Åh. Har du sett “Det är inte så dumt att bli gammal”, dokumentärerna av Åsa Blanck på SVT1? Vilka suveräna program, helt i min smak! Eftersom det även är olika positiva bilder av åldrandet som lyfts fram, så har jag börjat fundera på min egen 100-årsdag. Det är en svindlande tanke.
April 2076. Då blir det stort kalas, minsann. Om jag inte har klivit ut genom fönstret och försvunnit då. För det låter ju onekligen en bit bort och jag hoppas att det är lång tid kvar dit. Men jag såg en intervju med den nu 103-åriga och bedårande bloggerskan Dagny (700 000 personer läser hennes blogg) i en morgonsoffa nyligen och hon sade att den bästa tiden i livet var nu. Nu. Det känns ju väldigt lugnande, på sätt och vis.
foto: Ivan Blanco
”Kom inte till mig och säg att det var bättre förr. För det var det inte. Nu ska jag leva lajban den tid jag har kvar.” (klicka på länken för artikeln)
Leva lajban, alltså. Det känns så fint. Eftersom resten av världen är skräckslagen när det kommer till mänskligt åldrande (hej botox, hej kloning, hej galenskap) – och jag kan erkänna att de senaste åren har jag själv funderat en hel del på mitt eget 40-årsstreck – så är det inspirerande att se så fina förebilder som Dagny! ♥
Egentligen är det en väldigt kort period av våra liv som vi är riktigt “unga”, våra första 18 år. Vi kan alltid vara unga i sinnet och det är väl det viktigaste, men vår medellivslängd 2013 var 83,7 år (kvinnor) och 80,1 år (män) och vi anses bli “vuxna” vid 18 års ålder… vilket i sig är intressant, eftersom hjärnan sägs vara färdigutvecklad först vid 25 års ålder. Men, det ger ca 60-65 års möjlighet att gå och oroa sig över att man inte är “ung” längre. Om det vill sig riktigt illa.
Istället för att njuta av livet och vad det har att erbjuda. Nu.
I min värld är erfarenhet ovärderlig. Om jag vill ha hjälp med något – oavsett ämne eller område – så ber jag allra helst människor med livserfarenhet om hjälp. Gissa kan jag liksom göra själv, men om jag vill ha kloka råd från någon som har sett och upplevt livet, så frågar jag helst någon äldre. Jag älskar att prata med äldre. Min mormor är 86 år, min farmor och farfar gick bort strax innan de fyllde 80 år. De har lärt mig massor om livet – deras liv – och jag slog tidigt mina jämnåriga kompisar i svåra korsord för att jag lärt mig en massa ålderdomliga ord och uttryck som passar in där. Och Melodikrysset.
Nu är det väl kanske inte just det jag eftersträvar att bli bättre på (längre), men jag tycker att vi alla borde uppskatta erfarenhet och kunskap mycket högre. Ålderdom i sig kan vara så vacker, inspirerande och motiverande. Att ha levt ett helt liv bakom sig och tagit lärdom av det. Vi behöver skifta fokus från de historier vi hör om gamla som ligger i sin avföring och skapa nya, friska bilder. Jag tror inte på att vi behöver ha ont och gå sönder för att sedan gå resten av livet och upprepa mantrat, “det är ju åldern” när vi blir äldre… men det är därför jag jobbar som jag gör (tillför den näring som kroppen saknar och förändrar kosthållningen så att det skapar mindre slitage på insidan), för att fokusera på en friskare framtid.
Att göra det vi själva kan för att hålla balansen tidigare i livet och kunna åldras med hälsa och glädje. Det tycker jag är en rimlig målbild. Vill du ha hjälp på traven med individuell rådgivning, kan du boka tid här.
Men jag tror på att vi, när generationer glider isär idag, skapar stor tomhet och ensamhet. Fundera på saken. Har du någon äldre i din närhet? Varför inte besöka honom eller henne idag? Lär dig vad hon eller han tyckte om att göra i din ålder, om livet personen har levt hittills, kanske kan du få tips och råd på din egen resa. Idag. Vi är alla människor med samma sorts drömmar, behov och önskningar – även om vi har levt och lever i olika tider.
Jag tycker att vi ska strunta i tiden och åldern. Vi kan väl fokusera på att göra det allra bästa av livet i varje stund? Tidens gång kommer vi inte att rå på, men vi kan välja vad vi vill fylla våra år med. Snusförnuftigt, jag vet. Men hellre det, än att gå och klaga och förvänta sig (eller fasa för) en tråkig eller smärtsam och ensam ålderdom. Aldrig i livet!
Jag siktar på ett hejdundrande födelsedagskalas i april 2076. På att vara pigg och nöjd, kunna se tillbaka på ett långt liv som bara blivit bättre med åren. Och om du fortfarande är “med” då, är du varmt välkommen att delta.
Men jag laddar för min egen 40:e först. Det är en bra bit kvar dit.
// Kram Linda
