kalorier ut, viktnedgångsgarantier”… och allt det där. Alla har de bästa bantningstipsen. Min syn på saken i sammanhanget, är att fortsätta undersöka mer vad det är just du behöver. Inte vad din kropp vill ha, utan vad den behöver. Det är en stor och viktig skillnad där.
* * * * * * * * * *
…som av en händelse, vill jag förstås tipsa om vår kostkurs “Mat för mig, kanske för dig” eller min första matbok 1. Grunderna i läkande kost, som båda jobbar för balans och god hälsa…. eftersom jag själv har sökt det och velat anpassa informationen för andra som söker men inte riktigt hittar fram.
I samband med starten för kostkurserna, 6/2 i Sthlm och 12/2 i Märsta, har vi ett mingel på Havregatan 10 – lördag 25/1 kl 13-15, då vi bjuder på något lättare att äta, berättar och svarar på dina eventuella frågor, för att du ska få en bredare bild av kursens innehåll. Vill du vara med? Meddela mig gärna via detta kontaktformulär. Varmt välkommen, hoppas vi ses!
* * * * * * * * * *
Har du hört talas om eller upplevt jojo-bantning? Det är ett tydligt (och lite tråkigt) tecken på att quick fix inte är den optimala lösningen, särskilt inte för en kropp som slungas mellan svältsignaler och överätande. För att vi tror att det är rätt. Den förvirras ner på cellnivå, men försöker att hjälpa till genom att hålla din jämvikt dygnet runt, så det handlar om att börja samarbeta med sin kropp. Ta reda på sina egna svagheter och styrkor, bli sin egen närmaste vän.
“-Jag har inga allergier eller intoleranser“, kan människor säga till mig. Men de har däremot migrän, snorar ofta och blir aldrig riktigt fria från sin “förkylning” eller har svårt att bli gravida. För det är ju inte kopplat till vad jag äter – väl…? Men idag vet vi bättre och mer än så, kanske är det snarare oviljan att förändra någonting som går djupare – och handlar om trygghet, vanor och rutiner? Kanske kommer det med tiden. När det börjar smärta ännu mer och bli obekvämt, ohållbart.
Det enda jag vet är att det måste börja från början, med var och ens kropp och organ. Ämnesomsättning. Hormoner. Blodgrupp. Livsstil. Stress. Balans.
För det finns ingen quick fix. Det är mitt bästa bantningstips.
// Kram Linda
