Jag gör mitt yttersta för att undvika att vara en av dem som hävdar att man ska räkna kalorier, tänka på att prestera (ännu mer) och stressa sin kropp till det yttersta – jag vill snarare stötta att våga varva ner, lyssna inåt och undvika det som inte gynnar kropp, själ och sinne. Välja det läkande.
Om det är en klurig ekvation? Det kan man lugnt säga. För “…vad är det som säger att DET är rätt då?!” Ja du. Det finns ingenting som säger vad som är rätt. Tyvärr. Inte ens “vetenskapliga studier”, eftersom det – per definition – betyder ungefär “kvalificerad gissning”. Vetenskapen förändras, även högt ansedda forskare säger trots allt:
“-Eeh, ja. Det var egentligen si förut…men nu är det så. Och vi vet inte varför.”
Det är inte automatiskt någonting att hålla i handen, för att det är “vetenskapligt bevisat”, kom ihåg det. Vi vill bara tro så. Förhålla oss till. Lita på. Men det vi alla bör göra, är att lita till våra sunda förnuft, våra tankar. Oss själva.
För vad hände med livsmedelsverkets rekommendationer om 6-8 brödskivor om dagen och tallriksmodellen? Njaa, det passar kanske inte riktigt precis in längre i dagens moderna samhälle? Nix. Pix. Det har det nog sällan (aldrig?) gjort, men så länge det “funkat” så har vi kört på. “Går det så går det”-mentaliteten. Men tider förändras, som bekant.
Men det hindrar ju inte den gamla svenska jante- och ödmjukhetslagen att slå in ibland. Att ta ett steg tillbaka, resonera med sig själv. “Hur har det jag sagt och gjort hittills fallit ut?” Backlash? Framsteg? Om vi väljer att lyssna, känna efter och analysera (på en rimlig nivå), så har våra kroppar alla svar. Fastän vi oftare söker utanför. Enklare än så blir det knappast. Och inte heller svårare. Märkligt nog.
“- Men, hur vet jag om jag mår bra eller inte mår bra då?” kan klienter fråga mig. Eftersom de inte vet om eller hur de känner, för de har släpat på det där “jobbiga” så länge att det har normaliserats. Det är en lika svår fråga att besvara som att uppleva det själv, jag kände personligen att någonting skavde dygnet runt, men visste inte vad. Det fanns inget vetenskapligt bevis för det (och kommer förmodligen aldrig att finnas), men när jag fann yogan och valde att vända mig inåt – kom svaren. Sorgen. Smärtan. Rädslan. Obalansen. Det fanns ingenting där som jag inte kände igen, jag vågade bara inte släppa fram det förrän där och då. Och att ge det fritt utlopp var som att öppna upp alla dammluckor. Det var kanske inte den härligaste upplevelsen just då, det där svarta hålet. Men vilken katharsis!
Är det någonting jag kan uppskatta med hela min egen resa hittills, så är det reningen. Rensningen. Att inte behöva hålla emot längre, på samma sätt.
Att slippa väsa mellan tänderna och visa ilska, när det jag egentligen hela tiden kände var – sorg. Phew. Det känns som att jag kan andas djupt igen. Äntligen.
Men, var var jag nu… vad pratade jag om? Jo. Om att vara fel eller rätt ute. Att inte bara lyssna på andras absoluta råd utan känna efter själv, vad som passar för mig – utan andras godkännande. Utan andras acceptans. Utan andras erkännande. Det kan vara både läskigt och skrämmande, men personligen tycker jag att ett liv som docka i en marionetteater verkar långt mycket mer fasansfullt… det är bra att vi kan och får tycka olika.
Jag reflekterar gärna om huruvida jag har “rätt” i mina ståndpunkter. Inte för att jag tävlar mot mig själv (längre) eller behöver vinna över någon annan på min sida, men precis som vilken forskare som helst kan jag prova och ompröva mina synpunkter. Sätt att se på saker. Och ibland sker det med mer eller mindre önskvärd automatik. Har jag blivit varse.
