Det här med vattenrening kan kännas aningen aktuellt nu, eftersom det står någonting om det i media var och varannan dag. Och jag brukar nappa på det, eftersom jag vill att andra ska veta vad vi kan välja eller välja bort i våra liv.
I veckan kom ett nytt larm om droger i vattnet, över 90.000 doser cannabis en vanlig onsdag i Stockholm. Detta handlar alltså om det avloppsvatten som går till reningsverk, vilka inte har kapacitet eller möjlighet att rena allt vatten… och kanske känns det för ett ögonblick lite lockande att surfa på den vågen och ta en rejäl klunk av vattnet, men skämt åsido… vän av ordning (i detta fall jag) är bekymrad över det som inte borde vara i vattnet. Som ändå är där.
För att det påverkar oss ner på cellnivå. In i minsta beståndsdel. Precis som rester av läkemedel från hjärtmediciner och hormoner från p-piller, som även de kissas ut i avloppet. Bland annat. Vilken cocktail vi har inom räckhåll, va? Det är rätt otroligt, när man tänker på det. Vuxna kan få stå för sina val och ta konsekvenserna, men barnen? Och de gamla? Eget ansvar är en sak, att inte vara medveten en annan. När vi väl vet är det svårt att backa tillbaka och låtsas som ingenting…
Här knarkar stockholmarna mest, säger de. Jag undrar osökt; “…och hur mycket knarkar jag?” Hur mycket av detta får jag i mig, i mitt dricksvatten från kökskranen? Om jag inte redan hade haft en vattenrenare. För ju fler larm som kommer, om kemikalier omkring oss (som sköljs ner i vattnet), bisfenol A (från relining av rör) och liknande, desto säkrare kan vi vara på att det kan vara en god investering att skaffa sig en egen vattenrenare. För då vet jag iallafall hur MITT vatten ser ut, i mitt hem. Det känns skönt.
I maj 2013 gick man i Gävle ut med information om stora mängder cannabis i avloppsvattnet, på lördagkvällar. I artikeln står bland annat: “Svaret blev att under de tolv timmarna i både januari och mars uppmättes 1230 doser cannabis, eller 30 doser per tusen invånare i Gävle.” Jag lägger egentligen ingen vikt vid hur många som använder det och varför, däremot är det risk för att många som inte vill nyttja cannabis får ta del av det – utan att ens veta om det. Och avloppsvatten och dricksvatten är inte riktigt samma sak, men det är alltså erkänt svårt att få bort allt i reningsverken och därmed leder det till dricksvattnet och ja… you do the math. Skål.
Jag ska nog ge mig här. Du som hört mig eller läst det jag skrivit förut, vet vilken vikt jag lägger vid vatten, och särskilt rent vatten – som är nummer två efter rent syre – för att vi ska kunna må gott ända ner på cellnivå. Eller bara leva, alls.
Inga konstigheter där.
…vill du läsa vidare och lära dig mer om detta? Här är några av mina tidigare inlägg på samma tema, om just vikten av vattenrening:
Varför vattenrenare? Därför
inlägg publicerat 2012-06-01
Nya larm om cancerframkallande ämnen i dricksvatten
inlägg publicerat 2012-12-09
Allt sämre dricksvatten – igen
inlägg publicerat 2013-09-12
Så, vad kan man göra då? Är det bara nattsvart nu? Inte alls.
Ju mer vi lär oss, desto mer medvetna val kan vi göra. Jag har funnit en härlig serie vattenrenare, i olika utförande men med samma effektiva mikrospiralfilter, till ett rimligt pris. Att sätta på kranen i köket. Eller en vattenkanna. Eller ett duschfilter. Eller något annat. Det är mitt tips. För dig och din hälsa. Vi ska veta att det finns alternativ.
Vill du ha en vattenrenare skickad mot porto, så mejla mig här.
En bild (foto: Scanpix/Aftonbladet) säger mer än lite drygt 600 ord… inte sant?
Jag önskar dig (naturligtvis) en fin, drogfri dag.
// Kram Linda
PS. How about them kolibakterier i dricksvattnet? Stackars restaurang, det låter inte så väldigt lockande att sitta och äta med avföringslukt i lokalen. Hoppas det reder ut sig för dem snarast. (Vattenrenare, någon?) DS.
