Mina yogaklasser är slut för terminen nu. De lugna stunderna när eftermiddagen går över i kväll, ro och stillhet. Denna termin har rymt så många egna känslor och jag har själv kunnat processa vissa av dem i mina klasser. Naturligtvis släpper jag aldrig taget helt som lärare, men när jag befinner mig i en klass i ett lugn tempo blir det en annan atmosfär och energi mot att yoga hemma i ensamhet.
Även om det är ljuvligt, det också.
En av mina sympatiska yogisar berättade nu i slutet av vårterminen att han och hans sambo brukar utöva yoga hemma, “…men då är det ‘riktig’ yoga”. Haha. Jag förstår ändå uttrycket och hur han menar, men han bet sig i tungan när han själv kom själv på hur han uttryckte sig och försökte stressat förmedla hur han tänkte. Att det inte var negativt menat.
Men jag är okej med att min typ av yoga kanske inte alltid ses som “yoga” av folk i allmänhet. Ännu. Vad vi nu har för bild av den, det är ju individuellt. (Numera tror jag endast att det är vissa generationer som fortfarande ser yoga som något “flummigt” med rökelse eller att det innebär att sitta ensam på en bergstopp…?) Jag brukar berätta att yoga ordagrant betyder “att förena kropp, själ och sinne” – sedan gäller det att var och en hittar sin egen personliga disciplin och uttrycksform. Det som passar mig kanske inte passar dig.
Till saken hör att just den här yogin har vissa motoriska funktionsnedsättningar och ofta blir trött eller inte mäktar med (“vanlig yoga”), men kände att han kunde genomföra ett pass i Medicinsk Yoga utan att behöva bryta. Och därmed anmälde sig för att vara med kommande termin. Det glädjer mig så mycket. Att det går att utöva yoga utan prestation.
Men det är ju inte för inte som det nyligen visat sig i studier att Medicinsk Yoga är “bästa medicinen mot ryggvärk“. Detta får tala för sig självt:
I just dessa lokaler gick jag i 2 års tid, för att genom Göran Boll utbilda mig till Instruktör under våren 2010 och sedan ett och ett halvt år till för att december 2011 vara färdig Terapeut och Lärare i MediYoga. Det var en otrolig resa.
Jag hamnade ju själv i MediYogan för att det blev en viktig del i min stresshantering och läkningsprocess, men jag tror att de allra flesta former av yoga är läkande. (Åtminstone så länge det känns okej och lugnande, varken gör ont eller stressar upp.) Hur skulle det inte kunna vara läkande att andas djupt och slappna av, meditera, försiktigt tänja och stretcha kroppen för att finna lugnet? Koppla ihop den fysiska kroppen med själen, lyssna och känna efter inåt, för att stilla sinnet (tankarna som kan snurra likt en uppvarvad torktumlare)…? Klart att det är.
Mina yogis kommer och går från termin till termin och det är precis som det ska vara. Vissa provar 10 gånger (en termin) och sedan inget mer, andra kommer med jämna mellanrum – provar andra saker och återkommer – medan vissa stannar kvar och blir “stammisar”. Genom terminer, årstider och år. Det är förstås helt fantastiskt, men huvudsaken är ändå att var och en väljer att vara där det känns – rätt.
För när en person kommer in i en yogagrupp och inte “trivs” med yogan utstrålas även dessa energier i gruppen, numera märker jag det tydligare. När det endast finns ett lugn är det snudd på magiskt att få vara med.
Jag tänker på vad en annan fin yogi sade en gång, att hon tyckte att en annan form av yoga var mer “äkta yoga”. Även då sa att yoga betyder att koppla ihop kropp, själ och sinne. Efter en stunds tystnad såg hon på mig och sade;
– Men, då är det ju DIN yoga som är äkta!
Jag sade ingenting, bara log. Det är upp till var och en att välja. För det fina är att det varken finns några rätt eller fel, inget äkta eller oäkta, bra eller dåligt, även om vi ofta envisas med att tro det.
Det är bara en definitionsfråga.
Namaste.*
// Kram Linda
* Ett mantra på Sanskrit som betyder “Det gudomliga i mig, hälsar det gudomliga i dig”. Jag använder det i slutet av varje yogaklass.
Ps. Vill du vara med på yoga i höst? Här kommer nya tider inom kort. Ds.