Jag har rätt sällan tidigare i livet varit övertygad av magkänslan om att jag varit på rätt väg. Snarare har det varit mer regel än undantag att i min vardag undra över vad jag egentligen håller på med, trampa vatten och leta efter den där borttappade inre kompassen. Men. Nu. Genom de helger jag har varit ledig, har det formligen bubblat upp flera artiklar i media som jag sparat på. Ibland lägger jag dem åt sidan som länkar och ju fler som pekar åt samma håll som jag och mina åsikter, desto mer stärkt känner jag mig över att äntligen vara på rätt väg. Jag kanske inte ska behöva säkerheten i det, men känslan blir allt starkare.
Här är en del av det jag funnit i mediaflödet nyligen, som jag håller med om:
27/12 2013: Mandel – vitaminrik sötsak. Om att sötmandel (vilket passar för samtliga blodgrupper om man inte har övriga/andra obalanser), är näringsrik och stärkande “supermat” – i rimliga doser. Tänk dock på att hanteringen – blötläggning och torkning i ugn – är det som gör att vi kan ta del av denna näring optimalt, eftersom de enzymhämmare som finns i naturell sötmandel försvårar matsmältningen (…alltid är det nåt, va?) i onödan.
27/12 2013: Böldangripen fläskfilé “Höll på att kräkas”. Om fläskkött, vilket stärker den information jag en gång tagit del av via en person med insyn, om att det händer att bölder skärs bort för att resten av fläskköttet sedan ska säljas. Det faktum att grisar inte heller svettas, stärker även min känsla för att bakterier och toxiner ansamlas i köttet…
28/12 2013: Energidrycker säljs allt mer trots larmen. Ja, det tog fart igen efter tidigare artiklar från 2006 (19-åring hittades död i sängen och tre döda av vanlig energidryck). Vi tar det igen, ekvationen. Kombinationen. Barn. Energidryck. Koffein. Taurin. Inte bra, vare sig för nervsystem eller hjärtat. Särskilt för de unga, ändå är det just de storkonsumenter av denna substans…
29/12 2o13 Om aluminium i deodoranter. Inga konstigheter här. Det finns aluminium i flertalet deodoranter på marknaden. Vi rakar oss under armarna. Och använder deodorant. You do the math. (Om jag har förslag på något alternativ? Ja, en personlig favorit som heter “Deolicious”.)
31/12 2o13: Ny studie: Sömnen viktig för hjärnan. Ja, det här är ju ingen märklig kioskvältare på något sätt, eftersom sömnens betydelse för läkning av kroppen egentligen är något fullständigt självklart, men att det OCKSÅ kommer upp här och nu, som allt det övriga… det bara förstärker informationen.
2/1 2014: “Sverige måste bli bättre på att kontrollera dricksvattnet”
Jag säger bara: vattenrenare… vattenrenare och “Varför vattenrenare? Därför.” De modeller jag fastnat för med mikrospiralfilter, är i mina ögon prisvärda och effektiva renare. Det känns som en billig investering i sin egen hälsa.
3/1 2014: Satsa mer på maten som gör oss friska. Nä. Det här känns som att sparka in en öppen dörr…. eller svängdörrar. “Vi skulle alla må bättre utan gluten– och mejeriprodukter.” Jag. Håller. Med. Här. (Kort. Och. Gott.)
9/1 2014: Läkarlarm: sockret är lika farligt som tobak. Tanken är kanske inte chockerande, eller informationen omvälvande, för den som någon gång smakat socker och känt en dragning till… mer. Men kanske är det otippat att det kan vara så skadligt som det faktiskt är, för kroppen (och psyket)?
10/1 2014: Medicinsk Yoga kan lindra plågsam värk. Både jag, mina kolleger och flertalet elever kan intyga detsamma (om personlig yoga och om Medicinsk Yoga). Med hjälp av lugna rörelser och långa djupa andetag som syresätter ner på cellnivå, kan låsningar och blockeringar lösas upp, för att skapa flöde och balans. Här även med bild på en av mina lärare, Göran Boll.
Jaha. Hur ska jag nu sammanfatta detta? Summa summarum: jag känner att jag är på helt rätt väg.
Magkänslan talar om för mig att det är här jag ska fortsätta framåt, på min inslagna väg. Det är hög tid.
Och det känns förbaskat skönt.
Jag önskar dig en fortsatt fin dag.
// Kram Linda
