Härom veckan satt jag med som sällskap på en akutmottagning, allt gick tack-och-lov bra, men det var läge för en rejäl undersökning av en mig närstående. Och det kunde ha varit så mycket värre, ändå fick jag en känsla i magen att “här ska man helst inte vara”. Vi satt eller stod, rakt upp och ner, i NIO timmar innan vi fick träffa en läkare, konstant bortprioriterade för att det kom panikfall emellan.
Vid klockan 02 på natten (när jag själv hade somnat på en stenhård brits, efter att ha övervägt att lägga mig på en filt på golvet), flera timmar utan mat, men med påfyllning av kranvatten (hu!), kom så läkaren slutligen och hjälpte oss. Lyssnade på oss. Delar av oss fick stanna kvar under uppsikt på en avdelning ett par dagar, medan vi andra åkte hem genom vinternatten och runt klockan 04 på morgonen kom jag isäng. Lite lagom utmattad.
Missförstå mig rätt, jag uppskattar verkligen akutsjukvård. När man är rädd, trött och har ont eller svårt att andas är det livsviktigt. Vi fick ju hjälp och kunde så småningom återvända hem, så natten fick ett lyckligt slut. Men jag har suttit på akuten förr och precis som nu känner jag att det är Framtiden att kunna hålla sig så frisk och balanserad att man inte behöver sitta där en minut mer än nödvändigt.
Jag hade just smält dessa självupplevda intryck när jag hörde nyheten om hur vårdpersonal själva hade fått skatta upplevelsen av den egna patientsäkerheten: “Vårdpersonal i hela landet slår nu larm om försämrad patientsäkerhet, högre arbetsbelastning och färre som anmäler när något går fel.” Oj oj oj. Det är så att “inte ett enda landsting får godkänt på patientsäkerheten av sin personal” och sämst resultat får Jämtlands län och Västernorrland. Vad säger man om den här allmänna uppfattningen?
Jag vet att jag har min åsikt fullständigt klar. Den lyder som följer: Om någon nånsin säger att det “inte spelar någon roll vad man äter”, så håller jag absolut aldrig med. För ALLT vi äter påverkar vår inre biokemi. Det är inga konstigheter. Därför har jag lagt en stor tid av mitt liv på att stötta andra människor till balans, bland annat med fokus på näring; mat i grunden och kosttillskott som komplement, för att det är svårt att äta sig till balans med mat om man har stora brister. Den mängden mat orkar kroppen inte att hantera, utan att man ökar en hel del i vikt.
(Men jag jobbar inte bara med näring. Jag använder mig även av vattenschema för att dricka rent vatten, planering av sömn, att andas djupt och vikten av motion/rörelse, samt vila och återhämtning. Dock är det grunden.)
Ofta har jag klienter som fått höra att “det spelar ingen roll vad vi äter” (för hälsans skull) och att vitaminer/mineraler är onödiga att äta (för att vi kissar ut dem)… så jag undrar vad de som ger sådana råd tycker att kroppen ska göra istället? Om den behöver bränsle i form av näring och det inte finns att tillgå, kan det resultera i trötthet, smärta och värk månne? Störning i hormonbalansen? Vad ska kroppen bygga hjärna, nervsystem och cellväggar av, om vi ägnar oss åt att äta transfetter…? Ifall kroppen är inflammerad och kräver näring för att läka ut det, medan vi ger den socker och gluten som försvagar än mer… visst låter det väl ändå logiskt att det finns mat som bryter ner oss ännu mer och det finns läkande kost, som bygger upp och kan skapa förutsättningar för organen att vara i balans?
Jag anser det.
I undersökningen gällande patientsäkerhet konstaterades att “inte i ett enda landsting eller region har personalen som svarat gett sin egen patientsäkerhet grön flagg, med betyget ”välfungerande”. Det stärker mig i min tes att försöka undvika akuten så gott det går. Såvida den inte är helt nödvändig. (…jag vet iallafall att mitt sällskap på akuten senast önskade att hen aldrig behövt sitta där, även om slutet var gott. Det är ju självklart att varenda människa önskar hjälp i en utsatt situation, men att bli förbisprungen i NIO timmar känns inte bra inombords. Helt enkelt.)
Så dök ytterligare en nyhet upp i samma veva och på samma tema, om “Mindre vård trots mer resurser“, om att vårdpersonal får avsätta allt mer tid för administration och att “administrativa sysslor allvarligt inkräktar på vården av patienterna”. Så att hålla sig stark, känns allt viktigare, inte sant?
Så, vad vill jag säga med det här? Jag tror att du förstår var jag vill komma. Jag hoppas att du och jag tar hand om våra kroppar på de sätt vi kan för att hålla oss så pigga och balanserade vi kan – för framtiden. För det kommer garanterat att behövas, såvida den här utvecklingen (?) inte vänder snart.
Är du sugen på en kick-start för att lära dig mer om hur kroppen reagerar på maten vi äter, utifrån dess funktioner? Prata om dagens mat – få tips och råd, idéer och inspiration (provsmak, recept och kompendium) – både det vi bör öka på intaget av och vad vi bör undvika, utifrån kroppens funktioner? I sådana fall:
Välkommen på vår kostkurs “Mat för mig, kanske för dig” 14-15/2 för 1100 kronor, du kan läsa mer här: kostkurs i Sthlm
Anmälan senast söndag 8/2 via detta kontaktformulär.
Vi håller även vår kostkurs i Märsta 28-29/3 om det passar dig bättre. Anmäl dig gärna via kontaktformuläret ovan. Läs mer här: kostkurs i Märsta
Må så gott och låt oss lyssna till våra kroppar. För framtiden.
// Kram Linda
