I september kom det larm om att tiotusentals lider av obotliga tarmsjukdomar. “Allt fler insjuknar, framförallt barn och ungdomar” och “vi ser en ökning i antalet individer som insjuknar i kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, det vill säga IBD, sedan 40-talet och framåt.” (Nej, inte IBS i det här fallet.)
Vad är det då som har hänt i historien? Varför har det blivit så här? Jo, de senaste 50 åren har maten förändrats och raffinerats, med mindre mängd näringsämnen och kemiskt framställt fett. Det är klart att det påverkar oss, våra organ, över tid. Och jag undrar i mitt stilla sinne om man kanske kan tänka så här:
En inflammation är en läkningsprocess. Det kan man kanske inte tro. För det kan värka, vara varmt, svullet och rodna – men det är för att kroppen mobiliserar energi och vita blodkroppar till det ställe som behöver läkning. Varför förblir inflammationen då “kronisk” om det är en läkningsprocess? Kan det månne vara för att man faktiskt inte läker ut den och för att man (om än omedvetet) fortsätter att gynna inflammationen med sin livsstil…? Jag anser det.
Det finns en stor Harvardstudie (för den som önskar bevis) som visar på just – mat som göder kronisk inflammation och depression. Jag håller med om att “mat” som till exempel socker, vitt (vete)mjöl och margarin kan skapa problem i en kropp. Så jag tänker att adekvata kostråd kan hjälpa en bra bit på vägen.
I studien står även att olivolja och gröna blad innehåller ämnen som kan vara med och motverka inflammation, det håller jag med om. Men personligen rekommenderar jag inte vin (flytande socker, jag anser inte att polyfenoler / antioxidanter från druvans skal kan motverka det här och i denna artikel verkar de tycka som jag) eller kaffe (= koffein stressar binjurarna, som i sin tur ska vara med och dämpa inflammation med utsöndringen av kortisol) för att motverka inflammation. Tvärtom. Jag håller mig då hellre till olivolja och gröna blad.
Det finns även forskning på att vete orsakar läckande tarm. Och inflammation. Jag har skrivit om de två föreläsningarna med glutenexperten Tom O’Bryan som jag varit och lyssnat på både 2014 och 2015, så här väljer jag Karl Hulténs ord – för att det beskrivs så enkelt och rakt på sak.
Tänk bara på det. Matsmältningskanalen, från mun till anus, är egentligen ett veckat rör med slemhinna. Vi bygger vår kropp av den näring vi kan ta upp. Hela den veckade slemhinnan (kom ihåg att tunntarmen är 30 kvm stor om vi skulle veckla ut den, det finns lägenheter som är mindre!) är en ömtålig yta som skadas av gluten. Och det behöver inte göra ont i magen som hugg, knip eller skarp smärta. Det kan snarare visa sig efter “ett tag” som utmattning, huvudvärk/ migrän, hudutslag och/eller värk i leder… knepigt va? Diffust och luddigt.
Det jag anser vara otroligt viktigt och jag bara måste påpeka, är att tarmen inte läker sig själv. För det är lätt att tro det – jag trodde det själv. Men enbart en kostomläggning tillför inte de näringsämnen som tarmen behöver för att byggas upp igen och bli stark – även om vi bryter det mönster av mat som har skadat tarmen. Att ta bort gluten eller annat som stört tarmslemhinnan är superviktigt, i min värld. Men båda delarna behövs, har jag förstått efter att ha gått igenom processen själv. (Och glutamin räcker tyvärr inte här, det är bara en del i det tarmen behöver för att byggas upp.)
I februari kom en rubrik på text-tv (det står mycket bra där) om att mattillsatser kan ge tarmsjukdom. För många av oss är det helt naturlig information, men allt flera behöver kanske få upp sina ögon för hur våra kroppar reagerar på tillsatser – och fokusera på ren mat… laga mer själva. Ha koll på vad vi äter.
I vissa fall när folk ställer frågor om mat, utan att vi sitter i en konsultation (jag svarar på frågor, men vill inte gå på andra med råd utan att de ber om det) på fritiden, så möts mina påståenden med ett milt men snett leende. Som att det är rent hitte-på hur kroppens slemhinnor reagerar på de toxiner som vete, korn och råg tyvärr har blivit för oss. Det är viktigt för mig att respektera, så då brukar jag släppa ämnet. Alla vill/orkar inte ta in den informationen, alla är inte alls redo att förändra. Vill inte. Orkar inte. För vi kan hur mycket som helst (nästan) om vi vill. Och jag vill ju hjälpa den som verkligen vill veta.
Merparten av mina klienter som bokar tid för besök, tar dock informationen på blodigt allvar. De behöver göra en förändring, lyssnar, tar in och säger “…okej, om det är vad som krävs!”. Jag ser hur de börjar fundera på hur de ska göra en förändring. Söker tips, råd och stöd. Och jag vet precis hur det känns. Där finns en genuin vilja till förändring. Motivation.
Och det är så talande. För vi kan bara göra en förändring om vi verkligen vill. Det finns ingen som kan påverka en annan människa till en annan livsstil. Det finns ingen anledning till det heller. (Här finns tips på mat för den som vill.)
Utöver allt detta om mat som kan stressa kroppen, säger vi dessutom yogiskt att det tredje chakrat (energicentret) sitter i magen. Magchakrat. Där sitter även känslan för JAGET. Vem jag är, hur jag ser på mig själv. När jag körde slut på mig själv så att jag inte kom upp ur sängen, hade jag ingen vidare bra känsla för mig själv, kan jag erkänna. Det har tagit sin tid att bygga upp, men jag tycker verkligen att det hör ihop. Stress kan definitivt sättas i magen.
Och vissa må tycka att jag är ute och cyklar med min syn på näring (det är helt okej), men jag kommer att fortsätta att jobba för just – det här. Läkning med hjälp av individuella kostråd, stresshantering (hej hej MediYoga) och stärkande kosttillskott. Av den enda och enkla anledningen att det känns helt logiskt och naturligt för mig. Att det går att vända på inflammationer i tarmen, även om antalet insjuknande ökar.
Jag vill ännu en gång avsluta med de kloka ord som en av mina lärare en gång uttalade: “en kronisk sjukdom är en ond cirkel som måste brytas”…
Jag önskar dig en fin vecka och glada tarmar.
// Kram Linda
