Dessa skiften. I like. Jag vet, det är kutym att hata de årstider som bjuder på regn, tö eller slask i det här landet (men jag använder sällan ordet “hata” numera, det hör till mitt förra liv) och jag går så gärna på tvärs där. Också.
För den energi jag jobbar ihop vill jag inte ödsla på det faktum att jag inte kan påverka vädret. Det skulle kunna bädda för så många besvikelser och känns som en meningslös tanke. Ofruktbart. Flexibilitet för att kunna möta sol, regn, hagel eller blåst som det kommer, känns bättre. För vi kommer aldrig undan förändringen och att även den ändras.
“-Vi har vår i luften, var har ni er…?” brukar min pappa skämtsamt säga när det våras. Ibland. Sedan jag var liten flicka. Fina pappa. Härom dagen när jag gick hemifrån och fick en tydlig känsla av “vår!” i kroppen, tänkte jag tanken och log.
Samma sak varje år.
(The same procedure as every year, James.)
Det är någonting magiskt över årstiderna, tycker jag. Och särskilt skiftet. Kanske är det nu vi var det vackraste framför oss nu – trots att vi befinner oss i ett grått och blött vacuum – men jag tycker om eller uppskattar dem alla. Jag menar, när man håller Norrland som favorit kan man inte ogilla snö eller kyla. Det blir jobbigt. Men jag tycker även att regn en mulen dag kan vara befriande. Hagel fascinerar mig (…hur blir de så runda och kalla – när det är varmt?!) nästan alltid. Och solen är livgivande, vi behöver dessa varma strålar.
Kanske går det att jämföra med förmågan att hantera livet? Alla gråa perioder, sorger och regn som följs av vackra soluppgångar och solsken? Jag vet inte. Men det jag vet är att ingenting är bestående, inte ens de vackra och glada tiderna. Tyvärr. Så är det ju att leva. Men vi kan ju inte förändra allt som sker, så flexibilitet är fint.
Personligen känner jag av våren i luften som en… känsla. Snarare än att ljuset kommer tillbaka. När andra säger “ja, fågelsången!” så håller jag med, men tycker snarare att det är en känsla. Svårt att beskriva, men kanske känner du det också? Skiftet i atmosfären, hur den stegvis förändras. Så känner jag ofta, men “gärna” en eller två månader för tidigt…
…redan i juli, augusti kan jag få en känsla av att “det är höst!”. Men inte för att det kanske regnar eller drar snåla vindar; då är det en kall sommar. Men vid ett visst skifte känns det att luften blir kallare, klarare och att löven darrar lite inför sin stundande färgprakt. Medan andra fortfarande går runt och upplever sensommar (och ber mig vara tyst om mina betraktelser).
Jag undrar hur det blir så? Kanske har det med mitt förra liv och yrke att göra, som dekoratör, när man julpyntade redan i oktober/november ibland. Eller nåt. Hur som helst, känns det som vår nu. Även om snön kommer igen, gissar jag.
Tänk, det är ännu ett tag kvar men snart kommer naturen att explodera i grönt! Knoppar som brister, solstrålar som värmer. Det är en fin tid vi kan njuta av att ha framför oss. Jag får ofta en galen kreativ släng av våren, jag hittar på en massa roliga projekt som “jag ska ta tag i en dag”… medan jag vet att vissa tvärtom blir vårdeppiga. Växlande, som allt annat.
Det är märkligt det där, hur saker och ting fungerar.
Och du som “hatar” våren för att du plågas av pollenallergi – lägg ner intaget av vetemjöl eller produkter med vetegluten i, till att börja med. Om du inte redan vet/har tänkt på att det kan förvärra läget. Men det gör/har du nog.
Pappa, nu har vi vår i luften! (Jag undrar var de andra har sin…?)
// Kram Linda
