Det här med färger i tatueringar är på tapeten igen. Jag har nämnt det förr och kommer att nämna det igen, för det känns som en tidsfråga innan detta rullar igång på riktigt. Att tatueringsfärger kan påverka våra kroppar på ett sätt vi ännu inte förstår. Eller vill ta till oss. Det finns förvisso en skillnad där.
Jag har inga tatueringar själv. Men vid något tillfälle i 20-års åldern funderade jag lite om på jag skulle göra en tatuering, placeringen av den och vad den i så fall skulle förmedla. Det blev dock aldrig av. Var och varannan människa idag har eller planerar att skaffa en tatuering. Att “gadda” sig. Som ett statement, något som visar vad vi tycker eller vad vi står för. Sina barns namn, ett födelsedatum, en vapensköld eller kanske det där klassiska hjärtat som det står “mamma” i, ett citat… ja, du fattar.
Jag har lagt flera år av mitt liv på att läsa om och förstå kroppens funktioner. Hur organen arbetar. Och det finns ingenting som gör att jag skulle vilja skaffa en tatuering idag. Jag vet att många gör det för att minnas nära och kära som gått bort, eller för att hylla dem och visa sin kärlek. Men jag väljer att göra det på andra sätt och jag tror att det finns många som är mer avlastande för kroppen. Skriva. Berätta för människor hur jag känner för dem. Lyssna. Måla. Sjunga. Men att tillföra min kropp färg är inte ett alternativ.
Här är ännu ett inslag om tveksamma tatueringsfärger från måndagen 27/10 2014: “Tatueringar kan leda till cancer: Rysk roulette.“
Jag jobbar ju med att stärka kroppens funktioner, inifrån och ut. Avlasta. När det känns skevt och obalanserat, så hjälper jag till med att rensa bort sådant i livet som kan belasta. Sådant som påverkar immunförsvaret, leverns avgiftning och njurarnas rening. En tatuering sitter där den sitter och även om man inte vet den exakta effekten av färgen, så är den någonting kroppen jobbar med att hantera, det känns logiskt för mig att det involverar våra inre organ.
Jag fokuserar till stor del på blodgruppskosten för att avlasta och underlätta för blodet och immunförsvaret. För att de vita blodkropparna ska få fokusera på att parera virus, bakterier, svamp och parasiter. Om det vi äter kan underlätta helheten, kan kroppens immunförsvar bli starkare. Anser jag.
Så, när när det för en vecka sedan (måndag 27/10) återigen kom ett larm om att tatueringar kan orsaka sjukdomar blev jag inte förvånad. Och det säger jag inte för att vara dryg eller dum, men vi pratar trots allt om färger som mycket väl kan vara toxiska. Mihàly Matur som är överläkare vid Centrum för arbets- och miljömedicin säger så här:
“-Det är som rysk roulette, man vet inte vad man får i sig. Stora mängder av toxiska ämnen appliceras i huden och vad dessa ämnen tar vägen sen, det vet vi ingenting om.”
Fast… vi vet ju att de finns i kroppen och kan gissa att våra inre renande och avgiftande organ måste hantera dem. För allting hör ihop. På något sätt. Och alla har inte svaga organ (som min fina lever) eller låg energi, men precis som vi är olika där, handlar det om den totala belastningen på våra kroppar. I kemikalier, i mat, i luften vi andas, i dricksvattnet…
Här skriver doktorn.com om uppgiften att “Tatueringsfärger kan ge cancer“.
“Snart får man ju cancer av allt” tänker många och en stor anledning till att det känns så, beror på att vi lever så långt ifrån våra kroppars naturliga rytm och funktioner idag. Fastän vi inte tänker på det, har en aning eller “bryr” oss. Skulle jag vilja hävda. Jag varken visste eller brydde mig. En hel del har hänt sedan vi bodde i kala grottor (tack och lov, också) men vi gör tyvärr så mycket på “konstgjord” väg, helt utan att reflektera över det. Vi äter helfabrikat som kroppen inte känner igen, utsätter oss för kemikalier i vardagen, vi sprutar in diverse toxiska ämnen både här och där… kanske är det inte så konstigt att kroppen säger ifrån. Kanske börjar den säga ifrån en lång stund före sjukdom, men vi (läs: jag) har fullt upp med att springa och vill inte stanna upp…
Jag kan inte nog betona vikten av Medicinsk Yoga för min egen väg tillbaka efter min krasch, möjligheten till en plats där jag slapp prestera. En atmosfär där jag kunde tillåta mig själv att stanna upp, slappna av och bara andas… djupare och lugnare än jag någonsin trodde var möjligt. I den stillheten – som jag inte trodde fanns – fann jag mig själv. För första gången. Så för mig är lugnet, avslappningen, vilan och återhämtningen något av det vackraste vi kan ge våra kroppar och oss själva. Avlastning. Balans.
Så… tillbaka till tatueringarna då? Risken för sjukdom och fosterskador? Är det bara hitte-på? Vem vet? Det ska göras analyser av dessa färger, men jag vill påminna om någonting som hände fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg år 2005, när han blev blyförgiftad av sina tatueringar. Det är upp till var och en att göra sina egna val och fatta sina egna beslut. Det finns inga förbud eller måsten.
Men jag kommer definitivt att avstå från tatueringar.
Oavsett vad analyserna kommer att visa.
// Kram Linda
